Ursäkta?

-Penitenziagite!

OK...

Nu har jag byggt upp någon form av fantasiframtid (där även STAY TRUE eller KALI YUGA tatuerat på fingrarna spelar en roll) baserad på den där guldjackan. Jag kommer vara extremt snygg/tuff. Jag tror att jag måste köpa den. Jag mår lite dåligt av att inte äga den.

Jag är en dålig människa och sensmoralen i det hela är att du inte ska prova kläder om du inte står ut med att köpa dom.


-Penitenziagite!

Katten...

...blev nyligen flyttad på och får bo med sina systrar i ca två veckor medan flytt och grejer styr upp sig. Fick den här bilden skickad till mig idag:



Inte så nöjd kille som gärna vill hem. Tydligen så har han börjat förstå hur låset (och inte bara handtaget) funkar också.

-Penitenziagite!

Den här...

...hade man ju kunnat vara snygg i om man hade haft sämre karaktär när man besökt frisör'n. Men det hade man inte så man ser likadan ut som vanligt. Fast med mössa.




Man skulle kunna se det som att jag har 600:- över eftersom jag inte köpte jackan. Jag ska försöka undvika att se det så. Men det är en väldigt fin jacka.

-Penitenziagite!

No one knows for certain so it's all the same to me

Nåja

Nu är den jävla grejen inlämnad iaf. Tror inte att det kommer gå så jävla bra men nu är det gjort iaf. Nu till att läsa Midnigh't Children. Den gillar jag.

Sitter INTE och skriver på vad jag borde

Läser istället artiklar om Blood Meridian. Är fan jävla pepp på att skriva om den, alltså. Tror att det kan bli bra. Borde dock skriva om problemen med att se Things Fall Apart som en postkoloniell roman. Går sådär, va. Asså, jag har ju lite idéer som jag tycker är bra, men att få ner dem på papper så det ser korrekt ut och så att allt hänvisas till källor bra och så att jag inte upprepr mig... Mja. Ååååh, det kommer gå så dåligt på de här kurserna. Kul att börja läsa Midnight's Children, dock. Tråkigt att den ska vara utläst tills på tisdag och att den är på 500 sidor. Åsså massa teori på det. Och till om en vecka ska jag ha läst Daniel Deronda (=tjock jävla bok). Plus teori. Nämnde jag att lägenheten ska packas ner och flyttas och grejer också?

OK, en av uppsatserna börjar eventuellt ta sig. Jag försöker bevisa att kursboken vi använder har lite fel när den förklarar hur det där med identitetsskapande hos fiktiva karaktärer funkar, men någon sorts stöd i meinongiansk objektteori (asså, ja. Det finns på riktigt.). Går sådär. Mycket citat iaf. Men jag kommer nog ha något att lämna in och något som är en hyfsad idé. Däremot kommer nog kritiken att kunna vara något i stil med "om du hade läst resten av vad han hade skrivit i boken, sisådär hundra sidor senare, så hade du sett att han hade löst det här problemet" eller något liknande. Men vafan. Något måste ju in och hellre misslyckas magnifikt och ambitiöst än att misslyckas utan att ens ha försökt. Tänkt om jag kunde resonera så när det gäller allt annat jag misslyckas med för att jag inte ens vågar försöka och misslyckas?

Fick för övrigt tillbaka en gammal uppgift idag och fick ett inte helt lysande betyg på den och jävlar vad jag håller med om det. OK att jag var rätt stressad och trött när jag skrev den och att den t o m kom in för sent men ändå... Det är inte OK att helt plötsligt ba referera till Anais Nin och vad hon tycker i en text utan att nämna vilken text man norpat det ifrån och sådär. OK att jag inte tänkte på att jag blev inspirerad av Deleuze och vadhannuheter eller Barthes och därför inte hänvisade till dom (även om jag tycker att Barthes 'the death of the author' har blivit ett så allmänt koncept att man inte borde behöva göra det), men när det gällde Nin... Vad fan tänkte jag på? Jävligt klumpigt och jävligt onödigt. Nåja, resonemanget var uppskattat iaf. Alltid något.

