Visar inlägg med etikett Tuffhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tuffhet. Visa alla inlägg

måndag 26 september 2011

"These eyes shed tears of joy"

Fjärde november spelar Watain i Stockholm igen. Återigen någon form av avslutning för den här turnérundan. Återigen 'special guests'osv. Men inte vilka speciella gäster som helst den här gången utan det här bandet:

torsdag 26 maj 2011

Gods of War

Det här är ett av mina favoritband:
Blasphemy från Kanada. Blasphemy kallar sig för Satanic Skinheads, spelar rätt rejält hård och inte särskilt avancerad black metal samt har ett visst fanatiskt följe. Blapshemy har även, trots att gitarristen Caller of the Storms är svart, på något sätt lyckats få en samling beundrare i högerextrema kretsar. Blasphemy är för övrigt ungefär lika kända för sin musik som för sina våldsbrott och, får man anta, massiva steroidintag, samt sin något over-the-topiga übermacho krigsälskarimage (de blev tydligen stoppade i tullen någonstans för de hade lite för mycket patronbälten och grejer nerpackade), så på det sättet är det väl inte särskilt konstigt att nazis diggar dom.
Black metal har ett problem. Det vill väldigt gärna vara hårt och ondskefullt, men samtidigt vågar ingen ställa till med problem. Ingen vågar riktigt ta avstånd från NSBM-scenen, ingen vågar riktigt ens säga "men det är ju rätt så jävla puckat med rasism" för då blir man helt plötsligt kallad för liberal, hippie och PK. Därför är det jävligt skönt när just Blasphemy, som är mest metal ov the metalest, the blackest och the black osv, tar bladet från munnen och säger följande:

Blasphemy have one of the harshest and most extreme images, and the music to back it up, in metal. I can see why extremists would be attracted to the band, but the truth is the truth – a black person is the co-creator of Blasphemy. I can’t actually answer for any of these fools, as I have no idea why they would be stupid enough to embrace a moronic idea like ‘white power’ or politics in the first place. I can only guess that they have to continually make justifications for themselves, as their philosophy is so fucking ridiculous. You’d have to constantly lie to yourself in order to trick yourself into following such dead ideas.

Tack.

onsdag 4 maj 2011

Maha Kali



Maha Kali, dark mother dance for me
Let the purity of your nakedness awaken me
Yours are the fires of deliverance which shall bring me bliss
Yours is the cruel sword which shall set my spirit free

Devourer of life and death who rule beyond time
In thy name I shall fullfil my destiny divine
Maha Kali, formless one, destroyer of illusion
Your songs forever sung, the tunes of dissolution

Kalika, black tongue of fire, embrace me
Make me one with your power for all eternity
Awaken within me the reflection of your flame
Kiss me with your bloody lips and drive me insane

Jai Kalika! Jai Kali!
Make me one with your power for all eternity
Maha Kali come to me

Smashana Kali, I burn myself for thee
I cut my own throat in obscene ecstasy
I make love to abominations, embrace pain and misery
Until my heart becomes the burning ground and Kali comes to me

O dark mother, hear me calling thee
Mahapralaya, bring to me
Through all illusions I shall see
I shall cremate this world and set my essence free

Jai Kalika! Jai Kali!
Without fear I will dance with death and misery
Maha Kali, come to me

"O Kali, thou art fond of cremation grounds
So I have turned my heart into one, that thou
may dance there unceasingly.
O mother, I have no other fond desire in my
heart. Fire of a funeral pyre is burning there."

Jai Maha Kali, Jai Ma Kalika
Jai Maha Kali, Jai Ma Kalika
Kali Mata, namo nama
Kali Mata, namo nama

Jai Kalika! Jai Kali!
At your left hand for endless victory
Maha Kali, come to me

Jai Kalika! Jai Kali!
Mahapralaya will set our spirits free
Maha Kali, come to me


Ibland glömmer jag bort hur jävla lysande Dissection kunde vara.

fredag 1 april 2011

Man kan ju nästan förlåta dem deras konstiga velande och lallande...

...när man får se det här:



Jag skäms. Jag skäms inte å Juholts vägnar utan mina egna. För att att jag aldrig haft karaktär nog att ha en ansiktsfrisyr i mer än ett halvår i sträck.

onsdag 23 februari 2011

I'll Never Get Out Of This World Alive

Hank III ser ut som och spelar Hank Williams Sr. i TV.




Bonus:

tisdag 15 februari 2011

"We are straining at the leash!"



FAAAN vad jag ser fram emot nya skivan. September är det sagt. OK, de har inte släppt något på över 20 år men jag tror på dem. Redux (dvs en ep med gammalt material nyinspelat) var ju faktiskt riktigt bra, så de verkar ju fatta vad bra musik är fortfarande. Och Celtic Frost gjorde ju jävligt bra ifrån sig när de återförenades.

Man är pepp.

Låten ovan innehåller nog en av deras bästa texter.

söndag 13 februari 2011

Tips och kärleksförklaringar

Rebecka Ahlberg, jag äskar dig och det du skriver. Inte för att jag läser allt eller ens särskilt ofta, men jävlar i min lilla låda vad du får till det ibland. Som här nedan. Totalt geni.

Det är ju himla poppis, det här med att klanka ner på popvänstern för att den, med Lisas ordval, "omhuldar" arbetarklassen. Men OBS!, säger man - i dag är det ju sjukskrivna/invandrare/kvinnor/timanställda ungdomar som har det sämst (och de tillhör inte arbetarklassen)! Bruket har lagts ner! Lägg ner Ivar Lo och bege er ut i verkligheten, bortskämda innerstadsungar!

Något exempel på att detta enhetliga subjekt popvänstern faktiskt skulle tro att befolkningen till 75-80% utgörs av tandlösa män med skyfflar ges inte. Inte heller uppmärksammar man faktumet att ett av huvudämnena i den samtida socialistiska debatten är just vikten av att konstruera en analys av det senkapitalistiska samhällets sociala uttrycksformer. I stället spelar man på gapet mellan den intellektuella vänstern och de grupper den säger sig företräda för att skapa en bild av en ”elit” som i själva verket bara bryr sig om sina egna intressen. Och i stället för att verkligen diskutera vilka som är ansvariga för klassklyftorna man en slags guilt by association – det brinner i förorterna, och vänstern, den dricker bara rödvin.

Jag önskar att jag också skulle kunna skriva sånt. Att jag skulle orka. Inte bara för att det är svårt att skriva, utan för att vet inte om jag skulle palla med att studera en massa idioter som gör mig ledsen. Så jag sitter i min säng och försöker komma på bra saker att skriva om opacitet och hårdrock. Behöver man inte bry sig om typ folk och samhället och det här samhället befolkat av vuxna skitungar.


Äh. Läggdags kanske? Inte för att jag är ett dugg trött, men det är ju en dag imorgon också, påstås det. Fast det jag mest av allt vill göra nu är att sitta och läsa om hela Gulagarkipelagen men det kan jag ju inte göra mitt i natten och det har jag ju inte tid att göra typ ever. Jag pallar ju knappt att läsa all kurslitteratur. Och fan vad jag har börjat skriva dåligt. Helt sepe.

lördag 29 januari 2011

Live Fast, Die Old

En gammal Motörhead-dokumentär som är rätt så mycket bättre än den där 'Lemmy'-filmen:






torsdag 27 januari 2011

The Power Remains

En dokumentär om ett av världens bästa och vackraste band:


En väldigt sympatisk dokumentär, och Neurosis-killarna lyckas någonstans sätta fingret på ett av skälen till att Amebix är ett så mäktigt band: det finns något keltiskt i dem, någon form av fri krigarpoetsjäl. Jag tycker inte att det svenska ordet 'andlighet' är en en bra översättning av engelskans 'spirituality' men i brist på ett bättre uttryck så får man väl säga att det finns något andligt över Amebix. Jag vill inte att ni i en trångsynt humanistanda ska övertolka det begreppet och tro att det faktiskt handlar om metafysik. Snarare är det besläktat med Alan Moore's definition av ockultism och att ockultism i slutändan handlar om att lära känna sig själv, att bli, identifiera och vara sitt eget Jag och det är få band som i så stor utsträckning är sig själva. Det låter flummigt men som Rob förklarar sin egen historia så är det helt självklart att han gick från att spela bas i Amebix till att bli svärdssmed. Det är helt självklart att de är punk, att de är metal, att de gillade Crass och Black Sabbath och Crowley, att de inte passade in men är så inflytelserika, att de skrev låtar om biker-liv, att alla dessa olika delar så väl kunde passa in i en helhet utan att det någonstans är ytligt eller konstigt. Amebix är Amebix, gör Amebix och det är det enda som betyder något. Amebix är deras kollektiva, intuitiva Jag.

Under de nästkommande dagarna så kanske jag uppdaterar den här posten med lite Nietzsche-citat och analyser, men inte just nu.




onsdag 19 januari 2011

20110402

i Uppsala:


torsdag 25 november 2010

Pretender to the Throne

Hal Duncan rippar Wilfred Owen. Lite av giganternas kamp. Fast Wilfred vinner. Dock, jävligt bra försök och jävligt bra text.

lördag 18 september 2010

Jag är bäst.

Jag öppnade dörren för en klagande granne iförd endast brottarmask (you have seen it) och kalsonger. Klockan halv fem på morgonen. Det enda jag ångrar är att jag hade kalsonger på mig. Och att jag inte skällde ut grannen (hennes jävla horungar har skrikit och stampat sönder husfriden i två jävla års tid). Men jag tänker att hon inte återkommer om jag inte anstränger mig, så det är rätt lugnt ändå. Det var länge sedan jag var såhär stolt över en fylla.


P.S. jag är rätt jävla packad fortfarande. Vin är djävulens påfund. Jag gillar djävulen. Om ca 60 minuter kommer mina föräldrar ringa och tycka att vi ska hitta på något roligt, tillsammans.

måndag 26 juli 2010

Lucky Tubb

Ernest Tubbs brorson. Mannen som är en sån hellraiser att det knappt finns barer i Austin, Tx som han får spela på. Eller ens komma in i.





torsdag 22 juli 2010

Crazed Country Rebel

Asså, jag vet att jag tjatar och att min man crush har antagit helt orimliga proportioner men ni måste lyssna på den här låten (och läsa texten).



Well, I was rollin' by myself, went down to Memphis, Tennessee
and I was lookin' for a guy who had a mullet and no teeth
and I was trippin' on some acid a latino gave to me
Hey, I was smokin' morphine 'til it knocked me off my feet
Then I scored some "H" from my old Uncle Pete
now I'm startin' to feel like I might've ODed

On an overdose of drugs, overdose of sin
I'm gonna live it to the fullest like I'm on ten
and I love gettin' high - hate bein' low
and I like to drive my truck down a muddy dirt road
and I'm workin' real hard, tryin' to get paid
'cause I'm a crazed country rebel and I'm driftin' state to state

Somehow I made it up to Texas with a carload full of grass
and I'm seeing all these pigs who wanna bust my ass
and I'm always livin' hard - always smokin' weed
now I'm hangin' out in Texas drinkin' mushroom tea
and I'm fucked up on the floor - think I know why,
must've been some of that Boone county moonshine

and an overdose of drugs, overdose of sin
I'm gonna live it to the fullest like I'm on ten
and I love gettin' high - hate bein' low
and I'm always about stayin' on this road
and I'm workin' real hard, tryin' to get paid
'cause I'm a crazed country rebel and I'm driftin' state to state

