Helvete

Jag är ju för fan snart trettio. Kom igen, liksom.

Fyfan.

Att man aldrig växer upp. Så går det när man dricker sprit. Och det borde jag ha lärt mig för länge sedan. Fan.

Live Fast, Die Old

En gammal Motörhead-dokumentär som är rätt så mycket bättre än den där 'Lemmy'-filmen:

Strangeness

Jag är på ett rätt konstigt humör idag. Off, liksom. Trött som fan också, vilket är konstigt. Har ju sovit mycket och bra den senaste tiden.

Helt och märkligt opepp. Käk, kanske? Jag vet inte.

The Power Remains

En dokumentär om ett av världens bästa och vackraste band:


En väldigt sympatisk dokumentär, och Neurosis-killarna lyckas någonstans sätta fingret på ett av skälen till att Amebix är ett så mäktigt band: det finns något keltiskt i dem, någon form av fri krigarpoetsjäl. Jag tycker inte att det svenska ordet 'andlighet' är en en bra översättning av engelskans 'spirituality' men i brist på ett bättre uttryck så får man väl säga att det finns något andligt över Amebix. Jag vill inte att ni i en trångsynt humanistanda ska övertolka det begreppet och tro att det faktiskt handlar om metafysik. Snarare är det besläktat med Alan Moore's definition av ockultism och att ockultism i slutändan handlar om att lära känna sig själv, att bli, identifiera och vara sitt eget Jag och det är få band som i så stor utsträckning är sig själva. Det låter flummigt men som Rob förklarar sin egen historia så är det helt självklart att han gick från att spela bas i Amebix till att bli svärdssmed. Det är helt självklart att de är punk, att de är metal, att de gillade Crass och Black Sabbath och Crowley, att de inte passade in men är så inflytelserika, att de skrev låtar om biker-liv, att alla dessa olika delar så väl kunde passa in i en helhet utan att det någonstans är ytligt eller konstigt. Amebix är Amebix, gör Amebix och det är det enda som betyder något. Amebix är deras kollektiva, intuitiva Jag.

Under de nästkommande dagarna så kanske jag uppdaterar den här posten med lite Nietzsche-citat och analyser, men inte just nu.

"It's a hellova drug"

Såhär bra på att leva ska jag vara på lördag, tror jag minsann:

Jag har helt klart valt rätt subkultur.

Senaste metal-nytt med Aryan Christian Temple:

Han har lite problem med det där med... ord. Fast bäst blir det runt 8 min in.

För mer info om vad det nu är han håller på med, besök blackmetalsociety.com
. Alltså, verkligen. Besök sidan. Den är helt underbar.

Lay Down Your Souls To The Gods Rock'n'Roll

Det sista Henke sa innan vi skildes åt var "blogga om den!" so here goes:





Den här tröjan köpte jag av honom. Det är en av de mest obskyra tröjor jag äger.

EDIT: Jag tror att Henke var lite ironisk, men sånt tänker jag inte uppmärksamma.

"I have seen the winter sun/rise above the veils of Babylon"

Sedan jag var liten så har jag varit fascinerad av tatueringar och motorcyklar. Inte vilka motorcyklar som helst naturligtvis, utan choppers och Harleys (även om jag runt 1990 hade någon form av förälskelse i pensionärsmodellen Honda Goldwing, men det kan ha mycket att göra med att den ser så absurd ut.). Fascinerad av motorcyklarna och fascinerad av livsstilen. Att bilda sin egen värld, sin egen stat, sin egen stam. Bestämma sina egna regeler och tycka/inse att de är lika giltiga som de som ha bestämts åt oss. I efterhand så är det inte så konstigt att två av de band jag dyrkar mest är Motörhead och Amebix, eller att jag har någon form av väst-och-bootsfetish (som inte är överdrivet väl utvecklad, för tillfället. Men ändå.). Det här i sin tur kan nog förklara min fascination för gäng överhuvudtaget, samt frimurare, konstiga ockulta ordnar/sällskap, satanism och SS.

Hursomhelst så har jag kommit på just vilken sorts mc:s jag gillar, så jag satt och bildgooglade på dem och hittade den här bilden, som kan vara en av de snyggaste och tuffaste jag någonsin sett.

Du hittar originalet, mer bilder och mer info här.

NP: Amebix - Right to Ride och Beyond the Sun.

Kattskrälle

Jävla skitnatt, f ö. Katten var galnare än vanligt, jag var stressad och arg. Sov kanske högst en timma och det dåligt. Tror jag drömde. Jävla irriterande.

Amerika, I lööv you!

Vilken tur att jag tittar på nya boots på Ebay dårå!

Om det inte vore för att de är lite för små, väldigt hårda och obekväma (för trånga och lösa samtidigt), hala likt aset och faktiskt rätt svårkombinerade till de flesta jeans (för att inte tala om alla andra byxor) så skulle jag använda dom här pjucksen typ alltid. Det finns få skor som får mig att känna mig som en tuff kille som kåbojboots.

Appropå standardreaktionen när lågpannade svennenazis blir stötta av att man ogillar deras åsikter:

It's always amusing when they crack out 'tolerance' and 'free speech' like it's a one way street. Why won't you tolerate my racism? Why won't you respect my right to say racist things? DON'T CALL ME A RACIST YOU COMMUNIST NAZI THOUGHT CRIME POLICE.

"You calling ME a Nazi actually makes YOU the Nazi!!1 Because labelling things you don't like is exactly what the Nazis did and is far, far worse than me saying Muslims should go home to Camelstan. Think about that.”

Det verkar vara ett internationellt fenomen.

