Hjulklappstips:

Från Hospital Productions







Från Seedstock.



Det här är alltså inte bara klapptips till mig (men mest till mig), utan till alla. Speciellt White Medal-skivan (och Tour De Garde-påsen). Den är jetejetebra. Jetebra. Borde ha köpt den i Deutschneyland, men det gjorde man ju inte. Så nu har man lyssnat på den digitalt. Det duger liksom inte i längden (eller, inte som att jag kommer lyssna på vinylen så jävla mycket heller eftersom pickupen är trasig, men ni fattar vad jag menar. Bra saker måste man ju äga.). Och Curved Blade-tröjan! Hur SNYGG är inte den!?

Dagens

Jag känner att jag är rätt nöjd med dagens/vinterns stil. Röda docs, lite uppkavlade jeans, skjorta, pullover, psykopatcammojacka, rolig mustasch och frisyr. Tycker att det blev en bra 'proper-men-rå'-mix.

Words of Wisdom

"who you are is not a problem to be struggled with"

Jag känner igen mig i den här videon väldigt mycket. Inte för att jag är bög men för att mellanstadiet-högstadiet-gymnasiet var (i varierande grad) en enda lång perdiod där min erfarenhet av mänskligheten bestod mer av förnedring än av vänskap och kärlek.

"Your life is hell right now but one day you will walk out the gates of that hell with its fires in your heart and you will burn brighter than any star in all the fucking heavens."

Bara jag som börjar tänka på Othello?

Pretender to the Throne

Hal Duncan rippar Wilfred Owen. Lite av giganternas kamp. Fast Wilfred vinner. Dock, jävligt bra försök och jävligt bra text.

Äh, förlåt.

Jävla gnäll på mig.

Ni vet den där total panikslagna svindelkänslan man får när man nästan håller på att ramla från något högt?

Så känner jag hela tiden, typ. Plus att jag blir trött. Det är det värsta. Helt sjuk jobbigt tröttma. Jag tror att jag nog kan klara det här någorlunda. Kanske inte med flying colours, vilket jag VET att jag hade kunnat få om jag faktiskt ansträngt mig från början (och det får mig att lacka ännu mer. Att veta att vad som händer så är det bara MITT fel. Vafan, det finns ju sämre människor än mig som lyckas hela tiden bara för att dom gett sig fan på det.), men ändå. Men själv tanken på arbetet i sig gör mig trött. Och nu menar jag inte trött som i "åh vad jobbigt jag vill hellre spela PS3"-trött utan som i "öppna boken/datorn/källmaterialet och tvinga sig själv att hålla sig vaken"-trött. Alltså, trött på_riktigt. Åsså sitter man här och sliter och kommer på en massa idéer som man skriver ner och läser och antecknar och håller på och så åker man hem. Och sen går man och lägger sig, för man är så jävla trött. Och inte fan somnar man. Alls. Förrns framåt morgonen. Och då sover man lite lätt. Och sen vaknar man och åker iväg och kollar på anteckningar och källmaterial och böcker och dator och allt och fattar inte vad man höll på med dagen innan så man börjar mer eller mindre om.

And so it goes. Man blir trött.

Dessutom så upptäckte jag att jag nog faktiskt fått tinnitus på riktigt nu. Inte alls oväntat, men irriterande. Inte så att jag faktiskt hör ett tydligt tjut, mera så att jag får ont i högerörat när det är tyst, precis som jag får av högfrekventa ljud, typ sånnadär gnagarskrämmare.

Nä, om man skulle fortsätta skriva om foregrounding, rhetorics och opacity i Bone Awl-texter då va?

Jag vet, jag vet...

...det är väl mest baksmällan. Men jag är smått panikslagen just nu och känner mig allmänt skyldig. Uppsatsen måste mer eller mindre vara klar på måndag och var och varannan käft ringer och vill att jag ska jobba. Plus att det är kaos på jobbet och chefen har typ skällt ut högsta chefen och sjukat sig och det omorganiseras och fan och hans moster. Plus att folk vill hitta på saker och det vill ju jag också och jag vill verkligen inte säga nej för jag har sagt nej så mycket redan, till folk och till vänner och till älskade. Plus att kattens öra fortfarande är lite muppigt och jag vet inte när jag ska hinna ta tag i det plus att det är en massa annat jag måste ta tag i plus att jag måste läsa en massa plus att jag borde finnas där mera och på ett bättre sätt för folk plus att det säkert kommer kaosa sig ordentligt framåt jul och jag vet inte. Jag vill inte vara dålig, men jag är det och jag kan framförallt inte göra mer än en sak i taget samtidigt och jag verkar aldrig kunna lära mig att planera.

Fan.

Men det är ju mest baksmällan, antar jag.

Här är iaf en video med Mystifier. Inte jag som filmat.

Berlin Offensive

Jävligt mäktigt. Bilder finns på facebook.

Tillbaka

Har väldigt ont i öronen. Speciellt högerörat. Är väldigt trött.
Men jag har sett Blapshemy. Och Bone Awl. Och haft väldigt roligt. Tror jag.

"Conan, what is best in life?"

-"To crush your enemies, see them driven before you and hear the lamentation of their women!"

Ungefär det jag ska göra i några dagar nu. Korståg mot allt. "If you are a false don't entry" som Wagner Antichrist en gång uttryckte det.


Jag ska alltså åka till Berlin för att kolla på hårdrock. Högst upp på listan står Bone Awl och Blasphemy, men det kommer ju inte bli helt fel att se OFC, Xibalba, Mystifier, Vanhelgd, Ares Kingdom och några andra band. Inte fel alls. Barerna i Deutschneyland stänger aldrig, va? Helt livsfarligt. Jag kommer bli shanghaiad och såld. White slavery.

Nåja. Hör av mig om jag överlever. Jag har för övrigt odlat mustasch för den här resan. Man måste ha mustasch i ärans och hjältarnas land.

Vi är en mycket löjlig art

Gick sådär va?

Bibblan stänger vid 18 på fredagar. Blev inte så mycket skrivet. Vilket är jävligt irriterande. Visst, det påstås att man rent teoretiskt ska kunna skriva hemma, men för mig då har det aldrig riktigt gått. Alls.

Nåja. Får läsa lite mer. Måste klämma in lite fler källor i vilket fall dom helst.

Mitt ständiga problem

Kan inte prestera om det inte nästan är försent. Behöver pressen för att komma igång. Problemet är bara att man liksom når en nivå där det inte räcker med att sitta uppe och råslita i 48h.

Fast det är inte mitt största problem, egentligen. Mitt största problem är att jag är säker på att jag kommer misslyckas. Det är jag alltid. Defaitistisk like a motherfucker. Jag är alltid mer upptagen av tankar på hur jag ska kunna lösa problemen som kommer uppstå pga det oundvikliga misslyckandet (och ändå är jag alltid oförberedd!) än jag är av tankar på hur jag ska kunna undvika det. Bra va?

Jaja. Kanske ska försöka prestera lite.

Kan det ta slut, snälla?

Jävla Dracula. Har inte tid! Ta slut så jag kan få något riktigt gjort!

Note to self: Royal Crown är inte riktigt rätt för mig, hur mycket Little Richard än använde den. Synd, för den är snygg.

Sjuk grej

På vägen till jobbet höll jag nästan på att börja hyperventilera och grina av... Torgskräck? Misantropi? Allmän stress? Jag vet inte. Men så var det. Så det känns jävlig sjukt att säga att det var skönt att komma till jobbet, men det var det. Jag tror att det är lite därför jag fortsätter jobba, även fast det komplicerar min tillvaro när det gäller studier och socialt liv. Det är någon sorts förankring i verkligheten. Jag kan liksom inte försvinna in i mitt eget huvud för mycket. Nog för att jag gillar det där och jag gillar min egen lilla värld, men det funkar inte alltid. Det enda nya som tillförs kommer utifrån.


EDIT: Fast med en av de dryga horkunderna jag har haft idag så vore det jävligt skönt att aldrig behöva träffa en enda människa igen. Med ett undantag.

Snälla H&M

Alltså. Jag kan ha överseende med att era kläder antagligen är tillverkade av föräldralösa barn som får betalt i stryk. Jag kan ha förståelse för att ni måste bleka och färga era kläder med ämnen som antagligen är farligare än cyanid. Jag kan t o m respektera er för att ni antagligen besprutar allt mer än nödvändigt och med största sannolikhet när era arbetare fortfarande jobbar på fälten.

Men.

Jag kan inte (INTE) acceptera, respektera eller för den delen tolerera att ni gör så korta kavajer! Det är inte (INTE) OK. En kavaj ska vara LÄNGRE än ärmarna. Inte kortare. Inte lika långa. Längre. Märkbart längre. Jag blir ledsen när ni inte gör så för jag vill köpa slavtillverkade slitoslängkavajer för lite pengar från H&M (varför? Jag vet inte riktigt. Jag använder ju inte ens de jag har just nu.)


Om inte bäraren har väldigt långa armar samt en kort torso/stjärt. Då är det OK. Annars icke (här ska även inflikas att jag äger (vad jag minns) en moderiktigt kort kavaj, men inte ens den är så kort).