Konspirationer

Så, vad säger alla mina svartklädda små vänner om det här? Tydligen så blev hela Helgon-crewet av okänd anledning sparkade och tog då med sig vad som skulle ha blivit Helgon 2.0 och startade communityt Likström istället. Skumma saker händer. Migspelar det inte så stor roll då jag i stort sett enbart använder helgon och liknande communitys till att ha kontakt med folk jag redan känner, så...

Mer skvaller/info här.

Heavy Metal = kamp för mänskliga rättigheter

Summer of the Diabolical Holocaust

Säkert sommartecken:
Heavy Metal-västen är på. Det sker bara när vädret verkligen tillåter. Det känns liksom inte OK att bara ha väst när vädret skulle tillåta en att ha jacka. Av någon anledning.

Ikväll: Förtjusande godsushi förtärdes i fin miljö med perfekt sällskap. Bilder och recension kommer senare.

Imorgon: Metal på döende crusthak, ny heavy metal-tröja och alkohol. Antagligen.

Min bästa sorts snubbar.

"The Pope is thus on every ground demonstrated to be the visible head of the beast. "

"If the Pope is, as we have seen, the legitimate representative of Saturn, the number of the Pope, as head of the Mystery of Iniquity, is just 666. "

"Now, the name Saturn in Chaldee is pronounced Satur; but, as every Chaldee scholar knows, consists only of four letters, thus--Stur. This name contains exactly the Apocalyptic number 666."

"Here, then, is the grand conclusion to which we are compelled, both on historical and Scriptural grounds, to come: As the mystery of godliness is God manifest in the flesh, so the mystery of iniquity is--so far as such a thing is possible--the Devil incarnate."

Jodåsåatt...

Måste ladda över Teitanblood-skivan i iPoden prick nu. Imorgon är det arbetsförmedlingen som gäller.

Ungefär så, ja

"OK, fellas! Let's hear it for RESTRAINT in Metal! Yeah! Subtlety! Whew! Nuance! Fuck yeah!"

-S. Voegtlin

Jovisstserru

Minns ni att jag sa att jag tyckte att det var viktigt att det fanns ett element av farlighet i stil? Igår köpte jag den här:

Kanske det ofarligaste plagget i hela min garderob. Jag kan för mitt liv inte hitta något tufft och hotfullt över den här kavajen. Men jag gillar den väldigt mycket och den sitter bra. Måste nog få den intagen lite i midjan, men annars tycker jag att den sitter schysst. Fast jag har ett rätt dåligt öga för sånt.

Är det här ett steg framåt mot en mer avslappnad syn på stil eller har jag blivit vek?

För tidig födelsedag...

...var det igår. Säg hej till mina nya kompisar.
Versinthe Absinthe (det står något om Baudelaire på baksidan så det kan ju inte vara dåligt), liten tjeckisk prisvinnande absint, två absintglas, en absintsked och absintsocker.

Versinthe-grejen där hade en rätt tydlig beska och den tjeckiska hade trevligt mycket anis i sig.

Dessutom står det sju flaskor sprit till på golvet, men dom är inte specifikt mina.

Städdags.

jupp...

...så sant som det är sagt.

tuff kille.

Jag har ett problem med det här med att se klass i saker och ting. Om det är det jag ser. Jag vet inte. Vi kan ta ett exempel: igår såg jag Eric Clapton på TV. Han och någon form av band framförde någon form av blues framför en publik där folk hade "Clapton Is God"-tröjor och jag kände mig så helt... Delar jag planeten med dom här människorna? Alltså. Jag tänker inte säga att dom spelar dåligt. De verkade spela precis samma blues-riff som folk har spelat i hundra år ungefär som folk har spelat dem i hundra år fast tekniskt bättre. Inget fel på sången. De hade någon form av nyfödd gitarrist som fick dra av ett solo och folk verkade gilla det. OK. Men det var totalt innehållslöst. Alltså, spelar man blues så ska det väl fan låta blues? Vad fan har Eric Clapton gemensamt med Lead Belly? Eller Robert Johnson? Fattar ni vad jag menar? Robert Johnson och Lead Belly, men som levde blues och där det går fram i musiken. Vad hörde jag hos Eric Clapton? Folk som spelade som dem men där känslan i musiken var... pja. Musiker diggar det säkert.

Inte särskilt tuff kille. Men han är säkert jätteduktig ändå.

Grejen jag vill komma till är att Eric Clapton (som jag för övrigt inte kan ett dugg om egentligen) inte är Robert Johnson. Eller Lead Belly. Det som den musiken som de (bland många andra) skapade har liksom ingen kulturell eller social koppling till vita wholesome musiker. Jag känner bara samma sak som jag känner när jag jämför Bill Haley med Chuck Berry. Total brist på förståelse för grundkonceptet.

Ett annat exempel är den där Robert Johnson-dokumentären som gick på tvåan igår. Hyfsad dokumentär, men var det någon mer än jag som lackade lite på John Hammond? Han kan uppenbarligen sjukt mycket mer om blues än vad jag någonsin kommer att lära mig, men kändes det ens i närheten av lika ärligt och på riktigt när han framförde Johnsons låtar i den dokumentären? Hur mycket tuffare kändes inte Honeyboy eller Johnny Shines? Eller Johnsons gamla flickvänner? Hur mycket mer på riktigt var inte Johnny Shines? Hela dokumentären och typ hela kvällen och så_jävla_mycket vit gubblues gör mig bara äcklad. Sno saker ni tycker är häftiga, liksom. Visst, ok. Om ni vill lyssna på't. Eller som dom där snubbarna som typ bara ger gamla obskyra bluessnubbar. Ball. Men måste ni börja spela själva? Och om ni gör det, varför känns det som att ni vill att vi ska tro att ni har något gemensamt med folk som är tuffa på riktigt? Sen lackar man ju på John Hammond för att han verkade så jävla glad hela tiden. Brukar blues låta glad, va? VA!? Det heter för fan blues av en anledning. Sluta le.

Skulle du ligga med den här killen?

Sen så blev man ju liiide liiide sur på hela den där gitarrkvällen som tvåan hade igår, av flera anledningar. Jag missade ju ioförsig en del av den, men hur mycket fyrtiotalistrunk var det inte? Typ bara. Jag menar, om man nu ska ha en helkväll tillägnad gitarren, måste man visa de där totalt uppenbara sakerna? Alltså hur kul var egentligen den där May/Satriana/Santana/andra runkgubbar-konserten de visade? Hur mycket roliga musikvideos visades? Egentligen? Och framförallt, hur mycket gammal skåpmat var det inte? Fanns det NÅGOT nyproducerat material? Det enda jag kom därifrån med var att jag tyckte att Pantera minsann såg jävligt tuffa ut en gång i tiden, trots shorts och kepsar och att Yngwie Malmsteen är om inte annat jävligt rolig och man måste faktiskt gilla en kille med ett sånt överdrivet stort ego. I övrigt var det ju bara ett enda stort gubbrunk. Och solona! Alla. Dessa. Jävla. Solon. När ska folk fatta att solon är en svaghet. Solon har man för att man inte litar på att riffet och låten är tillräckligt bra och om man inte gör det så varför framför man den låten? Hur ofta tjänar ett solo ett syfte, egentligen? Och när det inte gör det, varför har man det? Kan folk sluta vara så jävla undermåliga och medelmåttiga? Och kan folk sluta bli imponerad av det? Jag är så jävla trött på solon. Och jag är så jävla trött på gitarrister. Jag är så jävla trött på att alla verkar tycka att vissa gitarrister är så jävla gudabenådade. Håll käften och lyssna på låten. Och när du har gjort det så tänker du på om låten har fått dig att reagera på ett visst sätt (helst ett sätt du gillar och har du kommit såhär långt så räcker det egentligen). Och sen funderar du på om din reaktion var den bandet/artisten var ute efter. Är det det så kan vi börja snacka om en bra musiker eller artist. Hur jävla bra han eller hon är på sitt instrument har jävligt lite att göra med det. Take a cue from Darkthrone.
Fan vad jag hatar musiker.

Jag ska väl här tillägga att jag har ungefär lika stor koll på John Hammon Jr. och Eric Clapton som jag har på typ en tapirs inälvssystem, så egentligen borde jag väl inte döma ut dem så hårt. Men jag gör det ändå. Av samma anledning som jag dömer ut Bob Dylan. Mest för att de har en publik som sabbar allt. En själlös medelklassgubbpublik som tror att de är så jävla speciella för att de lyssnar på folk som norpat typ allt de gjort från folk som gjorde sin grej när det inte gav mer än skitpengar. Sno andras grej, gör det bara. Jävla medelklass. Ni snodde punken också, men där bet fanimej Crass, Discharge och Amebix ifrån. Lite iallafall. Nog för att hålla skiten levande på nått sätt. När det gällde att faktiskt fortsätta vara tuff på riktigt då kunde ni inte med det längre. Ha!

Ja, alltså. Tillbaka till klassgrejen, uppenbarligen. Grejen jag vill komma till är att så tänker jag när det gäller det mesta. Allt är på allvar för mig. Man kan liksom inte bara ta en musikstil eller en klädstil eller ett koncept ur sin kontext och bara slänga runt det lite sådär och tro att man faktiskt är inne på't. Lite ödmjukhet, tack. Då är hela din varelse ett par designerjeans, typ. Någon form av lite säkert alibi. Bill Haley. Get your ass in it or get out.

Det låter ju helt jävla sjukt stelt och det är inte så att jag inte tycker att man kan influeras från andra ställen och andra kulturer. Danzig är ju uppenbarligen blues och rock-influerad och Danzig är ju bra. Det finns ju ett gäng black metal-band som uppskattar Baudelaire och dom är ju inte franska poeter som försörjs av andra. Grejen är väl att om något band helt plötsligt trodde att de faktist var Baudelaire och hade mer gemensamt med honom än med t ex. Venom så... Då skulle jag ställa mig sjukt skeptisk till dom också. Det är lite som band som använder fejkblod istället för riktigt blod. Njae, liksom. Jävligt Clapton.

Men. Tillbaka till klassaspekten. För mig är klassamhället och klassaspekten en av de absolut grundläggande aspekterna i samhället. Du kan liksom inte fly från den. Alla andra skillnader mellan folk är, för mig, samma sak som en klasskillnad (även om jag därigenom inte vill dela in t ex. kulturer i "över" eller "under" eller ens vill lägga en värdering i begrepp som "överklass" eller "arbetarklass".). Eric Clapton är i min värld samma sak som den där hårdrocksklubben på Stureplan.

Fast det finns ju folk som lyckas där också. Som lyckas vara tillräckligt hängivna, respektlösa, subtila, insiktsfulla och egna att de kan sno vad som helst och göra vad som helst med det. Ganska många. Det som är urskiljande för dom är att dom i grund och botten är sig själva och sen bara strösslar med saker som de dels gillar och dels fattar. Det är väl lite åt det hållet man strävar.

Äeh, jag ska väl sluta gnälla. Framförallt ska jag väl gå och lägga mig nu. Framförallt borde jag nog ha köpt cigg tidigare idag för jag känner att jag blir ännu gnälligare av att inte kunna röka samtidigt som jag skriver.

Dan Andersson

Jag har skrivit om Dan Andersson tidigare här på bloggen, och med all rätt. Nyligen så (åter)upptäckte jag dikten "Vår döde vän" och ja... Den gör något speciellt med mitt hjärta. Jag skulle vilja säga "tänk om någon skrev något sånt om mig när jag hade dött", men jag vet inte vad det skulle säga om mig. Eller mitt liv.

"Skyggt såg du ofta omkring dig, du som fruktade ingen,

bottenlös blick ville borra sig genom och bakom tingen.

Frågande log du åt det som fromma och hädare trodde,

hemlös log du åt hem där mätta belåtna bodde.

Bar vid ditt hjärta i nätterna de hemlösa själarnas fasor,

log mot det välklädda lugnet, själv klädd i trasor.

Allt som växt brett blev smått för ögon avgrundsdjupa,

sökande irrade du där starka i vansinne stupa.

Skränande skrik av narrar hördes dig livet i drömmen,

där mot döden du gungade, strå bland andra i strömmen.

Drevs bortom världarnas gräns, till hav som ingen känner,

ser med ögon som fråga ännu på oss dina vänner."


Beställde just skivan den här låten är med på:

Me and my main man

Snubbar hänger gäng.

Tuffma

AC/DC och Pink Floyd släpper Converse. Iron Maiden släpper Vans. Khanate släpper en jaktkniv. Hur mycket vill man inte ha den, liksom? Jättemycket.

Alltså.

Jag kanske är helt förvirrad, (faktiskt) lite småfull och förtränger helt mina problem, men jag är faktiskt rätt nöjd med mitt liv. Jag har ett hem, jag har ett hem jag delar med någon jag håller av väldigt mycket, jag har min katt, jag har filmer, jag har cigg, jag har musik och böcker. Jag har mina vänner, både gamla och nya. Visst, jag har (typ) inget jobb och ekonomisk situation ungefär lika stabil som gelé, men det löser sig.

Nostalgi

En av de första punktröjorna jag köpte/fick var en Subhumans-tröja. Jag hade ingen skiva med dem då och den var i åtminstone XXL. Tänkte att man kunde sy in den. Det har fortfarande inte hänt. Dock köpte jag 'Time Flies/Rats' med Subhumans och det har jag inte ångrat en sekund.

Subhumans spelade på 44an i onsdags. Jag var inte där. Det borde jag nog ha varit egentligen känner jag såhär i efterhand. But what can you do? Jag blev dock påminnd om en av musikhistoriens bästa textrader.

”No I don’t believe in Jesus Christ/My mother died of cancer when I was 5."

Eller vad sägs om texten till "People Are Scared"?

"Nobody says anything on buses
And it's not the noise the engine makes
You can watch them all staring nervous
Sit at the back it's the safest place
People are scared to say hello
The flick of the fag the shifting eyes
Stare in amusement then look away
The conscious battle of who to despise
Self-restriction and paranoia
Self-belief and the silent laugh
The inner conflict between one another
When you're all the same it seems so daft

Nobody says anything on buses
And that's why people kill themselves
Desperation against the world
Can't find a way to express themselves
Society breeds hate and derision
But society is only a mass of people
Striving to be god at the expense of others
Striving to be better than their next door neighbour

People are scared underneath their silence
People are getting more afraid
They turn to their leaders for help and guidance
And then the system wins again
And will carry on winning 'til god knows when
Til people start to talk to each other
Everyone just like a brother
Til the morals and fear that divides us all
Are no longer the excuse for the system's rule"

Eller texten till "Susan", en av de sorligaste låtar jag hört.

"Susan finished school at 16
Wants to be a secretary
2 years later she's got nowhere
Ends up in a factory
Making matches it's so boring
She gets sad and so depressed
Hears her doctor smugly tell her
Take these pills and get some rest
But she takes it one step further
Parents rescue her in time
Smile and tell her when you're married
Everything will be just fine
She recovers and gets married
Further shuts the closing door
Though he says I really love you
She feels worse off than before
9 months later she's a mother
It's a bouncing baby boy
Oh how super say her parents
But for her there is no joy
Words like mummy don't mean nothing
It's all she hears from 9 to 5
All alone at number 19
Every single day she dies
19 years of hollow cliches
Now she wants to end it all
Bored to death from doing nothing
Family drives her up the wall

Swinging susan hanged herself
She couldn't live her pointless life
He comes home to see through tears
The rigid corpse that was his wife
The life and times of susan strange
Ended in that tragic way
With the money from insurance

The family went on holiday
Nothing left but rotting flowers
On an unattended grave
The epitaph has faded badly
No-one reads it anyway"

Jag borde ha sett dem. Men jag jobbade. Jag skäms lite. Jag borde ha sett dem, om inte annat så för att de fortfarande står för sina texter och sin ideologi precis lika mycket idag som när de startade (och det var för 30 år sedan).

Jag har fortfarande aldrig använt Subhumans-tröjan. Vet inte ens om jag har den kvar.

Det luktar fel här nu. Trots att jag och Sabbat båda är här så luktar det fel. Och tomt. Det luktar liksom kallt och fuktigt. Jag gillar det inte.

Jag kan sova hur länge jag vill och utan att jag blir puttad på av någon, men jag är ändå tröttare än någonsin när jag vaknar. Eller är det kanske snarare så att jag inte ser något skäl till att gå upp ur sängen?

underbara mänsklighet

Någon googlade "ss porr" åtta gånger 3/6. Jag vet inte vem du är, men jag är säker på att du är en vacker och underbar själ.

Någon har även googlat BDSM och hamnat på det här inlägget. Fast det är ju inte så roligt. Och något jag ställer mig väldigt tveksam till är att någon kom hit genom att googla "western mode". Jag vet vad jag har skrivit så ni behöver inte dra upp det.

Nu sitter jag och röker i sällskap av en trött katt. Och av någon anledning går the 4400 på tv och jag har inte stängt av det än.

Uttråkad och understimulerad.

Ett tips är på sin plats: den här bloggen är helt underbar i sitt språkbruk och sitt navelskåderi (och det menar jag i den absolut positivaste av bemärkelser.). Helt klart en av mina favoritupptäckter på senare tid.

Weber

Den hundrade posten tillägnas tydligen Max Weber, som hade den geniala teorin att kapitalismen är ett direkt resultat av protestantismen och främst Calvinismen.

Kort så funkar det såhär (och jag har saxat från wikipedia):

• According to the new Protestant religions, an individual was religiously compelled to follow a secular vocation with as much zeal as possible. A person living according to this world view was more likely to accumulate money.
• The new religions (in particular, Calvinism and other more austere Protestant sects) effectively forbade wastefully using hard earned money and identified the purchase of luxuries a sin. Donations to an individual's church or congregation was limited due to the rejection by certain Protestant sects of icons. Finally, donation of money to the poor or to charity was generally frowned on as it was seen as furthering beggary. This social condition was perceived as laziness, burdening their fellow man, and an affront to God; by not working, one failed to glorify God.

Man arbetar hårt och väl för att glädja Gud, eftersom Gud är lika glad över en duktig bonde som över en duktig präst. Jobbar man hårt och väl tjänar man pengar. Är man dessutom Calvinist så ser man sin arbetsmässiga succé som ett tecken från Gud att man är en del av den minoritet som Gud på förhand har valt ut till frälsning. Men vad gör man med pengarna man tjänat när man inte frå bränna dom på lyx eller på att köpa sig politiskt inflytande? Man investerar dem och så helt plötsligt får man mer pengar.

Och som slutkläm; Max Webers egna ord:

The Puritan wanted to work in calling; we are forced to do so. For when asceticism was carried out of monastic cells into everyday life, and began to dominate worldly morality, it did its part in building the tremendous cosmos of the modern economic order. This order is now bound to the technical and economic conditions of machine production which today determine the lives of all the individuals who are born into this mechanism, not only those directly concerned with economic acquisition, with irresistible force. Perhaps it will so determine them until the last ton of fossilized coal is burnt.

Ungefär där vi befinner oss, wouldn't you say?

EDIT: OK, det är bara den 96e publicerade posten. Tydligen har jag några utkast liggande.

Nöjd

Blev just jämförd med "han i Black Sabbath! Ozzy!" av en kille med Downs syndrom. Blev lite glad.

För ett gäng år sedan blev jag kallad för Ozzy av någon form av övervintrad proggråtta på någon form av hippiemultikulturläsaSVDälskavärldsmusikhaträsmyckengillabulgurochfetasamtliggamed18åringarinigeriamenintetyckaattdetärsexturismutanattålderintespelarrolldärnere-festival. Var inte lika nöjd då. Fast det har ju antagligen mer att göra med att det är ballare att vara mongo och köpa Arnold-filmer än att vara typ 50 och ha någon form av mental "rör inte min neger"-pin på slaget. Jag har liksom svårt att uppskatta någonting som kommer ur munnen på någon som tycker att folk är härliga för att de är fattiga, har en annan hudfärg och har leksaker de byggt själva. Fast det jag nog har ännu svårare för är gamla kommunistgubbar (som gärna hävdar att de är arbetarklass) som på något sätt har lyckats få sin politiska åskådning till att vara ursäkten till att de kan fortsätta vara sorliga och obehagliga svin.


Eftersom man är väldigt IT och down with the shit så la jag märke till en snubbes "about me" på fejsbook där han hävdade att "organiserad religion kommer orsaka världens undergång" eller något liknande... Njae, va? Den är jävligt dålig på det i sådana fall, med tanke på hur länge människan har varit (organiserat) religiös är min första tanke. Människors brist på självständigt och kritiskt tänkande, vår gruppmentalitet, vår älskan av våld och sidväljande kommer nog snarare ha med det att göra. Det utgör ioförsig en stor del av den organiserade religionen, men det är ju knappast det enda stället där det dyker upp. Idioti finns överallt. Och man ska inte tro att man har besegrat den för att 80% av Sveriges befolkning inte tror på Gud. Faktum är att Gud är nog en av de mindre beståndsdelarna inom organiserad religion (för exakt hur många av de som var med på häxbränningarna brydde sig egentligen om Jesus, tror ni? På_riktigt, alltså? Och hur många tyckte mest att det var ett schysst sätt att få ur sig sin ilska på innan man gick tillbaka till att slava för ett Sverige som tyckte att krig är normaltillståndet?) och tillhörighet och regler är nog en av de större.

Sverige och västvärlden har ju sin religion. Ingen gud och ingen metafysik inblandad, men nog finns det upphöjdhet och nog finns det regler. Här har vi någon form av upphöjda begrepp/regler som "Frihet", "Jämställdhet", "Öppenhet", "Humanism", "Lika inför lagen" och andra saker som är Bra och Goda. Och ja, jag tycker att de är det. Jag tycker att det bygger ett bättre samhälle. Det är regler som gör de flesta människor lyckliga. Men det finns ju ingen egentligen grund för dem. Det finns ju ingenting som säger att folk ska vara fria och jämställda, att vi ska vara lika inför lagen. Det är något vi har hittat på för att ha en enande ideologi för samhället, eftersom Gud är död och det är vi som har dödat honom. Eller se det såhär: i vårt samhälle finns det en massa människor som tycker sig må dåligt av våra definitioner av Frihet, Jämställdhet osv. Människor som antagligen skulle vara lyckligare om de fick vara fastspända på löplina mellan sängen och spisen. Människor som har så dålig självkänsla att det enda de kan känna stolthet i är att de föddes i Sverige av vita föräldrar. Jag tycker att dom har fel och är fel. Vad baserar jag det på? Ovanstående regler. Vad är det som gör att ovanstående regler har/är rätt? Enbart det faktum att de för tillfället är starkare och skapar ett samhälle med värderingar och tillvägagångssätt där förståelse för dessa regler är ett av skälen till framgång. Inte att de i sig själva ÄR rätt. De har/är rätt enbart i den mening att de har påtvingat sig på världen och omformat världen enligt sina ideal. Det är inte nödvändigtvis något dåligt (faktum är att jag är rätt förtjust i värstvärlden). Jag skulle tro att de enda samhällen där det inte går tillsåhär är de där överheten har vapenmakt att forma världen oberoende av hur mycket folket som bor i den är med på det men även där skapas naturligtvis någon gemensam form av moralisk grund, både uppe och nere och även där lär det ju behövas någon form av sammanbindande faktor som garanterar att folk är med på noterna (Roma et Augustus, någon?).

Jag försöker här inte skriva ett försvarstal för fascism, religiös fanatism eller någon form extrem relativism. Vad jag försöker säga är att varje samhälle och civilisation skapar sitt eget skäl till existens, sin egen myt, sitt eget center. Mänskliga rättigheter existerar precis lika mycket som Gud gör. Vi har skapat dem båda och gjort dem till grunden och den samlande/kontrollerande kraften i våra olika civilisationer och jag försöker undvika att vara så arrogant att jag påstår att vårt sätt att se på och interagera med världen är 'bättre' enligt någon form av moralisk upphöjd modell.

Det kräver en tro på absoluta värden och absoluta värden är ganska likt religiös fanatism. Dock behövs någon form av absolutism i världen. Vad har vi annars? Skulle vi vara genetiskt programmerade till att hysa medkänsla? Ja, kanske. Men om vi inte känner någon sympati med andra varelser, då är det ju precis lika naturligt för oss att agera hur rått och hänsynslöst som det är för folk med välutvecklad 'genetisk' sympati att bete sig schysst och det enda som gör skillnad är hur de olika individerna influerar omvärden på ett för dom fördelaktigt sätt (lyckas den empatilöse att hålla våldet och grymheten på ett för honom och samhället fördelaktigt sätt, dvs är folk för rädda för att göra något åt men tillräckligt säkra på att han inte kommer agera på ett värre sätt så de inte anser sig ha skäl till att göra något åt honom? Kommer den empatiske att sprida glädje och kärlek i världen eller kommer han att bli omintetgjord av en ond och grym omvärld? Hur länge lyckas de överleva i förhållande till sin framgång? Tycker de att det de gör är värt det, på både ett intellektuellt och emotionellt plan?). Hur kan man då bedömma vad som är rätt eller fel när de båda två beter sig rätt? Man får se till vad som fungerar. Atilla och Djingis Khan var grymma män båda två och deras riken gick under när de dog (även om Gyllene Horden höll sig kvar på banan ett bra tag), så för dom fungerande det inte. Julius Caesar blev mördad, men det han gjort levde kvar. Jesus? Framställs ofta som schysst, men han bidde ju också mördad. Hans verk levde dock kvar och påverkade världen, men jag ställer mig frågande till om det skedde som han hade tänkt sig. Dock måste man ju säga att kristendomen har lyckats bra. 2000 år efter skaparens död så är det fortfarande en maktfaktor att räkna med och har onekligen förändrat världen, och inte bara genom detta fokus på vikten av att "tro" bokstavligt och hur enformigt och poesilöst det har gjort värden utan även på högst materiella och systemförändrande sätt (och i min mening mer grundläggande än Franska Revolutionen, även om fransosernas avrättningsfestival naturligtvis har influerat världen extremt mycket.).

VAd vill jag egentligen ha sagt med det här? Jag vet inte. Det är skrivet under loppet av en arbetsdag där jag ett flertal ggr blivit avbruten av just arbete. Kanske vill jag ha sagt att bara för att vi just i den här delen av världen har gjort oss av med Gud och behovet av Gud betyder inte det att vi har gjort oss av med behovet av religion eller att vi inte redan har hittat något att fylla hålet Gud har lämnat i vårt samhälle med. Och kanske att jag inte tror att det kan bli annorlunda. Och att vi inte är särskilt annorlunda mot varelsen som för 100 000 år sedan upptäckte att man kunde skära halsen av någon med en vass sten. Och att ett samhälle behöver se till att vi inte ger utrymme åt den varelsen. Det och så många saker till. Har jag nämnt att jag gillar Thomas Hobbes? Och att "I show in the first place that the state of men without civil society (which state may be called the state of nature) is nothing but a war of all against all; and that in that war, all have a right to all things." som både citat och koncept är både oerhört fascinerande och allt för sant.

Det måste vara något lurt med det här.

Det finns ett amerikanskt (eller är det kanadensiskt?) bolag som heter Indochino som gör made-to-measure-kostymer och skjortor och om det ser ut ens som i närheten av bilderna på hemsidan så är ju det fantastiskt. Speciellt med tanke på prisläget också: 300-400 USD, och det är inklusive frakt (sen kan man ju ge sig fan på att man åker på tull, men det är ändå billigare än t ex. suitopia. Och det verkar vara bättre typ och faktiskt, snyggare modeller). För att toppa det så pyntar de upp till 75 USD för skräddarändringar, ifall kostymen inte sitter helt perfa. Är man inte nöjd med passformen ens efter det så kan man skicka tillbaka kostymen och få en helt ny. Modebloggosfären verkar gilla dem(1, 2) och de som inte gör det har ändå fått pengar tillbaka alternativt nya kostymer eller annan hjälp utan extra kostnad (1, 2).

Nåja. Här är lite ögongodis.








Fattar ni vad jag menar? Att dom här kostar 2300 - 3000:-, det känns fel. Eller kanske snarare för rätt. Vad hittar man för samma prisklass i Sverige? MQ och Brothers, men där är det ofta en massa viskos och sånt inblandat.

Men den översta bruna och den understa kritstrecksrandiga... Fina grejer. Snyggt att dom är så slimmade (kolla ärmarna, framförallt på den understa!). Om de är det i verkligheten, vill säga. Man vet ju aldrig riktigt vilken sömnsmån de lägger till (mellan 1 och 4 tum, efter vad jag hört. Kolla länkarna för mer info om det.). Eller så.

Nåja. Det är knappast aktuellt att lägga ut pengar på något sånt här på ett bra tag ändå.

Beställde just den här boxen:

Något är fel...

Jag är uppriktigt bekymrad. Min Last FM-grej (som alltså håller koll på min mp3-statistik och så fint visar upp mina musikaliska preferenser för er, mina kära besökare.) påstår, helt taget ur luften att jag för 2 dagar sedan skulle ha lyssnat på Morrisseys 'First of the Gang to Die' minst 5 ggr. Det är lite underligt eftersom jag inte har en enda Morrissey-relaterad mp3a. Faktiskt.

EDIT: Misstänker att det kan ha att göra med att Kärestan bestämde sig för att försöka ladda sin iPod i min dator. Dock kvarstår faktum: min dator var stängd och internet var inte på/fungerande så hur kunde Last FM uppdateras? Den brukar ju alltid fråga om lov om det när en iPod kopplas in.

