"...and Hell followed with Him."

Johnny Cash. Kanske den enda kristna jag faktiskt, på riktigt, ser upp till (åtminstone min bild av honom). Och då är det till och med det som skulle kunna tolkas som hans kristnaste sida som jag avundas.









Här med några av mina absoluta favoritlåtar. Ni vet, den sortens låtar som alltid får hjärtat att stanna till, ögonen att tåras osv. Säg till om ni fattar den gemensamma nämnaren.

Plus en liten bonus:

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här...

...låten är ju rätt lätt att glömma bort (även om trumljudet är rätt tufft) men videon... Rätt ball. Inte särskilt safe for work, dock.

HAUST - ANTI-REPRODUCTIVE from BLÆST on Vimeo.

Cecil Brown

Så. Jävla. Bra. Låt.


Gårdagskvällen spenderade på Berns, vilket var både trevligt och irriterande. Femtiotalslive är väl inte min grej sådär (lajvande öht är inte min grej. Lite därför jag övergav (black) metal som stil. Eller inte för att det är lajvande alls, utan för att det till stor del är en kultur där man bedöms på sina attribut och sin konsumtion. För att korta ner det lite, det viktiga är att man har rätt tygmärken på sin väst, inte att man har en snygg väst. S a s. Jag är trött på frimärksamlarnörderi/snobberi, även om jag fortfarande är rätt mycket sådan.), men jag tänkte att man kan ju släppa lite garden och kanske bara se det som en chans att titta på snygga människor (vissa lyckades, andra inte) och lyssna på bra musik. Så långt var det ju rätt lyckat även om det inte var sådär jättemycket folk och många var utklädda, spexiga weekend warriors/turister (jag hatar turister). Sällskapet var ju ett av de bättre i vilket fall som helst och bandet (Kitty, Daisy & Lewis) var ju bland det absolut roligaste jag sett på år och dagar. Och då menar jag roliga som i att man blev glad av att se dem för de var så duktiga och verkade ha så kul. Jag tror inte att jag har sett något som var så genuint kul sen jag såg The Immortal Lee Couny Killers för kanske tio år sedan. Men det övriga svenneklientelet... Toalettköerna... Fyfan, vilket jävla pack det var där. Förvånansvärt många bad dock om ursäkt när de gick in i en, vilket inte hände särskilt ofta de gånger för ett gäng år sedan när jag hade för vana att ibland beblanda mig med det finare folket. Vilket väl kanske tyder på någon form av förbättring vad det gäller kvaliteten på klientel. Men ändå. Väldigt mycket äckliga människor.

60:- för en jävla heineken är inte helt OK, förresten. Inte ens när bartendern häller ut tre öl för att han inte får till skummet perfekt åt en.

Midsommar var också väldigt trevligt. Första gången jag firat en svensk högtid där jag faktiskt tyckte att maten var intressant på_riktigt och inte bara en god grej. Tror jag.

Katten har för övrigt förstört varje form av DVD-spelare vi har så nu är det filmlöst ett tag. Jävla skoj. Fattar inte hur han på loppet av två veckor lyckas sabba både DVD-spelaren och min PS2. Det jobbigaste är faktiskt att nu måste jag se till att få tag på en ny regionsfri spelare. Fan.

Den här tråden är för övrigt bland det roligaste jag läst någonsin, men man måste nog ha lite insyn i hur metalvinylnördertrveness funkar för att förstå den. Men kul är den.

Workin' real ain't hard to do

Det jag älskar med Hank Williams III är att det inte är det minsta alt/skägg eller indie. Det är straight up skitbonnig old school country + GG/AntiSeen. Helt opretto.











Äkta är äkta var det än är, och äkta är alltid bra. På sitt sätt. Och kan det bli mer country än att börja spela country för att försörja sitt oäkta barn? Och finns det någon i hela världen som ser galnare ut än Joe Buck?

"Most of my heroes don't appear on no stamps"

"Elvis was a hero to most/But he never meant shit to me" för att citera Chuck D/Public Enemy. Ungefär så känner jag för dagens stora tilldragelse, fast du kan byta ut Elvis mot valfritt Bernadotte-relaterat. Det närmaste kunglighet jag kommer idag är Hank Williams III.

If I had a hammer...

...I'd use it to knock all your teeth out and then I'd skullfuck you until you loved me.

Jag hatar den här jävla abstraktionen Sverige som är så jävla viktig hela tiden! "Det går bra för Sverige", "det går uppåt för den svenska ekonomin" etc. Men vad FAN har det med MIG att göra? På vems jävla bekostnad är det?

Själviskt? Ja, det är klart. Ingen annan bryr sig ju om mig eller mitt folk. Varför skulle jag bry mig om resten?

Förresten, om ni inte märkt det än: jag är så JÄVLA arg idag. Så. Jävla. Arg. Och ledsen. Och rädd. Helt plötsligt ser jag den enda positiva framtid jag har haft självförtroende nog att våga tro på drunkna i Jan Björklunds ruttnande sperma.

The time of no time evermore

Jag borde på något sätt ta mig tiden och möjligheten att sätta mig ner och skriva. Jag skriver ju rätt ofta här, men det är sällan särskilt genomtänkt och genomarbetat. Jag borde skriva mer och mer ingående om mina intryck av Lawless Darkness, jag borde sätta mig och få den där Monotheist-texten färdig och uppsnyggad och inte så... Tomt kaxig.

Någonstans så känns det som att det kanske skulle kunna vara en del i att ta udden av den här konsumtionshetsen som har varit en rätt stor del av mitt liv. Vilket ju skulle kunna vara praktiskt. Ekonomiskt, om inte annat.

Alltså...

...hur får jag reda på om jag kört på en tenta? Är inne o glanar på mitt universitet/mina studier/Ladok men det är ju bara grejerna jag klarat som finns med där. Och varför har jag inte fått ngt betyg/besked om litteraturkursen? Alla tentor/inlämningsuppgifter är ju rättade och färdiga.

Humor

Presskonferens. En fråga ställs. Resten av murvlarna är för dumma/lata/rädda/oförstående/kan inte ta in vad de ställs inför för att ens våga utmana med lite obekväma frågor.

Shiva Dances

Tridents (Trishul) brought as offerings to Guna Devi, near Dharamsala, Himachal Pradesh.

Allt jag kan har jag lärt mig av Stephen Fry.

Jag borde äta bättre och mer regelbundet. Det gör under för mitt psyke.

Jag har för övrigt kommit på att jag skulle kunna tänka mig att stödja det där med kungligheter och sånt om dom var roligare/sjuka i huvudet. Nu finns det ju bara lite solkiga kvinnoaffärer och gammelnazism i släkten, men visa mig en svensk släkt där folk inte diggade Grabbarna Brun under 30-talet. Jag menar, man vill ju ha lite schysst galenskap som vahannuhette som kungade över varomnuheter (Luxemburg? Monaco? Något skitland iaf) som hotade med att sälja hela landet till Bill Gates (om Bill ville köpa landet förtäljer inte historien) om han inte fick mer makt över parlamentet. Vilket han fick. Eller var det själva kungligheten/titeln han skulle sälja till Bill? Jag vet inte. Eller den där gamle tyske fursten som samlade på dvärgar (fast det var ju för flera hundra år sedan). Det är ju skitballt. Men vad har vårat kungahus gjort? Typ ingenting, förutom korv och inte kunna stava till sitt eget efternamn. Ja, och dragit en massa kola. Det är ju ioförsig ballt, men det HÄNDER ju inget, förutom att kungen låg naken, full och skithög på en strand på rivieran och vrålade "I AM KING!" någon gång på 70-talet.

Det är å andra sidan jävligt ballt.

Fuck The World

Fan vad glad man är för att man är såpass selektiv och avstängd från samhället som man är (fatta att det tog mig typ en vecka att förstå precis vad som hade hänt med Haiti när den där grejen på Haiti hände den där gången). Annars skulle man ju må piss/sämre, om man var tvungen att läsa Aftonbladet och kolla på Idol och sånt på_riktigt. Tänk om man inte fattade att det fanns så mycket som var så mycket bättre och mer på riktigt. Nu spenderar jag ju bara all min tid med jobb, kattmys, cigaretter, hårdrockstexter/skivor/forum/bloggar/tidningar, fönstershoppa på internet, håret, böcker som handlar om att hata mänskligheten/lifvet och (faktiskt) lite för lite kramande/pussande/sånt. Och lite krogen. Och lika glad är jag för det. Eller mja. Någon form av tomhet har infunnit sig efter att skolan har tagit slut/trappat ner och jag insåg när jag var ute på SU för att tenta att jag inte pallar folk på det sättet. Annars brukar jag gilla sådana ställen där ingen är hemma utan folk bara passerar, men jag har insett att jag är för ovan på att vara på ställen med mycket folk på. På jobbet och på väg till jobbet är en annan sak, då är jag ju i någon form av roll. Att bara vara ute på stan är lite irriterande, men det är så övergående. Eller så är man lite full och då är allt lugnt. Men att befinna sig bland folk sådär koncentrerat... Inte min grej.

Juni månad kommer nog handla om BARA jobb. But that's OK. That's the stuff legends are made of. It's all good.

Men!

Varför vägrar min iPod att hitta/visa mina nynerladdade Balfa Brothers-låtar? Jag som är på sån sistafärdeninavelträsksnickarbrallorstråhatthembräntsittapåverandanårökahumör idag. Blev det ju inge av med.

