Jag hatar hårdrock

Det finns få saker som är så långt ifrån vad jag gillar här i världen som det här:

Fyfan vad prick ALLT är fel.

Samplingsvänligt

och helt sjukt obehagligt. USA, alltså. Kill'em all. God knows his own.

Och så finns det de som påstår att kvällstidningarna är fördummande.

Snodde den här av Indy. Fast på facebook.

Ett väldigt bortglömt problem med demokrati...

...är det faktum att Anton Abele sitter i riksdagen.

Herre.
Jävla.
Gud.

Svenska jävla skitfolk. Jag hatar er. Att SD sitter i riksdagen, det kan jag förstå. Men Anton Abele? Ingen kan väl vara så urbota vidrigt korkad äcklig och ful att de faktiskt har röstat på honom? Jag menar, politiker brukar ju generellt sett inte säga så mycket men jag har aldrig stött på någon som har så lite att säga som honom. "Jag vill att det blir bättre", typ. Jamenvemfanvillintedet!? Idiot.

(EDIT: Ja, för att inte nämna partiet som öht gav honom en chans. Varför? För att de skulle få en liten nickedocka istället för någon som faktiskt vågade sig på att faktiskt tycka och göra något? Är det det demokrati går ut på? Och ja, det finns liknande idioter i andra partier också, men dom känner jag inte till för de har åtminstone vett nog att avstå ifrån att låta pappa sponsra en youtube-kampanj. De VET att de är värdelösa och håller sig därför i bakgrunden. De vet tillräckligt mycket om livet (eller är tillräckligt piskade) för att förstå att ingen ute i verkliga livet skulle tycka om dem om de visade sig, till skillnad från Anton (som uppenbarligen inte hajjar något alls.). Och nej, jag är inte bara avundsjuk för att han fick skaka hand med Snoop Dog.)

Jag tycker att vi måste ändra på hela det demokratiska systemet. Vi borde inte rösta på partier eller personer. Vi borde rösta mot partier eller personer.

Herre.
Jävla.
Gud.

SD och Anton Abele i riksdagen. Snart kommer frimurarna/illuminati/ödlorna/zions äldste att avslöja sig och ta över på riktigt. Snart har vi sataniska frimurarritualer där det offras människor när riksdagen öppnas istället för något trams med kungen och kyrkan.




Jag tror att jag ska tatuera in Anton på ena benet. Jan Björklund på andra.

UNA-bombaren hade fantamej en poäng.

Mitt största problem (om man bortser från det här med Moderaternas "arbete till varje pris"-linje och deras "sjuka människor behöver bara ta sig i kragen"-tänk) är att vi efter det här valet i ännu större grad blir ett löjligt folk, en löjlig art. Vi har en ekonomi som till stor del bygger på konsumtion, så vi blir itutade vikten av att konsumera bara för att konsumera. Vi blir uppfostrade till att köpa skit. Skit vi inte behöver. Vi blir upplärda att identifiera oss med skiten. Vi får det itutat i oss att det största som kan hända i livet är en ny iPhone, och kanske en titel på engelska. Vi måste tydligen jobba mer och hårdare för att ha råd att vara såhär dumma i huvudet, samtidigt som det finns folk som är arbetslösa och inget hellre vill än att jobba. Men det är ju bra att dom finns där och är arbetslösa och sjuka för då håller vi andra oss på tå så vi inte gnäller för mycket och kanske typ tycker att det är lite jobbigt att jobba skitmycket på obekväma tider för saker man egentligen inte vill ha eller behöver (men det finns ju inget annat att fylla hålet i själen med, så vi jobbar. Och köper.).

Men det är viktigt att jobba mycket, och mer! För vad händer annars? Ja då kanske kineserna tar våra Thailandsresor och vart ska vi åka då? För vi måste ju försvinna en månad om året och supa ner oss ordentligt för palla gå tillbaka till jobbet. Annars faller ju hela systemet. Jobba, köp, jobba, köp. Det spelar inte någon roll vad du gör eller vad du köper. Bara du köper. Bränn alla pengar. Spara inget. Det är dåligt för tillväxten. Vaddå? Hur du ska överleva om allt går dåligt när människor som den här bedöms vara friska nog för att arbeta? Tänk inte på det nu, bara tillväxten stiger. Då behöver du inte oroa dig. Vaddå? Klart tillväxten kan stiga hur mycket sm helst hur länge som helst. Där ser du. Ingen fara. Det heter förresten inte "frisk" längre, det heter "arbetsför". Det heter inte "sjuk" heller. Det heter "simulant". Eller "jävla parasit", fast det säger man inte högt eftersom folk fortfarande låtsas att de bryr sig.