A Gentleman's Conundrum

Låt mig först säga att jag är ingen gentleman. Eller rättare sagt, jag är ingen Gentleman. Framförallt inte i den i dagsläget populära svenska formen som mest består av regelföljande muppar som (eftersom sveriges arv av det hattbärande, mustaschprydda och kostymklädda borgerskapet utrotats av folkhemmet och socialdemokratin) som lajvar brittisk överklass på landet. Och att lajva är ju inte så ball när man inte fattar att man lajvar. Det gäller för låtsatsbrittiska unggubbar precis lika väl som för skinheads och rockabilly-folk (same shit, different haircut, typ.). Jag är inte helt säker på om det faktiskt gäller för hårdrockare och ifall det är dåligt om det skulle göra det, men vi har ju alla våra blinda fläckar. Så att säga.

Så jag gillar inte 'gentlemen'. Jag tror på att uppföra sig som situationen kräver, att uppträda hyfsat och artigt, att hjälpa dem som behöver det, att stå upp för dem som är svagare. Att vara en god medmänniska. Men jag gillar inte regler. Jag gillar inte folk som följer regler, andras regler. Jag gillar inte folk som beter sig på ett visst sätt för att det 'hör till'. Vill du vara en gentleman så var det, men var säker på att allt det du är är du och att det är ditt eget val. Då är vi inne på samma bana.
Så. Jag gillar inte gentlemen. Men jag gillar kufar. Jag gillar kufar utan självdistans men med självmedvetenhet. Eller tvärtom, jag har inte riktigt bestämt mig än. Hursomhelst, jag gillar kufar. Jag gillar kufar i tweed och hängslen (min högsta dröm är att bli en bortglömd kuf på historiska institutionen som man tar ut kanske en eller två ggr per termin för att han ska föreläsa om något totalt bortglömt, typ rollen svenska legosoldaters ätverktyg spelade under 30åriga kriget eller nått annat helt absurt nördigt/onödigt.). Så ni kan ju förstå hur glad jag blev när jag fick tips om/ramlade över den här sidan: The Chap. Kan man något annat än att älska en tidning/sida som beskriver sitt skäl till existens såhär:

The Chap takes a wry look at the modern world through the steamed-up monocle of a more refined age, occasionally getting its sock suspenders into a twist at the unspeakable vulgarity of the twenty-first century.

Since 1999, the Chap has been championing the rights of that increasingly marginalised and discredited species of Englishman - the gentleman. The Chap believes that a society without courteous behaviour and proper headwear is a society on the brink of moral and sartorial collapse, and it seeks to reinstate such outmoded but indispensable gestures as hat doffing, giving up one's seat to a lady and regularly using a trouser press.

Right-Oh!

The Chap har även en webshop där man bland annat förklarar vikten av att ha svarta hängslen till smoking, eftersom man aldrig vet vad som kan hända som tvingar en att visa dem: You might, for example, be challenged to fisticuffs during the later stages of wedding revelry. In such instances, your braces must be black, and that's all there is to it.

Skulle man ställas inför samma dilemma när man bär frack (och därför har vita hänglsen) får man följande råd: If fisticuffs occur when wearing these, then it is probably best to resort to your service revolver to avoid getting them dirty.

Förbannat tjusigt ord, fisticuffs. Det förkroppsligar liksom både det fina och löjliga i att det skulle kunna finnas regler när det gäller våld.

Under fliken "Smoking" får vi lära oss följande om rökning i allmänhet:

Despite alarmist messages from the Nanny State to the contrary, it is an undisputable fact that smoking raises levels of self-esteem, panache and gung-ho. During these times of economic austerity, such qualities are likely to put Blightly back on its feet - and if they don't, surely it is better to watch the ship go down with a heady Navy Shag swirling around one's nostrils?

Och om en viss tobakssort får vi läsa att "That, my friend, is the smell of Old England."

En sak till: under etiketten "Grooming" används uttrycket anarcho-dandyism. Jag är inte helt säker på exakt vad de menar med det, men det är ett helt underbart uttryck och jag är nog lite kär i det.

Appropå hela antigentlemannatugget så ska jag väl inflika att det känns så ängsligt när folk går igång på den prylen i Sverige. Total medelklass stilångest. Det finns även en viss brist på verklighetsinsikt där det känns som att folk inbillar sig att de är Sebastian Flyte när de egentligen är Gussie Fink-Nottle. Inget fel i att vara Gussie. Han är en av mina favoritkaraktärer i Jeeves & Wooster (jag kanske ska förtydliga och säga att jag aldrig har läst 'Brideshead Revisited' eller något av Wodehouse). Men han är ju inte Sebastian Flyte eller ens Charles Ryder. Och han skulle säkerligen vara en ganska avskyvärd karl om han inbillade sig att han var det.

tråk

Att med mening stänga av sig/skjuta ifrån sig/avsäga sig större delen av världen och dess idioti så man slipper bli besmutsad, nedsmittad, befläckad, avledd, utled, utmattad, förledd och deprimerad har även sina baksidor. Jag sitter nämligen här och har inget annat att göra än att leka med internet. Men det är typ helt tomt på saker jag vill veta och göra. Mina favoritbloggar har jag läst. Mina favoritsidor har jag kollat. Jag har wikipediat typ allt som jag tycker är ens måttligt intressant. Vad gör jag nu? Jag har inget att skriva om heller, egentligen. Mer än att jag har tråkigt.

