Skriver fortfarande inte klart uppgiften.

Har istället glidit runt i den mer normala delen av internet. Kollat/stalkat på twitter/bloggar/get där folk diskuterat politik. Vanligt folk, alltså. Inte nazister eller anarkoprimitivister eller folk som tycker tt Berlinmuren ska upp igen. Samma människor (som alltså inte är nazister) verkar väldigt ofta han någon form av koppling till media/reklam/get.

Det känns som om någon som ätit väldigt mycket sparris har runkat och kommit över min själ nu. Fyfan vad jag hatar folk. Fyfan vad jag har svårt att acceptera att det finns folk vars arbete verkar gå ut på att med skitiga fingrar och vassa naglar fingerpulla folks medvetanden/själsliv blodigt och sen fylla det med skit kan springa runt i den lilla bubbla vi kallar civilisation och tro/bete sig som att de är jävligt hyvens människor. Det är inte det att jag i stort tycker att det här är ett destruktivt beteende som får mig att känna mig helt förnedrad, det är att det här INTE är människor som börjar dagen med att offra ett barn till djävulen för att sen sätta eld på en flyktingförläggning innan de åker till kontoret.

Fast jag vet inte. Jag äcklas ju fruktansvärt av alla nyliberala anarkokapitalister också. Och alla andra med. Och det jag äcklas av är att jag uppfattar att det finns ett sånt hyckleri i det. Vi gör något fint. Vi lyfter ämnen. Det blir bättre såhär. Jag har fan (på det planet) mer respekt för kriminella där den enda motiveringen som ges är "jag ville ha det här och jag hade makten att se till att jag tog det. Från dig." Jag har mer respekt för min vän vars motto är något i stil med "det gäller att stjäla så mycket man kan" än någon vars livsfilosofi verkar gå ut på att "jag lovar, du VILL ha min kuk i röven" och dessutom tror på det.

Sen ska jag väl inte vara den som är den heller. Folk måste ju ha ett jobb, och helst inte ett som förstör ens själ. Jag är mer kritisk till det där med att folk verkar tro att de gör något genuint BRA när den enda egentliga målet är att ge aktieägarna avkastning? Vilket jag inte heller nödvändigtvis är emot, men där föredrar jag ett företag (eller nej, inte egentligen. Men jag föredrar ärligheten) som investerar i typ barnporr och heroin för att det finns jäävligt mycket pengar att hämta i det och man gillar ju pengar framför ett där folk inbillar sig att de (längre) har något annat uppdrag. Face it, säljer man iPhones (jag ÄLSKAR min iPhone) så gör man det för att tjäna pengar, inte för att folk behöver en ny iPhone. Apple tillverkar iPhones för att tjäna pengar, inte för att en ny modell kommer att förbättra världen.

Y'all get at what I'm sayin'? Inget on folk som har ett jobb och utför det, men ni vet... Som jag vill minnas att George Eliot sa/skrev/tyckte: Your gain is someone else's loss. Förlika dig med det. Offentligt, tack.



Nu är det ju inte så att jag föraktar folk eller nödvändigtvis ens deras val. Jag förstår dem bara inte. Jag förstår inte vissa val i förhållande till allt annat de är eller försöker vara. Antagligen är jag väl precis lika blind själv.

I Feel Tension

Bone Awl är nog bästa hatmusiken. Inte för att det är det våldsammaste, hårdaste, ondaste, mest oresonliga jag har i min samling. Nej, det är det för att det är det mest desperata, desillusionerade och klarsynta jag har i min skivsamling. Varje låt, varje utgåva är som ett uråldrigt utforskande av vad Bone Awl och mänskligheten/verkligheten är samtidigt som det är ett väldigt modernt, samtida skrik rakt ut i intigheten, väl medvetet om sin egen meningslöshet. Det är så mycket starkare så.

Passade bra som soundtrack till valda delar av dagen som ändå, objektivt sett, borde ha varit bra. Och det var den väl, när det gäller det praktiska. Jag önskar bara att jag var bättre på att förstå vad jag läste. Som det är nu...


-Penitenziagite!

