Life, part infinity

Katten verkar inte vara dödssjuk iaf. Någon form av kattherpes/snuva som spökar till systemet. Skönt att höra, men då började jag naturligtvis nojja järnet över att han inte hade kissat på ett tag. Och imorse gjorde han det, vilket var oerhört skönt. Så nu nojjar jag järnet över jobben jag sökt och mitt CV och hur puckad och arrogant jag måste ha framstått när jag försökte sälja in mig själv och allt sånt.

Fan. Jag vill ju bara jobba. Men jag vill inte det här. Sånt här.

Jaja. Idag har jag lite jobb iaf. Och imorgon. Och sen är det väl på't igen.

Mal

Det här kan nog lätt bli en natt där jag ligger och tänker, mycket och länge. Jag tvivlar på att det är bra, eftersom jag har shit att ta tag i imorgon, så jag behöver min sömn. Jag är även ganska så lagd åt grubblerier just nu, och det blir inte bra. Å andra sidan så tror jag att jag eventuellt har kommit på ganska bra saker att tänka på. Givande saker.

Fast dom kommer jag ju ha glömt bort imorgon. Men kommer jag ihåg något av det så kanske det blir ett blogginlägg om det. Vem vet.

In other news så är jag fruktansvärt trött på mig själv och min egen oförmåga.

Häpp!

Visade sig att det där C:et jag fick på BA-uppsatsen var det lägsta betyget jag fick på hela terminen. B i poesikursen och A på man/animal/animot-kursen. Jävligt roligt. Hade varit bra mycket roligare om jag kunde ha fått ett B på uppsatsen också, men jag tog mig ju rätt mycket vatten över huvudet, så...

Jag rätt så jävla bra ibland. Faktiskt. Nu ska jag bara hitta ett jobb också.

Katten mår för övrigt bättre, tror jag. Fortfarande trött, men inte alls lika gnällig och asocial.

orolig

Han är framme lite och springer då och då, och man har fått tvångsmysa lite. Han käkar och dricker vatten och går på toa. Men när han inte gör det så ligger han bara under sängen. Han verkar inte så svag, mest trött och sur. Vet inte om han har feber. Vet inte riktigt hur man kollar sånt på en katt. Har ingen termometer och är inte alls sugen på att sodomera stackars katten med en heller. På måndag åker vi till veterinären, tror jag. Om det inte blir bättre.

Äääh...

Jag har som bekant inte en katt, utan en böghund i kattdräkt. Eller någon form av grisgrävlingskatt. Man vet inte riktigt. Hur som helst så är han det mysigaste kramdjuret evah och brukar vilja umgås irriterande mycket. Inte idag. Idag har han legat och sovit i garderoben och under sängen. Bara. Förutom när jag plockade ur honom ur garderoben och han sprutade ut sjukt mycket hormoner över mig och täcket. Det blev en pöl.

Faktiskt lite orolig för honom.

Jidder

Bakisångesten igen. För allt jag någonsin gjort. Och inte gjort. Tröttsamt. Inte lika illa som förra veckan, dock. Verkar ju inte som att det finns andra sätt att umgås på.

Måste ta tag i allt. Livet. Allt. Fixa. Att ha bara släppts såhär, av omständigheterna... Jobbigt. Irriterande utmattande.

Fånigt. Fåniga existens. Men den här konstanta känslan av att vara ett misslyckande. Ibland är den stark, ibland är den svag. Men alltid där, någonstans.

Tur att Alien 3 går. Och att vi ska åka till Irland.

