MEN TROR NI ATT MAN ÄR TAGGAD ELLER!? Pt. II

Alltså, Danny Trejo in my heart.

MEN TROR NI ATT MAN ÄR TAGGAD ELLER!?

För att citera en av kommentarerna: "I think they asked Chuck Norris too be in this but they were scared that if they had stallone, schwarzenegger and norris in the same film the universe would not be able to cope with it and explode ! Good thing then i guess."

Men till den stora frågan: varför är inte Jean Claude och Steven med?

Bortskämdhet

Jag gjorde en deal med mig själv. Såhär va. Om jag gjorde bra ifrån mig så skulle jag få köpa en grej - som belöning. Om jag gjorde dåligt ifrån mig så skulle jag få köpa samma grej - som pepp. Så jag köpte grejen. En sånhär.


Det har dock lett till att jag har hamnat i en lite speciellt situation. Jag vet inte rikgit hur jag ska matcha den. Jag menar svarta jeans, svart T-shirt/skjorta och svart jeansjacka... Det blir lite crust/lokförarkeps över det. Det kan ju vara roligt det också, på många sätt. Men det känns även lite trist och fegt. Sen, svart upptil och typ blåjeans nertill... Det känns inte riktigt rätt, av någon anledning. Tror man får köra på rätt mycket ljusa T-shirts, linnen och skjortor.

Jag trodde aldrig att en svart jacka skulle ge mig det här problemet. Nåja, man får väl vänja sig lite vid den så kommer det nog att ge sig. Den kommer nog även slitas på ett fint/roligt sätt. Funderar på att köpa en i blå denim också, fast mest för att jag tycker att Nudies orangea sömmar och sjuttiotalsbrodyr kommer fram så fint mot blått (och för att de är en snygg modell också, såklart).

För övrigt anser jag att 'Maha Kali' med Dissection är en av världens bästa låtar. Eller, anser och anser. Det är en av världens bästa låtar. Ball text också.

För övrigt så såg vi Bröllopsfotografen igår. Jag tyckte att den var rätt bra, trots att jag spenderade kanske 40% av filmen med att gå o pilla på saker i köket (jag hade inte en tillräckligt stor skämskudde). Konstigt va? Fast det kan härledas till två saker: Kjell Bergqvist (ja, faktiskt) roll och något som jag nog inte kan eller vill förklara närmare än att när jag och E. såg 'Smala Sussie' så tyckte jag att den var skitrolig och E. tyckte att den var hemsk och väldigt sorglig. Jag bör nog tillägga att E. kommer ifrån Falun.

Tribalism

Står på jobbet och kollar på "This Is England". En av mina absoluta favoritfilmer. Trots det har jag bara sett den ända till slutet kanske två gånger, för den är ju jävligt hemsk. Och fin.

Jag älskar verkligen den här sortens filmer som handlar om att växa upp och att få tillhöra något annat (något som jag både har och inte har upplevt). Och som handlar om att vara så jävla arg och frustrerad och förbannad och nedtryckt och spottad på av livet att man bara står och skakar och det finns liksom inte annat att göra. Dels för att inget hjälper och dels för att man är i ett sånt tillstånd att man inte kan lyfta ett finger. Och till slut sätter sig det där så jävla väl i hela ens varelse att det liksom inte finns något alternativ till att brinna upp från insidan. Eller bara fara ut på något irrationellt sätt.

Men just det där med att fastna. Att bli något man egentligen inte är eller borde vara eller hade blivit om livet hade farit annorlunda fram. Kommer ni ihåg scenen i bilen, med Lol och Combo? Där Combo avslöjar att han alltid älskat Lol och ger henne en låda han gjort i fängelset, dekorerad med guldmålade makaroner och sån skit? När han säger att han älskar henne och man vet liksom att den här snubben har aldrig öppnat sig så mycket och aldrig lagt ner mer tid och själ och hjärta på något som den där fåniga lilla lådan och hon säger, mer eller mindre, "jag var sexton och du våldförde dig på mig. Det finns inget vackert mellan oss och jag vill aldrig se dig igen" och han är liksom för fucked up för att ha fattat att det är det han har gjort? Och kommer ni ihåg hans reaktion (kanske bland det sorgligaste jag någonsin sett på film)? Just så.

Sen är ju typ alla jävligt snygga hela filmen igenom.

Obscuritatem Advoco Amplectere Me

Jag tycker att jag gillar ganska så obskyra grejer och äger rätt så obskyra saker. Relativt obskyra saker, ska jag väl kanske säga. En av mina bästa vänner äger ju Gula Geten (ett av de mest ångesfyllda ögonblicken i mitt liv var när jag råkade välta ner den på golvet. Jag mådde MYCKET dåligt.) och den är ju obskyrare än det mesta, så lite i lä ligger jag. Men jag har ändå lyckats samla på mig lite grejer som (nuförtiden) inte är så lätta att få tag på, och inte alltid var det när det väl begav sig heller.

Hursomhelst. Man tycker att man är lite ball som har koll på lite obskyra prylar, gillar lite obskyra band och äger lite obskyra skivor. Sen läser man det här (tuffa) och inser att man har ganska långt kvar, egentligen. Jag menar, Gula Geten i all ära, men den pressades ändå i 1000 exemplar 1984. Ingen har någonsin behövt Indiana Jones-leta för att kunna sprida den till massorna.

Nåja, vill man läsa om saker som på riktigt är obskyrare än LLN-banden så klickar man på länken ovan.

What have you got?

Alltså. Alla måste titta på Bronson. Bland det bästa jag sett den senaste tiden. Som en blandning mellan A Clockwork Orange och Amelie från Montmartre.




Fast jag har fortfarande inte fattat vad den handlar om. Egentligen. Tom Hardy är hursomhelst fantastisk.

Dessutom innehåller den den här låten, som nog är bland det ondaste och obehagligaste jag hört på länge.

Kali-Ma!

Hittade just upp en intervju med nya semifavoritbandet Teitanblood där de på så många sett verkligen slår huvudet av spiken när det gäller det esoteriska och ockulta inom de extremare formerna av hårdrock. Läs mer här.

Fick för för första gången övrigt se bilder på Bone Awl igår. Depressing shit. Jag hade förväntat mig fula och nördiga amrisar, men... Nåja, ni ska få se dem så fort jag orkar skriva ett lite längre inlägg.

Såg även 'The Wrestler' igår. Bölfest deluxe. Fyfan. Sjukt vacker och sjukt sjukt sorglig. Så bra filmad och så mycket detaljer som bara gjorde att ångesten, tröttheten och sorgen kom krypande. Som att Mickey Rourke stönar, flämtar och andas tungt prick hela tiden vilket bara ger en känslan av att inte kan få i sig tillräckligt med syre för att försörja sin stackars trötta sargade kropp. Som att det finns något väldigt vackert och poetiskt i wrestling, i det faktum att det är smärta och blod och våld enbart för publikens nöje, utan att artisterna/idrottsmännen någonsin egentligen få reda på vem som egentligen är bäst. Som i det faktum att de gör sig illa för publikens skull, för publikens nöje. Som i att det faktiskt är gladiatorspel på riktigt. Ingen tävlan, bara blod och våld för underhållnings skull.

Naturligtvis går det att betrakta Randy 'The Ram' som en sorglig förlorare, men jag tycker att det finns något stolt och vackert hos honom också. Livet kommer gå hårt åt oss alla, men med lite tur hamnar man i en situation där man faktiskt kanske kan bli något mer. Där smärtan kanske kan vara värd något i det längre loppet. Där du kanske dör för tidigt och ditt liv är en sorglig pöl blöt skit men där ditt dödsögonblick ändå är vackert på något sätt. För sista scenen i 'The Wrestler' (även om vi inte vet precis vad som händer) är på samma gång som den är fruktansvärt sorglig även oerhört vacker. Eller som Blitz skaldade en gång i tiden: "Never surrender, never give in, never let the enemy win!" Dö som du har levt.

