Jag blev glad

Så. Jävla. Glad. Och. Pepp. Änt-fucking-ligen.

Att dagens över- och underklass har lyckas uppnå samma (dåliga) musiksmak innebär dock inte att de är jämlika inom alla övriga områden, vilket borde vara ganska uppenbart för alla som exempelvis har läst en dagstidning eller gått utanför dörren vid ett eller annat tillfälle de senaste tio åren. Om något är det snarare ett tecken på att vi lever i ett postdigitalt samhälle där information inte längre är rent praktiskt reserverad för de högre klasserna - det vill säga, ett samhälle där det är teoretiskt möjligt för en servitris från Rågsved att vidareutbilda sig, gå på opera och googla fram en starta eget-manual eftersom hennes kön och efternamn inte förbjuder henne att göra det. Klassmarkören ligger nu mera i hur och med vilket självförtroende informationen förvaltas, inte i vem som har tillgång till den.

-Neonbibeln

Bortskämdhet

Jag gjorde en deal med mig själv. Såhär va. Om jag gjorde bra ifrån mig så skulle jag få köpa en grej - som belöning. Om jag gjorde dåligt ifrån mig så skulle jag få köpa samma grej - som pepp. Så jag köpte grejen. En sånhär.


Det har dock lett till att jag har hamnat i en lite speciellt situation. Jag vet inte rikgit hur jag ska matcha den. Jag menar svarta jeans, svart T-shirt/skjorta och svart jeansjacka... Det blir lite crust/lokförarkeps över det. Det kan ju vara roligt det också, på många sätt. Men det känns även lite trist och fegt. Sen, svart upptil och typ blåjeans nertill... Det känns inte riktigt rätt, av någon anledning. Tror man får köra på rätt mycket ljusa T-shirts, linnen och skjortor.

Jag trodde aldrig att en svart jacka skulle ge mig det här problemet. Nåja, man får väl vänja sig lite vid den så kommer det nog att ge sig. Den kommer nog även slitas på ett fint/roligt sätt. Funderar på att köpa en i blå denim också, fast mest för att jag tycker att Nudies orangea sömmar och sjuttiotalsbrodyr kommer fram så fint mot blått (och för att de är en snygg modell också, såklart).

För övrigt anser jag att 'Maha Kali' med Dissection är en av världens bästa låtar. Eller, anser och anser. Det är en av världens bästa låtar. Ball text också.

För övrigt så såg vi Bröllopsfotografen igår. Jag tyckte att den var rätt bra, trots att jag spenderade kanske 40% av filmen med att gå o pilla på saker i köket (jag hade inte en tillräckligt stor skämskudde). Konstigt va? Fast det kan härledas till två saker: Kjell Bergqvist (ja, faktiskt) roll och något som jag nog inte kan eller vill förklara närmare än att när jag och E. såg 'Smala Sussie' så tyckte jag att den var skitrolig och E. tyckte att den var hemsk och väldigt sorglig. Jag bör nog tillägga att E. kommer ifrån Falun.

"Big sunglasses, not Emperor sunglasses!"

