The Decline of Western Civilization

Jag såg just att någon hade särskrivit "förvara"... Jag blev så upprörd att när jag skulle skriva ordet "särskrivit" så blev det först "särkskrivit", ett koncept jag någon dag hoppas kunna utforska närmare. Sammanhanget orden "för vara" användes i handlade om bibeln och det är ju inte omöjligt att den är särkskriven. Någon form av manlig klänning var väl det moderiktiga plagget på den tiden?

Vem skriver du som?

Vilken författare skriver du som? Det kan du ta reda på här.
Jag skriver tydligen som Isaac Asimov.

I write like
Isaac Asimov

I Write Like by Mémoires, Mac journal software. Analyze your writing!

Eller H.G. Wells, beroende på vilken text det är som analyseras.

I write like
H. G. Wells

I Write Like by Mémoires, Mac journal software. Analyze your writing!

Lucky Tubb

Ernest Tubbs brorson. Mannen som är en sån hellraiser att det knappt finns barer i Austin, Tx som han får spela på. Eller ens komma in i.

Idag har varit en misantropins och hatets dag.

Varenda levande människa har känts som en personlig förolämpning. Det udda i det är att det slog över i någon form av medlidande för människorna. Jag tänkte, hur svårt måste det inte vara att vara dom? Hur förnedrande är det inte bara att existera? Det är väl illa och knäckande nog att vara mig, men tänk på andra människor? Hur illa måste det inte vara att vara dom? Släpa sig fram genom livet med sin gikt och sina beroenden och sin dåliga hårväxt och fula kropp och brist på riktning och fokus?

Jag tror att det är en av de sjukaste känslor jag någonsin haft. Bara att känna att skapelsen är en förnedring och en förolämpning.

Nog känner man igen sig lite...

...fast det är amerikansk hillbilly-musik:









"The best among us perish/the worst among us die/thieves and beggars prosper/while good men wither and die."

Crazed Country Rebel

Asså, jag vet att jag tjatar och att min man crush har antagit helt orimliga proportioner men ni måste lyssna på den här låten (och läsa texten).



Well, I was rollin' by myself, went down to Memphis, Tennessee
and I was lookin' for a guy who had a mullet and no teeth
and I was trippin' on some acid a latino gave to me
Hey, I was smokin' morphine 'til it knocked me off my feet
Then I scored some "H" from my old Uncle Pete
now I'm startin' to feel like I might've ODed

On an overdose of drugs, overdose of sin
I'm gonna live it to the fullest like I'm on ten
and I love gettin' high - hate bein' low
and I like to drive my truck down a muddy dirt road
and I'm workin' real hard, tryin' to get paid
'cause I'm a crazed country rebel and I'm driftin' state to state

Somehow I made it up to Texas with a carload full of grass
and I'm seeing all these pigs who wanna bust my ass
and I'm always livin' hard - always smokin' weed
now I'm hangin' out in Texas drinkin' mushroom tea
and I'm fucked up on the floor - think I know why,
must've been some of that Boone county moonshine

and an overdose of drugs, overdose of sin
I'm gonna live it to the fullest like I'm on ten
and I love gettin' high - hate bein' low
and I'm always about stayin' on this road
and I'm workin' real hard, tryin' to get paid
'cause I'm a crazed country rebel and I'm driftin' state to state

I tried to get up off the floor, tried to get myself in line
'cause the ceiling's talkin' to me, and the pisser's flushin' fire
That's why they call me 'full throttle' - I like a good time
it all started at a bar with a friend of mine
Had to hook me up - he said he'd blow my mind
I've been up for four days so cut me out another line

of an overdose of drugs, overdose of sin
I'm gonna live it to the fullest like I'm on ten
I love bein' high - hate bein' low
and I like to drive my truck down a muddy dirt road
and I'm workin' real hard, tryin to get paid
'cause I'm a crazed country rebel and I'm driftin state to state

Man vill ju bara knarka. Och jag vill ju aldrig knarka.

