Gnällspikar

Jag var tvungen att sno en kommentar från en helt annan blogg. Jag tycker att den har en bra poäng, eller rättare sagt innehåller bra kritik:

Halva problemet - många arbetslösa - dras vi med här i UK också. Den andra halvan - företag som inte hittar arbetskraft - är däremot löst genom att företagen här inte är gnälliga pseudo-kapitalister som tycker att vinst är individuell men förlust ska betalas med skattepengar. Dvs: om det inte finns en riklig källa till en viss kompetens så anställer de någon som verkar ha ungefär rätt egenskaper och LÄR dem kompetensen de vill ha. Det var precis så det gick till när jag fick mitt jobb.

Allt jag kan om statistikprogrammering har det här företaget lärt mig. De plockade mig från ett hopplöst callcenterjobb - för att jag där gjore data management i det programmeringsspråk de var ute efter - och de var beredda att lära upp mig i den kompetens de behövde trots att de därmed räknade med att betala full månadslön till någon som under den tiden gav noll lönsamhet under den tiden. (De flesta arbetsgivare räknar med att den första månaden är smått olönsam eftersom det tar X tid att få alla verktyg, licenser och lösen och i det här fallet betalade sig chansningen då jag var lönsam redan efter den månaden.)

Vissa företag samarbetar med KY-utbildningar, vilke iofs är bra, men här är företagen beredda att lägga pengar och tid på en egen infrastruktur för undervisning. Nästan alla har en träningsavdelning, särskilt om det är tekniska kompetenser de frågar efter.

Svenska arbetsgivare lyckas ibland få sig själva att framstå som en hoper bortskämda snorungar som vill ha en dyr ponny, men inte vill gå hästskötarkurs. De tror att det bara är att sitta upp så sköter hästen det hela och vinner dem pokaler.

Varje gång jag ser en annons där arbetsgivaren räknat upp fyrtio kompetenser som är absoluta krav (väl medveten att de på den hemliga listan dessutom har: är ca 35, med 20 års erfarenhet av SAMTLIGA kompetenser - även om de inte var uppfunna för fem år sen - men som ALDRIG vabbar) så tänker jag: "jamen, lycka till då..."

Svenska arbetsgivare tycker det är nån annans ansvar att de kompetenser de vill ha finns tillgängliga. Brittiska vet att detta inte är realistiskt.

(Och vi må ha färre röda dagar - men när en röd dag infaller på en helg så tas den ut efterföljande måndag. Detta trots att röda dagar inte är lagligen påbjudna utan frivilliga från arbetsgivaren. Få företag skulle drömma om att inte erbjuda bank holidays.)

Och innan ni frågar: inkomstskatten är högre än i Sverige. Arbetsgivaravgiften - National Insurance Contribution - är ungefär samma som i Sverige. Mitt företag - som inte kan lita på att staten erbjuder förskolor som kan luras att vabba åt skamsna föräldrar som pressas att jobba trots sjuka barn - erbjuder rabatterad barnomsorg, privat sjukförsäkring så att om jag inte vill behöver jag inte vänta på NHS och de sparar motsvarande 5% av min lön i en pension scheme åt mig - detta dras inte från _min_ lön utan är utanpå den (jag spar dessutom 5% själv).

Allt detta gör mitt företag för att försäkra sig om att de kan locka och behålla personal med viss kompetens, eller potential för en viss kompetens.

Vad gör Svenska arbetsgivare? Gnäller och kräver att staten ska trolla fram VoIP-tekniker: exakt femton stycken, erfarna och desperata efter ett jobb. Igår.

Så. Visst går många arbetslösa här. Påstår inget annat. Men inte samtidigt som företagarna sitter på sitt arsle och gråter för att staten inte ger dem SAS-programmerare med körsbär på.

När Svenska företag är beredda att satsa något själva i jakten på kompetens så kan de börja gnälla. Annars kan de bara hålla käften.


Jag vet ingenting om arbetsmarknaden i Storbritannien, men jag tycker att som kritik mot den mer eller mindre eviga hetsen på arbetssökande att alltid vara lismande perfekt arbetsnarkoman så funkar det, och som kritik mot svenska företag som ibland känns som Lorrys "men vi har ju ingen lokal"-gäng så har den även sin poäng.

Och hörni... Det är en text på 600 ord. Nej, det är klart att det inte är hela sanningen och ja, jag är väl medveten om att just du har träffat folk som tycker att jobb bara ska dyka upp och att du även känner arbetsgivare det är synd om. Och Jackie var nazist.