Så. Katten är sjuk. Natten till i måndags hade han urinstopp och fick åka in akut, bli spolad/tömd, ultraljudad och stanna kvar över natten (det ledde till lite andra problem för resten av oss, men det är en annan femma). Så, när han kissade fick han komma hem till mig med medicin och speciell mat. Onsdag morgon ligger han och sover i mitt knä och jag klappar honom på magen. Helt plötsligt kissar han! I mitt knä! Han vaknar såklart och är lite överraskad, hoppar ner på golvet, börjar tvätta sig och sedan till toaletten där han skiter. Helt plötsligt när jag tvättar och fejar så börjar han jama som om han har ont, springer in under sängen och kräks. Därefter springer han ut till toaletten, sätter sig på kanten som han alltid gör när han ska kissa och jamar som om han har ont medan han kissar. Sen är allt tydligen helt normalt. Det lite jobbigare är att han sedan dess har varit dålig på att käka samt bara kissat lite någon gång per dygn. I vanliga fall är han ju det glupnaste som finns. Jag förstår om läkarmaten är sjukt tråkig men jag är lite mer oförstående inför att han inte käkar upp all köttfärs och torsk jag langat upp till honom. Tonfisk verkar ju funka någorlunda. Men han borde käka mer, dricka mer och ffa kissa mycket mer. Han måste ju hålla urinröret rent, va. Så nu stor det skålar med vatten och vatten + mat överallt. I övrigt verkar han ju må bra, men det kan gå så snabbt när det gäller urinstopp och jag vill inte åka till sjukan med honom igen (ffa har jag verkligen inte råd. Inte på något sätt alls, inte om jag så säljer allt jag äger, om ni inte känner någon som vill köpa en njure). Och han får inte dö. Han får aldrig dö.
Och imorgon ska jag jobba och dagen efter ska vi bada + åka ut till landet. Så då kommer ju kollen vara mindre.
Åh, jag är så orolig. Kom igen. Kissa ordentligt nu inatt.
Edit: Ok, så under natten har det kommit tre små kissklumpar på kanske 3,5x3x2,5 cm. Tillsammans så är det inte riktigt i närheten av skvalet från fornstora dar, men han har ju käkat mindre (blötmat, så han har fått i sig mindre vätska) och det är säkert fortfarande jobbigt i kisseriet. Men det är ju inte samma illa som i måndags när han staplade omkring med överfull blåsa och droppade om snoppen. Något som gör mig lite orolig (eftersom jag är en hönsmamma) är att han inte ens försökt gräva ner ena kissklumpen. Tror fantamej att det blir till att sprutmata katten med vatten innan en går till jobbet.
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
2 veckor sedan
