Chemical Warfare

Har lagat chiligryta till familjen. Den var inte särskilt stark, men den känns på ganska många ställen i kroppen. Mycket gott blev det iaf, även om det kändes som att något fattades.

Känns som att det är en glasskiva mellan mig och allt. Det var väldigt länge sedan jag hade den känslan, på det här sättet. Hoppades att jag skulle slippa den, men inget är ju som bekant för evigt.

Någonstans i bakgrunden av det här ligger en form av ensamhet. En ensamhet som inte bara är alla andras fel. Så är det. Eller kanske isolering av något slag. Ett mentalt avstängande. Har väl med de här skuldkänslorna jag lider av och det faktum att jag nog har ganska stor och instabil hybris. Jag är ju rätt ofta övertygad om att jag är den intelligentaste människa jag träffat och det gör ju inte alla misslyckanden särskilt lätta att ta. De är ju liksom bara mitt eget fel.

Jag vet inte. Är för trött för att analysera mig själv. Kommer dock inte kunna somna lätt.

Är ni väldigt besvikna på mig?