Jag borde kunna bättre. Å andra sidan borde folk anta att man inte beter sig 'illa' bara av ren bekvämlighet.

Var just lite dryg/otrevlig mot en tant. Inte för att jag sa något, eller egentligen gjorde något men jag gjorde en lite arrogant gest med munnen (nej, jag lipade inte. Jag önskar att jag hade gjort det.) när hon med hjälp av improviserat teckenspråk påpekade att det var olämpligt att jag pratade i telefon just där jag gjorde det. Hon gjorde väl rätt. Jag var i ett bibliotek. Dock var jag i en del av biblioteket där det är socialt accepterat att tala i telefon och inom några meters radie från mig (ännu mindre från henne) befann sig minst två personer till som talade i telefon. Men hon var tvungen att påpeka det för mig. Av någon anledning (och jag har varit lite extra paranoid de senaste dagarna ska väl påpekas) så antar jag iskallt att skälet till detta är att min visuella uppenbarelse idag uppfattades som mer störande, eller åtminstone mer iögonfallande, än det sammanlagda telefontjattret från övriga närvarande. Men det är väl kanske bara jag.

Fast man ska inte dryga sig mot små tanter och farbröder. Det är inte schysst alls. Så nu har jag lite dåligt samvete, trots att jag småfnissade förtjust i telefonen tidigare. Å andra sidan så bör småHitlers sättas på plats. Fast inte när dom är små tanter som måste ta hissen för att det är för jobbigt att gå i trappen. Å andra sidan så försöker jag ju gärna på något sätt, utan att framstå som en plump och otrevlig idiot, att anstränga mig för att faktiskt bete mig mot folk som jag tycker att dom förtjänar. Kort sagt, verkar jag glad att se dig så är jag glad att se dig. Snäser jag av dig så tycker jag väl att just då var du lite dum i huvudet. Å andra sidan så är det ju så a att sånt där nog mest sitter i det enskilda huvudet. Att hur folk beter sig och hur folk reagerar på det ofta inte är samma sak, på både gott och ont. Jag menar, hade folk reagerat korrekt på hur jag betedde mig ibland så hade jag nog fått bra mycket mer stryk än jag fått i livet. På andra sidan av det så kan jag ju säga att jag fått stryk och förnedrats när jag inte alls förtjänat det, när jag bara varit svag och ett lätt byte. So it swings both ways, va.

Den här bilden tog jag för att se hur min nya tatuering ter sig för omvärlden, men lägg märke till halsen:
Jag har lagt märke till att mängden skärsår jag får när jag rakar mig står i rätt hyfsad proportion till hur stressad jag är. Kan jag inte fokusera mig ordentligt så skär jag mig, helt enkelt. Så ser ni linjen där, som nästan löper parallellt med skägglinjen? Det var mycket länge sedan jag skar mig så mycket och det var ett tag sedan det var så svårt att få något att sluta blöda. Det är dock inte alls ett djupt sår, och tur är väl det.

Kul grej i övrigt: häromdagen skulle jag skriva 'indefenetively' av någon anledning och lyckades naturligtvis inte stava det på ett snyggt sätt. Och nog för att firefox stavningskontroll är inställd på svenska, men jag vet inte riktigt om jag förstår varför den föreslog 'judeförintelse' som alternativ.

Å en till grej, va! Så ni förstår hur lifvet pissar mig i ansiktet (nu ska vi då inte tänka på att jag lyckades göra mig av med två stycken arbetspass i nästa vecka). Min fina fina gråa hillbillybikerväst visade sig vara sned. På riktigt. Skräddaren sa det. Jag lämnade nämligen in västen där för att han skulle sy på mitt Hank III-märke då jag fick för mig att det var min egen inkompetens med nålen som på något sätt hade vridit västen. Det var det nu då inte utan den är helt enkelt felkonstruerad. Inköpt på rea, inget kvitto kvar osv. Men ändå. Det är fan en Levi's-väst/jacka, ingen tattig cheap monday-historia (jag inser också att båda märkena nog tillverkas i samma fabriker av samma personal och av likvärdiga material, men kom igen. Låt mig ha några illusioner kvar, tack). Tur att jag bestämde mig för att köpa en till jacka för samma billiga pris, men jag vill ju ha den som jacka och inte som väst. Jaja. Det kanske går att laga eller fixa på något smidigt sätt. Ska hämta'n på torsdag så vi får se om det är något han kan göra något åt.

Ibland...