Välkommen till framtiden, där de själviska barnungarna är fler och mer inflytelserika än de vuxna. Jag ska fan spendera de nästkommande fyra åren med att vara så självisk jag kan, blåsa allt på stålar och sen köpa vapen och konserver för pengarna och flytta ut i skogen. Så kan ni andra förtjäna varandra.

Och nej, jag säger inte att sossarna och vänstern är lösningen. Jag säger att dom inte i lika stor utsträckning kommer ställa sig på knä och skrika "ta mig hårt och knulla mig dum" till Apple och McDonalds och varje annat skitföretag i världen. Inte med mening i alla fall.

Men högt däruppe sitter Steve Jobs och dom andra och tänker att nu har dom gjort något riktigt bra.

Jag undrar förresten när min iPhone dyker upp?

Apropå rubriken till det här inlägget så läs det här. Do it.

Och när det gäller att vi är och blir ett fånigare folk, läs det här.

Jag vill även tacka Lars Ohly för att han vägrade befinna sig i samma rum som Jimmie Åkesson (vars parti firade sina riksdagsmandat till Moldaviens ESC-bidrag), för hans förklaring till det och för att han så tydligt står för vad han tror på.

Sten, glashus och liknande saker.

Det snackas ju en hel del om Lars Ohlys kommunistarv. Fair enough. Det ser inte så snyggt ut, även om det kanske inte är så illa som det ser ut. Jag menar, jag har svårt att se att en sovjetvän av stora mått skulle ha samma åsikter om föräldraförsäkring och feminism som Ohly har gett utlopp för. Men hursomhelst. Jag tänker bara att man kanske ska hålla rent framför egen dörr också. Vad jag vet så har t ex. Ohly aldrig tyckt, i en offentlig skrift, att skattebrott går att ursäkta eller jämställt en demonstration med terrordåd. Han har heller inte skrivit tafflig science fiction som får Ayn Rands lågstadiepastischerande av Nietzsches geni, hänsynslöshet och livslust att framstå som något värdigt både Prix Goncourt och Nobelpriset (ja, jag har läst 'Atlas Shrugged'. Tyckte att den var OK.).

Nu menar jag inte att Fredde inte kan ha ändrat sig. Han är en växande och tänkande människa som så många andra, t ex. folk i andra politiska partier.

Och snälla snälla snälla. Kan ni sluta tro att en delad föräldraförsäkring innebär att kvinnor tvingas att använda en bröstpump? Det var ETT exempel på EN lösning som hade funkat för Ohly och HANS familj JUST DÅ. Det finns säkert ett gäng andra lösningar som passar andra familjer, men rättvisekontentan av det hela är det här: har du inte lyckats dra ut snabeln i tid så får du stå ditt kast och då är du till hälften medskyldig till att det finns ännu en individ på jorden. Med betoning på TILL HÄLFTEN. Ya get it? Tycker du att det verkar jobbigt så kanske du skulle ha kört på money shots eller kondom istället. Är du till hälften medskyldig så är du till hälften ansvarig. Taskigt fall.

Och en grej till: när ska folk börja fatta och påpeka att så jävla mycket av det här föräldraförsäkringstjafset och vårdnasbridragsidiotierna handlar om att det sitter en massa bitches som har klämt ut en eller flera ungar därute och tänker "fan, jobba är ju skittrist. Det är ju mycket roligare att sitta hemma och se sina barn växa upp så jag tar och förvägrar barnens far möjligheten att uppleva samma sak så att jag kan göra't längre. Dessutom tänkte jag att ALLA ANDRA ska betala för att jag ska kunna stanna hemma extra länge och baka bullar och bygga lego. Svinbra. Jag skyller på naturen och biologin."

Jag fattar inte hur det kan ha blivit så jävla synd om barn helt plötsligt. Hur de kan ha blivit så ömtåliga bara de senaste 10-15 åren, i Sverige? På 2000-talet. Jag menar, vi har som art spridit oss som en jävla löpeld över världen trots krig och sjukdomar och folkmord och skit och alkoholism och sprit och tobak och droger och slavhandel och prick allt annat dåligt som någonsin har hänt och lyckats jävligt bra med det. Finns det någon annan art som är representerad på alla världsdelar förutom Antarktis? Hittills har vi alla växt upp till någorlunda friska individer trots föräldrar som ätit fisk och ost och tagit sig en hutt och snusat men helt plötsligt så skälver samhällets grundvalar för att någon kanske måste börja sluta amma några veckor tidigare? Kanske? Helt plötsligt kan vad hända? Förlora en generation? Skärp er. Och om vi nu ponerar att ungarna tar lite skada av att BÖRJA VÄNJAS AV (inte sluta tvärt) med närheten till morsans pattar lite för tidigt, hur mycket mer skada tar de inte av att pappa är en främling under det första året i livet? Och brukar inte ungar som ammas länge bli lite... Äckliga? Du vet, mesiga, självcentrerade osv? Jobbiga som individer? Morsgrisar? Jag tänker mig att Rik i 'Young Ones' antagligen ammades lite för länge.



