Snart närmar vi ju oss Prideparader och liknande spektakel, och eftersom man alltid föredragit Dionysos livskraft, hedonism (obs! Hedonism, inte dekadens) och härliga dödsdans framför apollonisk stelhet (på det tråkiga sättet) så tycker man ju att det är rätt roligt.
Här är i alla fall min hyllning till spektaklet:
Eller, det är ju inte alls min. Någon annan har gjort den. Min del i det hela är att jag har skrivit det här inlägget och länkat till låten.
The Swiss Music Awards
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar