onsdag 11 januari 2012

Skriver fortfarande inte klart uppgiften.

Har istället glidit runt i den mer normala delen av internet. Kollat/stalkat på twitter/bloggar/get där folk diskuterat politik. Vanligt folk, alltså. Inte nazister eller anarkoprimitivister eller folk som tycker tt Berlinmuren ska upp igen. Samma människor (som alltså inte är nazister) verkar väldigt ofta han någon form av koppling till media/reklam/get.

Det känns som om någon som ätit väldigt mycket sparris har runkat och kommit över min själ nu. Fyfan vad jag hatar folk. Fyfan vad jag har svårt att acceptera att det finns folk vars arbete verkar gå ut på att med skitiga fingrar och vassa naglar fingerpulla folks medvetanden/själsliv blodigt och sen fylla det med skit kan springa runt i den lilla bubbla vi kallar civilisation och tro/bete sig som att de är jävligt hyvens människor. Det är inte det att jag i stort tycker att det här är ett destruktivt beteende som får mig att känna mig helt förnedrad, det är att det här INTE är människor som börjar dagen med att offra ett barn till djävulen för att sen sätta eld på en flyktingförläggning innan de åker till kontoret.

Fast jag vet inte. Jag äcklas ju fruktansvärt av alla nyliberala anarkokapitalister också. Och alla andra med. Och det jag äcklas av är att jag uppfattar att det finns ett sånt hyckleri i det. Vi gör något fint. Vi lyfter ämnen. Det blir bättre såhär. Jag har fan (på det planet) mer respekt för kriminella där den enda motiveringen som ges är "jag ville ha det här och jag hade makten att se till att jag tog det. Från dig." Jag har mer respekt för min vän vars motto är något i stil med "det gäller att stjäla så mycket man kan" än någon vars livsfilosofi verkar gå ut på att "jag lovar, du VILL ha min kuk i röven" och dessutom tror på det.

Sen ska jag väl inte vara den som är den heller. Folk måste ju ha ett jobb, och helst inte ett som förstör ens själ. Jag är mer kritisk till det där med att folk verkar tro att de gör något genuint BRA när den enda egentliga målet är att ge aktieägarna avkastning? Vilket jag inte heller nödvändigtvis är emot, men där föredrar jag ett företag (eller nej, inte egentligen. Men jag föredrar ärligheten) som investerar i typ barnporr och heroin för att det finns jäävligt mycket pengar att hämta i det och man gillar ju pengar framför ett där folk inbillar sig att de (längre) har något annat uppdrag. Face it, säljer man iPhones (jag ÄLSKAR min iPhone) så gör man det för att tjäna pengar, inte för att folk behöver en ny iPhone. Apple tillverkar iPhones för att tjäna pengar, inte för att en ny modell kommer att förbättra världen.

Y'all get at what I'm sayin'? Inget on folk som har ett jobb och utför det, men ni vet... Som jag vill minnas att George Eliot sa/skrev/tyckte: Your gain is someone else's loss. Förlika dig med det. Offentligt, tack.



Nu är det ju inte så att jag föraktar folk eller nödvändigtvis ens deras val. Jag förstår dem bara inte. Jag förstår inte vissa val i förhållande till allt annat de är eller försöker vara. Antagligen är jag väl precis lika blind själv.

2 kommentarer:

  1. Total främling på Strand12 januari 2012 kl. 09:34

    Du är snubblande nära vad jag gått och tänkt själv, så det var fint att få se det formulerat. Och Bill Hicks. Det är otäckt att han förmodligen har lite rätt om hur prfolk tänker. Spelar liksom ingen roll vad man säger, vägen är redan utstakad och klar.

    SvaraRadera
  2. Tack. Tyckte mest att det blev svamligt, men kul att det verkar ha gett någon något.

    SvaraRadera