Är det för övrigt någon som har tänkt på att en annan lösning på det här (och som jag gott kan tänka mig en skattehöjning för att bekosta) är att föräldraledigheten förlängs? Man kanske ska kunna få föräldrapenning i mer än 480 dagar? Man kanske ska kunna få det i 600 dagar? Jag menar, vad fan ARBETAR vi för? Varför jobbar vi? För att köpa iPhones (jag vill ha min prick nu, förresten) och bostadsrätter och Olivers People-glasögon? Eller för att vi kanske ska ha tid att leva? Och jag tycker personligen att en rätt stor del av konceptet med att leva, om man har barn, är att spendera tid med dom. Och jag tycker att det är jävligt värt att föräldrar kan spendera mycket tid med barnet. Både mamma och pappa (eller hur konstellationen nu ser ut). För mamma, pappa och barn.

Jazzkatter

Ungefär prick såhär framstår jazzfantaster för mig. Ungefär prick exakt såhär.

If I had a hammer...

...I'd use it to knock all your teeth out and then I'd skullfuck you until you loved me.

Jag hatar den här jävla abstraktionen Sverige som är så jävla viktig hela tiden! "Det går bra för Sverige", "det går uppåt för den svenska ekonomin" etc. Men vad FAN har det med MIG att göra? På vems jävla bekostnad är det?

Själviskt? Ja, det är klart. Ingen annan bryr sig ju om mig eller mitt folk. Varför skulle jag bry mig om resten?

Förresten, om ni inte märkt det än: jag är så JÄVLA arg idag. Så. Jävla. Arg. Och ledsen. Och rädd. Helt plötsligt ser jag den enda positiva framtid jag har haft självförtroende nog att våga tro på drunkna i Jan Björklunds ruttnande sperma.

Dear Jesus

Saxat från Tshirthells nyhetsbrev. Eller rättare sagt, saxat från ett av svaren på ett av de idiotmail de alltid får.

"Okay, the response to "most of your shirts are okay, but __ is offensive" has become as tiresome as the emails themselves, so I'm going to let that dead horse rot in peace. Instead, I'd like to address Justin and any other Christians who, if only on a subconscious level, know they're participating in bullshit.

Dear pussies clinging to nonsense because you don't yet realize that feeling of self-righteousness isn't worth it,

Jump ship now. Yeah, you could drag this out a couple years, needlessly dragging yourself out of bed on Sunday and begrudgingly forcing yourself to avoid things you know you would enjoy, but eventually you will realize what a waste of time and energy it is. And when that happens, you'll look back on this moment and wish you'd listened, instead of throwing away what should have been some of the best times of your life.

Mind you, I say this only to the Christians out there who are going through the motions, of which there are millions. There will always be a handful of "Your monthly cycle is sacrilege!" types who exist only to piss on anything that causes happiness, but for you "on the fence" types who mumble the hymns and make jokes in your head during the sermon, use this moment to reclaim the life that was stolen from you by an organization that was already antiquated 400 years ago. Amen(ge)."

Eff Off

Så jävla mycket präktiga människor här i världen. I am not amused. "Look into my eyes and hate me" för att citera GG Allin (tror jag?).

"Jag blev tvungen att ta en kort paus för att gå och kräkas, men nu fortsätter jag."

Jag önskar att jag hade något jag brann för. Något jag kunde satsa på. Något som kunde... Något som kunde bli min egna nisch, mitt egna kungadöme ute i den riktiga världen. Förstår ni? Något där jag kände "jag älskar det här, jag vill göra det här, nu gör jag det här hur det än går" men det finns inget som betyder så mycket för mig. Att jag vågar göra det. Att jag hittar ett sätt att göra det på. Att jag tror att jag kan. Att jag bryr mig.

Bara någonting.

Det kanske det gör. Alla andra som gör något med sitt liv kanske är precis som jag, de förstår det bara inte. De förstår bara inte riskerna.

