"Regrets - I have a few...

...but then again, too few to mention". Som Frankie Boy uttryckte det en gång i tiden. Gjort är gjort, etc. Och vad bryr jag mig? Egentligen? Jajajaja, som sydamrisarna uttrycket det. Och om några dagar är dopaminet tillbaka på en hyfsad nivå.

Känner att det där med större lya verkligen vore ngt nu så man kunde bju folk på lite lågintensiva, opretentiösa middagar. Hänga lite halvciviliserat. Som folk gör mest. Växa upp lite. Inte vara så extremt fånig och ängslig så ofta. Vad kommer det ifrån? Eller asså, jag är väl medveten om vart det kommer ifrån men varför har jag inte växt ifrån det? Varför är det så mycket skit som bara är dör av gammal vana? Det är sorgligt och lite löjligt. Tur att man har världens bästa katt som skiter i att man ibland är en tonåring som försöker vara tuff.

Men jag tror att jag lägger ner nu. Full kontroll under överskådlig framtid. Svårt att komma ihåg, bara. Förstår alkisars återfall. Jaja.

Dock tänker jag att det vore extra bra om mitt studiemedel dök upp typ prick strax. Saker måste betalas, etc.


-Penitenziagite!