Here is where He kills

Originalet


Covern


Although it may seem bloody
He shall die with only one drop of human blood
For you will feel his black death with him

Brothers of blood
The invisible images of vast horror is within thoughts
Shall hang mutilated, stale animals
With the veins of Jesus Christ

For it shall sway back and forth
Dripping most unkempt stink
Pig blood
Drop by drop falling
Creating a Satanic blood-face for me
I welcome the blood from these pigs of Hell
May it bleed upon my blood-face eternal

Lucifer killed his unborn child
So he may be a victim of circumstance
Undone evil
The wicked child lays in shallow, crowded graves
This unholy place is where the black sacrifices are performed
Here is where He kills...
Watain

Ikväll missar jag båda.

Men skärpning!

Jag börjar bli lite orolig för att min utseendefixering/fåfänga. Det är liksom inte helt friskt när man spenderar större del av sin tid med att fnula (på gränsen till oroa sig) över vilken jeansjacka man ska köpa än man gör över att oroa sig över en kommande tenta. OK att det inte var en särdeles svår tenta men man kan ju för fan inte ligga sömnlös och grubbla över vilken av två olika jeansskjortor man ska köpa eller vilka tygmärken som kommer sitta bra på vilka ställen på vilka jackor. Det är ju så långt över gränsen till patetiskt och sorgligt att det nästan är sjukligt. Men å andra sidan så har ju inte så mycket av min tid tagits upp av studier den senaste tiden. Alltså, inte så att jag slappat (men det har jag) utan snarare så att eftersom min närvaro inte har krävts ute på SU så har jag mer eller mindre fått sköta det som jag vill (inte alltid en bra grej) och därför fått väldigt mycket tid över att lägga på att tänka på skitsaker. Asså, jag har ju inte råd att köpa något jag vill ha + att jag verkligen inte behöver något nytt + att jag inte direkt kommer att använda skiten ur det nu när sommaren närmar sig (jo tjena, gärna ha en tung och tjock skjorta av rådenim på sig i mitten av juli), så hela frågan är ju egentligen helt akademisk, men nej. Det skiter väl min hjärna i. Å andra sidan så är min fåfänga ungefär mitt enda kreativa utlopp, så...

Jaja.

Glömde förresten bort ett helt klockrent citat: "Jag har inget emot syntmusik, det är dom där jävla syntarna jag har problem med."

EDIT: Reeking of Piss and Sadness är en väldigt bra/rolig/sorglig låttitel, för övrigt.

Helt osökt började jag tänka på Robert Broberg.

En av de saker som förvånar mig med hela den här båt-till-Gaza-grejen är: fyfan vad klantiga israelerna är. Alltså, nu menar jag inte som att "de borde ha fattat att en sån här grej skulle slå tillbaka" utan snarare menar jag, hur kan ett land, ett folk och en militärmakt som i ca 60 år har krigat mot ett folk som till största delen har varit beväpnade med stenar, molotov cocktails och handeldvapen inte ha kunskapen och möjligheten att borda och ta kontrollen över ett skepp fullastat med arga hippies beväpnade med kvastskaft?

Alltså, såhär:

IDFs specialstyrkor gör rutinmässigt razzior och attacker långt inne på fientligt territorium, mot ställen där riktiga terrorister med riktiga vapen och riktig träning befinner sig och gömmer sig. Och ofta lyckas de med hela spektaklet utan att skjuta ihjäl typ allt som rör sig.

IDF har rutinmässigt slagit ner upplopp och uppror med hjälp av gummikulor, tårgas och vattenkanoner sen iaf 80-talet. Med dödsoffer som följd, men inte så många och så snabbt.

IDF och Israel har bland de bästa underrättelsetjänsterna och säkerhetstjänsterna i världen.

Sea Shepard har vid ett flertal tillfällen stoppat valfångstfartyg utan att avfyra en enda kula. Gamla israeliska militärer har uttalat sig och sagt att det inte hade varit några problem att skjuta sönder propellrarna på Ship to Gaza-jollarna.

Alltså, en av världens bäst utbildade, bäst utrustade, mest erfarna militärstyrkor som rutinmässigt bekämpar och omhändertar några av världens bäst utbildade, bäst utrustade och mest erfarna terrorister ska stoppa ett skepp. Och dödar hur många? Alltså, vad hände? Antingen så hade de planerat att skjuta hej vilt eller så skickade dom in någon from av PRAO-elever.

Är det någon annan som tycker att det är märkligt att man hittar en "vapengömma" på en båt där folk försvarar sig med påkar? Känns det inte som att om man ska smuggla vapen till Gaza så gör man det inte på en båt som man vet kommer bli stoppad? Känns det inte som att om man smugglar vapen och ska försvara den lasten så gör man det med vapnen man smugglar och inte med städutrustning och köksredskap? Eller? Har jag missat något? Jag är inte så insatt i sjöröveri of the 21st century.

Jag har mycket tråkigt nu

men den här var rolig.

Jag gillar ju faktiskt Kjell Bergquist. Fast jag gillar ju Thorsten Persbrandt också.

Are you ready!?

Elin och Siska tyckte att jag var intressant nog för att få svara på deras frågor om postapokalypsm. Det gjorde jag. Read and weep.