En tanke som just dök upp. Jag har alltid tänkt mig att liv är värdigare än något materiellt, än äregirighet och ambition. Att det är bättre att besöka gamla släktingar på ålderdomshem än att göra nästan något annat.

Men folk dör ju. Och din ansträngning dör med dem. Resultatet av din äregirighet kan överleva dig.

Jag vet inte. Bara en tanke jag ville ventilera.


-Penitenziagite!