I tried to get up off the floor, tried to get myself in line
'cause the ceiling's talkin' to me, and the pisser's flushin' fire
That's why they call me 'full throttle' - I like a good time
it all started at a bar with a friend of mine
Had to hook me up - he said he'd blow my mind
I've been up for four days so cut me out another line

of an overdose of drugs, overdose of sin
I'm gonna live it to the fullest like I'm on ten
I love bein' high - hate bein' low
and I like to drive my truck down a muddy dirt road
and I'm workin' real hard, tryin to get paid
'cause I'm a crazed country rebel and I'm driftin state to state

Man vill ju bara knarka. Och jag vill ju aldrig knarka.

måndag 19 juli 2010

Totalt Krig

Snart närmar vi ju oss Prideparader och liknande spektakel, och eftersom man alltid föredragit Dionysos livskraft, hedonism (obs! Hedonism, inte dekadens) och härliga dödsdans framför apollonisk stelhet (på det tråkiga sättet) så tycker man ju att det är rätt roligt.

Här är i alla fall min hyllning till spektaklet:




Eller, det är ju inte alls min. Någon annan har gjort den. Min del i det hela är att jag har skrivit det här inlägget och länkat till låten.

fredag 9 juli 2010

Jag var tvungen att sno en grej

från Fiat:

In your face, skitvärld.

P.S. De av er som gillar engelska, handtillverkade skor och dylikt kan ju bli glada av det faktum att Herring Shoes har rea just nu. Det kostar fortfarande en del, men mindre (upp till 50% mindre) än det vanligen gör.

tisdag 22 juni 2010

Workin' real ain't hard to do

Det jag älskar med Hank Williams III är att det inte är det minsta alt/skägg eller indie. Det är straight up skitbonnig old school country + GG/AntiSeen. Helt opretto.











Äkta är äkta var det än är, och äkta är alltid bra. På sitt sätt. Och kan det bli mer country än att börja spela country för att försörja sitt oäkta barn? Och finns det någon i hela världen som ser galnare ut än Joe Buck?

lördag 19 juni 2010

"Most of my heroes don't appear on no stamps"


"Elvis was a hero to most/But he never meant shit to me" för att citera Chuck D/Public Enemy. Ungefär så känner jag för dagens stora tilldragelse, fast du kan byta ut Elvis mot valfritt Bernadotte-relaterat. Det närmaste kunglighet jag kommer idag är Hank Williams III.


onsdag 26 maj 2010

Problem problem

Ska man beställa den här också?
Fan, jag som inte ens köpt 'Sworn to the Dark'-vinylen än (såhär 3-4 år senare).

Dagen hjältar (helt orelaterade till resten av inlägget och varandra) är Eugene Robinson och Buck Angel. Obs! Så jävla Not Safe For Work. Speciellt Buck. Men han är helt klart en hjälte.

måndag 17 maj 2010

Fuck off Ronnie Sandhal.

Varför kunde inte du ha dött istället? Eller Gene Simmons? Eller någon annan som bara tär på mänskligheten? Varför var Dio tvungen att dö? Denna hårdrockens myseminens, denna gigantiska röst i runt 150 centimeter urgammal gräsrökande och genomsympatisk jätteliten italiensk kropp är nu död, men Lady Gaga lever. Gene Simmons lever. George Bush lever. Madonna lever. The Ark lever och frodas. Fascistpartiet i Ungern går från seger till seger. Påven lever. Carola lever. Runar lever. Ulf Ekman lever. Men Dio är död. Jävla skit. Ingen rättvisa någonstans.







Och helt relaterat till detta: Gud vad jag hatar kristna. Där gjorde iaf Hitler något bra, när han satte Jehovas Vittnen och frimurare i koncentrationsläger. Synd att han inte gjorde det med prick alla högfärdiga, skenheliga, självrättfärdigande, empatilösa, mentalt instabila, hycklande, böghatande och vidskepliga svin. Då kanske de skulle ha lärt sig något.