Fyfan.

Att man aldrig växer upp. Så går det när man dricker sprit. Och det borde jag ha lärt mig för länge sedan. Fan.

Jag är bäst.

Jag öppnade dörren för en klagande granne iförd endast brottarmask (you have seen it) och kalsonger. Klockan halv fem på morgonen. Det enda jag ångrar är att jag hade kalsonger på mig. Och att jag inte skällde ut grannen (hennes jävla horungar har skrikit och stampat sönder husfriden i två jävla års tid). Men jag tänker att hon inte återkommer om jag inte anstränger mig, så det är rätt lugnt ändå. Det var länge sedan jag var såhär stolt över en fylla.


P.S. jag är rätt jävla packad fortfarande. Vin är djävulens påfund. Jag gillar djävulen. Om ca 60 minuter kommer mina föräldrar ringa och tycka att vi ska hitta på något roligt, tillsammans.

"Big sunglasses, not Emperor sunglasses!"

Tidigare idag så googlade jag på den amerikanska ölen Porkslap. Jag har ingen aning om hur den smakar, men etiketten föreställer två grisar som hoppar in i varandra, bröst mot bröst. Och den kommer på burk. Very hipster och old school tattoos. Så om den går att pröva bör man ju göra det, bara för att.
Hursomhelst. Därifrån är steget naturligtvis inte långt från att komma in på Artifical Swedeners blogg (fråga inte hur), en blogg som handlar om Megans öden och äventyr under ett halvår i Stockholm. Av någon anledning så fann jag den väldigt fascinerande. Alltid kul (eller nja) att se hur andra ser en och ens kultur. Roligt nog så påpekar hon något som vi delvis tog upp på ett seminarium idag (och som de yngre deltagarna i min grupp ställde sig väldigt frågande till), nämligen sociolekter. Eller rättare sagt, finns det några speciella uttal av ljud som går att härleda till olika klasser i samhället? Jag anser ju att det gör det, även om det kanske inte är lika tydligt i Stockholm som det är i t ex London eller vad vet jag? Det är även lite svårt att avgöra VAD som är definierande för de övre klasserna, medan man ganska lätt kan avgöra vilka som kommer från de lägre klasserna. T ex. har jag lite svårt att se att en bankdirektör skulle prata som någon fron "Dom kallar oss mods", men å andra sidan så har jag märkt att många av de manliga Brommabor som handlar på mitt jobb har lite mer av söder/arbetartugg, vilket säkert är lite av en manlighetsfråga (det finns ju fortfarande någon rest av att det är manligare med handfasta arbeten osv. och att arbetarklassmän inte är så... Bortklemade. Jag har någon form av kompendium här någonstans som handlar precis om det (fast i USA och förra sekelskiftet och mer om boxning än språk, så jag överdrev nog lite) om någon vill fördjupa sig i ämnet. Eller så diskuterar vi i kommentatorsfältet). Hursomhelst, Megan tar upp (eller anmärker lite på) det och lite till om Sveriges jämställda klassamhälle (in want of a better word) i den här och den här posten. Jag menar, jag är ju ändå lite hemmablind för öfverklassljud så det är kul när någon som är helt ny vad det gäller språket märker sådant.

Anyhoodles. Rätt kul blogg. Ibland.

Men: Vore det helt retarderat av mig att köpa dom här solglasögonen? Jag menar, jag använder ju aldrig solglasögon, eftersom jag aldrig använder linser och 45 USD + frakt för en sån sak jag aldrig/sällan använder är väl kanske lite... Å andra sidan, om de vore riktigt perfekta så kanske jag skulle använda dom hela tiden. Det är ju tufft med solglasögon. Solglasögon och ärr. Synd att de inte är helt mörka bara, men man kan inte få allt.

Nåväl

Torsdagen spenderades med en återupptäckt. Get ready....






