Jag har funderat på en tatuering ett tag. Ett Bone Awl-citat i en banderoll som ska sträcker sig runt över utrymmet mellan tatueringen på (höger) axeln och tatueringen på underarmen. Det är en bit från fenomenala låten "Night's middle" och texten går såhär:"Night's Middle
Lightless riddle
Suddenly small
Life so little
Night's middle
Lifeless brittle
Now I'm Found
In Night's Middle
Day
Could be
No
Further
Away
Thin
Stuck between
The light of life
and night's dream
Alone
but somehow heard
the world bends
by my every word
Day
could not
be
a thought"
Det jag hade tänkt tatuera är det här stycket:
"Alone
but somehow heard
the world bends
by my every word"
därför att det säger, på ett poetiskt vis, ganska mycket om hur vi själva skapar och formar vår egen värld. Vår egen uppfattning är den rätta. Den egna tolkningen är den som spelar någon roll. Det du förvandlar beståndsdelarna av ditt universum till är vackert och äkta. Din uppfattning är den korrekta. Din värld är lika äkta och värdefull och vacker och har lika mycket existensberättigande som alla andras världar.
Mitt val är mitt val och mitt val och mitt liv och min värld är starkt och stolt och rätt och vackert därför att det är mitt val och mitt liv och min värld. Det är det enda som räknas, i slutändan. Resten av världen kanske tror att den lever i en och samma värld, men det gör den inte. Varje människa lever i sitt eget kungarike som är skapat efter de egna övertygelserna. De flesta vet bara inte om det och är därför inte fria, inte skapare i sin egen värld. De är andras skapelser. Man lär sig sånt när man spenderat hela sitt vuxna liv med att gilla fel saker.
För ganska precis tio år sedan tog jag ett beslut om ett specifikt sätt att utforska världen och det är hela den här harangen ett tydligt uttryck för. Faktum är att den på många sätt är kvintessensen och resultatet av det decennielånga projektet. Och därför är den där textraden och den tatueringen det också.
Men det är inte över. Varje steg man tar i sitt eget kungarike stärker det, men varje steg man tar i sin egen skapelse för en längre bort från andras (och där igenom, andra) och det är på många sätt skadligt.
Allt jag är och på riktigt uppskattar centreras till och filtreras genom de här tio årens upptäckter på det här planet. Det är kanske därför jag är så hopplöst inkompetent på andra, ofta kanske nuförtiden mer relevanta plan. T ex. så har jag svårt att förstå och ha tålamod med folk som tycker att Samhället och Människor är viktigt. Att Demokrati och Rättigheter och Moral är något annat än skapelser i ett flertal personers världar, men inte att fri-och rättigheter även berövar andra människor deras fri-och rättigheter. Att demokrati är ett medel, inte ett mål. De är sätt att få folks separata kungariken att kunna fungera parallellt, så (men inte helt) fria som de kan vara. De är VERKTYG för att få samröre att fungera smärtfritt. Skillnaden mellan olikheterna ligger i grad, inte i art.
Eller folk som inte inser (inte vågar?) vad de är, vad de tillhör (men ändå ska tjafsa om det). Eller folk som inte inser människans mystiska kapital? Att man kanske bäst kommer fram till en sanning genom en lögn?
"Alone, but somehow heard..."
Hur mycket av det vi gör, är, skapar, konsumerar beror på det konsensus vi alla av nöd måste befinna oss mitt inne i? Och hur mycket av det tidigare nämnda är sätt att antingen försöka döva den vetskapen eller fly från detta konsensus på de sätt som finns kvar? "Life is eternal warfare" för att travestera ett citat av Umberto Eco.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar