Visar inlägg med etikett Politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Politik. Visa alla inlägg

onsdag 18 januari 2012

Nu får det fan vara nog

Saxat från rättshaveristtråd på Facebook:

Ursäkta men inte fan lever vi i ett svenskt Sverige längre se bara vad som händer i alls skolor vi får inte sjunga våran egen nationalsång längre det gör inte heta jul lov då vissa folk inte firrar jul så vart fan är vi på väg ?? Det ska alltså vara okej med att dölja ansiktet i skolan nu men vi svenskar får inte ha mössa eller keps på os vad fan är skillnaden man ser i alla fall våra ansikten o vet vem man pratar med det är bara min åsikt och nej jag är inte Sverige demokrat utan sose men nu får det fan vara nog

Jag är ledsen om jag låter elitistisk as a motherfucker nu men kan man inte uttrycka sig på korrekt svenska så äger man (enligt mig) inte rätten att uttala sig om Sverige, svenska traditioner, svensk skola, svenskhet eller invandring. Kan man inte stava till eller använda ordet "xenofobisk" i en mening så får man inte vara främlingsfientlig. Skriver man saker i stil med "dem kommer hit och tar våra jobb och socialbidrag" så är man enligt min definition inte särskilt svensk (eller, man är värdelös på det det iaf, och visar inte fädernas språk (traditionerna!) någon respekt).

Och dom där skolorna där man inte får sjunga nationalsången, var ligger dom? Det där känns som en myt som har vandrat runt sen Ultima Thule låg på topplistorna, men ingen har än så länge namngett de skolor där nationalsången förbjudits (för övrigt så har Sverige ingen officiell nationalsång, men det är ett annat kapitel).

fredag 13 januari 2012

tisdag 25 oktober 2011

Jag är ledsen...

...men jag mår faktiskt dåligt av att folk jobbar inom media. Och nu menar jag inte sådär uppenbart dåligt för att dom fyller världen med skit (jag drar alla över aftonbladetkammen nu, och enligt mig av goda skäl) utan för att alla de här människorna är helt vanliga människor och antagligen trevliga att umgås med och har barn och husdjur och normala och allt sånt och sen åker de till jobbet och skändar mänskligheten under glada tillrop till varandra. Sen åker dem hem, pussar sin partner på kinden och stoppar om sina barn. Det är väl kanske samma illamående som en djurrättsaktivist får när den tänker på att det finns folk som jobbar som slaktare och trivs på jobbet. Det finns väldigt få saker som skulle rädda det här för mig och få mig att återfå någon form av tro på mänskligheten och det är om någon kan få fram någon form av statistik som visar på att folk som jobbar med reklam/aftonbladet i större utsträckning begår självmord, käkar lyckopiller och lider av självskadebeteenden.












Alltså, det här är inget skämt. Jag försöker inte vara lite gulligt lustig eller någon sådan skit.

söndag 23 oktober 2011

lördag 22 oktober 2011

torsdag 8 september 2011

torsdag 19 maj 2011

Gnällspikar

Jag var tvungen att sno en kommentar från en helt annan blogg. Jag tycker att den har en bra poäng, eller rättare sagt innehåller bra kritik:

Halva problemet - många arbetslösa - dras vi med här i UK också. Den andra halvan - företag som inte hittar arbetskraft - är däremot löst genom att företagen här inte är gnälliga pseudo-kapitalister som tycker att vinst är individuell men förlust ska betalas med skattepengar. Dvs: om det inte finns en riklig källa till en viss kompetens så anställer de någon som verkar ha ungefär rätt egenskaper och LÄR dem kompetensen de vill ha. Det var precis så det gick till när jag fick mitt jobb.

Allt jag kan om statistikprogrammering har det här företaget lärt mig. De plockade mig från ett hopplöst callcenterjobb - för att jag där gjore data management i det programmeringsspråk de var ute efter - och de var beredda att lära upp mig i den kompetens de behövde trots att de därmed räknade med att betala full månadslön till någon som under den tiden gav noll lönsamhet under den tiden. (De flesta arbetsgivare räknar med att den första månaden är smått olönsam eftersom det tar X tid att få alla verktyg, licenser och lösen och i det här fallet betalade sig chansningen då jag var lönsam redan efter den månaden.)

