Tribalism

Står på jobbet och kollar på "This Is England". En av mina absoluta favoritfilmer. Trots det har jag bara sett den ända till slutet kanske två gånger, för den är ju jävligt hemsk. Och fin.

Jag älskar verkligen den här sortens filmer som handlar om att växa upp och att få tillhöra något annat (något som jag både har och inte har upplevt). Och som handlar om att vara så jävla arg och frustrerad och förbannad och nedtryckt och spottad på av livet att man bara står och skakar och det finns liksom inte annat att göra. Dels för att inget hjälper och dels för att man är i ett sånt tillstånd att man inte kan lyfta ett finger. Och till slut sätter sig det där så jävla väl i hela ens varelse att det liksom inte finns något alternativ till att brinna upp från insidan. Eller bara fara ut på något irrationellt sätt.

Men just det där med att fastna. Att bli något man egentligen inte är eller borde vara eller hade blivit om livet hade farit annorlunda fram. Kommer ni ihåg scenen i bilen, med Lol och Combo? Där Combo avslöjar att han alltid älskat Lol och ger henne en låda han gjort i fängelset, dekorerad med guldmålade makaroner och sån skit? När han säger att han älskar henne och man vet liksom att den här snubben har aldrig öppnat sig så mycket och aldrig lagt ner mer tid och själ och hjärta på något som den där fåniga lilla lådan och hon säger, mer eller mindre, "jag var sexton och du våldförde dig på mig. Det finns inget vackert mellan oss och jag vill aldrig se dig igen" och han är liksom för fucked up för att ha fattat att det är det han har gjort? Och kommer ni ihåg hans reaktion (kanske bland det sorgligaste jag någonsin sett på film)? Just så.

Sen är ju typ alla jävligt snygga hela filmen igenom.