Jag har verkligen saknat att gå på sunkpubbar. Alltså, riktiga sunkpubbar. Alltså Söderkällaren. Ställen man går till där det verkligen finns noll ambience och det BARA serveras öl i baren. Dålig öl, dessutom. Sen ska man ju lugnt säga att sällskapet (Notorious P.I.G.) och samtalsämnena (black metal, punk, tygmärken, sydafrikanska krogars förbudsskyltar (lie + hillebard=inte OK på krogen),tatueringar och black metal. Lite death metal också.) gjorde sitt för att förgylla situationen. Jag ska tydligen börja skriva för Ett Annat Ställe. Om riktigt vad vet jag inte, men kommer det igång så kan vi nog räkna med att de hårdrocksrelaterade inläggen här minskar lite. En får se. Herrfröken modekonstapel har även förklarat att mina chelsea boots inte räknas som boots, vilket naturligtvis var mycket underållande. Fuck authority, ACAB osv. Var jag lika pretentiös när jag var arton? Jag avskydde nog inte människordjuren lika mycket då, vill jag minnas. Däremot har jag med åren insett att jag verkligen gillar att gå på pubar. Kanske inte någon nyhet, när jag tänker efter.

Tidigare i torsdags så var jag även i skolan för första gången på... några år. Kombinerade och komplicerade känslor av återkomst, hemkomst, självhat, människohat och (framtida och gammalt) misslyckande. Men vi får se. Kan nog bli bra + se bra ut på lilla CV:t om inte annat. Om bara böckerna kunde komma. Och om jag bara kunde få tummen ur och verkligen verkligen göra allt annat jag har åtagit mig att göra. Det är nog ett av mina absolut största problem. Att få tummen ur. Att göra något. Att våga förändra mitt liv och min situation. Det blir aldrig lättare heller.

Jag har f ö insett att jag vill ha ett par munksskor. Jag tänker mig dubbelt spänne och ganska smäckra/smala. Vilken färg har jag dock svårare att bestämma mig för. Prisklassen är dock solklar.

Så var man helt plötsligt 27

Jag fyllde nyss år. Igår, faktiskt. Fast jag firade den i förrgår. Picknick + fest. Sjukt lyckat, sjukt kul och utan några större missöden. Inte ens ett krossat glas. Inget bråk. Jag tror att min något burdusa fyllehumor kan ha fått ett visst utrymme, men jag är inte säker. Kvällen blev något luddig. Nåja, jag hade väldigt roligt iallafall, trots långa promenader och så. Jag hoppas verkligen att mina gäster hade trevligt också, trots platsbristen hemma hos mig och Fiat.

Sen fick jag så många tuffa saker så jag är helt överväldigad (en tatuering, massa sprit (Pimms, vit rom, tre flaskor vin, presentkort på systemet + ngn form av flaska till tror jag), 'Att hata allt mänskligt liv', ett par riktigt trevliga skoblock (de passar perfekt i ett par av mina Mentor-skor), en Tribulation-LP, en Stench-7", en Jonah Quizz-samling, en 1982-samlingsskiva, 'Det grymma svärdet' #4, en bok om Jack the Ripper, en Deadwood-box på väg och säkert ett gäng saker jag för tillfället glömt bort eller bestämt mig för att inte nämna) och bäst av allt var att J + norsk roomie hade bestämt sig för att besöka Stockholm över dagen, bara sådär (de bor alltså i Stavanger och det ligger 14 timmars bilfärd västerut.).

Poängen med det här inlägget? Jag hade jävligt roligt och hoppas att mina gäster gick därifrån fulla och glada. Bilder kommer kanske senare.

För tidig födelsedag...

...var det igår. Säg hej till mina nya kompisar.
Versinthe Absinthe (det står något om Baudelaire på baksidan så det kan ju inte vara dåligt), liten tjeckisk prisvinnande absint, två absintglas, en absintsked och absintsocker.

Versinthe-grejen där hade en rätt tydlig beska och den tjeckiska hade trevligt mycket anis i sig.

Dessutom står det sju flaskor sprit till på golvet, men dom är inte specifikt mina.

Städdags.

Ophiuchus Rex

Beställde 2 tygmärken inatt. Flådigt värre.














Sen satt jag och kollade på skivor på internet med band jag inte hört. För en gångs skull. Jag är rätt pepp på musik nu. På skivor. På att köpa skivor för att upptäcka musik. Det känns lite som att komma hem igen, att sitta och kolla på skivor på HHR och NWN, att hitta gömda skatter som Dishammer och Syphilitic Vaginas, Bone Awl, Midnight och Malveillance och vilja köpa dem. Saker jag inte hört eller bara hört någon låt med. Samtidigt finns det något vemodigt över det också eftersom jag tvivlar på att det skulle vara lika roligt och ekonomiskt genomförbart som det en gång var, eller att det skulle vara särskilt meningsfullt. Och den här jävla identitetskrisen man aldrig riktigt verkar kunna ta sig ur heller. I tell you, den vore mycket lättare med mer pengar för då hade man fan inte behövt prioritera saker! Hade jag ahft pengar kunde jag ha låtit en sån här grej överspegla allt annat och tja... Då hade det ju vart coolers, liksom?

Sen så är ju framtiden allt annat än ljus, men det har inte riktigt satt sig än. Jag menar, ALLT kommer ju krångla till sig rubbet. No question about it. Jag kommer ju inte få A-kassa på en gång, jag kommer ju inte få jobb, jag kommer ju behöva låna pengar av päronen (herregud vad jag verkligen avskyr det!) osv. När jag tänker på det så har jag nog inte känt mig det minsta avslappnad sen typ... Jag vet inte. 2003-2005 kanske? Alltså, inte att jag var det under hela den perioden, men att det fanns tider där jag inte ständigt hade den här jävla ångestbollen i magen som gnagde litegrann. Jag vet inte. Skitsamma. Det spelar ingen roll nu. Det enda jag vill göra nu är att mysa med nya vinyler. Klappa på dom, titta på dom osv. Lyssna på rostig, skabbig D-takts-Heavy Metal. Och inte behöva gå utanför dörren. Inte behöva ta andra människor med i någon form av beräkningar. Jag vill verkligen bara lyssna på D-takt, röka, dricka ljummen öl och snacka musik och fylleminnen med nya och gamla vänner.

Sen så är jag faktiskt ganska ledsen för att jag inte hittar min skinnväst. Jag vet, det är ett sjukt bespottat klädesplagg och i normala fall är jag sjukt skeptiskt inställd till plagget i stort (faktum är att enda skälet till att jag äger den här västen är att den är arvegods och jag fick den när jag var liten) men jag tänkte ju att min Devil's Blood-patch skulle se sjukt ball ut på västens rygg, speciellt om man sätter typ en totenkopf på vänster bröst (med ett 'B' och ett 'A' på var sin sida?) och någon form av medalj på andra sidan (min operation Condor-utmärkelse, kanske?). Jag tänkte köra på någon form av ockult MC-snubbe från sent 60- tidigt 70-tal-looken i sommar. Kanske. Om jag hittar västen.

Min ständiga totala brist på energi, ambition och positiv syn på livet är smått fascinerande, till och med för mig själv.

Fall Of The Idol

Posten kom idag. Fick därför de här godingarna:
2 st Devil's Blood-ryggmärken samt "Meaningless Leaning Mess" med Bone Awl. Mumma. Skumt fodral/omslag till skivan dock. Man vecklade ut det såhär:
Sen la man märke till att framsidan dolde en stor hemlighet på insidan:
Sen tittade man på den rätt så sjuka poster som då var baksidan av hela kalaset:

Sen tänkte jag knyta an till rubriken genom att ge er en idolbild på mig själv, alldeles innan jag började förfalla mental, intellektuellt, känslomässigt och fysiskt. Det är alltså jag runt 18:00 i fredags. Hemgång 7 timmar senare 1000:- fattigare. You do the math.
Jag vet, det ser ut som om jag har någon form av ravebrillor på mig (fick i samband med glasögonen kommentaren "ska du börja ha goggles nu också?") men det är Elvis-glasögon. Dom som tror att Elvis var bättre på femtiotalet än han var i början på sjuttiotalet har ju helt klart och tydligt ingen koll alls.

Ack o ve!

Jag hyser någon form av hatkärlek till Vice, så som jag antar att de flesta av oss gör. Dock hittade jag den här och den här grejen i deras 'DOs & DON'T' och jag kan bara hålla med.

I övrigt så har jag spenderat förmiddagen med att läsa på den här bloggen. Det trodde ni inte, va? Att jag skulle komma ens såhär nära fysisk aktivitet. Men jag gillar ju nörderi och jag gillar när folk skriver om saker de verkligen är insatta i. Plus att jag blir sjukligt imponerad.

Idag är en sån dag när jag inte riktigt är bekväm med mig själv, på både lite djupare samt väldigt ytliga plan. Jag är liksom osäker på vem och vad jag är. Och varför. Och om det spelar någon roll. Jag blir liksom trött på mig själv. Kvarhängande baksmälla från i fredags, antar jag. En mycket trevlig afton, även om jag misstänker att jag blev ganska mycket mer berusad än jag trodde att jag blev (jag kunde ju liksom gå rakt hela tiden och det kan man ju inte om man är fullis. Så brukar jag tänka när jag inte är helt nykter.).