Eller så är det jag som är fel. Som inte förstår. Eller förstår för mycket. Eller har fel inställning. Till t ex. pengar. Eller förmåga. För varje människa som lyckas finns det tio som misslyckas. Man lär sig det rätt väl ute i Farsta. I alla fall när jag var ung. Den enda kom inte från Farsta. De tio gjorde det. Eller så kom de från Rågsved.

Jag hatar min barndom.
Jag hatar min ungdom(stid).
Jag minns ingenting positivt från den tiden.

Jag vill inte ha några sympatier.
Jag vill inte ha något medlidande.

Jag vill bara förstå. Är problemet att jag förstår eller att jag inte förstår?
Jag skulle vilja sätta världen i brand, men det kan jag inte (vad tänkte jag här, egentligen? Jag skulle gärna vilja veta det.).

Kära 40-talister...

...med anledning av Allt Dåligt I Hela Världen Som Skedde Innan 1940 (lägg här märke till att jag skyller både Andra Världskriget och förintelsen på er) samt Allt Som Är Fel Med Sverige och Allt Som Gör Det Jobbigt Att Jobba (irriterande kunder tenderar att antingen vara knarkare, bortskämda Brommabor eller 40-talister. De delar väldigt många drag och ofta tillhör de åtminstone två av tre kategorier): ni är förjävliga. Fyfan. Dryga. Jävla. Bortskämda. Jävla. Enkelspåriga. Jävla. Överlägsna. Jävla. Beskyddade. Jävla. Barn. Börja skärpa er nu, annars kommer dagens misskötsel av pensionärer framstå som rena smekningen. Nej, the Beatles var vare sig slutet eller början av musikhistorien. Nej, Bob Dylan är inte särskilt speciell. Get over it. Möjligen att han gjorde världen en tjänst när han snodde all amerikansk folkmusik och gav ut den som sin egen (dömande, jag?) men det var when dinosaurs still walked the earth så kan vi snälla komma över och förbi det där nu. Det har kommit och gått tusentals andra kulturyttringar som är lika eller ännu mer intressanta, trots att du inte var där och sörplade dåligt rödvin till det. Det kan vara så att du missat en massa för att det är dig det är fel på, inte för att det är sämre. Och nej, ni gjorde inget Stort som vinstinna och haschberusade ockuperade ett kårhus ni kunde skaffa er könisar och dricka maskrosvin i. Det må ha varit kul, men när ni började jobba på Aftonbladet och Sparbanken strax efter det så...

För att parafrasera Bill Hicks: "How about getting in touch with your outer adult instead of your inner child?"

EDIT:
Time to face the music, son.

Fuck Jävla Off

I en tid när det verkar som att de enda val som går att fatta står mellan McDonalds eller Burger King, Sossarna eller Moderaterna, Expressen eller Aftonbladet, Melodifestivalen eller Idol, grått eller grått, salt och peppar eller peppar och salt slår Indy till och hamrar in en skalpell i hjärnan och hjärtat. This is it. This is motherfucking it, era jävlar.

A Necrologue for the Elite

De val som presenteras för oss, vare sig det gäller konsumtion, politik eller (i brist på bättre uttryck) själsliv, är för mig likvärdiga med att diskutera om man ska måla om en vägg eller tapetsera den. Frågan JAG vill ställa och hoppas att många andra vill ställa är: varför har vi en vägg just där? Skulle vi kanske må bättre utan den där väggen? Skulle vi kanske t o m må bättre om vi rev huset? Men nej. "You are free to do as we tell you" för att citera Bill Hicks.

Papipapipapipapi

Folk som gillar jazz tenderar ju att vara idioter. Långt ifrån alla, men ganska många. Det är lite som Oi! på det planet, fast olika sorters idioter. Hursomhelst, står man i en skivaffär så lär man sig känna igen och avsky jazzmongot. Oftast en gubbe, men kan även vara en kärring (som även har en förkärlek för klassiskt och blir chockad när man refererar till det dom "seriemördarmusik") som inte alls har en "same shit different haircut"-attittyd till musik (som jag själv i mångt och mycket har lyckats utveckla. Förrutom när vi kommer till (99% av all) jazz och Bob Dylan) utan på allvar tycker att jazz är bättre musik för bättre människor. Anyhooo så har jag kommit på det perfekta svaret till dylika mentala Brommabor: "gå hem till din dator och googla på Shooby Taylor. Så tycker jag att ALL jazz låter."

