Någonstans vill jag bara dricka och röka mer. Jämnt. Jag vill inte bli full, jag vill inte festa. Jag vill vara dricka och röka. En flaska vin till. Några öl till. Var är mina lucky strike? Lite undrar jag om det är inte därför jag dricker som jag dricker, alltså att jag bara (nåja) dricker mig stupfull. Tänk om jag skulle få rutin på det?

Någonstans har jag lite... Jag vet inte. Någonstans då har jag inte levt ett liv med fokus på det som andra verkar ha haft fokus på mellan födseln och döden. Lån och jobb och sånt som gör livet lätt att leva. Jag vet inte. Lite känner jag mig överrumplad. Vilket är dumt. Utanför.

Mitt huvud exploderar snart

av det här med småbarnsliv. Inte pga barnet, utan pga andra, och omständigheter, runtom. Men det går ju liksom ut över barnet, eftersom det gör mig sur och tvär. Och så ska det ju inte vara. Inte hans fel att han inte fått sova ordentligt, liksom.

Känner verkligen hur pulsen inte riktigt är i viloläge, s a s.