Kära 40-talister...

...med anledning av Allt Dåligt I Hela Världen Som Skedde Innan 1940 (lägg här märke till att jag skyller både Andra Världskriget och förintelsen på er) samt Allt Som Är Fel Med Sverige och Allt Som Gör Det Jobbigt Att Jobba (irriterande kunder tenderar att antingen vara knarkare, bortskämda Brommabor eller 40-talister. De delar väldigt många drag och ofta tillhör de åtminstone två av tre kategorier): ni är förjävliga. Fyfan. Dryga. Jävla. Bortskämda. Jävla. Enkelspåriga. Jävla. Överlägsna. Jävla. Beskyddade. Jävla. Barn. Börja skärpa er nu, annars kommer dagens misskötsel av pensionärer framstå som rena smekningen. Nej, the Beatles var vare sig slutet eller början av musikhistorien. Nej, Bob Dylan är inte särskilt speciell. Get over it. Möjligen att han gjorde världen en tjänst när han snodde all amerikansk folkmusik och gav ut den som sin egen (dömande, jag?) men det var when dinosaurs still walked the earth så kan vi snälla komma över och förbi det där nu. Det har kommit och gått tusentals andra kulturyttringar som är lika eller ännu mer intressanta, trots att du inte var där och sörplade dåligt rödvin till det. Det kan vara så att du missat en massa för att det är dig det är fel på, inte för att det är sämre. Och nej, ni gjorde inget Stort som vinstinna och haschberusade ockuperade ett kårhus ni kunde skaffa er könisar och dricka maskrosvin i. Det må ha varit kul, men när ni började jobba på Aftonbladet och Sparbanken strax efter det så...

För att parafrasera Bill Hicks: "How about getting in touch with your outer adult instead of your inner child?"

EDIT:
Time to face the music, son.