Jingle Hell

En viss opåkallad form av misantropi har infunnit sig. Ofta lyckas man spåra människohatet tillbaka till en pangfylla helgen innan, men någon sådan har vi inte erfarit. Istället sitter/står/ligger jag och känner mitt inre bubbla av avsky och förakt för i stort sett allt som rör sig på två ben (förutom apor). Alla bloggar, inklusive favoritbloggarna, är dåliga och fyllda med själsligt inkompetenta, mentalt kobenta och moraliskt korrupta översittare, internet är överfyllt av danska poliser och annat pack, diverse forum är överfyllda av idioter som på allvar inte ser skillnaden mellan antisemitism och kristendomshat och själv klättrar jag upp på en piedestal där min förmåga att inte förlöjliga och fördumma mina hatobjekt är min enda stolthet då jag istället väljer att rättframt avsky dem, hata dem, förakta dem, men inte se dem som skämt och ändå förmå mig att känna med (vissa av) dem. Eller nått. Nietzsche har säkert något att säga om det där. Tror jag läste något om det i Sålunda Talade Zarathustra. Eller nått.

Jag skyller ALLT på julen. Jävla Jesus. Jävla Jungfru Maria. Bjuda ut sig till gud sådär, det är klart det kommer bli problem för hela skapelsen. Och jävla gud, för den delen. Keep it in your pants och låt inte resten av oss lida bara för att du bestämmer att din stackars avkomma ska lida för våra synder som du har skapat och definierat åt oss. Gubbkuk. Förljugna jävla böghögtid.

Dessutom har mina hörlurar försvunnit. Och musik är tråkigt. DET är riktigt upprörande.

Men jag fick iallafall en nazibilderbok och rakgrejer från Art of Shaving och en hundra år gammal rakkniv i förtidigjulaftonsklapp. Alltid något. Väldigt mycket något.

Jag har även insett att jag behöver nya skor. Alltså, på riktigt. Jag behöver typ ett par åttahåls-martens som man kan ha varje dag när det är snöochslaskrusk ute. Ett kängformat hål i min skogarderob. Och en Lonsdalejacka.

Cannot run, I cannot hide...

Det är när man kollar och läser det här som man börjar fundera på om vi inte ska skita i alla miljöföreskrifter och liknande och bara förgifta på så att vi tar livet av oss lite snabbare. Det lär ju vara ganska för sent att göra något annat vid det här laget. Nej, ut och kasta batterier i naturen och så hoppas vi att världen förvandlas till en Mad Max-rulle ASAP. Det skulle jag stödja. Mad Max eller Blade Runner. Inget annat.

Här är lite andra ställen som ger en hopp om framtiden/mänskligheten. Sovjet asså. Dom kunde det där med att inte bry sig ett skit. Eller vad sägs om att skapa en radioaktiv betongsjö. Som du dör av. Om du står på stranden. I 60 minuter. Fråga mig inte hur de fick dit betongen.

Jag spenderade f ö en stor del av natten med att läsa Transmetropolitan. Inte så bra för humanismen och filantropin.

Blod och Eld II

Följande gäller först och främst i USA (eller man kanske ska säga att det är bevisat att det först och främst gäller i USA), men är ändå tänkvärt nu när det är jul och du tänker att du kan köpa dig lite bättre samvete.

Salvation Army Lobbies for Religious Discrimination

It’s almost time for those red kettles to go up in front of grocery stores across America, and all across America, people get all rosy cheeked just thinking about doing good… forgetting about all the organizations that do as much good without making such a big show about it… without thinking about where the money that goes into the red kettle really goes to.

Among other things, the money people give to the Salvation Army goes to pay the salaries of lobbyists in Washington D.C. What, oh what, do those Salvation Army lobbyists lobby for? The Salvation Army lobbies in favor of the political agenda of the Religious Right.

There’s the time, for example, when the Salvation Army leaders met behind closed doors with the Bush White House to come up with a strategy for passing a law that would allow government-funded groups to fire people for refusing to join the religions of their bosses. Convert and praise Jesus or lose your job, the Salvation Army law said. That was a practice that the Salvation Army was already engaging in, giving religious tests to employees and telling them to take a hike if the responses were not theologically correct, taking government money all the while. The Salvation Army spent hundreds of thousands of dollars of red kettle money on that political project alone.

What else does your red kettle donation pay for? Political organizing against same-sex marriage, for one thing. The Salvation Army uses its organization to promote opposition to equal marriage rights for same sex-sex couples. The web site of the Salvation Army states, “The Salvation Army believes, therefore, that Christians whose sexual orientation is primarily or exclusively same-sex are called upon to embrace celibacy as a way of life. There is no scriptural support for same-sex unions as equal to, or as an alternative to, heterosexual marriage.” Catch that other part too - the only good homosexual is a homosexual who decides not to have sex for the rest of his or her life.

