Just hämtat ett paket på postens företagscentrum. För att ta sig dit fick man från Liljeholmen ta buss 165 mot Farsta Centrum. 17 minuter till Farsta skulle det ta. Det fick mig att fundera på om man inte någon dag skulle ta bussen dit och se om man kan exorcera några demoner från ungdomen. Se hur det känns att vara där igen. Gå runt på samma ställen där man som liten helt ensam slog ihjäl en massa tid. Making some kind of peace, kanske.
Apropå avståndet mellan Farsta och Liljeholmen så minns jag att det kändes helt farligt oöverstigligt som ung man. Jag hade nämligen en flickvän i Liljeholmen när jag var i tonåren ( och relativt sena tonåren för den delen) och det kändes alltid så jävla olustigt att åka dit, för det var så okänt. Röda linjen, liksom. Jag är lite likadan fortfarande. Nya ställen är läskiga.
40 Years (Part 8): The Completion Of "Morbid Tales"
2 veckor sedan
VADÅ FLICKVÄN I LILJEHOLMEN? DU SADE ATT JAG VAR DEN ENDA!
SvaraRaderaJust nu, ja.
SvaraRadera