”Det är nog såhär som fascism ser ut. Precis just nu, precis just här, får de som bär batongerna och Sig Sauer-pistolerna ett moraliskt carte blanche"

Med anledning av tioårsjubileet:





Har jag berättat om den gången polaren åkte fast för våld mot tjänsteman när han, utan att göra något som helst motstånd, blev nerlagd av polisen? Ni förstår, när polisen fällde honom så ramlade han (eftersom han helt plötsligt befann sig i fritt fall) rakt på polisen som då bröt ett finger. Helt solklart fall av våld mot tjänsteman. Säger ju sig självt. Kan ju inte ha varit konstapeln som var ett jävla klantarsel. Och då ska vi inte ens börja diskutera fyllecellshistorier (vara inlåst i tolv timmar utan att få gå på toa och sen få stryk för att man varit tvungen att skita i golvbrunnen, etc.), eller det här. Eller vad sägs om grisar som säljer förundersökningsdetaljer till media innan den misstänkte ens fått reda på detaljerna. Eller min bekant som blev skjuten i ryggen när han satt i en bil som tydligen var extremt hotfull eftersom den var på väg bort från polisen (säger ju sig självt. Flyende människor=extremt stora hot mot de de flyr från). Eller det här. Eller tanten runt åttio med käpp och hatt som blev "nerlagd" (hon fick alltså benen undanslagna) när hon var påväg hem och hamnade i vägen för en inte alls särskilt provocerad framryckning över en bro i Gbg 2001. Jag menar, vad FAN är man för människa om man tycker att en sån sak ens är i närheten av något man kan göra? Hur kan man ens tänka på att "bara göra sitt jobb" när det innebär att man brottar ner helt uppenbart oskyldiga gamla tanter? Dom har ju för fan BETALT AV OSS för att de ska vara bättre människor! Fast med tanke på att militär och polis rent historiskt sett har kommit av att man hyrt ett gäng för att försvara sig mot de andra så är det ju rätt naivt av mig att bli upprörd.

Och innan ni börjar gnälla så lyssna på det här:

och se om ni fattar något. Jag borde ha lagt upp den på nationaldagen istället, för den beskriver mina känslor för Sverige ganska väl just nu. Den och den här:


Har ni märkt att jag gillar Roffe Ruff? Rubriken är för övrigt tagen från översta länken.

Bonusvideo:

Det går bra nu

Så. Slutrycket på uppsatseT drog ut på tiden, det blev fel med utskrifterna och sen så visade det sig att avdelningen hade stängt så jag kunde inte lämna in dem heller. Får fixa imorgon. Det jävligaste är ändå att jag kommer försent till gött häng med god vän. Och jag har inte käkat än.

Det går sådär nu. Känner mig allmänt misslyckad, men det är ju standard. Varför ska det var helt omöjligt att kunna fixa upp alla olika delar av livet parallellt? Varför ska jag funka så att jag verkligen bara klarar av en sak i taget? Det är fan inte värdigt en vuxen man, speciellt inte en vuxen man som har flera olika saker och människor att vara ansvarig för och mot. Måste lära mig att skärpa till mig och ta tag i mig själv.

Eff off, världen.

Jävla irriterande när man är på väg ut till plugget för att försöka fixa upp betyget och så blir man helt deprimerad och skakis bara av tanken på att behöva sitta och skriva och försöka få ihop skiten. Kom igen, det är bara ett par dagar kvar!

Lethargy

Nothing. Känner mig helt... Det är som att jag är tom. Inget blir av som det ska och inget kommer ut och allt är trött och slut och det enda som händer är att jag blir ännu tröttare av min egen trötthet och att jag får så jävla dåligt samvete, och det är min värsta känsla. Jag vill inte känna mig skyldig för jag har inget att känna mig skyldig för, men ändå så finns det där. Varför är inte livet bättre? För att jag inte GJORT det bättre.

Jag vet inte. Jag känner bara hur prick all luft gått ur mig och att det är ansträngande att ens tänka. Det är som när man är riktigt uthungrad och har varit vaken i ett dygn och man bara sitter där och försöker, anstränger sig för att hålla tankarna sammanhängande.

Dessutom har kroppen tagit stryk och börjar tala om det på lite läskiga sätt.

Men det går väl över det också.

Love cat

Det finns de som tvivlar på att djur kan känna kärlek, och jag kan på sätt och vis förstå det. Det beror på vad man räknar in i begreppet kärlek. Själv är jag av den åsikten att det vi kallar kärlek är en samling känslor vi på ett eller annat sätt delar med åtminstone många däggdjur. Skillnaden är bara (bara och bara) att eftersom vi är som vi är så har vi komplicerat sönder känslan totalt och förvandlat den till något den kanske i grunden inte är. Men sådana är vi. Vi finner och skapar mening och samband i allt, mening och samband som kanske inte riktigt finns där egentligen.