Bland det bästa och klockrenaste jag läst på länge.

Q:-"Men många talar ju om ironins död och det borde väl ändå innebära slutet på hipstereran?"

A:- "Ironins död? Jag har just skrivit en bok som förlöjligar hipsters, som nu säljs på Urban Outfitters och köps av hipsters. Jag tycker att ironin verkar må alldeles utmärkt."

Det kallas även att pissa sig själv i ansiktet och tro att man gillar det.

"En Dagens, tack!"

Just nu är det jobb och total repeat-lyssning på Those Poor Bastards (gothcountry) och .357 String Band (bluegrass) som gäller. I stort sett enbart, på alla plan. Dessutom har jag börjat läsa om Blood Meridian. Det är nog fanimej världens ondaste bok.

Totalt Krig

Snart närmar vi ju oss Prideparader och liknande spektakel, och eftersom man alltid föredragit Dionysos livskraft, hedonism (obs! Hedonism, inte dekadens) och härliga dödsdans framför apollonisk stelhet (på det tråkiga sättet) så tycker man ju att det är rätt roligt.

Här är i alla fall min hyllning till spektaklet:




Eller, det är ju inte alls min. Någon annan har gjort den. Min del i det hela är att jag har skrivit det här inlägget och länkat till låten.

*intresseklubben antecknar*

Jag har ett problem med min familj. Eller, dom är inget problem alls. Dom är på alla sätt fantastiska människor. Jag har dock ett problem med att träffa dem. Jag känner mig alltid utanför när jag är med dem och jag blir väldigt nervös och stressad. Sedan, när man åker därifrån blir jag alltid helt sjukt ledsen. Så ledsen att besöket knappt känns värt det. Just då. Det här är bland det jobbigaste jag vet. Att man bävar för att åka ut dit för att man kommer inse sin ensamhet så starkt när man både är där och när man är på väg därifrån.

Jag kan helt enkelt inte koppla an till folk på ett bra sätt. Jag tror att det kan vara lite besläktat med att jag alltid känner mig skyldig (jag vet inte för vad men det är helt katolskt) och att jag aldrig riktigt förstår varför folk faktiskt väljer att umgås med mig (det är väl därför jag sällan reagerar nämnvärt om någon t ex. tackar nej till en inbjudan till en fest eller något liknande. Det är ju väntat.).

Jag vet inte. Jag känner mig bara... Omänsklig. Och inte på ett tufft och hårt sätt. Bara som att det fattas något i mig och jag är något som springer runt i världen och låtsas vara människa.

Ni kanske tycker att det här låter helt sjukt deppig, men jag är inte särskilt nere just prick nu. Jag bara konstaterar att jag, på både gott och ont, inte känner mig hemma (i brist på bättre ord) bland folk, bland människor. Det är på sina sätt positivt eftersom man bryr sig mindre. Det är på samma sätt negativt.

Fuck Nature. Fuck Life!

Fy. Fan. Vad. Jag. Hatar. Hippies.

Men jag tror att jag gjorde en hippie irriterad/sur igår. Win! Men hon var en idiot så jag borde ha ansträngt mig mera.

Sen så satt jag och snackade med en judisk sionist (eller, han var väl mer Israelvän. Vilket är samma sak i min värld.). Det mest irriterade jag någonsin har gjort. Inte för att han tyckte som han tyckte eller hade den härkomst han hade utan för att han gjorde en grej av den och det. Jag hatar sånt. Hur kan man, utan att presentera sig själv som en idiot, år 2010 tycka att Tyskland inte ska ha ett försvar? Beroende på gamla synder? Sluta posera. Det är ett beteende som påminner skarpt om black metal-barn som försöker överträffa varandra i att säga och tycka onda saker, just för att de är onda och inte för att det faktiskt är något de tror på eller kan stå för. Kom igen när ni har skaffat er en identitet, liksom. Aldrig hajat det där. Jag tror dock att killen blev lite paff när jag förklarade att israelerna var "ett erövrarfolk man kunde respektera fram t o m 60-talet, innan de började gå i pappas koppel och blev veka och bortskämda."

