Förbannad. Eller kanske inte. Sur? Nej. Irriterad, svag, känslosam. Kanske bättre. Lättretlig. Satte fingret på det i morse när jag duschade. Tänker på gamla oförrätter, tänker på folk man inte satte på plats, tänker på folk man man ångrar att man satte på plats, tänker på folk som har en helt absurd moralisk uppfattning men ändå kan gå och omkring och andas och vara nöjd, precis som en människa.
Jag är helt enkelt lite grinig, om man vill höra en underdrift. Och det är OK, för det är jag ju alltid. Men det är inte OK att stå i duschen på morgonen och känna sig skyldig för varenda litet fånigt misstag man någonsin gjort. Inte att hela världen bara rasar ner över en titt som tätt. Det är, om inget annat, jävligt opraktiskt.
Slutsats: min människofientlighet har för tillfället antagit om inte större så annorlunda och känsligare proportioner. Relaterat till det så är även självföraktet något mer aktivt också. Hoppas det botas med en kopp kaffe och ett besök hos frisören.
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
2 veckor sedan
Din artikel är faktiskt riktigt tydligt består liksom lättförståelig. Din aktuella Blogg tema är imponerande också! Skulle vara häftigt att upptäcka exakt var min partner och jag kan få it.Please fortsätt med ert goda arbete.
SvaraRadera