Jag önskar att jag vore mindre av en alkoholromantiker. Jag tycker ju knappt att det är kul att bli berusad, men jag tycker att det är snyggt och tufft att dricka. Sen dricker jag ju alltid för snabbt, men ja... Allt utom rödvin, whisky och i vissa fall Guinness blir ju äckligt av att bli avlsaget och lite uppvärmt. Rödvin kräks jag av, whisky blir jag för full på alternativt sur och Guinness... Pja, det är dyrt och jobbigt.

Nåja, det är Woven Hand ikväll. Ska väl lyckas både känna mig OK och se rätt OK ut. Hoppas jag. Inte den bästa av tider, det här.

(Går)dagens outfit

Typ. Sen blev jag full. Som sig bör. Väldigt trevligt, det jag minns. Hoppas jag inte gjorde bort mig för mycket. Nu ska jag strax bli full igen, för att fira Jesu död. Då tänkte jag klä mig såhär:
Jag vet inte om jag är färgblind, har fel på humormuskeln eller bara har dålig smak, men den här slipsen är helt grotesk och jag kan inte släppa den. Fast jag kan inte bestämma mig för om den är grotesk på ett bra eller dåligt sätt.

Undrar vart kläderna på översta bilden har tagit vägen? Eller iallafall slipsen och västen.

Feeding The Beast

Efter att ha suttit och kollat på 'Nattportiern' i en timma (tills DVDn hakade upp sig) så kom jag att tänka på en sak: Vad är grejen med SS? Alltså, jag vet ju att jag gillar dom. Inte vad de gjorde eller vad de stod för, men hur de såg ut och på något sätt myten runt dem och kring dem. Men varför blev det så? Varför dök det upp en massa nazisplotationrullar? Varför har SS blivit förknippade med så mycket sex och dekadens? Personligen tycker jag, liksom många andra, att ur en estetisk synvinkel är Allgemeine-SS Hugo Boss-designade uniform det absolut snyggaste som finns. Den utstrålar auktoritet, manlighet, styrka och kompromisslöshet. Men var kom porren in? Är det för att i SS-uniformen och hela grejen finns det någon form av utstrålning av behärskad grymhet och dominans? Är det för att man lätt får en bild av att det här var ett brödraskap (i brist på bättre ord) som skapade regler istället för att leva efter dem (och gjorde det i bokstavlig bemärkelse)? Att de ansåg sig vara i en position där de, som självutnämnd elit, tog sig rätten att göra vad som helst och att vi genom att tolka det sexuellt gör det förståeligt för oss? Att det handlar om makt=sex?

Personligen tycker jag att när det gäller herrkläder så är SS-uniformen en av de mest sexuellt laddade samlingarna klädesplagg. Andra uniformer not so much, med undantag av vissa av de tyska första världskrigsuniformerna.

Men det jag försöker komma fram till är... Vadan detta intresse på så många olika ställen? Fortfarande ? Jag menar, deras saga var ju all för nästan 65 år sedan. Att nazis diggar den/dom fortfarande har ju sina skäl (dom är ju dock inte direkt representanter för bra smak eller god estetik since the originals gick och svalde cyanidkapslar i slutet av kriget), men SS dyker ju upp på så många olika ställen som inte har ett dugg att göra med högerextremism. Snarare tvärtom. Att SS-liknande utstyrslar används inom t ex. läderbögsscenen och BDSM är ju inget nytt och det är ju inget som olika högerspöken gärna vill ge något existensberättigande övehuvudtaget.

Så vad är grejen?

Kvällens nöje:

Några exempel på vad jag menar:



EDIT: Det ska erkännas att Ralph Fiennes/Amon Thoth (dvs bilden högst upp) inte hör hit egentligen, men karljävulen ser ju så fruktansvärt bra/ond/obehaglig ut på den bilden. Lätt en av mina favoritbilder. Dock skulle han ju ge ett fruktansvärt snarlikt intryck även i, säg en tredelad kostym eller en dubbelknäppt kostym. Men fortfarande. The stuff bad dreams are made of.

Eller som jag en gång fick höra: "det är inte alltid man gillar det man gillar."