Tidigare idag så googlade jag på den amerikanska ölen Porkslap. Jag har ingen aning om hur den smakar, men etiketten föreställer två grisar som hoppar in i varandra, bröst mot bröst. Och den kommer på burk. Very hipster och old school tattoos. Så om den går att pröva bör man ju göra det, bara för att.
Hursomhelst. Därifrån är steget naturligtvis inte långt från att komma in på Artifical Swedeners blogg (fråga inte hur), en blogg som handlar om Megans öden och äventyr under ett halvår i Stockholm. Av någon anledning så fann jag den väldigt fascinerande. Alltid kul (eller nja) att se hur andra ser en och ens kultur. Roligt nog så påpekar hon något som vi delvis tog upp på ett seminarium idag (och som de yngre deltagarna i min grupp ställde sig väldigt frågande till), nämligen sociolekter. Eller rättare sagt, finns det några speciella uttal av ljud som går att härleda till olika klasser i samhället? Jag anser ju att det gör det, även om det kanske inte är lika tydligt i Stockholm som det är i t ex London eller vad vet jag? Det är även lite svårt att avgöra VAD som är definierande för de övre klasserna, medan man ganska lätt kan avgöra vilka som kommer från de lägre klasserna. T ex. har jag lite svårt att se att en bankdirektör skulle prata som någon fron "Dom kallar oss mods", men å andra sidan så har jag märkt att många av de manliga Brommabor som handlar på mitt jobb har lite mer av söder/arbetartugg, vilket säkert är lite av en manlighetsfråga (det finns ju fortfarande någon rest av att det är manligare med handfasta arbeten osv. och att arbetarklassmän inte är så... Bortklemade. Jag har någon form av kompendium här någonstans som handlar precis om det (fast i USA och förra sekelskiftet och mer om boxning än språk, så jag överdrev nog lite) om någon vill fördjupa sig i ämnet. Eller så diskuterar vi i kommentatorsfältet). Hursomhelst, Megan tar upp (eller anmärker lite på) det och lite till om Sveriges jämställda klassamhälle (in want of a better word) i den här och den här posten. Jag menar, jag är ju ändå lite hemmablind för öfverklassljud så det är kul när någon som är helt ny vad det gäller språket märker sådant.

Anyhoodles. Rätt kul blogg. Ibland.

Men: Vore det helt retarderat av mig att köpa dom här solglasögonen? Jag menar, jag använder ju aldrig solglasögon, eftersom jag aldrig använder linser och 45 USD + frakt för en sån sak jag aldrig/sällan använder är väl kanske lite... Å andra sidan, om de vore riktigt perfekta så kanske jag skulle använda dom hela tiden. Det är ju tufft med solglasögon. Solglasögon och ärr. Synd att de inte är helt mörka bara, men man kan inte få allt.

NOW THAT I SEE YOUR FACE WE ARE ENEMIES

Med anledningen av det här lilla skriveriet så känner jag mig nödgad att skriva om något som ständigt ligger och nöter i bakhuvudet på mig: klass. Och jag menar då klass som en kulturell uppfattning, inte ens förhållande till produktionsmedlen.

Hursomhelst.

Medelklassens problem är att den inte finns, egentligen. Arbetarklassen finns. Överklassen finns. De har alltid funnits. De vet var de står i förhållande till varandra. Någonstans däremellan finns medelklassen, men den för en osäker existens. Ni förstår, den skapades som ett komplement. Rejält förenklat så menat jag såhär: när brukspatrons bruk blev för stort och han inte längre kunde gå ut till statarna på fältet och säga vad han ville så anlitade han naturligtvis förmän. När Patron fick flera bruk och fabriker och gårdar och industrier så var han tvungen att anlita folk som kunde ta hand om dem också. Et voila, en ny klass har fötts. Eller fötts och fötts, det har slängts in lite smörjmedel i maskineriet. Grejen är bara det att medelklassen vet om det här. Den vet om att den är något som skapats för att hålla två äldre institutioner flytande. Medelklassen är som en medlem i en trekant hos ett par som känner varandra väl. Den är osäker på sin roll. Ni förstår, det gamla paret skulle bara kunna ligga med varandra. Visst, det skulle vara lite tråkigt och gå på rutin och antagligen vara i missionärsställning, men tillslut så skulle någon form av klimax nås och sen skulle det vara över. Och det gamla paret behöver varandra. På_riktigt. Dom är inte kära längre, dom tycker inte ens om varandra längre, men de definierar sig själva i den andre. Medelklassen står lite utanför och vet att det medelklassen är är lite krydda i samlivet. En ny förmåga i ett liv där spelreglerna redan har bestämts långt innan någon ens funderat på att krydda till det. Och medelklassen har en gnagande känsla av att den får hållas. Den får som den vill, men bara för att det egentligen inte spelar någon roll. Den får DN, den får Kungsholmen, den får jobba som kulturarbetare, den får tycka om 'svår' musik (men inte för svår, då blir det lite läskigt), men den har den gnagande känslan av att det bara är därför att det gamla paret arbetarklassen & överklassen vet att det medelklassen håller på med är skit som inte spelar någon och att de resonerar så "att ungen kan väl få hållas med sitt så rycker ungen villigt in med ponnydräkt eller piska eller strap-on när det är dags för mys i sängkammaren/hobbyrummet". Därför gillar inte medelklassen det medelklassen gillar. Medelklassen litar inte till sin egen goda smak, antagligen därför att medelklassen är den enda av klasserna som har smak. Arbetarklassen vet att han ändå är en värdelös knegare som kommer dö i stenlunga och det kommer alla att se hur mycket kostym man än har på sig och överklassen vet att den kan klä sig precis som den vill, för vet ni vad? Den får som den vill ändå.