...inte så ofta, så tycker man att folk i allmänhet har någon form av existensberättigande. Dom är kanske inte så jävla mycket mer avgrundskorkade än en själv. Dom kanske inte är fega kräk som är så fega och dumma att de aldrig har tänkt över sig själva och sitt liv (och nu menar jag inte "sitt liv" som i "man kanske skulle byta jobb/skaffa utbildning/köpa lägenhet/ny frisyr" utan något djupare än så.).

Sen så visar det sig att man har fel när man försöker vara positiv. Go figure.

The Devil is in the details

Jag förstår mig inte på folk som trot att företag finns där för att hjälpa dom. Det gör dom inte. Företag finns där för att tjäna pengar. På folk. Om du får ett erbjudande eller en rabattcheck som verkar vara en jävligt bra deal så är det antagligen så att om man läser det finstilta så är erbjudandet inte alls så bra som det verkar. Om det är så att ett erbjudande eller en formulering är tvetydig så är det med största sannolikhet så att den tolkning som faller ut till din favör inte är den rätta. Om det är så att något inte står helt klart otvetydigt uttryckt så guess what? Just det.

Kom igen, skärp er.

"Men det är ju dålig stil, ohederligt och fult" kanske någon säger nu. Visst är det så. Och? Se på värden runt omkring dig och dess historia och om du fortfarande är förvånad över att folk försöker dra över dig så vet jag inte vad mer jag kan göra för dig än att kanske rekommendera att du skaffar dig en god man.

Ähhh... Var jag för taskig nu? Jag är bara trött på folk som bara "men det står ju här att X." Nej, det står att X om Y. "Hur kan ni ta så mycket i förseningsavgifter!?" Det står på kvittot hur mycket vi tar. Kvittot du skriver under. "Men det läser man ju inte!" Taskigt fall. "Det står på hemsidan att den kostar Y!" Jo, om man köper den via hemsidan. "Men det står inte!" Jo, om du går in på FAQ/Info. "Men då måste man ju komma på att man måste göra det!" Jupp. Sorry.

The wiles of the vile

Jag förstår väldigt sällan det där med "rolig" musik. Ni vet, sån folk lyssnar på "på skoj" för det kan inte riktigt förstå att någon gillar det på riktigt. Ironiskt, osv. Det finns något oärligt över det. Eller något väldigt nedlåtande. Alltså, jag kan ju förstå att man tycker att något är fruktansvärt dåligt, men jag förstår inte varför gör en grej av det. Hur kul är det att slösa bort tid på att uppmärksamma skit? Grejen är ju att de som vill lyssna på't på ett "roligt" sätt antingen gillar det på riktigt och helt enkelt är för fega för att stå för det eller gillar att skratta åt folk, åt pöbeln, åt folk med "sämre" smak. .Fast jag kanske bara tycker så eftersom jag lyssnar på den musik jag gör. Folk tenderar att se ut som en hund man har visat ett korttrick för när man talar om för dem att man inte gillar en viss låt för att den är "för bra". Folk tenderar ju att kanske inte respektera en så mycket när man svarar hårdrock på frågan "vad gillar du för musik". Inte lika mycket som de skulle göra om man svarade the Smiths eller Beatles eller Bowie om någon frågade en om favoritband/artist. Vilket är roligt eftersom det är så många Smiths-fans och liknande som är så ensamma och speciella och missförstådda (i sin egen värld) samtidigt som the Smiths är typ ett av världens största och mest inflytelserika band, vilket på något sätt talar emot den här lilla elitismen som gärna finns hos popsnören. ALLA kan identifiera sig med Morrisseys texter. Eller Bowie och Beatles och Dylan. Snubbe, ALLA gillar dom. Det finns oupptäckta pygméstammar i Afrika som tycker att "Diamond Dogs" och "Help!" är världens bästa skivor. Jag lovar, 90% av alla som INTE gick BF/Fordon/Bygg har drömt om att pröva LSD samtidigt som de har lyssnat på "Alladin Sane". Vilket inte är något dåligt. Inte alls. Det är skitbra. All form av positiva upplevelser till musik är skitbra. Grejen är den att det blir lite lite konstigt när folk typ ser på t ex. AC/DC-lyssnande som pöbelbeteende men tycker att det är helt OK att förbehållslöst dyrka Bob Dylan och Beatles. Det är lite som att tycka att det är finare och bättre att käka på Burger King än McDonalds. Nog för att det smakar olika, men det är ju fortfarande massproducerad snabbmat åt den stora massan. Och inget fel med det. But get with the program. Du är fan inte speciell för att du gillar en viss musik, speciellt inte när den musiken har sålts i MILJARDERS miljarder.

Jaja. Jag älskar f ö McDonalds. Älskar. BK har dock bättre dippsåser. Max kan ju dra åt helvete, dock. Burgarscenens popelitister.