There’s also the Salvation Army’s history of rescinding benefits to same-sex domestic partners. Said the Human Rights Campaign, “We’re talking about health care, about providing health benefits, and what the Salvation Army has decided to do is prevent certain families from getting health care, and that’s just mean.” Salvation Army supporters responded to Portland’s request that it adhere to the city’s ordinance requiring organizations receiving money from the city government to provide benefits to same-sex domestic partners by sending hate mail with messages such as “You are a sick person who doesn’t deserve to be mayor.” Compassion?

Still want to put that money in the red kettle?

Consider the Salvation Army’s decision to put its religion ahead of the needs of homeless people in Wisconsin. When the Janesville City Council asked the Salvation Army to stop trying to convert people to evangelical Christianity with government money provided through the city government, the Salvation Army said no. The Salvation Army decided that it was more important to keep trying to convert people to Christianity than to help people in need, so it decided to stop work on a homeless shelter until the local government relented and allowed proselytization with government funds. A spokesman said that stopping its religious activities as part of government-funded programs that it administrates would stop the Salvation Army from fulfilling its mission “to preach the gospel of Jesus Christ”. The Salvation Army would let the homeless freeze outside in the Wisconsin winter weather rather than just stop telling people to worship Jesus.

Yes, government funds. The Salvation Army gets a huge amount of praise for helping people in need, but the truth is that a huge amount of the money that the Salvation Army spends comes directly from federal, state, and local government. We, the taxpayers of America, make the sacrifice, but the Salvation Army gets the credit with none of the oversight and accountability that ordinarily goes along with government programs. In 2005, for example, 95 percent of the Salvation Army’s budget for children services came from the federal government, and was used, among other things, to conduct an anti-gay witch hunt in which employees were told to look for signs of homosexual activity in their colleagues, and to expose those colleagues so that they could be fired.

The plain fact is that the Salvation Army would only conduct a tiny fraction of its charitable works if it did not receive billions of dollars of government money. Much of the red kettle money goes toward building and maintaining Salvation Army churches, like the ones Wrangell, Alaska; Griffin, Georgia; Thomasville, North Carolina; Gilroy, California; Kalispell, Montana; Fort Lauderdale, Florida and countless other places across the USA. When you throw your money into the red kettle, are you thinking about helping people in need or about maintaining the temple in Rochester, New York?

I’m not denying that the Salvation Army does some good things with its own resources, but most of the good work it does is with government resources that could just as easily go to other programs that don’t discriminate, don’t lobby the government, and don’t mix religion with social services. Let the Salvation Army support itself, and rely purely on private donations. If the Salvation Army wants to keep preaching a right wing agenda, then it’s long past time that it get off the government dole.

-http://jesus-h-biscuit.livejournal.com/529452.html


Eff off.

"Jag har aldrig varit oskuld om man räknar analsex..."

"...Gud har knullat mig i röven sen dag ett."

Så sant som det är sagt. Varför är det så, tänker ni? Jo, såhär är det.

Igår rasade min dator ihop. Jag reparerade lite med startskiva och shit och det gick jättebra.
Idag så startar den inte ok. Går in från startskivan och försöker köra skivverktyg på hårddisken. Den hittar inte själva Macintosh HD. Så Jäääävla najs. Försöker ändå köra verktygen på den överliggande katalogen/ikonen/get. Går inte. "Den underliggande åtgärden avslutades med ett fel" och "ogiltig syskonlänk" får jag reda på. I'm fucked. Ingenting funkar åt något håll. Garantin har gått ut på maskinen OCH jag har inte slutat betala på den.

Sen ringer Radiotjänsten. Helt underbart vad slipade dom är. Jag är imponerad.


Radiotjänsten, med manlig och myndig röst: "Ja, det är radiotjänsten här. Har du glömt betala TV-licensen eller är det någon annan i hushållet som gör det?"

Alex, lätt panikslagen: "Asså, jag har inte haft TV på 1.5 år."

R, med myndig röst: "Så då skaffade du den nyligen, alltså?"

A, försöker köpa tid och komma på ngt smart att säga: "Ursäkta?"

R, trött: "Så du skaffade TV nyss alltså."

*pinsam tystnad*

A, krypandes till korset: "jaaaa, det var väl några veckor sedan."

R, med en röst som uppenbarligen inte tror på A: "Då startar vi en faktura f o m idag då."

A, lättad över att han inte kommer skickas till Gulag: "Ja! Gör det! Det blir jättebra!"