Nåja, det var inte det inlägget skulle handla om. Frågan gällde mer vad man kallar en katts beteende när den under en hel kväll kommer och vilar huvudet mot en trots att man ständigt byter ställning (och därför stör kattens vila) eftersom man ligger och bläddrar i en bok?

Åfyfan!

Åfyfanåfyfanåfyfan!


P E P P E N!

If nothing else

it's been a glorious failure.

Inte för att vara sån...

...och jag inser att jag nog i jämförelse med väldigt många människor borde skatta mig lycklig, men jag är INTE nöjd med att uppsatsen än så länge är värd ett C, och ärligt talat så gjorde det mig väldigt ledsen. Inte bara det, utan den (skrivna) kritiken gjorde mig ledsen. Inte för att den inte hade rätt (även om jag på_allvar tycker att den ibland var rejält ute och cyklade) för det hade den ofta utan för att jag är så jävla trött på det här nu. Jag är fanimej känslomässigt utmattad och har satsat så jävla mycket på den här uppsatsen att det här inte känns bra alls. Alls. Faktum är att jag har liksom investerat så mycket i det här att jag minsann blev lite gråtfärdig på vägen hem och på_riktigt blev orolig för om jag skulle börja lipa bland främlingar på tunnelbanan.

Jag inser mycket väl att när jag har käkat lite och sovit lite så kommer jag sätta mig ner och reda ut allt det här och göra det jag kan åt uppsatsen och lämna in en ny om en vecka, men det är fortfarande inte så jävla kul när folk antyder att man missuppfattat ett grundkoncept. Men OK, jag erkänner att mitt användande av konceptet var klumpigt formulerat ibland.

Dessutom har jag en till uppsats att bli färdig med tills på måndag. Den behöver å andra sidan bara vara runt 2000 ord lång och ja... Jag vet inte. Hon som jag skriver den lilla uppsatsen för var med på opponeringen idag och tyckte att min text och mitt ämne var väldigt intressant, vilket även min examinator gjorde och det är han som vill ge mig ett C. Så jag vet inte. C är väl bättre än jag tycker att det är. "Above average", tydligen. Men jag vill fan inte bara vara över det jävla genomsnittet, jag vill vara bäst, och jag vill inte bara vara så bra jag kan eller så, jag vill vara objektivt bäst. Jag vill fanimej ha en stämpel i passet med en jävla guldstjärna, jag vill ha ett bedömande från folk som inte känner mig men kan det jag vill vara bra i, jag vill ha ett bra jävla betyg i engelska från folk som är fucking jävla proffs! Jag vill att fucking jävla proffs säger att jag också är ett proffs, inte att de säger att jag ligger mittemellan bäst och inte riktigt så dålig att de inte får några pengar för mig, men nästan. Lite jävla bekräftelse, tack! Och ja, att jag var modig som skrev en uppsats om ett så svårt ämne och att det var en väldigt intressant uppsats är ju jättekul att höra, men jag vill ha en officiell jävla lapp med en stämpel och vattenstämpel och brevhuvud och underskrifter och skit där det står hur jävla intressant den var och hur modig jag var! Intressant, förresten... Nu vet jag att de menade det som något bra och uppmuntrande och att de gillade den, men vad fan betyder intressant? Ett par mongon som knullar i en dynghög är ju en jävligt intressant syn, men inte fan får man en guldstjärna i betyget för det (kanske om man går konstfack).

Jaja. I'm going to get some cheese to go with all this whine. Men jag är/var fan stolt över det jag skrivit och har lagt ner jävligt mycket själ och tid och liv och t. o. m. hälsa i det här och så får man ett "grattis, du är nästan en medelmåtta" och en klapp på axeln.

Nej, nu ska jag sluta gnälla. Jag lovar. Nu ska jag kolla på Watchmen och tröstäta istället.