Vissa företag samarbetar med KY-utbildningar, vilke iofs är bra, men här är företagen beredda att lägga pengar och tid på en egen infrastruktur för undervisning. Nästan alla har en träningsavdelning, särskilt om det är tekniska kompetenser de frågar efter.

Svenska arbetsgivare lyckas ibland få sig själva att framstå som en hoper bortskämda snorungar som vill ha en dyr ponny, men inte vill gå hästskötarkurs. De tror att det bara är att sitta upp så sköter hästen det hela och vinner dem pokaler.

Varje gång jag ser en annons där arbetsgivaren räknat upp fyrtio kompetenser som är absoluta krav (väl medveten att de på den hemliga listan dessutom har: är ca 35, med 20 års erfarenhet av SAMTLIGA kompetenser - även om de inte var uppfunna för fem år sen - men som ALDRIG vabbar) så tänker jag: "jamen, lycka till då..."

Svenska arbetsgivare tycker det är nån annans ansvar att de kompetenser de vill ha finns tillgängliga. Brittiska vet att detta inte är realistiskt.

(Och vi må ha färre röda dagar - men när en röd dag infaller på en helg så tas den ut efterföljande måndag. Detta trots att röda dagar inte är lagligen påbjudna utan frivilliga från arbetsgivaren. Få företag skulle drömma om att inte erbjuda bank holidays.)

Och innan ni frågar: inkomstskatten är högre än i Sverige. Arbetsgivaravgiften - National Insurance Contribution - är ungefär samma som i Sverige. Mitt företag - som inte kan lita på att staten erbjuder förskolor som kan luras att vabba åt skamsna föräldrar som pressas att jobba trots sjuka barn - erbjuder rabatterad barnomsorg, privat sjukförsäkring så att om jag inte vill behöver jag inte vänta på NHS och de sparar motsvarande 5% av min lön i en pension scheme åt mig - detta dras inte från _min_ lön utan är utanpå den (jag spar dessutom 5% själv).

Allt detta gör mitt företag för att försäkra sig om att de kan locka och behålla personal med viss kompetens, eller potential för en viss kompetens.

Vad gör Svenska arbetsgivare? Gnäller och kräver att staten ska trolla fram VoIP-tekniker: exakt femton stycken, erfarna och desperata efter ett jobb. Igår.

Så. Visst går många arbetslösa här. Påstår inget annat. Men inte samtidigt som företagarna sitter på sitt arsle och gråter för att staten inte ger dem SAS-programmerare med körsbär på.

När Svenska företag är beredda att satsa något själva i jakten på kompetens så kan de börja gnälla. Annars kan de bara hålla käften.


Jag vet ingenting om arbetsmarknaden i Storbritannien, men jag tycker att som kritik mot den mer eller mindre eviga hetsen på arbetssökande att alltid vara lismande perfekt arbetsnarkoman så funkar det, och som kritik mot svenska företag som ibland känns som Lorrys "men vi har ju ingen lokal"-gäng så har den även sin poäng.

Och hörni... Det är en text på 600 ord. Nej, det är klart att det inte är hela sanningen och ja, jag är väl medveten om att just du har träffat folk som tycker att jobb bara ska dyka upp och att du även känner arbetsgivare det är synd om. Och Jackie var nazist.

söndag 13 februari 2011

Tips och kärleksförklaringar

Rebecka Ahlberg, jag äskar dig och det du skriver. Inte för att jag läser allt eller ens särskilt ofta, men jävlar i min lilla låda vad du får till det ibland. Som här nedan. Totalt geni.

Det är ju himla poppis, det här med att klanka ner på popvänstern för att den, med Lisas ordval, "omhuldar" arbetarklassen. Men OBS!, säger man - i dag är det ju sjukskrivna/invandrare/kvinnor/timanställda ungdomar som har det sämst (och de tillhör inte arbetarklassen)! Bruket har lagts ner! Lägg ner Ivar Lo och bege er ut i verkligheten, bortskämda innerstadsungar!