Inte för att vara sån...

...och jag inser att jag nog i jämförelse med väldigt många människor borde skatta mig lycklig, men jag är INTE nöjd med att uppsatsen än så länge är värd ett C, och ärligt talat så gjorde det mig väldigt ledsen. Inte bara det, utan den (skrivna) kritiken gjorde mig ledsen. Inte för att den inte hade rätt (även om jag på_allvar tycker att den ibland var rejält ute och cyklade) för det hade den ofta utan för att jag är så jävla trött på det här nu. Jag är fanimej känslomässigt utmattad och har satsat så jävla mycket på den här uppsatsen att det här inte känns bra alls. Alls. Faktum är att jag har liksom investerat så mycket i det här att jag minsann blev lite gråtfärdig på vägen hem och på_riktigt blev orolig för om jag skulle börja lipa bland främlingar på tunnelbanan.

Jag inser mycket väl att när jag har käkat lite och sovit lite så kommer jag sätta mig ner och reda ut allt det här och göra det jag kan åt uppsatsen och lämna in en ny om en vecka, men det är fortfarande inte så jävla kul när folk antyder att man missuppfattat ett grundkoncept. Men OK, jag erkänner att mitt användande av konceptet var klumpigt formulerat ibland.

Dessutom har jag en till uppsats att bli färdig med tills på måndag. Den behöver å andra sidan bara vara runt 2000 ord lång och ja... Jag vet inte. Hon som jag skriver den lilla uppsatsen för var med på opponeringen idag och tyckte att min text och mitt ämne var väldigt intressant, vilket även min examinator gjorde och det är han som vill ge mig ett C. Så jag vet inte. C är väl bättre än jag tycker att det är. "Above average", tydligen. Men jag vill fan inte bara vara över det jävla genomsnittet, jag vill vara bäst, och jag vill inte bara vara så bra jag kan eller så, jag vill vara objektivt bäst. Jag vill fanimej ha en stämpel i passet med en jävla guldstjärna, jag vill ha ett bedömande från folk som inte känner mig men kan det jag vill vara bra i, jag vill ha ett bra jävla betyg i engelska från folk som är fucking jävla proffs! Jag vill att fucking jävla proffs säger att jag också är ett proffs, inte att de säger att jag ligger mittemellan bäst och inte riktigt så dålig att de inte får några pengar för mig, men nästan. Lite jävla bekräftelse, tack! Och ja, att jag var modig som skrev en uppsats om ett så svårt ämne och att det var en väldigt intressant uppsats är ju jättekul att höra, men jag vill ha en officiell jävla lapp med en stämpel och vattenstämpel och brevhuvud och underskrifter och skit där det står hur jävla intressant den var och hur modig jag var! Intressant, förresten... Nu vet jag att de menade det som något bra och uppmuntrande och att de gillade den, men vad fan betyder intressant? Ett par mongon som knullar i en dynghög är ju en jävligt intressant syn, men inte fan får man en guldstjärna i betyget för det (kanske om man går konstfack).

Jaja. I'm going to get some cheese to go with all this whine. Men jag är/var fan stolt över det jag skrivit och har lagt ner jävligt mycket själ och tid och liv och t. o. m. hälsa i det här och så får man ett "grattis, du är nästan en medelmåtta" och en klapp på axeln.

Nej, nu ska jag sluta gnälla. Jag lovar. Nu ska jag kolla på Watchmen och tröstäta istället.

Ta inte det här fel nu

men det är rätt konstigt att folk jag inte känner följer den här bloggen. Det är ju bara en massa gnäll i den. Gnäll och kläder. Och bakfylla.

Nåja, kan ju ta och tipsa er om 'Häxan' av Cultes des Ghoules. Skrev lite mer detaljerat om den/det här, med länkar och shit jag inte orkar pyssla med nu. Men ungefär såhär låter deras black metal: "gammalt, skitigt, Blåkulla, dammigt, öststat utan nazism, Transylvanien, stumfilm, ockult, Lovecraft, mögligt, reverbigt, katakomber, Nosferatu, midtempo, förfall."

Den här hoodien vore inte helt fel: