Stockholm C en timma innan det är dags att vara på jobbet. Det finns något postmodernt-demokratiskt över sådanahär ställen. Alla är lika främmande. Ingen är hemma, alla är här i egenskap av främlingar för varandra. Ingen relation stabiliseras, inget är menat att existera längre än väntetiden på ett tåg. Främlingskapet utjämnar. Allt detta övervakas av den förmenta eliten i SJ Lounge, som även geografiskt ligger en våning över resten. Och, spännande nog, under loungen ligger McDonalds som antagligen är det ställe här för de flesta känner sig någorlunda hemma.
Påminner mig naturligtvis även om Ezra Pounds "In a Station of the Metro":
The apparition of these faces in the crowd;
Petals on a wet, black bough.
-Penitenziagite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar