OK, så den här uppsatsen... Den ska vara på högst 2000 ord. Här har jag suttit och analyserat texter och plockat ut rhetorical devices (ber om ursäkt for my swenglish but jag har no idea om vad jag ska kalla det på svenska. Eller intresse.) och kollar efter foregrounding osv och ja, jag har hittat en del. Och skrivit ner det. Och försökt skriva något runt det som inte är helt jävla idiotiskt. Problemet är bara detta: är det starkt nog? Har jag alltså analyserat 'rätt'? För nu är det ju så att ja, jag har kommit på att Bone Awl upprepar sig. Jag har visat på att de använder parallellismer. De rimmar sällan. De använder sällan allitterationer. De leker en hel del med ord. De travesterar en hel del olika talesätt och uttryck. Men i en lingvistisk uppsats, som ska handla om språket, kan jag säga mer än "ja, de använder de här teknikerna." Kan jag säga att travestierna nog funkar bättre för foregrounding (dvs, de får läsaren att uppmärksamma texten i sig och inte bara fokusera på vad Geoffrey Leech kallar för den kognitiva meningen?)? Det är ju ändå rätt subjektivt.
Jaja. Jag får nog köra på det ikväll iaf. Måste ju fixa och trixa med det här imorgon också.
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
2 veckor sedan
Retoriska grepp.
SvaraRaderaDu ska väl svara på din tes? Är det inte det en uppsats går ut på? Det och att tvinga in så mycket utomstående källor som möjligt som förstärker och bekräftar din tes/slutsats.
Ja, men hur mycket som är 'on the literary side' kan jag tillåta mig att använda för att få mer sagt än det torftiga svaret "ja" och samtidigt få något bättre än en utskällning av den som sätter betygen? Det är mer det som är kruxet än vad definitionen av en uppsats är (men hade jag haft en bättre formulerad tes, så...). Det och att få med något alls av värde. Hade jag haft några tusen ord till på mig hade jag kunnat gå in på lite intressantare saker och utforska snyggare idéer, men det går ju inte.
SvaraRadera