Något exempel på att detta enhetliga subjekt popvänstern faktiskt skulle tro att befolkningen till 75-80% utgörs av tandlösa män med skyfflar ges inte. Inte heller uppmärksammar man faktumet att ett av huvudämnena i den samtida socialistiska debatten är just vikten av att konstruera en analys av det senkapitalistiska samhällets sociala uttrycksformer. I stället spelar man på gapet mellan den intellektuella vänstern och de grupper den säger sig företräda för att skapa en bild av en ”elit” som i själva verket bara bryr sig om sina egna intressen. Och i stället för att verkligen diskutera vilka som är ansvariga för klassklyftorna man en slags guilt by association – det brinner i förorterna, och vänstern, den dricker bara rödvin.

Jag önskar att jag också skulle kunna skriva sånt. Att jag skulle orka. Inte bara för att det är svårt att skriva, utan för att vet inte om jag skulle palla med att studera en massa idioter som gör mig ledsen. Så jag sitter i min säng och försöker komma på bra saker att skriva om opacitet och hårdrock. Behöver man inte bry sig om typ folk och samhället och det här samhället befolkat av vuxna skitungar.


Äh. Läggdags kanske? Inte för att jag är ett dugg trött, men det är ju en dag imorgon också, påstås det. Fast det jag mest av allt vill göra nu är att sitta och läsa om hela Gulagarkipelagen men det kan jag ju inte göra mitt i natten och det har jag ju inte tid att göra typ ever. Jag pallar ju knappt att läsa all kurslitteratur. Och fan vad jag har börjat skriva dåligt. Helt sepe.

tisdag 14 december 2010

Vad visar det här på?

Jo, att muslimska terrorister helt har stulit the thunder från baskiska och korsikanska separatister alldeles för länge. Förjävligt. Men nej nej nej, det är klart att folk ska hålla på och dra upp Al Qaida-kortet och grejer, bara för att dom hade ett bra lag 2001-2005. Men dom matcherna är liksom över så what have you done for me lately? Det är en fråga jag vill ställa till alla självmordsbombare. Satt eld på några bilar och lyckats spränga SIG SJÄLV till döds, det är liksom inte så jävla mycket. Det är dags att stiga ner från piedestalen nu när bara B-laget är kvar. Man kan inte leva på gamla meriter hur länge som helst.

Källor + (mer) info här: http://www.europol.europa.eu/index.asp?page=publications


Jag blev för övrigt väldigt överraskad/förvirrad just nu. Min statusuppdatering på facebook lyder "XIBALBA". För de av er som inte vet det så är det ett väldigt bra mexikanskt black metal-band. Vet man inte det så är det även så att det är namnet på mayaindianernas underjord. Hursomhelst: min morbror har tryckt 'gilla' på'n. Jag ställer mig skeptisk till att han ens vet att black metal finns, så antingen har han ett sjukare sinne för humor än jag tidigare trott eller så gillar han helt enkelt saker bara lite på random. Tycker att det är kul att folk håller på, liksom.

onsdag 1 december 2010

Är jag i vägen, eller?



*går och pissar*

torsdag 14 oktober 2010

Ett väldigt bortglömt problem med demokrati...

...är det faktum att Anton Abele sitter i riksdagen.

Herre.
Jävla.
Gud.

Svenska jävla skitfolk. Jag hatar er. Att SD sitter i riksdagen, det kan jag förstå. Men Anton Abele? Ingen kan väl vara så urbota vidrigt korkad äcklig och ful att de faktiskt har röstat på honom? Jag menar, politiker brukar ju generellt sett inte säga så mycket men jag har aldrig stött på någon som har så lite att säga som honom. "Jag vill att det blir bättre", typ. Jamenvemfanvillintedet!? Idiot.

(EDIT: Ja, för att inte nämna partiet som öht gav honom en chans. Varför? För att de skulle få en liten nickedocka istället för någon som faktiskt vågade sig på att faktiskt tycka och göra något? Är det det demokrati går ut på? Och ja, det finns liknande idioter i andra partier också, men dom känner jag inte till för de har åtminstone vett nog att avstå ifrån att låta pappa sponsra en youtube-kampanj. De VET att de är värdelösa och håller sig därför i bakgrunden. De vet tillräckligt mycket om livet (eller är tillräckligt piskade) för att förstå att ingen ute i verkliga livet skulle tycka om dem om de visade sig, till skillnad från Anton (som uppenbarligen inte hajjar något alls.). Och nej, jag är inte bara avundsjuk för att han fick skaka hand med Snoop Dog.)

Jag tycker att vi måste ändra på hela det demokratiska systemet. Vi borde inte rösta partier eller personer. Vi borde rösta mot partier eller personer.

Herre.
Jävla.
Gud.

SD och Anton Abele i riksdagen. Snart kommer frimurarna/illuminati/ödlorna/zions äldste att avslöja sig och ta över på riktigt. Snart har vi sataniska frimurarritualer där det offras människor när riksdagen öppnas istället för något trams med kungen och kyrkan.




Jag tror att jag ska tatuera in Anton på ena benet. Jan Björklund på andra.

tisdag 21 september 2010

Omnium Bellum Contra Omnes

Jag har under dagen stött på folk som tycker att Jimmie & Co. vuxenmobbas. Att Lasse Ohly var jättetaskig och att man såg hur ledsen lilla Jimmie blev. Att det faktum att inget parti kommer samarbeta med SD är odemokratiskt och ett problem för yttrandefriheten och grejer. Och mitt svar är: nej. Alltså, att vägra samarbeta med folk är inte odemokratiskt. Det är på sin höjd något man kan komma att få äta upp. Att vägra prata med folk som har diametralt motsatta åsikter är inte odemokratiskt. Det är på sin höjd korkat. Att tala om för världen att man föraktar allt ett parti står för är inte odemokratiskt. Det är inte att inskränka yttrandefriheten. För det är såhär: frihet, demokrati och liknande saker är inget odelat vackert eller positivt. Yttrandefrihet innebär inte att folk bara kommer säga snälla saker. Det innebär att om någon säger något som gör dig ledsen eller förbannad så betyder det att du också får säga något som gör dem ledsna och förbannade. Det innebär att alla får bete sig som svin (eller som fantastiskt goda människor också). Det innebär inte att folk måste tolerera vad du säger. Lars Ohly använde sig av sin demokratiska rätt att umgås med vem han vill och att säga vad han vill ("Nej" i det här fallet).

Så, blir Jimmie vuxenmobbad? Jag vet inte. Och i ärlighetens namn så bryr jag mig inte. Har man i text och handling förklarat att mina vänner och bekanta (i ärlighetens namn inte så många. Tror jag. Vad folk ligger med skiter jag ganska stenhårt i.) ska ha färre och sämre rättigheter än vita heterosexuella kristna svenska män, att mitt Sverige ska bli någon form av stelbent folkhemslajv, att om kvinnor får sämre jobb och mindre betalt för att det blitt på tjocken så får de skylla sig själva... Tycker man det så får man fan stå ut med att bli behandlad som en idiot. Eftersom man är helt jävla bränd i huvudet. Sen ska man naturligtvis bli behandlad som en idiot på ett demokratiskt sätt. Och de som behandlar en så bör vara medvetna om att de mycket väl kan komma att behöva äta upp sina ord och att det inte finns något ovärdigare än att gå från "aldrig" till "kanske" till "ok då". Fast sen när handlade politik om värdighet?

måndag 20 september 2010

Jag tror jag skjuter mig.

Q: -Definiera vad det är att vara ”svensk”.

A: -Nej, det vill jag inte göra.

Q: -Varför inte?

A: -Jag tycker inte att jag är så insatt att jag kan göra det.


Nästan 6% av Sveriges befolkning rösta på "jag vet inte"-partiet. Nog för att Jimmie Åkesson är något av en stjärna, men resten av partiet... Vilka jävla nötter. Levi Klausen framstår som sympatisk och trovärdig.

Q: -När jag läser era program, när jag läser om detta med att skapa en stark gemensam identitet och så vidare, och sedan lyssnar på hur lite du har att säga om den identiteten, då misstänker jag att ni å er sida vill skriva vackert, men att orden är utan verklighet, utan innehåll. Precis det du säger att politikerna och eliterna i Stockholm står för.

A: -Den slutsatsen är din misstanke, den får stå för dig, den kommenterar inte jag, faktiskt gör jag inte det.


Fast HÄR vet dom något bestämt:

A: -Du föder barn, det gör inte jag. Du kanske föder sex barn, det gör inte jag. Du kanske kommer efter i någon sorts karriär när du föder sex barn. Ja, men då säger jag: ”sånt är livet”.

UNA-bombaren hade fantamej en poäng.