Y'all motherfuckers need Jesus

Just nu känns det som att det händer något i skallen. Tror att det är för att jag liksom inte kan koppla in någon form av privatliv just nu, eller vad man ska säga. Allt fokus ligger på att få pluggskiten färdig vilket i sig funkar som någon form av katalysator för att man inte ska vara helt på banan. Så igår kväll var jag svintrött när jag kom hem och la mig typ vid typ 22:30-snåret för jag kunde verkligen inte fästa blicken längre. Somnade väl kanske vid 2-3 på morgonen. Eller, somnade och somnade. Det vet jag faktiskt inte. Jag tror att jag hamnade i något tillstånd där jag inte var vaken för jag har ett vagt minne av att jag hade något som såhär i efterhand bör ha varit drömmar. Eller inte. Dessutom spenderades naturligtvis för stor del av natten med att ligga och fundera på vad jag faktiskt ska skriva samt att fantisera om olika framtidsscenarion samtidigt. Jag var alltså övertygad om min egen bästhet och min egen totala, gråa medelmåttighet samtidigt.

Det tråkigaste är att jag någonstans pendlar mellan att bry mig så jävla mycket om skolan till att inte bry mig ett skit. Eller, pendlar och pendlar. Jag känner båda sakerna samtidigt. Jag bryr mig för att jag vill ha bra betyg och få bekräftelse av folk som är bättre än mig på att jag är smart. Jag bryr mig inte för att jag är så jävla trött och jag tycker att det är pisstrist att läsa Northanger Abbey och Daniel Deronda. Jag bryr mig för att jag vill vara exceptionell och för att jag vill känna samma sak som när det var opponering på min uppsats och folk jag verkligen inte trodde ens skulle orka bry sig (folk jag har extremt stor respekt för och som verkligen utmanat mig till att tänka) var där, hade läst min uppsats och tyckte att den var väldigt intressant och fascinerande och kom med tips och grejer. Jag bryr mig inte för att det kommer ändå inte leda till något och man är ändå uppfostrad i andan det viktigaste är att man själv är nöjd (fast hade jag levt efter den regeln hade jag typ skjutit mig själv för länge sedan) och för att jag är så jävla trött. Jag bryr mig för att det här gör mig smartare och jag är faktiskt imponerad över de, enligt mig, enorma framsteg jag gjort på två år.

Den här kursen i postkolonial litteratur... Den kommer ta knäcken på mig, på ett eller annat sätt. Jag tycker att det är väldigt intressant men när det gäller det här har jag då jävla dåligt självförtroende. Och det kommer naturligtvis att lysa igenom.

Ja, sen är det allt annat i livet också. Inte nödvändigtvis tråkiga grejer, men bara mycket. Mycket som kommer vara i vägen och ta upp/bort tid från mitt PRESTERANDE. Flytt och packa och packa upp och lära sig nya rutiner för resande och handlande och börja känna sig hemma i nya lyan och fan och hans moster. För att inte nämna det där med BARN. Jeeezus. Tror ni man blir kallsvettig pga det någon gång varje dag? Asså, det kommer bli jättekul och det är helt sjukt fantastiskt men det är liksom ett barn jag ska ta hand om i en jävla massa år framåt och det finns så sjukt många sätt att fucka upp på och så sjukt många saker att tänka på och det är bara jääävligt mycket. För att inte tala om att det känns som att jag inte har tid för att förbereda och ordna upp för knodden eller ens för mig själv just nu, vilket ju får en att känna sig sådär bra pappa. Så om jag bara får typ magsår innan jul så är jag nöjd.

Ååååh, det kommer gå så dåligt att skriva dom här två sakerna. Dåligt dåligt dåligt. Jag vet, jag säger alltid det och det brukar lösa sig men just nu asså... Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om Northanger Abbey och uppgiften ska vara inlämnad imorgon bitti. Jag har knappt läst boken. Jag tycker att meinongiansk teori är intressant men har ingen aning om hur jag ska kunna applicera den. Tills imorgon natt ska jag skriva 3-4 sidor om Things Fall Apart. Det är en bok jag tyckte var väldigt bra men det är som sagt i en kurs där jag har väldigt dåligt självförtroende. Plus att jag inte har hunnit läsa igenom texterna ordentligt. Eller alls, i några fall.

Alltså, för att förtydliga: problemet är inte nödvändigtvis att det händer mycket saker utan att jag funkar som jag gör vilket gör det svårt att ta hand om dem. Jag har ju även någon fånig reflex som antingen gör mig extremt trött såfort något händer eller får mig att bara sparka bakut och vilja bli full. Eller rättare sagt, gå på krogen och snacka skit. Bara reagera helt annorlunda mot vad jag kanske borde. Det är något som alltid dyker upp, som någon form av mental tourettes eller något. Det är inte alltid ett problem utan snarare bara ett personlighetsdrag som ibland är opraktiskt. Jag vet inte. Det är väl lite det som är problemet. Har väl lite någon form av självförtroendekris blandat med identitetskris light. När är jag en snorunge som bara borde ta och växa upp och när har jag rätt? Hajjar ni? Svårt det där.

Snart 30

Två fester nästan utan alkohol. Gick ju t.o.m. bra. Väldigt vuxet. Smått folkskygg (men mindre än vanligt), men det är ju inget nytt. Trevligt att inte vara bakis, men jag känner mig lite smått oförlöst. Alkisvarning?


-Penitenziagite!

"Ondska - Vi tror på Satan"

Nåja

Verkar som att jag kanske blir bjuden på middag ikväll. Alltid något.


-Penitenziagite!

Fuckshit

Min grupp/klass är dum i huvudet och förstår inte vad jag menar när jag försöker diskutera ideologi. Alternativt så vägrar de förstå och försöker mästra mig ("You could read Althusser if you are interested in this". Tack. Jag har läst Althusser. Jag är långt ifrån någon expert på karln men jag tycker att mitt resonemang visade på en viss bekantskap med gubben.). Och det värsta är att läraren (som sätter betygen) inte verkade fatta mitt resonemang heller. Ännu värre är att ingen verkade fatta att jag ställde en retorisk fråga när jag frågade "how do you not read things ideologically?"

Jaja. Är väl bra att jag togs ner på jorden lite, kan man tänka. Jag bara hatar prick allt nu.


-Penitenziagite!

Black is the night, Metal we fight...

Det är en sådan grej som man inte ska behöva förklara, så brukar jag resonera. Man ska inte behöva förklara för någon vad riktig hårdrock är, för förstår du inte det då begriper du ändå inte. När jag kuttade av mig håret, då vart jag ju mindre hårdrockare. Men i och med att jag klippte mig, gör det mig till mer hårdrockare eftersom jag är medveten om mitt fel. Förstår du hur jag menar? Det är inte konstigare än så.

-Peter Stjärnvind, citerad i Nekropspya

Är det väldigt konstigt att jag förstår precis hur han menar, vad han menar och att jag håller fullständigt med? Därmed inte sagt att jag inte brukar försöka förklara, men det beror ju på att jag älskar att höra ljudet av min egen röst och jag älskar att prata om hårdrock (samt naturligtvis, att säga något högt är att testa det lite mot verkligheten och att tvingas formulera det. Ett sätt att tänka på det.). Men själva hårklippningen förstår jag (eftersom jag tycker att det där med att vara hårdrockare handlar långt ifrån bara om att lyssna på bra musik - det handlar om att ha en stil och det handlar om att vara involverad). I mitt fall handlade det om att ta avstånd ifrån att ständigt bli förknippad/förknippa mig själv med metal, vilket gjorde att jag kunde återvända till hårdrocken för att jag faktiskt älskar den. Nu lyssnar jag mer på metal, är mer involverad i vad som kommer, vad som har kommit, vad som ska spela etc. än jag var och gjorde åren innan jag klippte mig. Att inte längre se ut som jag borde gjorde att jag återigen kunde välja metal, om ni förstår vad jag menar. Därmed inte sagt att jag är hårdrockare nuförtiden.

Yes fucking yes!

Helt plötsligt blev jag helt pepp på livet igen! Min gamla handledare öppnade lite för att bli typ forskningsassistent och co-author till eventuella artiklar i framtiden. Han är ioförsig mycket snack och frågan är var jag kommer vara i livet när det blir aktuellt, men pepp för egot! On top of that så fick jag ett B på något jag betraktade som nära nog ett haveri och det var flera handledare som direkt högg på min uppsatsidé! Så nu är jag helt high on life och har inga problem alls! Eller jo. Pengar saknas ju. Och Fortum bestämde att vi inte är kunder hos dom längre, med omedelbar verkan. Och det är allt med flytten. Och jag har fortfarande två uppgifter kvar (varav en skitsen). Men om man bortser från allt det dåliga så är allt bra.

-Penitenziagite!