Fuck Nature. Fuck Life.

Of course we are challenging nature itself and it hits back. It just hits back. Thats all. We have to accept that it is much stronger than we are. Its been said nature is full of erotic elements. I don’t see it so much as erotic. It’s more full of obscenity. And nature here is violent. Base. I wouldn’t see anything erotic here. I see fornication and asphyxiation and choking and fighting for survival and growing and just rotting away. Of course there is a lot of misery. But it is the same misery that is all around us. The trees here are in misery. The birds here are in misery. I don’t think they sing. They just screech in pain. It’s like a curse weighing on an entire landscape and whoever goes too deep into this has his share of that curse so we are cursed with what we are doing here. It’s a land that god, if he exists, has created in anger. It is the only land where creation is unfinished yet. Taking a close look at what’s around us there is some sort of harmony, the harmony of overwhelming and collective murder. And we in comparison to the articulate vileness and baseness and obscenity of all this jungle, we in comparison to that enormous articulation only sound and look like badly pronounced and half finished sentences… and we have to become humble in front of this overwhelming misery, overwhelming fornication, overwhelming growth, overwhelming lack of order. Even the stars up here in the sky look like a mess. There is no harmony in the universe. We have to get acquainted to this idea that there is no real harmony as we have conceived it, but, when I say this I say this all full of admiration for the jungle. It is not that I hate it. I love it. I love it very much. But I love it against my better judgment.

– Werner Herzog

The Forest Of The Dreaming Dead

Aokigahara vid Mt. Fuji. Ett av de populäraste ställena att ta livet av sig i Japan.

The Great Violence

Alla måste titta:

Total Mindfuck.








































Just nu vore det väldigt passande att lyssna igenom hela "Meaningless Leaning Mess"-skivan (läs det här för att förstå mer.). Men jag ska nog försöka mig på att sova istället.

Att dö en hedersam död

The kingdom of heaven must be taken by storm!

Ibland glömmer jag bort det. Hur mycket jag faktiskt älskar Amebix. Världens bästa metalband. Eller punkband. Om Black Sabbath hade dykt upp tio år senare, i ett kallare, grymmare och okänsligare England. Om de hatat livet, samhället, mänskligheten mer. Om Sabbath samtidigt hade känt mer för mänskligheten och världen. Och förstått mer.

Iskallt band. Iskall konst. Men den kyler så mycket mer för att det finns något bakom det. Ett hjärta och en själ. En finess och en poäng, som levereras med ungefär samma subtilitet som en spark i ansiktet. Ett band som lyckas förmedla en stolthet och en viss känsla av krigiskhet i sina texter samtidigt som de även är fredsälskande poeter. Jag vet, det här låter sjukt pretentiöst och överanalyserande, men det är det dom är för mig. Amebix är ett av få perfekta band och när jag ser det här, men jämför dem med t ex. Crass. Crass var ett oerhört viktigt och intelligent band, men jämfört med Amebix poetiska, mörka och för mig nästan andliga ådra... Det gör dem så mycket starkare, så mycket djupare. Hade jag skrivit på engelska hade jag använt order "profound". Titta på den här intervjun så kanske ni förstår mig bättre.


Börjar ni förstå vad jag menar? Titta på den här biten ur texten till "Arise!":

"There's some hard times coming down
There's the smell of revolution on the wind
Well, we're grinding down our axes
Telling tales round the bonfire at night
We will set out with a fire in our hearts
When this darkness gives way to the dawn
In the light we're united as one
For the kingdom of heaven must be taken by storm!

ARISE! GET OFF YOUR KNEES!"


Amebix är ett så grundläggande band för mig. Precis som Nifelheim å ena sidan är precis allt jag älskar med metal nerbakade till ett band och fyra fullängdare så är Amebix allt jag älskar med punk och hårdrock, konst och musik. Amebix är frihet, men inte bara den positiva sidan utan även den negativa. Amebix är stolthet och att välja att leva sitt liv som man vill, men även att valet att göra det tvingar på en en jävla massa smärtsam skit. Amebix är Rob, som smider svärd på en gudsförgäten ö i Skottland. Amebix är Stig som (relativt) nyligen lämnat ett långvarigt heroinmissbruk. De är bandet som spelade in stor och inflytelserik musik medan de utan pengar (och de pengar de hade gick åt till diverse berusningsmedel) bodde i ockuperade hus utan el, mitt under Thatcher. Slå det.


Jag fick så jävla mycket gåshud av den här låten och videon. Det var som en liten, liten orgasm som höll på i strax över 3 minuter.



Ett av mina absoluta favoritspår med Amebix, någonsin. TEXTEN! BASEN! SYNTEN!

Alltså...

Ni vet han fräna gubben jag skrev om förrut? Jag tänkte att innan jag blev så gammal och tuff så skulle jag bli såhär halvgammal och tuff. Fast han ser ju lite slemmig ut. Å andra sidan är han italienare. Det är ioförsig förra farbrorn också. Fast han ser ju inte så slemmig ut. Eller kanske snarare slemmig på samma sätt som John Waters är slemmig.

Att ha hittat den här sidan kan aldrig vara bra. Jag har väldigt svårt för lågskor. Dels för att jag är väldigt rädd om (och lätt får skavsår på) mina fotknölar och dels för att lågskor lätt ser klumpiga ut. Så i min bok ska skor gå över fotknölen. Har jag nämnt att jag är väldigt förtjust i chelsea boots och liknande? Sen så har det väl att göra med att jag i stort sett alltid går klädd i jeans och jag är rätt skeptisk till lågskor och jeans. Det är lite som sneakers till kostym i min värld. Ganska svårt. Till byxor av andra slag känns dock något annat än lågskor fel (förrutom till min sjuttiotalskostym där det känns fruktansvärt rätt att ha cowboyboots.), men inte riktigt lika fel. Hursomhelst så hittade jag de här chelsea bootsen på just pediwear:

Jag är i vanliga fall skeptisk till brunt läder (mest för att jag är lite feg, kan man tänka), men dom här var ju inte helt fel. De fanns även i svart, men jag är lite skeptisk till att mönstret/detaljerna kommer funka lika bra.

Eller? Jo, faktiskt. Fast chelsea boots med brouge-mönster... Dom ÄR ju snygga, men i min värld är det något som skär sig lite. Fast jag gillar att det inte var några perforeringar på själva tån. Som på de här skorna, som i övrigt är skitsnygga (från Tricker's):

Mindre grejer på tån, tack. I övrigt var det nära nog full pott (hade kanske velat ha mer lyster och djup i den bruna färgen (den känns lite väl vaxig), men det kan ju vara fotografiets fel också. Eller så ser de ännu sämre ut i verkligheten.).

Vad det gäller lågskor så är det här mina drömskor:

Kommer från Lodger Footwear. Kostar i runda slängar 8000:-. Josåatte... Men visst är de snygga? En (1!) söm på skon (förutom där den fästs i sulan då) och det är i hälen. Hela ovandelen är alltså gjord i ett stycke läder. Och färgen! Är det någon därute i etern som har ett tips om vart man hittar ett par snarlika pjuck så hojta till. Och hörni... Jag har ju definitivt inte råd med ett par Lodgers, men inte heller med C & J eller Church's. Egentligen har jag inte råd med skor alls (som min käresta sa när jag svor åt de pengar min dator kommer kosta mig: "om du inte köper typ åtta par skor nästa månad så kanske det ordnar sig."), men man kan ju utforska marknaden. Göra planer. Veta vad man vill ha och kolla vem som kan ordna det bäst och billigast. Planera. Lägga upp en konsumtionsstrategi. Eller nått.

Fan, en grej till. Bilder på skor ser så jävla fula ut, oftast. Jag menar, kolla in på pediwear eller Herring Shoes och säg att skorna där är estetiska bara sådär? Jag måste säga att jag verkligen uppskattar Lodger som presenterar skorna tillsammans med en för skorna anpassad outfit.

Nåja. Det är väl läggdags nu. Imorgon ska man vara kulturell så jag tänkte ha på mig min kulturella kavaj, dvs den gråa. Tyvärr har jag ingen polotröja till den.

Tänkte återkomma med en rapport om Nefandus-skivan när jag har lyssnat på den. Tänkte göra något liknande vad det gäller Ofermods skiva också. Kanske. Om jag orkar.

Heja Gud!

Beställde just den här:
Beskriver mitt förhållande till 'Gud' rätt bra.


Edit: Angående den här tröjan så sa en vän till mig följande: "Oj, vilken svår tröja. Men väldigt Alex." Man blev glad.

Dödsmördarsvamp

Det finns något oerhört vackert och outsägligt sorgligt över den här lilla filmen.