Ill at ease

Det här är inte en så bra dag, tror jag. Det är en sån dag där jag önskar att jag istället för att plugga och noja över min egen otillräcklighet samt den per definition kaotiska tillvaron bara kunde ha en åttatimmars arbetsdag som bilmeck eller som garvare eller som vad som helst som bara gjorde mig trött på riktigt och tog slut så jag slapp den här känslan av att varje sekund jag inte sitter med näsan i en bok jag inte förstår är bortslösad och att det enda jag gör är skjuter upp det oundvikliga totala misslyckandet.

Och allt tar sån tid. Tunnelbanan är extra långsam, gatorna är extra hala, klockan går snabbare och jag får ingenting gjort.