Om man ser objektivt på hela grejen är The Ram naturligtvis en feg jävla idiot som har förstört sin kropp, sitt liv, sin dotters liv och sina chanser till lycka på att blöda för andras nöjen och helt enkelt inte vågar ta den svåra osäkra vägen till något som kanske skulle göra honom lycklig. Han orkar inte jobba på det. Men som han själv säger i filmen: "The only place I get hurt is out there. The world don't give a shit about me." Vem av oss har inte handlat så och vilka är vi att förneka någon rätten att välja sitt eget liv? Att låta en trött gammal man må bra på det enda sättet han fortfarande kan och orkar?

Det finns något väldigt vackert i att böja sig under sitt öde. Att leva ut konsekvenserna av sina handlingar till det yttersta. Samtidigt som det även kan vara en feg väg ut.

Sjukt bra film, i vilket fall som helst. Har nästan börjat gråta ett flertal gånger när jag har skrivit det här.

Drömtid

Alltså, jag vill inte vara taskigt eller så, men vad är det för jävla idioter till folk som springer runt i livet utan ID av något slag? Varför gör man det? Och varför blir man sur när jag inte tänker hyra ut något till någon utan någon slags säkerhet för mig/oss? Nej, du får inte hyra utan leg. Nej, ett gymkort är inte legitimation. Nej, det är inte för att jag är otrevlig (fast det är jag ju också, eller titt som tätt iallafall inte tillgjort trevlig) utan för att skydda både oss och kunder. Nej, du kan inte bara uppge ditt personnummer. Nej, jag tror inte att du tänker stjäla/lura till dig filmen, men regler är faktiskt regler och dina 50 spänn som du spenderar här under loppet av ett år (för det är ju bara muppar som aldrig är här i vanliga fall men som ändå förväntar sig bli behandlade som kungar som håller på och är omöjliga) är inte riktigt nog för att jag ska hålla på och bry mig om dina eventuellt sårade känslor. Känner du dig kränkt? Löjliga idiot. Asså vafan, vi lever i en relativt otrygg värld där folk beter sig som svin och försöker lura varandra på typ allt. Jag/vi har några små försigtighetsåtgärder för att skydda oss från det och hålla priserna nere för kunderna. Jobbigt? Lev med det eller lev utan oss.



Och sen kommer folk och gnäller om "hur ska man nu få tag på film och skivor? Vi oskyldiga som inte laddar ner eller stjäl drabbas ju av det här." Taskigt fall. När har det inte vart så? Och man tänker att eftersom de flesta som gnäller om sånt här är fyrtiotalister eller däromkring så borde de ha vant sig vid att livet är orättvist, iomed att de ändå är rätt gamla. Fast det är klart, har man fått hela livet serverat på ett silverfat och är van vid att saker och ting ska vara som man vill att det ska vara så är det klart att då är det ju lite jobbigt att förstå att en butik inte kan ha allt som någonsin har gjorts inne just nu, fast det inte säljer.

Fan vad jag hatar fyrtiotalister. Självgoda jävlar. Vänta bara tills ni hamnar på ålderdomshemmen och vi kan börja missköta er.


Jag har drömt en massa på sista tiden. Jag gillar't inte. Jag gillar inte att drömma. Jag blir alltid förvirrad. Jag blir alltid osäker på något sätt. Jag har nog nästan hellre mardrömmar än de obetydliga och förvirrade/förvirrande drömmar jag haft den senaste veckan.

Såg den ganska bra filmen 'Ganster No. 1' inatt. Den var inte lika bra som förra gången jag såg den men ändock bra. Framförallt gillar jag att den lyckas kombinera brutalitet och snyggma. Som den scenen när huvudpersonen (i filmen enbart känd som Young Gangster och senare, när samma karaktär spelas av Malcolm McDowell, som Gangster 55) ska hota en snubbe. De sitter i snubbens kök och Gangster har på sig en perfekt kostym med perfekt skjorta där manschetten sticker ut precis de perfekta centimetrarna, där håret är perfekt, där han är så jävla snygg och helt plötsligt drar han upp den slitnaste, rostiga, skitigaste, råaste yxa du har sett och förkunnar att det är hans favorityxa. Brutalitet. Total djurisk brutalitet bakom en skräddarsydd kostym och handsydda skor. Jag gillar verkligen det. Det får det jobbiga att bli jobbigare och det snygga att bli snyggare. Sen så är man ju svag för bröderna Kray och deras inflytande på hur engelska kriminella var på 60-talet är ju rätt stort. Om man säger så.

Måste bara få tag på 'The Long Good Friday' nu också.

"Nature is Satan's Church"

Lars von Trier's Antichrist - Official Trailer from Zentropa on Vimeo.

Man kan tänka att man kommer se den

w00t!

Jag har lagat mitt dataTmaskin alldeles själv. Förrutom batteriet dock. Det var inte så svårt. Men lite krångligt. Men visst är jag duktig? Hejja mig.

Borde se om 'In Bruges' snart. Bra film. Om inte annat för att den innehåller det här underbara meningsutbytet, citerat ur minnet:

Ken: "-The boy is suicidal."

Harry: "-I'm suicidal! You are suicidal! Everyone is suicidal! Has he killed himself?"

Ken: "-No."

Harry: -"So he's not suicidal!"

Alla mår skit, på ett eller annat sätt, och vi hittar alla olika sätt att lösa det.

Grym film i vilket fall som helst. Ikväll, Tribulation.

"We got the kingdom, we got the key"

Det här är bland det roligaste jag läst på ett tag, tror jag. Jag har nog läst hela inlägget åtminstone 8 ggr redan och det blir liksom inte mindre roligt.

Jag håller på och läser Lovecrafts "Fallet Charles Dexter Ward" i översättning av Gunnar Gällmo och fantamej om det inte känns som att räffa en gammal kompis igen. Mycket trevlig översättning. Att lyckas översätta 1700-talsengelska skriven i slutet av 1920-talet till helt lysande 1700-talssvenska är helt makalöst bra. Jag har kommit på mig själv med att sitta och läsa om de stycken som är skrivna på så sätt flera gånger, bara för att jag tycker att de är mysiga att läsa.

Apporpå Lovecraft så tipsade Håkan om det här på en annan del av internet. Lär ju bli njas. Dock skäms jag lite för att jag inte har sett Call of Cthulhu. Det är ju en såndär typisk grej man borde göra någon dag.

Appropå Sisters of Mercy så kan man sammanfatta det såhär: Såg man något så såg man ljus i rök. Ibland en flint och ibland solglasögon. Men det var bra. 'Lucretia My Reflection', 'Dominion/Mother Russia', 'First and Last and Always', 'Temple of Love' mm. Behöver jag säga mer, egentligen? Om bara killarna med stränginstrumenten hade kunnat hålla käften lite mer, men å andra sidan så sjöng Andrew ganska ansträngt så man kan tänka att han behövde avlastningen. Men ändå. Efter att Andrew förvandlade den vita kostymen till något som amfetaminstinna skithårda ockultister/vapenhandlare på jakt efter gamla sumeriska dödsförbannelseamuletter kunde ha på sig, istället för något som enbart var reserverat för plufsiga morfinberoende europeiska pederaster i Marocko med svettpärlor på överläppen så har karln fanimej frikort. Är det där en korrekt mening, förresten? Stort tack för bristen på mellansnack också.

Appropå Sisters-efterfesten så tycker jag att det är roligt att de försökte pusha för den genom att göra reklam för att en av gitarristerna skulle spela skivor. Wow. En tränad apa spelar skivor. För i Sisters-sammanhang så är det ju det han är.

En annan grej är att jag fick en flygare om Depeche Modes releaspartaj på Nalen. Av en kille i Venom-tröja. Jag funderar för övrigt på om det inte är så att Venom är ett av världens absolut bästa band, rent objektivt sett. Vatten är vått, stenar hårda, saker faller ner och inte upp, Venom är ett av världens i särklass bästa band. Vet man inte det har man ju uppenbarligen verklighetsförankring som en frireligiös.

Dödsmördarsvamp

Det finns något oerhört vackert och outsägligt sorgligt över den här lilla filmen.

Försenade tack till vänner, älskade och världen.

I julklapp fick jag en bok. Eller ja, jag fick flera böcker (min mor gav mig t ex. en bok om svenska koncentrationsläger. Jag tycker att det var rätt fint av henne, men lite läskigt att hon känner mig såpass väl.). Hursomhelst, den bok jag tänker på är en nära nog komplett diktsamling av Wilfred Owen. Poesi är inget som är särskilt lätt för mig att uppskatta, antagligen därför att så många poeter egentligen inte har något viktigt att uttrycka och/eller inte har det språkliga/tekniska kunnandet för att kunna uttrycka det. Owen är annorlunda, iallafall för mig. Han skrev om fasorna i skyttegravarna medans han ännu satt där. Han skrev om krig mitt i brinnande krig. För mig var han en vacker själ som blev svårt ärrad men ändå inte gav vika för det han ansåg vara sin plikt, hur hemskt han än tyckte att kriget var. Han dog i slaget vid Sambre en vecka innan Första Världskriget tog slut. Hans hemby fick mottaga dödsbudet samtidigt som kyrkklockorna ringde in freden.

So Abram rose, and clave the wood, and went,
And took the fire with him, and a knife.
And as they sojourned both of them together,
Isaac the first-born spake and said, My Father,
Behold the preparations, fire and iron,
But where the lamb, for this burnt-offering?
Then Abram bound the youth with belt and straps,
And builded parapets and trenches there,
And stretchèd forth the knife to slay his son.
When lo! an Angel called him out of heaven,
Saying, Lay not thy hand upon the lad,
Neither do anything to him, thy son.
Behold! Caught in a thicket by its horns,
A Ram. Offer the Ram of Pride instead.

But the old man would not so, but slew his son,
And half the seed of Europe, one by one.

"The Parable of the Old Man and the Young" av Wilfred Owen.

Jag måste för övrigt rekommendera i stort sett alla att se "Regeneration" som handlar om (bland annat) Siegfried Sassoons och Wilfred Owens vistelse på ett brittiskt militärt mentalsjukhus mitt under kriget.

I Clavdivs

Igår natt kollade jag igenom de två första avsnitten av "I Claudius." Jag minns serien ifråga som väldigt bra, men det var å andra sidan 10-15 år sedan jag såg den. Hursomhelst, de två första avsnitten är inte så mycket att hänga i granen med och jag vet precis vems fel det är: Brian Blessed. Brian spelar Augustust (som i första hand var en titel, men även blev hans namn. Romarna hade en lite annan syn på det där.) och får honom att framstå som en godtrogen, snäll, glad och bullrig fåne. Inte korkad, men bara lite för inne på det där med "kan vi inte alla vara vänner och hålla handen"-köret. Jag har bara lite svårt att se att världens ditills mäktigaste man kunde tillåta sig att vara sådan. Ibland dyker dock en liten, liten gnista av konspirerande och intelligens upp (en liten räv bakom örat, s a s.) och det är uppskattat, men tror du inte att tjockisen strax efteråt återigen går in i ett "men han är ju en snäll grabb egentligen"-mode. Inte bra. Jag tar honom inte på allvar, och då var ju Augustus ändå en av historiens största ledare i en tid när (inbillar jag mig iallafall) lönnmord, konspirationer och korruption var mer än vardagsmord.

Anyhoodles, den kommer nog ge med sig. Lär ju inte bli helt dåligt när Caligula dyker upp och jag har ju som sagt bara kollat på två avsnitt än så länge.

Jag köpte f ö boxen för (under) 200:- på MegaStore vid sergels torg, tillsammans med Saló och en födelsedagspresent som ska förbli okänd. Jag rekommenderar ett besök eller två till den butiken ganska omgående eftersom den stänger sista mars.

I övrigt så införskaffades under gårdagen en bok om gotisk arkitektur och "radikalare än hitler." Jag har ännu inte hunnit göra mer än bläddra i den, men jag har svårt att se att den inte på något sätt skulle vara ett viktigt tillskott till min privata värld befolkad av knäppskallar.

I övrigt så är jag mest nöjd med införskaffandet av 1 par ganska så prisvärda myggjagare och 1 par ganska så prisvärda låga boots (stövletter?).