Har jag berättat om den gången jag gick en tjej att gråta? För att hon var idiot och blev upprörd när jag upplyste henne om det? Hon var förresten också jude. Vilket jag inte visste förrän jag hade skällt ut henne efter noter.

Kanske som ett timslångs avsnitt av 'Cops'?

Men faan vad jag vill se den här filmen:


Shoot-outs, robberies, gas-huffing , drug dealing, pill popping, murders, and tap dancing - what do these all have in common? These are just a few of the parts of being a member of the Wild and Wonderful White Family. The legendary family is as known for their wild, excessive criminal ways as they are for their famous mountain dancing members, including Jesco White, the star of the cult classic documentary, Dancing Outlaw. Exploring both the comic and tragic sides of life on the other side of the law, this stylish, fast-paced family portrait exposes the powerful forces of corruption, poverty, and West Virginia's environmentally and culturally devastating coal mining culture that helped shape the White family, a dying breed of outlaws preserving a dying form of dance.

Här är lite andra klipp med familjens stjärna, Jesco.

Lovesick, Broke & Driftin'

jag har blivit väldigt känslig på sista tiden. Det är lite irriterande. Å andra sidan så är det på ett sätt skönt att känna att något berör en. Absurt, va?

Jag är dock lite nöjd med att jag även har lärt mig att undvika konfrontationer som inte leder till mer än att jag blir upprörd.

Holidays in the Sun

Den senaste veckans mys och häng har varit så mycket guld värd. Lugn och ro och häng och umgås och bra folk och grejer, bara sådär. Man gillar't. Jag har bra vänner.

Sova nu, tror jag. Mysa med Sabbaten. Lyssna på GG, kanske.


Den där jävla skittelefonen driver mig till vansinne. Smått omöjlig att använda och batteriet tar slut på nolltid. Kommer nog sänka teleräkningen en del, antar jag.

Nej, om man kanske skulle ta och försöka jobba lite?

Med anledning av det här inlägget så bör ni läsa dessa kloka ord.

Och med anledning av det här inlägget så har jag en liknande teori om barbour-jackor.

sådeså

dags att duscha. kan vara bra efter att jag satt och grävde ut glas ur foten.

Apropå ingenting alls: om jag kan få en försenad födelsedagspresent så önskar jag mitt ett vuxet sinne för humor.

Noir Desir

Till Fiat:




Kom hem snart.

jag dör.

det är så varmt att jag inte kan tänka, än mindre stava. jag tror att jag måste vänta tills typ tolv eller något innan jag kan göra något nyttigt av den här kvällen. Men här får ni något att bita i: en David Eugene Edwards-intervju utförda av samma människor som tidigare utförde en av de bättre Watain-intervjuer jag sett.







Jag köpte för övrigt en denimskjorta idag. Haha, tvivlare! Nu ser jag ut som en riktig bögcowboy! In. Your. Face. Billig (och fin. Eller, relativt fin. Inte så nördig, kanske.) var den också och i ärlighetens namn så var det nog det tyngst vägande skälet. Men nu måste jag ju använda den, så den slipper ni inte undan. En av de bättre sakerna med den är att man ganska lätt kan lägga ut den så man får bättre plats för lilla magen. Kommer behövas efter några tvättar/fler inaktiva månader.

EDIT: Jävlar vad varm den är.

"Jag vill inte att det ska vara såhär!"

som en kund med Downs syndrom utbröt en gång när vi inte hade filmen han letade efter. Känner mig så jävla stressad, men varför? Dels är det nog värmen, dels är det nog för att jag är tillbaka på jobbet, dels är det nog en kvarhängande baksmälla (det gick nog liiiite för långt i lördags. Om man underdriver.)och dels så känner jag alltid så. Fan, nu har saker ändå funkat jävligt bra i mitt liv i typ ett halvår. Inget pengastrul, inte så mycket ångest, gått bra i plugget osv. Så nu stressar jag sönder mig över att jag har det bra eftersom jag är helt övertygad om att jag har missat något och SNART kommer smällen och gör livet jävligt jobbigt igen. Det kan ju liksom inte fortsätta att vara bra.