Jag har aldrig hört en röst som trott så lite på vad jag har haft att säga. Aldrig någonsin. Jag är helt sjukligt imponerad. Och som han la fram snacket! Det gick inte att värja sig. Även om jag hade vart döv, blind, lam, stum, inte ägt radio, tv, dator, stereo, telefon eller ens en speldosa och dessutom varit TOtalt ointresserad av all form av stimulans så hade jag inte sluppit undan TV-licensen. Karln förtjänar en medalj, ett hedersomnämnade, en klapp på axeln, en löneförhöjning. Jag är uppenbarligen inte stum av förundran, men jag skulle kunna ha vart.

Kan dom verkligen pejla in om man har en TV? Jag vet inte, men jag kommer iallafall betala TV-licensen skitnoga i framtiden så att Han inte ringer mig igen, för gör han det kommer jag både vara rädd och skämmas väldigt väldigt mycket.

Tillbaka till datorn. Det verkar som att det har gått typ kallbrand i hårddisken, om man ska tro på framgooglade svar. Skitbra. Tur att jag iallafall har back upp på musik och grejer NEJ DET HAR JAG INTE! Dumsnål är den korrekta benämningen på mig.

Nåja, om några månader kommer jag med största sannolikhet kunna köpa en ny (på avbetalning, naturligtvis) till ett någorlunda förmånligt pris, så hela den grejen kommer ju lösa sig. Bara ett jävla jobb att fixa in all musik i apparaten igen. Och allt annat, typ skolarbeten, uppsatser, etc etc. Men där får man för att man skjuter upp allt till en annan lönecheck.

Jaja. Jag ska gosa runt lite med det där och se om det finns något sätt att komma åt skiten på hårddisken. För i sådana fall köper jag en extern hårddisk så fort jag får pengar, fixar över allt på den och... Ja... Väntar på en ny maskin. Och typ leker loss med den gamla. Saken är den att jag har ingen användning för en tom dator.

Jävla naziapple.

Nåja. Det kommer kosta mig mindre pengar att få en bättre dator än vad jag betalar idag. Alltid något. Och min konsumtionshets när det gäller att köpa dyra saker verkar ha gått i stå. För tillfället, men det är alltid något. Ärligt talat så är jag rätt nöjd med det. Känns ju ekonomiskt sett mer värt det om hela ens fåfänga jag står och faller med ett tygmärke för 50kr eller en T-shirt för 200:- än att den/det gör det med en 1500kronorsskjorta. Till viss del så tillskriver jag ansvaret för det till manolos temavecka om måttsydda kostymer. Eftersom jag, som livet är, inte har ett behov av att ha kostym särskilt ofta så har jag kostym när jag tycker att det är snyggt och kostymer jag tycker är snygga (jaja.). Och som känns jävligt lyxiga, naturligtvis. Därför så känns det lite (där jag befinner mig just nu) som att det inte riktigt är värt det för mig att lägga ner tid och pengar på dylika kläder om jag inte får precis vad jag vill ha. Det jag verkligen vill ha har jag verkligen inte råd med. Det jag verkligen vill ha behöver jag verkligen inte. Därför får det ligga på hyllan. Men en dag kommer jag knalla in hos Hans Allde och beställa en Mabro-kostym. Tills dess är det inte så viktigt. Så känns det just nu iallafall. Fram tills dess så har jag ändå ett relativt hyfsat utbud av lite mer dressade kläder och det räcker nog rätt bra så. Just nu. Dock är jag ändå rätt glad över att jag lyckades hitta en kostym jag tycker mycket om på H&M (italiensk super 100's-ull, tydligen. En får höppes att den finns på rea lite senare och att en annan har pengar då.), där jag även hittade smokingtofflor (!) som jag nog tror att jag måste köpa. De var på sitt sätt ganska gräsliga (men ändå tillräckligt arroganta och dekadenta) men prislappen gör dem i vilket fall som helst värda.

Dessutom har jag glott igenom Mad Max-filmerna nyligen så mina estetiska preferenser har liksom förskjutits lite. Svart trasigt läder, nitar, smuts, dune buggies samt hat och våld. Det är melodin för dagen/natten/vintern/livet. Sjukt sugen på svart jeansväst och/eller en MC-jacka med avklippta ärmar. Och en grön bomber.

Så nu sitter jag bara och väntar på att civilisationen ska gå under.

Love to Hate

Den här bloggen provocerar mig något oerhört. Inte på grund av det ämne den behandlar; jag tycker själv väldigt mycket om jeans, även om denimnörderi är lite... Fånigt. Själlöst. Nej, bloggen provocerar mig på grund av det värdelösa språket. Läs själva. Han SLAKTAR verkligen det potentiella intresse jag skulle kunna ha för ämnet. ToTalt. EFter att ha spenderat tio minuter med att läsa den bloggen så vill jag kasta molotov cocktails på Nudie-butiken på söder, och det är ändå ett personligt favoritmärke.

