Sten, glashus och liknande saker.

Det snackas ju en hel del om Lars Ohlys kommunistarv. Fair enough. Det ser inte så snyggt ut, även om det kanske inte är så illa som det ser ut. Jag menar, jag har svårt att se att en sovjetvän av stora mått skulle ha samma åsikter om föräldraförsäkring och feminism som Ohly har gett utlopp för. Men hursomhelst. Jag tänker bara att man kanske ska hålla rent framför egen dörr också. Vad jag vet så har t ex. Ohly aldrig tyckt, i en offentlig skrift, att skattebrott går att ursäkta eller jämställt en demonstration med terrordåd. Han har heller inte skrivit tafflig science fiction som får Ayn Rands lågstadiepastischerande av Nietzsches geni, hänsynslöshet och livslust att framstå som något värdigt både Prix Goncourt och Nobelpriset (ja, jag har läst 'Atlas Shrugged'. Tyckte att den var OK.).

Nu menar jag inte att Fredde inte kan ha ändrat sig. Han är en växande och tänkande människa som så många andra, t ex. folk i andra politiska partier.

Och snälla snälla snälla. Kan ni sluta tro att en delad föräldraförsäkring innebär att kvinnor tvingas att använda en bröstpump? Det var ETT exempel på EN lösning som hade funkat för Ohly och HANS familj JUST DÅ. Det finns säkert ett gäng andra lösningar som passar andra familjer, men rättvisekontentan av det hela är det här: har du inte lyckats dra ut snabeln i tid så får du stå ditt kast och då är du till hälften medskyldig till att det finns ännu en individ på jorden. Med betoning på TILL HÄLFTEN. Ya get it? Tycker du att det verkar jobbigt så kanske du skulle ha kört på money shots eller kondom istället. Är du till hälften medskyldig så är du till hälften ansvarig. Taskigt fall.

Och en grej till: när ska folk börja fatta och påpeka att så jävla mycket av det här föräldraförsäkringstjafset och vårdnasbridragsidiotierna handlar om att det sitter en massa bitches som har klämt ut en eller flera ungar därute och tänker "fan, jobba är ju skittrist. Det är ju mycket roligare att sitta hemma och se sina barn växa upp så jag tar och förvägrar barnens far möjligheten att uppleva samma sak så att jag kan göra't längre. Dessutom tänkte jag att ALLA ANDRA ska betala för att jag ska kunna stanna hemma extra länge och baka bullar och bygga lego. Svinbra. Jag skyller på naturen och biologin."

Jag fattar inte hur det kan ha blivit så jävla synd om barn helt plötsligt. Hur de kan ha blivit så ömtåliga bara de senaste 10-15 åren, i Sverige? På 2000-talet. Jag menar, vi har som art spridit oss som en jävla löpeld över världen trots krig och sjukdomar och folkmord och skit och alkoholism och sprit och tobak och droger och slavhandel och prick allt annat dåligt som någonsin har hänt och lyckats jävligt bra med det. Finns det någon annan art som är representerad på alla världsdelar förutom Antarktis? Hittills har vi alla växt upp till någorlunda friska individer trots föräldrar som ätit fisk och ost och tagit sig en hutt och snusat men helt plötsligt så skälver samhällets grundvalar för att någon kanske måste börja sluta amma några veckor tidigare? Kanske? Helt plötsligt kan vad hända? Förlora en generation? Skärp er. Och om vi nu ponerar att ungarna tar lite skada av att BÖRJA VÄNJAS AV (inte sluta tvärt) med närheten till morsans pattar lite för tidigt, hur mycket mer skada tar de inte av att pappa är en främling under det första året i livet? Och brukar inte ungar som ammas länge bli lite... Äckliga? Du vet, mesiga, självcentrerade osv? Jobbiga som individer? Morsgrisar? Jag tänker mig att Rik i 'Young Ones' antagligen ammades lite för länge.



Är det för övrigt någon som har tänkt på att en annan lösning på det här (och som jag gott kan tänka mig en skattehöjning för att bekosta) är att föräldraledigheten förlängs? Man kanske ska kunna få föräldrapenning i mer än 480 dagar? Man kanske ska kunna få det i 600 dagar? Jag menar, vad fan ARBETAR vi för? Varför jobbar vi? För att köpa iPhones (jag vill ha min prick nu, förresten) och bostadsrätter och Olivers People-glasögon? Eller för att vi kanske ska ha tid att leva? Och jag tycker personligen att en rätt stor del av konceptet med att leva, om man har barn, är att spendera tid med dom. Och jag tycker att det är jävligt värt att föräldrar kan spendera mycket tid med barnet. Både mamma och pappa (eller hur konstellationen nu ser ut). För mamma, pappa och barn.