Sen kan jag inte påstå att jag gråter över att Accelerator ställer in. Fuck off, snubbe. Skitnödig musik, skitnödig festival, skitnödig publik som lyssnar på skitnödiga artister. Dom behöver slåss och få stryk och kämpa mer. The Strokes är för rock vad Bill Haley var för rock.


Bone Awl är förresten det bästa sen... Mitt förra favoritband. Jag vet inte. Låter som Akitsa när dom är råa blandat med mellanperiodens Darkthrone (ja alltså, mellan att de var sjukt jävla skitbra (dvs fram t o m 'Panzerfaust') tills att de blev riktigt pinsamt dåliga (dvs 'The Cult Is Alive' och framåt) fast så jävla mycket bättre. Punkiga/rockiga trummor (och riff), korta koncisa otillkrånglade men jobbiga riff, bra texter (generellt så tycker jag att ett av fundamenten i black metal är satanism/djävulsdyrkan, vilket inte är något som uttrycks här. Men nog jävlar är det black metal ändå) och bland det viktigaste när det gäller sånhär black metal. En total kyla och ett totalt hat. Och så jävla bra, men det har jag redan sagt, eller hur? Tänk om Sunn0))) kunde ha samarbetat med dom här killarna istället för med den där muppen i Xasthur.

Ni provlyssnar på Bone Awl här. Sen köper ni skivor med dem här, här och här. På det sistnämnda stället så kan man (förutom att beundra startsidan) även köpa biljetter till den där festivalen i november som jag nämnde tidigare där då just tidigare nämnda Bone Awl ska spela.
Ni kan även ladda ner fullängdaren typ överallt. Googla bara på namnet så...

Förresten så tänkte jag skriva en liten disclaimer, ifall någon skulle bli upprörd över det jag har skrivit: Det här är inte mina personliga åsikter, det är objektiva fakta. Speciellt det där om The Strokes och han i Xasthur. Klassanalysen är kanske lite mer subjektiv, fast bara lite.

Idag har jag förrutom det fått se en skitsnygg tatuering som såg ut som eld/fjäll/lava/en infektion. Och fått en tuff Heavy Metal-samling (svinbra) samt "Meaningless Leaning Mess" med Bone Awl. Och klätt ut mina vänner till mig och Fiat. Dock har jag inte hittat några solglasögon, men fick skratta åt någon mupp som tyckte att old school flash broderat på en sammetkavaj (samt även broderade jeans) var något man skulle ha på sig en torsdag. Jag är inte den som gärna kritiserar andra utseende eller skrattar åt folk eftersom jag tycker att det är jävligt mycket "same shit different haircut" över utseende (plus att jag tycker att det är ofint och dömande att hålla på så) men någon jävla måtta får det ändå vara. Förintelsen var fan ingenting jämfört med det där missfostret. Så om du var på Åhléns Citys parfymavdelning runt 17-17:30 och känner att du nog hade på dig kläder våldtagna av en symaskin, så ja... Dock gillade jag parfymkonnesörstekaren som sprang runt och inte riktigt såg ut att tycka att jag borde tillåtas gilla samma parfym som honom men som inte riktigt vågade utstråla det helt och hållet. Han var söt ("RAaawr, loverboy...", s a s.) och genom honom fick jag äntligen reda på vad de där skålarna med kaffebönor är till för.

Gud vad jag är obstinat ikväll. Det är nog för att jag är sjuk, ensam, övertrött och lite lagom sur för att jag inte hittar en USB-kabel till min iPod. Och för att min favoritkavaj är preciiis för liten för mig över bröstet men sitter helt klockrent på Adam. Nu ska jag kolla på antingen Ally McBeal eller McGyver.