20110402

i Uppsala:

Do not mistake me for a star

Trots att jag oftast anser att metal i allmänhet och black metal i synnerhet inte är något som ska serveras folk, inte är något som behöver eller blir bättre av att uppmärksammas av världen i övrigt så är jag ändå rätt nöjd och glad över att Watain vann en grammis.

Att göra eller inte göra.

Att ta kontakt med gamla barndomsvänner eller inte? Hade inte tänkt mig något mer än kanske ta en öl eller så, men ändå... Det kan bli plågsamt nog.

Men åååh!

Kan de rätta sista tentan någon gång så jag vet vad jag håller på med!?

Fick f.ö. A på översättningstentan. Helt jävla otroligt. HELT. JÄVLA. OTROLIGT. Men jag är inte den som är den. Inte skåda given häst i munnen osv.

Hoppas bara att jag får den handledare jag vill ha till kanditatuppsatsen. Och att jag får skriva om det jag vill.

Internet skapar monster.

Min kusin fick barn för typ 1-2 år sedan. Alla hennes facebookuppdateringar har att göra med hennes lilla prins, William. Idag fick jag en vänförfrågan. Från William.

Idag har jag även klippt av ärmarna på en skjorta. Känner mig lite sådär amerikanskt latinosvin i den. Typ. Tycker att jag är rätt snygg i den, men jag vet inte riktigt när jag skulle våga visa mig utomhus i den.

Forsbackagatan 11

Undrade just varför jag kände mig lite hängig och förvirrad idag. Kom på att jag spenderade för mycket av natten med att tänka på min barndom. Jag bör inte göra det. Inte för att jag hade en dålig barndom. Jag minns bara mig själv som... Annorlunda. Utanför. Rädd. Skamsen. Inte riktigt på samma våglängd.

Fördelen är att man/jag förstår en del saker lite mer. Eller inser att vissa delar (på gott och ont) kanske är en intrinsikal del av mitt Jag. Att det finns ett sätt jag är på som jag alltid varit på och alltid kommer vara på.

Människan kanske inte är då mycket tabula rasa dom jag vill. Eller så är mina minnen av mig själv efterkonstruktioner.

För övrigt så kom jag inatt på att en lukt jag associerar med svenska fattiga förorter är sommarlukten av sten/betong/sanddamm på löv tillhörande träd som skulle behöva vatten. Ni vet lukten som kommer innan regn, lukten av fuktigt sanddamm? Det här är INTE den. Det här är lukten av regn som inte kommer men behövs, av smutsigt gräs som inte gulnat än men snart kommer göra det och halvgammal och ignorerad betong.

Förlåt min poetiska ådra.

Jag gillar den här klockan väldigt mycket.

Tyvärr är den inte så pålitlig och jag tvivlar på att jag (åtminstone inom den närmaste tiden) har råd att piffa till urverket så mycket som det behöver och förtjänar. Inte för att jag har någon koll egentligen. Men den ser schysst skabbig ut ändå, eller hur?


EDIT: OK, som något annat än smycke är den värdelös. På tre timmar och tjugo minuter har den sackat tjugo min. Inte riktigt OK. Men den är fin att titta på. Tyvärr så är ju en klocka som inte funkar lika OK att ha på sig som ett par glasögonbågar utan glas. Dvs inte alls. OK?

Men vafan

Jag förstår inte vad som är fel på min hälsa. Inte hosta ett jävla dugg på dagarna, men hosta lungorna ur sig på nätterna och morgnarna. Det är så jävla irriterande. Plus att det varje morgon känns som att jag rökt flera paket dagen innan. Kroppen känns förgiftad, lungorna är paj och spyr slem och godmorgonsmaken är värre än vanligt. OK att jag varit rätt krasslig den senaste tiden men just nu är det lite löjligt.

EDIT: Jaja, jag har fått lite gjort iaf. Tillräckligt för att kunna laga mat. Kanske. Och ju mer jag stannar inomhus desto mindre pengar blåser jag, vilket för tillfället är väldigt bra.

"I believe in taking care of my self"

Lilla lilla samlingen.







Kom med posten idag.

Intressanta känslor

Just nu har jag inget att göra (förutom att jobba lite och städa) att göra. Ingen skola, inget som stressar mig, inget jag borde läsa eller skriva. Lite jobb ons-fre, upprop fredag morgon, ledig helgen. Inget strul liksom (förutsatt att jag klarade omtentorna). Känns rätt konstigt. Å andra sidan så bör jag tills på fredag ha en aning om vad jag ska skriva min C-uppsats om. Och det har jag ju inte. Blood meridian eller Wilfred Owen?

Jaja, diska imorgon och kanske försöka återuppliva mitt sociala liv lite? Vi får se.

Och Sabbat, alltså... Vilken jävla morsgris.

Bra kväll

Kräktes nog lite igår. Konstigt nog var det bara solida saker och inte sprit som kom upp. Men jag ser det där med vomerande som lite som ett friskhetstecken.

Sådärja!

Där kom paniken igång igen. Vad skulle jag göra utan den?

What does it take to become a righteous man?

Bra jobb jag har.

Ingen har fått några januaritider. Chefen ringer och undrar om någon jobbar idag. Nej, du har ju inte sagt vem som ska jobba. Eller när. Eller hur mycket. Jag har sagt när jag inte kan jobba och 1/1 är en av de dagarna. Borde du inte, när jag (faktiskt) gav dig ett papper om när jag kunde och inte kunde jobba ha börjat tänkt på vem som faktiskt ska jobba? Jag vet inte. Det känns som att det skulle vara en bra grej. Som borde ha lösts i mitten av december? Eller som man kunde ha delegerat till folk på arbetsplatsen? Jag vet inte, jag är ju inte chef.