Det här skulle ju vara en så lugn och skön dag

men så bestämmer sig katten för att inte kissa. Så nu ligger man här och kan inte uppskatta att Isak är jättemysig trots utvecklingssprång. Nåja, veterinär ska ringas vid 10, när de öppnar. Med lite tur får vi en tid ikväll och slipper åka in akut. För det har vi verkligen inte råd med igen.

Kallt är det också.


-Penitenziagite!

Of Wolf and Man

Tänkte att ni borde se den här. Speciellt slutet.
This Land Is Mine from Nina Paley on Vimeo.

Den får mig även att tänka på den här videon, av någon anledning.


BTW. Klicka på den här länken, lyssna på Amofas och bläddra runt lite. Kuk, satan, politik, bög.

Har inte längre något att tillföra

förutom att det jag trodde kunde vara magkatarr/magsår i vardande försvann (nästan lite deppigt för det hade på sitt sätt varit skönt att få någon form av kvitto på att man faktiskt stressar lifvet ur sig (mer än att min jävla hårbotten beter sig mer sepe än typ ever before)) och istället ersattes av mancolden från hell. I övrigt är jag precis lika misslyckad och ännu fattigare än tidigare. Jag har sen senast inte ens lyckats läsa ens en av Ligottis noveller.

Men Fisen är världens bästa människa och han finns i mitt liv. Om jag misslyckas med allt annat än att vara en bra far... Det kan vara värt det, alltså.

Ett terapisamtal senare...

-Penitenziagite!

Fucking jävla kukskit

Så. Efter typ två månaders jävla krångel med försäkringskassan så har de till slut kommit fram till att jag INTE ska få mer än grundpengarna av dem. Ingen sjukpenningsgrundande inkomst. Jag har jobbat en månad för lite. Kul att de hörde av sig och ville ha mer uppgifter, kul att de försökte ge mig mer pengar, men det känns ju jävligt puckat att de till slut kommit fram till att jag inte ska ha mer pengar och att de inte ens behövde de där uppgifterna de bad om. Jävla teases.

Så. Problemet är alltså att jag inte hade jobb där när vi fick reda på att Isak fanns. För försäkringen räknas fr o m åtta månader innan knodden föds. Inte åtta månader innan man börjar ta ut föräldraledighet. Det var alltså sommaren där jag mer eller mindre tänkte, efter allt strul med uppsats och skitjobb som gav en sparken efter nästan tio år, att nu var det dags för sommarlov, att jag inte orkade med strul med arbetsförmedlingen, att jag ville ta det lugnt över sommaren, att jag inte ville gå och låtsasstämpla och ligga samhället till last (för i ärlighetens namn, vem kommer ge någon ett sommarjobb i slutet av juni?).

Så tji fick man för det. Nu sitter man här och får betalt i spottloskor och hån istället.

Vet ni vad det sjukaste är? Helt olika bud från olika handläggare på FK. Spännande. Spännande det där med att varje jävla grej måste studsa runt bland tio olika personer som man får åtminstone åtta olika svar från.

Typ allt i mitt liv är skit. Allt förutom Isak, Fiat och Sabbat. Det är jättebra. Bäst. Men allt annat är fanimej skit. Och det handlar inte bara om bristen på cash flow och allt som följer i dess spår (jag har skulder för första gången i mitt liv, jag har räkningar jag inte vet hur jag ska betala, vi lever typ på krediten på coopkortet, nästa gång katten blir sjuk så är typ enda alternativet att avliva honom och inte ens det kommer jag kunna betala för etc.). Det handlar även om mitt totala akademiska misslyckande som jag skäms så fruktansvärt för.

This to shall pass.