Även om jag på allvar sitter med gråten och paniken i halsen när det gäller den där JÄVLA uppsatsen så har jag ändå någon form av känsla av att jag sakta men säkert hittar fram till något som faktiskt kan vara viktigt på riktigt, om så bara för mig. Och det är inte alls bara relaterat till uppsatsen utan så mycket annat som helt plötsligt visar sig ha haft stor betydelse och kan bli någon form av byggstenar. Intressant. Saker man läste för flera år sedan dyker helt plötsligt upp i huvudet igen och fungerar på sätt man inte tänkt på tidigare osv.