Mitt största problem (om man bortser från det här med Moderaternas "arbete till varje pris"-linje och deras "sjuka människor behöver bara ta sig i kragen"-tänk) är att vi efter det här valet i ännu större grad blir ett löjligt folk, en löjlig art. Vi har en ekonomi som till stor del bygger på konsumtion, så vi blir itutade vikten av att konsumera bara för att konsumera. Vi blir uppfostrade till att köpa skit. Skit vi inte behöver. Vi blir upplärda att identifiera oss med skiten. Vi får det itutat i oss att det största som kan hända i livet är en ny iPhone, och kanske en titel på engelska. Vi måste tydligen jobba mer och hårdare för att ha råd att vara såhär dumma i huvudet, samtidigt som det finns folk som är arbetslösa och inget hellre vill än att jobba. Men det är ju bra att dom finns där och är arbetslösa och sjuka för då håller vi andra oss på tå så vi inte gnäller för mycket och kanske typ tycker att det är lite jobbigt att jobba skitmycket på obekväma tider för saker man egentligen inte vill ha eller behöver (men det finns ju inget annat att fylla hålet i själen med, så vi jobbar. Och köper.).

Men det är viktigt att jobba mycket, och mer! För vad händer annars? Ja då kanske kineserna tar våra Thailandsresor och vart ska vi åka då? För vi måste ju försvinna en månad om året och supa ner oss ordentligt för palla gå tillbaka till jobbet. Annars faller ju hela systemet. Jobba, köp, jobba, köp. Det spelar inte någon roll vad du gör eller vad du köper. Bara du köper. Bränn alla pengar. Spara inget. Det är dåligt för tillväxten. Vaddå? Hur du ska överleva om allt går dåligt när människor som den här bedöms vara friska nog för att arbeta? Tänk inte på det nu, bara tillväxten stiger. Då behöver du inte oroa dig. Vaddå? Klart tillväxten kan stiga hur mycket sm helst hur länge som helst. Där ser du. Ingen fara. Det heter förresten inte "frisk" längre, det heter "arbetsför". Det heter inte "sjuk" heller. Det heter "simulant". Eller "jävla parasit", fast det säger man inte högt eftersom folk fortfarande låtsas att de bryr sig.

Välkommen till framtiden, där de själviska barnungarna är fler och mer inflytelserika än de vuxna. Jag ska fan spendera de nästkommande fyra åren med att vara så självisk jag kan, blåsa allt på stålar och sen köpa vapen och konserver för pengarna och flytta ut i skogen. Så kan ni andra förtjäna varandra.

Och nej, jag säger inte att sossarna och vänstern är lösningen. Jag säger att dom inte i lika stor utsträckning kommer ställa sig på knä och skrika "ta mig hårt och knulla mig dum" till Apple och McDonalds och varje annat skitföretag i världen. Inte med mening i alla fall.

Men högt däruppe sitter Steve Jobs och dom andra och tänker att nu har dom gjort något riktigt bra.

Jag undrar förresten när min iPhone dyker upp?

Apropå rubriken till det här inlägget så läs det här. Do it.

Och när det gäller att vi är och blir ett fånigare folk, läs det här.

Jag vill även tacka Lars Ohly för att han vägrade befinna sig i samma rum som Jimmie Åkesson (vars parti firade sina riksdagsmandat till Moldaviens ESC-bidrag), för hans förklaring till det och för att han så tydligt står för vad han tror på.

tisdag 14 september 2010

Ojdå.

Är det dom här som svenska folket tycker "piggar upp lite" inom den svenska politiken?

Revolutionary Self Defense

Jag har länge, mer eller mindre medvetet, tyckt att för mig handlar 'socialism' (i ordets vidaste bemärkelse) mer om självförsvar än om mycket annat. Stellan sätter till stor del fingret på varför.

torsdag 9 september 2010

tisdag 7 september 2010

Sten, glashus och liknande saker.

