Mitt ständiga problem

Kan inte prestera om det inte nästan är försent. Behöver pressen för att komma igång. Problemet är bara att man liksom når en nivå där det inte räcker med att sitta uppe och råslita i 48h.

Fast det är inte mitt största problem, egentligen. Mitt största problem är att jag är säker på att jag kommer misslyckas. Det är jag alltid. Defaitistisk like a motherfucker. Jag är alltid mer upptagen av tankar på hur jag ska kunna lösa problemen som kommer uppstå pga det oundvikliga misslyckandet (och ändå är jag alltid oförberedd!) än jag är av tankar på hur jag ska kunna undvika det. Bra va?

Jaja. Kanske ska försöka prestera lite.