"...men invandrarna får gå före"

Alltså, man lackar. Man står i kassan på sitt jobb och in dyker en illaluktande gubbe och vill ha en skiva av Jean Michel Jarre. Redan där borde man ju ha fattat misstanke om mental otillräcklighet hos karln. Hursomhelst så var det Jarres jävla milleniekonsert i Giza som karln ville ha. Vi hade inget inne. Fick inte upp något i systemet. Googlade/wikipediade lite. Fick upp att konserten ifråga var 12 timmar lång, tydligen inte hade släppts på något format men delar av den hade visats i TV.

Idiot: -"Ja, det är den."

Jag: -"Men den är inte släppt."

Idiot: -"Jo."

Jag: -"Nej. Den är tolv timmar lång. Vad jag kan se finns den inte släppt vare sig som CD eller DVD. Bara delar av den har visats på TV."

Idioten smyger sig bakom kassan för att kolla på mina resultat och jag låter honom hållas eftersom jag ändå inte har något bättre för mig.

Då kommer två unga män av utomeuropeisk härkomst fram. En av dem har tydligen en skuld han (med viss rätt) tycker är orättfärdig, och den är hög, så av naturliga orsaker börjar jag hjälpa den unge mannen, dvs jag tar återigen kontrollen över datorn. Vi kollar runt på vad som har hänt, lyssnar till hans argument i 2-3 minuter. Under hela den här tiden står idioten bredvid och suckar och fnyser, på det där sjukt irriterande, uppmärksamhetssökande, veka (mitt nya favoritord, tror jag. Lyckas på ett bra sätt beskriva det mesta jag inte gillar.) sättet.. Tillslut får han ett ryck och häver ur sig att "här var det jag som fick hjälp men invandrarna får gå före" i en jävligt gnällig surkuksidiotton.

Nu är det så att jag på jobbet anser mig vara tvungen att svälja en massa saker eftersom jag är där som representant för ett företag som inte vill alienera sina kunder men någon jävla måtta får det ju ändå vara, så jag höjer rösten ganska mycket och meddelar den efter det här (får man anta) väldigt alienerade kunden att "din skiva finns ju inte ditt jävla CP!" Idiotfan börjar gå mot dörren och jag mumlar en massa saker om jävla idioter medans invandrarkillarna säger åt mig att glömma honom. På vägen ut bestämmer sig idiotfan iallafall för att smälla igen ytterdörren och till hans ära får man säga att han lyckades relativt bra. Dörren är nämligen väldigt trög åt det hållet. Det blev dock ingen större smäll.

Nu står jag dock här och är lite förvirrad. Jag är ju faktiskt lite nöjd med mig själv, men eftersom jag är jag så kan jag inte låta bli att ha lite dåligt samvete. Inte för att jag upplyste en idiot om hans otillräcklighet som människa (i ändå ganska milda ordalag) utan för att jag undrar om jag någonstans gjorde det här av någon slags vit medelklasskuld. Det kändes lite sådär "men jag gillar ju hip hop så jag är nere med invandrarna och förstår deras svårigheter", typ.

Man måste ju uppenbarligen analysera sönder prick allt tills det inte finns något värde i någonting alls. Kristen moral, i grunden. Inte så pepp.