Det snackas ju en hel del om Lars Ohlys kommunistarv. Fair enough. Det ser inte så snyggt ut, även om det kanske inte är så illa som det ser ut. Jag menar, jag har svårt att se att en sovjetvän av stora mått skulle ha samma åsikter om föräldraförsäkring och feminism som Ohly har gett utlopp för. Men hursomhelst. Jag tänker bara att man kanske ska hålla rent framför egen dörr också. Vad jag vet så har t ex. Ohly aldrig tyckt, i en offentlig skrift, att skattebrott går att ursäkta eller jämställt en demonstration med terrordåd. Han har heller inte skrivit tafflig science fiction som får Ayn Rands lågstadiepastischerande av Nietzsches geni, hänsynslöshet och livslust att framstå som något värdigt både Prix Goncourt och Nobelpriset (ja, jag har läst 'Atlas Shrugged'. Tyckte att den var OK.).

Nu menar jag inte att Fredde inte kan ha ändrat sig. Han är en växande och tänkande människa som så många andra, t ex. folk i andra politiska partier.

Och snälla snälla snälla. Kan ni sluta tro att en delad föräldraförsäkring innebär att kvinnor tvingas att använda en bröstpump? Det var ETT exempel på EN lösning som hade funkat för Ohly och HANS familj JUST DÅ. Det finns säkert ett gäng andra lösningar som passar andra familjer, men rättvisekontentan av det hela är det här: har du inte lyckats dra ut snabeln i tid så får du stå ditt kast och då är du till hälften medskyldig till att det finns ännu en individ på jorden. Med betoning på TILL HÄLFTEN. Ya get it? Tycker du att det verkar jobbigt så kanske du skulle ha kört på money shots eller kondom istället. Är du till hälften medskyldig så är du till hälften ansvarig. Taskigt fall.

Och en grej till: när ska folk börja fatta och påpeka att så jävla mycket av det här föräldraförsäkringstjafset och vårdnasbridragsidiotierna handlar om att det sitter en massa bitches som har klämt ut en eller flera ungar därute och tänker "fan, jobba är ju skittrist. Det är ju mycket roligare att sitta hemma och se sina barn växa upp så jag tar och förvägrar barnens far möjligheten att uppleva samma sak så att jag kan göra't längre. Dessutom tänkte jag att ALLA ANDRA ska betala för att jag ska kunna stanna hemma extra länge och baka bullar och bygga lego. Svinbra. Jag skyller på naturen och biologin."

Jag fattar inte hur det kan ha blivit så jävla synd om barn helt plötsligt. Hur de kan ha blivit så ömtåliga bara de senaste 10-15 åren, i Sverige? På 2000-talet. Jag menar, vi har som art spridit oss som en jävla löpeld över världen trots krig och sjukdomar och folkmord och skit och alkoholism och sprit och tobak och droger och slavhandel och prick allt annat dåligt som någonsin har hänt och lyckats jävligt bra med det. Finns det någon annan art som är representerad på alla världsdelar förutom Antarktis? Hittills har vi alla växt upp till någorlunda friska individer trots föräldrar som ätit fisk och ost och tagit sig en hutt och snusat men helt plötsligt så skälver samhällets grundvalar för att någon kanske måste börja sluta amma några veckor tidigare? Kanske? Helt plötsligt kan vad hända? Förlora en generation? Skärp er. Och om vi nu ponerar att ungarna tar lite skada av att BÖRJA VÄNJAS AV (inte sluta tvärt) med närheten till morsans pattar lite för tidigt, hur mycket mer skada tar de inte av att pappa är en främling under det första året i livet? Och brukar inte ungar som ammas länge bli lite... Äckliga? Du vet, mesiga, självcentrerade osv? Jobbiga som individer? Morsgrisar? Jag tänker mig att Rik i 'Young Ones' antagligen ammades lite för länge.



Är det för övrigt någon som har tänkt på att en annan lösning på det här (och som jag gott kan tänka mig en skattehöjning för att bekosta) är att föräldraledigheten förlängs? Man kanske ska kunna få föräldrapenning i mer än 480 dagar? Man kanske ska kunna få det i 600 dagar? Jag menar, vad fan ARBETAR vi för? Varför jobbar vi? För att köpa iPhones (jag vill ha min prick nu, förresten) och bostadsrätter och Olivers People-glasögon? Eller för att vi kanske ska ha tid att leva? Och jag tycker personligen att en rätt stor del av konceptet med att leva, om man har barn, är att spendera tid med dom. Och jag tycker att det är jävligt värt att föräldrar kan spendera mycket tid med barnet. Både mamma och pappa (eller hur konstellationen nu ser ut). För mamma, pappa och barn.