Kanske borde jobba lite. Fast det finns ju inget att göra.

Alltså, jag har ju till stor del självmant valt att inte engagera mig i livet, världen, samhället etc (det låter sjukt högtravande och de som har träffat mig kanske tror/tycker att jag snackar skit nu men allt är relativt osv.) så jag får väl skylla mig själv men man blir lite tagen på sängen av att den där känslan av att alla skrattar hjärtligt åt ett skämt man just missat verkar vara permanent.

Musikalisk update

Jarboe låter på Seasons of Mist's hemsida hälsa följande:

"Everyone placing an order from either site today until June 20th will receive a free GIFT copy of a new full length CD of intense recordings entitled "Daksinakali". Daksinakali is Kali, drunk on the blood of her victims on the battlefield, dancing with destructive frenzy!!! The music of my CD "Daksinakali" reflects this rhythm and fury and it is my gift to you for supporting the online stores www.thelivingjarboe.com and www.swans.pair.com and patiently awaiting your package to be shipped to you upon our return home. I promise you "Daksinakali" is worth the wait and I thank you for supporting artist operated websites."

Om man bortser från överanvändandet av utropstecken är Jarboe en av de tuffaste damerna i musikvärlden. Det är väl hon och Diamanda. Faktum är att Jarboe är så bra att hon lyckades göra tråkbandet Neurosis intressanta för mig. Här kan man iallfall lyssna på grejer från senaste plattan 'Mahakali' (av speciellt intresse är spåret 'The Soul Continues'. Mer såndant, tack.) som naturligtvis skulle ha vart intressantare om Phil Anselmo inte hade vart med på den. Men samarbetet med Attila Csihar är självklart lyckat. Tittar man närmare på den länken kan man även se att man kan köpa en skiva eller fler. Eller ganska tjusiga tröjor, trots överdriven färgläggning. Eller en poster.

Peppinlägg.

Efter nattens och morgonens emighet så måste jag Bateman/ytlighetsblogga lite.
Nya favoritskjortan införskaffad på TSFs utförsäljning (stort tack för tipset!). Jag är mycket nöjd, av följande skäl:

1. Den har en i stort sett perfekt passform. Sitter precis som jag vill men är inte ett dugg obekväm.
   
2. Den är vit. Jag lider brist på vita skjortor.
3. Den har en massa fina detaljer/sömmar på bröstet.

Enda klagomålet jag har är att kragen lever ett helt eget bångstyrigt liv, men det hoppas jag att en tvätt råder bot på.
Av någon intressant anledning så kan jag inte vända bilden åt rätt håll så ni får vända på huvudet/skärmen istället. Skjortan är för övrigt ostruken på bilden, därav knögglet i magområdet, vecken på ärmarna osv.

Vid samma utförsäljning införskaffades även en vit skjorta med fransk manschett. Fin och bra på alla sätt och vis, men när jag väl använde den påminde den mig om varför jag inte bör köpa konfektionsskjortor med dubbel manschett; jag har nämligen för smala armar så manschetten halkar ner för långt över händerna. Får fortsätta måttbeställa sådana, verkar det som. I övrigt var den ett totalt kap. Dock lider den av samma kragsyndrom som skjortan på bilden.

Bekväma och snygga kläder är kanske den bästa lyxen. Speciellt när de är billiga.

"Style is about class and class is about confidence and confidence is about believing in yourself which is, ultimately, about booze."

Inatt har jag sovit sjukt dåligt, alternativt inte alls. Ligga och ema (verbformen av emo) över framtiden, dåtiden, nutiden, ja what have you? Sen/samtidigt ligga och ha någon form av våldsamma vakendrömmar fyllda av förnedring. Jag var inte våldsam och det var inte jag som förnedrades. Lyckades dock med tankens kraft styra in det där på ett lite mer konstruktivt spår där det faktiskt var jag som var våldsam och förnedrande men det blev en väldigt krystad fantasi som byggde på att jag var miljonär och hade typ superkrafter och vapen. Inte nöjd med min fantasi. Den är fanimej emot mig. Hursomhelst. Nu ligger man här och hatar och ramlar sin vana trogen in på 138ans blogg och läser det här inlägget. Man blir gla och pepp på lifvet.

Inga barn. Inte om man inte kan/får låsa in dem så att de aldrig behöver möta den genetiska begåvningsreserv som verkar utgöra större delen av mänskligheten. Fyfan för folk. Man börjar tänka att Fritzl inte var så fel ute.

Ja just det! Jag var hos arbetsförmedlingen igår. Självmordet är nära. I nära anslutning till det här har önskelistan blivit reducerad till 3 saker. Pengar, Deadwood-box och parfymen.

Ett tips, på ett sätt relaterat till mitt hårdrocksdyrkande inlägg för några dagar sedan: den här bloggen som på pricken förklarar allt jag hatar med hårdrock. Eller egentligen allt jag hatar med folk.

Men ikväll är det äntligen dax att se 'The long good friday'.