En sån dag.

Misantropi och död idag. Inte helt lättförklarligt. Eller det kanske är det det är. Vanligtvis brukar jag tycka att det är kul att jobba. Idag var det hemskt, av någon anledning. Det kan ha att göra med att jag började tidigt. Det kan ha att göra med att min arbetsuppgift försvann så jag fick improvisera mig fram. Det kan ha att göra med morgondagens frukostmöte (inkl frukost. Aldrig ett bra tecken. Det kan ha att göra med att jag är jag. Jag vet inte. Just nu sitter jag bara och tänker på all skit som har hänt, all som ska hända (nästan bara materiell, dvs jag oroar mig för vart pengarna ska komma ifrån, men även att jag återigen ska bli ett akademiskt misslyckande) och det är inte så peppande. The upside är dock att jag (återigen) inser att det enda jag bryr mig om på riktigt är människorna runt mig, och då Fiat och Fisen i synnerhet.

Nåja.


-Penitenziagite!