Jag har fanimej varit stressad och lev från månad till månad från hand till mun i hela mitt vuxna liv. Jag är rätt trött på det (och trött av det) men vet inget annat sätt. Rätt irriterande. Och jobbigt. Speciellt nu när jag liksom har framtiden någorlunda utstakad åtminstone tills i vinter (och efter det också om det går bra i plugget) och därför borde kunna lugna ner mig lite. Men nej.

Dessutom är man ju inte helt nöjd med att man blev skitförbannad och langade telefonen rakt in i väggen i helgen. Speciellt inte att man gjorde det innan iPhone 4G har kommit till Sverige igen och man vet vad en sån kan tänkas gå på. Jävla begåvat. Ytterligare en sak jag verkligen inte gillar är att den versionen av 'Straight to Hell' som jag beställde visar sig vara en sk. 'clean' version. De har alltså tagit bort de två bästa/elakaste spåren och censurerat bort svordomarna. Man blir trött + lite ledsen.


EDIT: Eller ska man satsa på en iPhone 3G (de lär ju ha lrupit ner lite i pris, de som finns kvar) och istället ladda ner det där nya operativsystemet som kom i och med 4G? Eller va?

Jösses jävlar

vad det är varmt. Det är så varmt så jag får lite panik och blir helt sjukt rastlös.

Lördagen, då min födelsedag firades, minns jag inte mycket av. Eller, fram till typ klockan 22-23 så gör jag det. Sen minns jag ett ganska stort antal vidriga shots. Eller, det gör jag inte. Jag minns tre. Sen minns jag inte så mkt mer. Men det var kul. Och idag, dvs min riktiga födelsedag, dök mina Hank III-grejer upp. Bra timing.

Fan, man borde vara ledig och hänga med folk man gillar jämt. Det är så jävla värt att spendera hela dagen med att göra ingenting förutom att umgås med bra människor. Så värt.

Man blir lite mör.

Ibland...

...inte så ofta, så tycker man att folk i allmänhet har någon form av existensberättigande. Dom är kanske inte så jävla mycket mer avgrundskorkade än en själv. Dom kanske inte är fega kräk som är så fega och dumma att de aldrig har tänkt över sig själva och sitt liv (och nu menar jag inte "sitt liv" som i "man kanske skulle byta jobb/skaffa utbildning/köpa lägenhet/ny frisyr" utan något djupare än så.).

Sen så visar det sig att man har fel när man försöker vara positiv. Go figure.

Årets/dagens första födelsedagspresent:

Courtesy of Fiat.

Jag var tvungen att sno en grej

från Fiat:

In your face, skitvärld.

P.S. De av er som gillar engelska, handtillverkade skor och dylikt kan ju bli glada av det faktum att Herring Shoes har rea just nu. Det kostar fortfarande en del, men mindre (upp till 50% mindre) än det vanligen gör.

The Death of the West

"The vestiges of an integrated, socially cohesive, functioning society, with some kind of solidarity and continuity to it, have just been destroyed here. It's hard to imagine a better way to demoralize people than to have them watch T.V. for seven hours a day – but that's pretty much what people have been reduced to by now."

Läs mer här. Och här. Gör det.

Flaggviftare, titta hit.

Jag skulle även vilja tillägga att det är rätt absurt att man/jag förväntas känna någon form av gemenskap, samhörighet och stolthet med/över folk bara för att vi är uppfostrade inom samma administrativa område.

“Statsministern betalar! Statsministern betalar!”

Appropå Gudrun Schymans KLF-liknande påhitt: Mitt eget jävla Narnia tipsar övriga riksdagspartier om mer passande stunts.

Min favorit är Folkpartiets:

"Folkpartiet spenderar pengarna på att deportera samtliga gotläningar till Polen med motiveringen att de aldrig skulle klara av ett svenskatest (”Man hör ju inte ens skillnad när de säger monster eller mönster”). När hela ön är tömd skänker Jan Björklund Gotland till USA så att de kan använda det som NATO-bas. Barack Obama tackar och tar emot, och öppnar ett nytt Gut-anamo i Ingmar Bergmans gamla hus på Fårö."

För övrigt upptäckte jag att en av mina favoritförfattare (som jag länkat till, till höger) helt plötsligt länkar tillbaka till mig. I ett inlägg. Lite ballt.

"Stop being a fucking child!"

Helgen i mentala bilder.

Fylla. Tobak. Soluppgång. Jobb. Typ så.

Jag känner att jag inte riktigt var mentalt och moraliskt på topp i lördags, vilket var synd. Jag skyller på att jag jobbat så mycket. Men jag är ändå inte helt stolt över mig själv (vilket säkert kan ha att göra med att dopaminhalten fortfarande är helt skjuten i sank.). Grejen är den att jag inte gillar att snacka skit i någon större utsträckning (gillar man/jag inte någon så står man/jag antingen ut eller så umgås man/jag inte med dem.) men ändå hänger/hängav jag mig åt det. Dålig stil. Jag borde vara bättre än så. Jag tycker i och för sig att jag hade rätt i (mycket av) det jag sa, men det är en stor skillnad mellan att ha rätt om något och att säga något. Så det var inte helt nödvändigt, om man säger så.

För övrigt borde man lära sig det där med att dricka med måtta och gå och lägga sig i tid, eller så borde man lägga av. Börjar bli så jävla trasig. Jag och Fiat snackade lite om det i söndags morse (dvs när vi just hade kommit hem från lördagen) då vi satt på trappen och drack folkisar och lyssnade på musik, nämligen att man tycker inte att man är särskilt extrem, att man super så hårt eller så därför att man känner folk som är värre och de flesta man umgås med är ungefär lika illa som en själv. Men sen tar man en liten titt på andra människor och hur de verkar leva sina liv och så känner man efter lite hur man mår och upptäcker att man ändå har levt som en jävla stråtrövare i tio års tid och det faktum att man inte har stått emot en enda frestelse eller tyckt att en enda konsekvens har varit avskräckande har liksom inte gjort sitt för att höja allmäntillståndet. Någonstans förvånar det mig verkligen inte att jag nog är den i släkten som tidigast börjat få grå hår. Inte för att jag misstycker. Jag bara konstaterar.

Apropå det så tänkte jag fira min födelsedag på Bröderna Olhssons på lördag.

I övrigt är jag fantamej ganska nöjd med livet. Längtar tills plugget börjar. Ny känsla.

EDIT: Fiat kommer tydligen inte ihåg den ovan nämnda konversationen vi hade. Jag känner lite att poängen jag jagade liksom fångades ganska ordenligt där.

"Your preachers sons are gathered in despair!"

Blood Revolt - Year Zero. Lyssna och lär.

Och dyrka sedan.

Dessutom måste man uppskatta ett skivbolag med den här programförklaringen:

"Invictus is an underground Metal label releasing underground music for underground maniacs, heathens, heretics and headbangers. Conceptually Invictus represents the Nietszchean "will to power" philosophy encouraged by the natural "creation through destruction/order from chaos" theories. As Black and Death Metal are inherently destructive musical forces, Invictus strives to use these forces to encourage an overall re-evaluation of the human mission and condition and the regeneration of either the individual or collective will to strive for change amid chaos. Concept and reality are two very separate things however."

Antagligen är de inte inne på samma förändringar som jag är men jag kan ändå respektera det här så mycket mer än jag kan så mycket annat.