Fruktansvärt. Johan, det är inget brott att använda ordet "och" i en mening. Det finns ingen lag på att man MÅSTE ha med ett kommatecken i varje mening. Kom igen, snälla. Du vet ju vad du skriver om. Du har ju grym koll. Ta en jävla skrivkurs eller något.

Jag brukar verkligen inte tycka att det är befogat att gnälla på internet, men nu är måttet någorlunda rågat. Förlåt.

EDIT: Förresten. Jag blir faktiskt ganska provocerad av denimnörderi också. Tyvärr.

La Haine

En gång för kanske inte så länge sedan var jag så arg så att jag skrev det här:

"I hate the class system. I HATE IT. I. HATE. IT. I hate it so much that it hurts and makes me cry sometimes. I hate it so much that at times I fantasize about parts of this town being engulfed in flames and every fucking traitor and suck up suffering a faith worse than those they suck up to. I fantasize about people being crucified and smashing peoples faces in with bottles and seeing their faces freeze in fear when they realize that "no, daddys money won't get me out of this one" and then they die and I wear their well groomed fucking faces as a bloody mask, and their oily scalps as decorations and their credit cards as medals on a spear. "TRY LOOKING DOWN ON ME WHEN MY BOOT IS ON YOUR NECK AND YOUR MOUTH IS ON THE CURB!""

Så arg är jag nuförtiden också. Iband. Jag har inte blivit särskilt mycket mer nyanserad med åren heller. Däremot har jag nog blivit mer uppgiven, och ilskan och hatet har spritt sig och blivit kallare. Mer föraktfullt. Inte helt nöjd med den utvecklingen, kanske. Kanske inte.

Med tanke på hur jag ibland framställer mig i den här bloggen så kanske det jag skriver nu att framstå som helt wack, men jag dömer sällan folk. Jag ser inte ner på folk. Jag står inte över folk. Visst, jag kanske har bättre smak, är snyggare, lite smartare, är bättre på vissa saker, men jag ser inte ner på lite korkade, fulare människor med sämre smak. Det är helt enkelt ett subjektivt konstaterande och eftersom det är subjektivt så är det värdelöst. Och jag lägger ingen värdering i det heller. Jag värderar sällan folk. Det är sällan jag tycker att folk är 'sämre' saker (in want of a better word), de är helt enkelt vad de är. Vad de, enligt sina förutsättningar, måste göra och vara. Typ så. Det är inte bättre eller sämre, det är bara annorlunda. Same shit, different haircut. Jag har vänner som är smartare än mig och som är dummare. Jag har vänner som är fulare och som är snyggare. Som är rikare och som är fattigare. Som är tuffare och som är mesigare. Och jag älskar dem alla. Sen har ju naturligtvis även solen sina fläckar, det måste jag erkänna. Jag kan vara arrogant, stöddig, enkelspårig och vilja impa på folk mer än vad som kanske anstår mig. Jag är medveten om det, om att jag på en hel del plan är väldigt fånig men jag jobbar på det också. Ofta hinner jag dock inte hindra mig, men ja. Det blir väl ändring på det också. Har man spenderat en halv livstid på... ...något annat, så...

Det jag dock ser ner på är folk som ser ner på folk. Det är kanske det jag hatar mest av allt i hela världen. Som tror att de är så jävla mycket mer värda, av någon obskyr anledning. Ingenting i hela skapelsen gör mig mer förbannad än översittarfasoner och jag skulle inte bli förvånad om jag någon dag i framtiden blir så satans arg att jag faktiskt gör något jävligt drastiskt. Något jag har drömt om sen barnsben. Förhoppningsvis hinner världen på något mirakulöst sätt bli ett bättre ställe innan dess, men jag tvivlar på det.

Jag är inte arg nu. Jag konstaterar helt enkelt vem jag är och hur jag är. Inte alltid så mycket, men ofta.

Svammel. Svammel på arbetstid och svammel på fritiden. En mycket god vän sa en gång till mig, när jag mådde väldigt dåligt och sörjde mig själv (mer eller mindre) samt undrade vart fan jag hade hamnat, om jag var långt före eller långt efter resten av mänskligheten: "Det är vare sig före eller efter. Det är bredvid." Det är nog bland det mest stärkande någon någonsin har sagt till mig.

Men jag hatar fortfarande klassamhället och varenda jävla samhällsklass. Vissa mer, vissa mindre.