Nya Skor

Lite för stora i skaftet, vilket resulterar i att det glappar lite/en del när man knatar. Men annars är de schyssta.

Damn Right II

"Dialogue is necessary with people misunderstanding each other. You have dialogue to clarify misunderstanding. There is no misunderstanding here. Israel itself knows exactly what it’s doing. It know it’s illegal. The EU knows. It’s not a misunderstanding. What’s the point of a dialogue? To tell them it’s wrong? Well, they already know it’s wrong."

-Norman Finkelstein

Damn Right

"A human being should be able to change a diaper, plan an invasion, butcher a hog, conn a ship, design a building, write a sonnet, balance accounts, build a wall, set a bone, comfort the dying, take orders, give orders, cooperate, act alone, solve equations, analyze a new problem, pitch manure, program a computer, cook a tasty meal, fight efficiently, die gallantly. Specialization is for insects."

-Robert Anson Heinlein

Kom igen, kom igenkomigenkomigen!

Kom igen då (amerikanska, brittiska och svenska) posten! Heja heja! Jag vill ha mina saker!

Ja, så kom då. Ner i lilla lådan.


Man ska inte underskatta konsumerande som hobby. Man ska inte underskatta det psykologiska välbefinnande som infinner sig när man får tag på kvalitet till struntsummor.

Piss, Pest och Senapsgas

Jävla skitinternet och jävla skitbritter. Här tänkte man att man kanske skulle kunna få sig ett par ganska hyfsade skjortor ganska billigt från TM Levin. Britters idé om slim fit har ju kanske inte så mycket att göra med verkligheten men jag tänkte att om man nu beställde från deras mest mest mest slimmade linje så kanske man kan få något som går att använda utan att man ser ut som en idiot. Sagt och gjort. En svart och en vit. Slim fit. 25 pund styck. Rätt OK pris till vad man antar är någorlunda kvalitét (påstås att de ska vara nedsatta från 85 pund, men jag är ju lagom skeptisk till det. Eller, dom har säkert kostat det. I typ en kvart.). Tror ni att det skulle gå så lätt? Först så har vi den ohemula frakten på 15 pund. Sen har vi en sida som inte vill fungera och vara hjälpsam utan som i stället hänger sig stup i kvarten.

Sen vill dom inte ens ta betalt av mig. Swear to god. Kan. Inte. Betala. Med. Kortet. Det finns inte en sak med den sidan som inte jävlats med mig och när dom inte ens kan ta mina pengar så är fan måttet rågat.

Jag blir faniminlillalåda lite grinig nu. Ledsen och kinkig.

EDIT: nu har jag fixa't. Skjortor på väg.

Intelligent Misantropi

Indy har en väldigt bra blogg som jag läser mer eller mindre slaviskt. Det är inte alltid jag tycker att han har rätt, det är inte alltid jag känner att jag förstår hela innebörden, men det är i stort sett alltid intressant.

Hursomhelst. På ett helt annat ställe på internet så länkade Indy till ett par inlägg (1. 2.) han har skrivit om sk. intelligent misantropi. I mångt och mycket så håller jag med, men det finns en grej som är lite komplicerad. Indy skriver:

"Before you let them hurt you, examine their opinions, their behaviour, their intellect, and most certainly you’ll come to the conclusion that they are fuck ups not worthy of your respect. Only when their words are damning and true is when you should start worrying. If they curse you with false and unintelligent bullshit, why bother? Instead, without aggression or pessimism, just sit back and let misanthropy rule. They suck."

Problemet är att majoriteten bestämmer och kan därför skada dig. De kan komplicera ditt liv. Sen har jag personligen lite svårt för att se hur man inte känner "aggression or pessimism" inför den flodvåg av likriktning och ovilja att tänka efter som mänskligheten är.

Hursomhelst. Indy citerar även Nicolas Chamfort:

“one can be certain that every generally held idea, every received notion, will be an idiocy, because it has been able to appeal to a majority”.

Jupp. No argument from my side. Som McDonalds. Eller Scary Movie-filmerna. Eller Britney Spears. Eller Schlagerfestivalen.

Däremot...

...är jag lite sur. Pengabrist till stor del, säkerligen. Den allmänna pressen. Men det tar sig ett litet fånigt uttryck. Jag är nämligen just nu förkrossad över att en sak jag vill ha antagligen redan är helt såld, att en annan sak jag vill ha antagligen kommer stiga så groteskt mycket i pris att jag inte har råd med den och att jag och står och velar mellan vilken av två väldigt likartade saker jag faktiskt ska köpa. Om någon.

Idioti. Skärpning nu, Alex.

La Haine

En gång för kanske inte så länge sedan var jag så arg så att jag skrev det här:

"I hate the class system. I HATE IT. I. HATE. IT. I hate it so much that it hurts and makes me cry sometimes. I hate it so much that at times I fantasize about parts of this town being engulfed in flames and every fucking traitor and suck up suffering a faith worse than those they suck up to. I fantasize about people being crucified and smashing peoples faces in with bottles and seeing their faces freeze in fear when they realize that "no, daddys money won't get me out of this one" and then they die and I wear their well groomed fucking faces as a bloody mask, and their oily scalps as decorations and their credit cards as medals on a spear. "TRY LOOKING DOWN ON ME WHEN MY BOOT IS ON YOUR NECK AND YOUR MOUTH IS ON THE CURB!""

Så arg är jag nuförtiden också. Iband. Jag har inte blivit särskilt mycket mer nyanserad med åren heller. Däremot har jag nog blivit mer uppgiven, och ilskan och hatet har spritt sig och blivit kallare. Mer föraktfullt. Inte helt nöjd med den utvecklingen, kanske. Kanske inte.

Med tanke på hur jag ibland framställer mig i den här bloggen så kanske det jag skriver nu att framstå som helt wack, men jag dömer sällan folk. Jag ser inte ner på folk. Jag står inte över folk. Visst, jag kanske har bättre smak, är snyggare, lite smartare, är bättre på vissa saker, men jag ser inte ner på lite korkade, fulare människor med sämre smak. Det är helt enkelt ett subjektivt konstaterande och eftersom det är subjektivt så är det värdelöst. Och jag lägger ingen värdering i det heller. Jag värderar sällan folk. Det är sällan jag tycker att folk är 'sämre' saker (in want of a better word), de är helt enkelt vad de är. Vad de, enligt sina förutsättningar, måste göra och vara. Typ så. Det är inte bättre eller sämre, det är bara annorlunda. Same shit, different haircut. Jag har vänner som är smartare än mig och som är dummare. Jag har vänner som är fulare och som är snyggare. Som är rikare och som är fattigare. Som är tuffare och som är mesigare. Och jag älskar dem alla. Sen har ju naturligtvis även solen sina fläckar, det måste jag erkänna. Jag kan vara arrogant, stöddig, enkelspårig och vilja impa på folk mer än vad som kanske anstår mig. Jag är medveten om det, om att jag på en hel del plan är väldigt fånig men jag jobbar på det också. Ofta hinner jag dock inte hindra mig, men ja. Det blir väl ändring på det också. Har man spenderat en halv livstid på... ...något annat, så...

Det jag dock ser ner på är folk som ser ner på folk. Det är kanske det jag hatar mest av allt i hela världen. Som tror att de är så jävla mycket mer värda, av någon obskyr anledning. Ingenting i hela skapelsen gör mig mer förbannad än översittarfasoner och jag skulle inte bli förvånad om jag någon dag i framtiden blir så satans arg att jag faktiskt gör något jävligt drastiskt. Något jag har drömt om sen barnsben. Förhoppningsvis hinner världen på något mirakulöst sätt bli ett bättre ställe innan dess, men jag tvivlar på det.

Jag är inte arg nu. Jag konstaterar helt enkelt vem jag är och hur jag är. Inte alltid så mycket, men ofta.

Svammel. Svammel på arbetstid och svammel på fritiden. En mycket god vän sa en gång till mig, när jag mådde väldigt dåligt och sörjde mig själv (mer eller mindre) samt undrade vart fan jag hade hamnat, om jag var långt före eller långt efter resten av mänskligheten: "Det är vare sig före eller efter. Det är bredvid." Det är nog bland det mest stärkande någon någonsin har sagt till mig.

Men jag hatar fortfarande klassamhället och varenda jävla samhällsklass. Vissa mer, vissa mindre.

Hej Kompis!

Ny kompis. Fast bara halvfärdig. Rätt nöjd men linjerna på hans lår och lite andra linjer är lite väl skakiga, men vafan. Det är bara en tatuering.

Trevlig kväll igår. Lyckades undvika att bli överförfriskad, vilket ju är bra.

Helt orelaterat (mer än att man alltid är lite känsligare när man är lite ömtålig dagen efter) så är mitt konstanta nyårslöfte att bli mindre fånig, på så många sätt. Man är ju ett fortlöpande arbete, s a s. Som alla andra.

Har börjat läsa om "Football Factory"-trilogin. Äcklig bok, men jävligt bra. Och med en hel del poänger angående samhället och insikter i (brittisk) arbetarklassmentalitet från många olika håll. Rekommenderas.

w00t!

Andra människor tycker tydligen att jag 1) är intressant, 2) skriver intressant om intressanta saker eller 3) är rolig/skitsnygg. Er ödmjuke tjänare (jag alltså) har nämligen skrivit lite åt en helt annan blogg och skulle man vara intresserad av att läsa det (det handlar om vad jag ser fram emot under hösten, musikaliskt sett) så kan man läsa det här.

Jag är inte helt säker på texten. Jag tycker nämligen att jag nämner bandet Von vid namn alldeles för sällan.

Jag har för övrigt tatuerat mig idag. Det var inte skönt, men inte alls lika illa som jag trodde att det skulle vara. Bilder på det kan nog tänkas dyka upp så snart den inte är kladdig av salva, blod, bläck och lymfvätska. Och så snart jag orkar ta en bild, vill säga.

Det är inte lätt

Det är något fel med ljudet, tycker ni inte? :)

Jag har, efter att ha sett det här klippet, en större förståelse för att folk inte alltid ser så positivt på det där med tatueringar.

En RIKTIG kvinna

Med anledning av detta: http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/14/darfor-ar-lisbeth-salander-inte-en-riktig-kvinna



Jag blir så JÄVLA provocerad. Nej, det är klart att Lisbeth Salander inte är en riktig kvinna (kolla namnet, liksom. Sånt heter inte riktiga människor som inte är födda på 40-talet). Hon är en romankaraktär. Klart hon är överdriven på många sätt. Som typ ALLA romankaraktärer. Men det jag blir mest förbannad på är detta: hade du sett NÅGON uttala sig såhär om en manlig romankaraktär? "Carl Hamilton är ingen riktig man." Nä. Han kallas för psykopat lite här och där (precis som James Bond gör och gjordes) men är det någon som någonsin säger att han/de därmed inte är män? Nä. Det antyds liksom lite fint att det inte strider emot något slags manlighetsideal att vara sjukt våldsam och amoralisk. Faktum är att det är lite det manlighet går ut på. Att vara en fara för andra och samhället är manligt. Manligt är något bra, minns det barn.

Grej 2: VARFÖR skriver människan den här artikeln? Den handlar ju inte om något, mer än att hon vill få fram att kvinnor är av naturen programmerade att ta hand om barn. Men det är ju naturligtvis det den handlar om. Vilket är konstigt i sig. För om det är så naturligt borde det inte behöva diskuteras, eller hur? Det är ju ingen som diskuterar det där med andning eller att ungdomen nuförtiden är helt onaturliga som har lärt sig att flyga eller sånna goa grejer.

Grej 3: Kärringa är ju uppenbart kristen, vilket gör henne värre. Jag menar, jag har läst nazister som skrivit likadana saker och jag har inte trott att dom var kristna, men det språkbruk hon använder... Hon måste ju vara kristen. Och kristna ska hålla sig borta från vetenskapen. Det bara är så.

Exempel 1: "Här på newsmill har en rad skribenter nyligen publicerat texter om hur de funnit lyckan. De vet hur man blir lyckligare, framgångsrikare, vis och omtyckt. De har valt foton där de skrattar eller ler varmt mot kameran. Lisbeth Salander är inte av dem. Hon söker inte lycklighet. Hon är hemmastadd i olyckan och i detta delar hon livsfilosofi med punkare och hårdrockare. Man föraktar dem som vill upp i strålglansen. Man hyllar solidaritet i utanförskap och i skuggorna."

Men vad är det för FEL kvinnan? Strålglansen? Lycklighet? Det är ju inte ens ett ord! Och vad fan vet hon om punk och hårdrock? Jo, de handlar om utanförskap i skuggorna och bla bla bla. Bland annat. Vet du varför? För att man inte vill hamna i samma strålglans som nazibiologister som hon. Man vet att det inte finns någon "lycklighet" tillsammans med fredagsmyspacket som tycker att det är minsann kärringens lott att byta blöjor, för kvinnor är ju av naturen så jävla mycket bättre på det (vi har ju en blöjbytargen, liksom). Man vet mycket väl att den där kristna, tillåtande "strålglansen" är en jävla lögn som går ut på anpassning. Det är en jävla Henry Ford-variant av "lycklighet". "Du får vara så lycklig du vill bara du är det på samma sätt som oss"-lycklighet. Andra sätt är fel. Lite äckliga. Något man kan se ner på lite. Som att det är fullt naturligt att man blir lycklig och upptagen i någon jävla smutsig strålglans av att umgås med folk som sväljer status quo och västerlandets/kristendomens hyckleri med hull och hår? Tack men nej tack. Jag blir lycklig på mitt eget sätt it it is all the same to you. Men det är det naturligtvis, för avvikande beteende kan ju inte tolereras utan måste, på något sätt, vara fel. måste vara sjukt. Att någon anna skulle kunna välja något som JAG väljer bort, det går ju inte. Då faller ju hela verkligheten. Sen kanske man av ren stolthet väljer bort den lycka som går ut på att man blir "framgångsrik" och "omtyckt". Det kanske finns saker som är mer värda än det? Principer? Jag kanske väljer att inte ge upp det jag vet är sant och vackert för att få hänga med en mänsklighet som närmast är att jämföra med mentala lådbilar utan hjul? Måhända kanske jag väljer en annan (livs)lögn, men det är i alla fall mitt val. "Never surrender, never give in, never let the enemy win" som Blitz skaldade. Eller "hellre dö i blod än leva i skit" som Skitsystem sjöng en gång i tiden.


Exempel 2: Det kan vara skönt att tycka riktigt synd om någon på avstånd. En sargad Lisbeth Salander, en utanförstående flicka med svavelstickor eller Jesus som lider för alla på korset.

Jesus... Tror ni inte att den gubben börjar bli lite trött? Vem i dagens samhäller bör egentligen tycka synd om Jesus? Det är knappast det som är dealen. Jag tycker att på en del sätt så var Jesus rätt ball, men jag tycker inte synd om honom. Att tycka synd om honom vore att nedvärdera honom. Han valde sitt liv, han valde sitt öde, han visste vad han gav sig in på och han valde sin död. Han var på det sättet stolt och stark. Och läser man bibeln finns det ingen anledning att ycka synd om någon eftersom det var det enda sättet det kunde gå till på för att nå det resultat man var ute efter. Nej, det där självömkande 'tycka synd om'-grejen som kristendomen har inplanterat hos oss vore det rätt skönt om världen kunde göra sig av med. Men återigen gör det hennes tro uppenbar.

Grej 4: I verkliga livet är våldbenägna kvinnor varken it-snillen, mästare i marchal arts eller flitiga i matematik. De brukar vara impulsdrivna, kan ha testat droger och ingå i ett gäng. Kvinnliga sekt- eller terrortorpeder, som Hanadi Jaradat eller barnflickan i Knutby, är inte som Lisbeth Salander ute efter revansch för egen del. De är troende och beordrade att döda för en påstått hård Gud i ett himmelskt dödsrike.

Du, jag är ledsen, men våldsbenägna män är inte IT-snillen, mästare i "marchal arts" (sic) eller flitiga i matematik heller. De flesta är brutala och känslomässigt störda råskinn utan någon form av förfining. Min erfarenhet (som även om den inte är överdrivet stor ändå har givit mig viss inblick i det hela) är att de är impulsdrivna, har testat droger och ofta ingår eller har ingått i ett eller flera gäng (nazism, någon? MC-klubbar? Black Cobras? Ringer det någon klocka?). Jag är ledsen, men det finns inga manliga Lisbeth Salanders heller. Förrutom Carl Hamilton då, denna manliga förebild. Jag gillar förövrigt att hon skriver "en påstått hård Gud" och inte "en påstådd Gud." Once again, sing hallelujah.



"Kan kvinnor göra som Lisbeth Salander?
-Knappast, svarar jag."

Nä, det kan KNAPPAST män göra heller. Kort sagt, det är inget FOLK eller MÄNNISKOR kan göra sådär i största allmänhet. Om man inte är psykopat. Men då är man ju ingen KVINNA eftersom man inte är VÅRDANDE, eller hur? Hur mycket fitta och pattar man än har.


Först och främst: räkna alltid med att en tredjedel av kvinnorna har mer manliga hjärnor och en trededel (sic) av männen har hjärnor som påminner om de flesta kvinnors. Man ska inte fastna i schabloner om kön och könsroller.

Jasså? Så en tredjedel av alla kvinnor har en manlig hjärna och en tredjedel av männen har kvinnlig hjärna? Borde det inte i sådana fall betyda att det är rätt kvinnligt med manliga hjärnor? Jag menar, en tredjedel är en GANSKA stor grupp (1 miljard människor är ganska mycket, eller hur?). Och vice versa, att det är manligt med kvinnliga hjärnor. Och om man nu inte ska fastna i schabloner om kön och könsroller, varför är den här artikeln skriven? Och framförallt, varför är den skriven med ett så tydligt fokus på vad som INTE är kvinnligt beteende och vad kvinnor INTE kan gör? Och vad utgörs de övriga två tredjedelarna av befolkningens hjärna av? Finns det en skarp gräns? Finns det bara två sorters kvinnor, vårdande och barnahatande? Eller är det kanske lite flytande? Man själv tänker att det nog kan vara lite uppblandat och vara aningen påverkat av hur man blir uppfostrad och vad man blir utsatt för men det är väl inte intressant att ta reda på (eller i alla fall låta plebejerna veta) hur resterande 4 miljarder hjärnor här i världen fungerar för status quo-anhängare. Det hjälper ju knappast mänskligheten att nå dess SANNA mål.

Det finns liksom ingen orsak till den här artikeln och det hon skriver. Hon säger ju ingenting. Mer än att "våld smittar" (alltså samma smörja som vi har hört sen Motorsågsmassakern kom ut på video och W.A.S.P. kastade kött på publiken och sjöng om att knulla som bestar. Och jag är ledsen, men andelen motorsågsmassakermord är ganska låg vad jag vet.). Kontentan av hela artikeln verkar gå ut på att det vore jättejobbigt om kvinnor lärde sig att hämnas på slemhögar till män och om kvinnor började bete sig som män redan beter sig så skulle samhällets grundvalar skälva. Jag känner att det är lite orättvist. Varför skälver dom inte redan nu, när jag och mina manliga gelikar beter oss illa? Har man byggt in några former av säkerheter som gör att jag, genom att vara man, inte kan sabba världen lika mycket som någon med tuttar kan göra? Helt orättvist.

Til syvende og sist: det Rigmor uppmanar till är en anpassningspolitik där det blir bättre om alla håller sig på den plats Gud Fader satte oss i för 6000 år sedan när jorden skapades. Så råkar vi inte ut för några missöden och så kan vi intala oss själva, i sann 1984-anda att slaveri är frihet, att göra sig själv lycklig och till den person man är och vill vara är skadligt, att det västerländska samhället inte är starkt nog för att låta folk leva sina liv som de själva vill, att gud och naturen har något med något att göra.

Jag måste bara komma in på min slutpoäng här. Jag är så JÄVLA trött på alla JÄVLA idioter som tycker att det är helt OK att storartade varelser som människan ska fortsätta vara naturens jävla nickedocka! Det är väl helt jävla oväsentligt vad som är naturligt eller inte! Det har väl inget med någonting att göra? Det är fullt naturligt att stjäla, mörda, våldta, kriga, förråda, bedra och i största allmänhet bete sig som svin, men vet ni vad? Vi tycker inte att det är OK beteende. Vi bestraffar det till och med! Kort sagt så är "naturligt" bara en jävla ursäkt för att man inte orkar/vill/vågar ta tag i det faktum att ens ideologiska perspektiv är jävligt avgörande för hur man ser på världen och det som är sant. Fyfan vad jag hatar kristna och annat hycklande religiöst pack som drar in vetenskap och "naturligt" och fyfan vad jag respekterar sektgalningar som åtminstone har stake nog att säga "nej, det står i bibeln att det inte är OK och därför är det inte OK vad din jävla vetenskap än säger."

Allra sist så måste jag säga en sak till: Gud/JHWH/demiurgen/get kan dra åt helvete. Vad han vill eller tycker att mitt liv ska gå ut på är helt jävla irrelevant och vill han förklara det för mig så bör han göra det öga mot öga. Så att jag kan spotta i det. No gods, no masters.

P.S. Han heter Nikanor, inte Nicanor. Det heter martial arts, inte marchal arts.
I övrigt håller jag med 138 när han kallar Newsmill för "alla svenska rättshaveristers onanihörna på internet."

Och på ett mer skämtsamt plan så svarar jag Rigmor och hela newsmill som har funnit lyckan såhär:
Förlåt för att det jag skrivit är ofokuserat och lite allmänt blajigt. Det är något jag inte verkar kunna ändra på.

You always deserve the shoes.

Jag funderar på att köpa ny skor. Jag känner dels att jag skulle vara vågad och köpa ett par bruna chelsea boots och dels är det så att jag behöver något att använda till dagligdags under hösten och vintern. Något (mer) att slita på, s a s. Så jag funderade på de här för 899:-:

Lagom rejäla och sådär. Gummisula så jag slipper ha ångest över lädersulan (något jag alltid får annars). Helt ok. Grejen är den att jag känner mig alltid lite lurad om jag betalar fullpris för saker och ting. Speciellt skor. Så jag har kollat runt lite på andra ställen, bland annat mitt favoritställe, Herring Shoes. Där hittade jag ett par Loake-boots för 119 pund +15 i frakt, dvs runt 1600:-. Ångest med lädersula en svensk höst (fast jävligt skönt).

Sen finns ju det här paret från GANT för 99 pund + 15 pund (ca 1350:-) i frakt.


Jag ställer mig lite frågande till hur jävla bra kvalitén är på ett par skor från GANT. Jag vet att deras strumpor är sjukt grymma, men det är ju lixom en annan grej. Och så återkommer vi till det här med användandet. Jag hade ju tänkt ha de här som 'varje dag'-skor, mer eller mindre. Som man inte är så rädd om. Hur nojjig skulle jag inte vara om ett par blankpolerade Loake's eller GANT-skor jämfört med ett par (relativt) billiga, matta, semislitna skor? Å andra sidan så vet jag ju av erfarenhet att man ska köpa de snyggaste pjucken, annars kommer man (eller iallafall jag) gräma sig.

En annan grej är ju det faktum att jag VET att de där Loake-skorna kostar runt 2200:- i Sverige så man har ju tjänat (nja) en liten slant (= mår man bra av), men jag har ingen koll på vad man faktiskt skulle tjäna, rent pengamässigt, på att köpa GANT-skorna. Upplys mig, någon.

Eller ska man ta och köpa sig ett par låga, vinröda doc Martens?

Jag tror att det är bra för mig att inte skämma bort mig själv. Att straffa mig själv genom att inte köpa det jag vill ha mest.

Nåja. Vi får väl se om jag får några pengar ALLS. Och det finns ändå saker som går före, typ glasögon.

Kom igen nu, make your voices heard.

Feeling The Darkness

Jag fastnade aldrig för Poison Idea. Jag köpte 'Feel The Darkness' för ett gäng år sedan och någon annan skiva (som jag sedan sålde) men njae... Inte min grej. Förstod aldrig varför det bandet skulle vara världen bästa HC-band och förstod framförallt inte hur folk som gillar samma saker som jag kunde tycka att Poison Idea var världens bästa band. Så 'Feel The Darkness' ligger i en låda på vinden, och har legat där i ett gäng år nu. De ska tydligen spela här snart och med tanke på hur de levt (Pig Champion (världens bästa artistnamn, näst efter Sexual Goatlicker) är ju redan död) så frågar man sig om man kommer få en till chans. Så ska man gå och se dem? Fast jag gillar dem ju inte så varför skulle jag gå?

Sen fick jag se den här videon:

Nej, det här är inte Poison Idea. Det är någon form av skolband, men det är så ballt! Tuffa ungar. Varför var inte jag så tuff när jag var liten? Men det som slog mig mest av allt var att jävlar vad riffet i 'Plastic Bomb' är ondskefullt! Överhuvudtaget så är hela låten jävligt ond. Måste nog ta och gräva upp den där skivan och se om jag var helt dum i huvudet runt 2005.

Ett tips, förresten (som jag snodde från 138):

Heavy Metal Holocavst Kvlt

Nu på lördag spelar Wolf på Debaser Medis (tillsammans med Hellennium och den hårda kvartetten Sonic Ritual), och även om jag inte lyssnat överdrivet mycket på dem så är Debasers beskrivning rätt så mycket på pricken både vad det gäller Wolf och vad som är vackert med hårdrock:

"Wolf är ett av våra absolut bästa old skool, heavy metal-band. I Tyskland tatuerar folk in deras namn, och när The Sword och Wolfmother lakar ur allt som är vackert och rent med metal, är Wolf TRUE AS FUCK! De vet att det bästa sättet att kommunicera fest, smuts och blod, svett och nitar är genom att låta som Judas Preist. Eller som de själva säger, ”No swords or dragons and shit, just pure metal terror.”"

Lite fånigt kan folk med nöjesguidensmak gärna tycka, men heavy metal har inte (och ska inte ha) direkt en historia av att hålla igen på... Något alls. Fast det är ju inte särskilt old school att stava som Debaser gör. Inte ens Sad-X eller Antaeus gör ju det (bara nästan).

Gratis innan 22:00 också, påstås det.

The Second Coming

Turning and turning in the widening gyre
The falcon cannot hear the falconer;
Things fall apart; the centre cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned;
The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity.

Surely some revelation is at hand;
Surely the Second Coming is at hand.
The Second Coming! Hardly are those words out
When a vast image out of Spiritus Mundi
Troubles my sight: a waste of desert sand;
A shape with lion body and the head of a man,
A gaze blank and pitiless as the sun,
Is moving its slow thighs, while all about it
Wind shadows of the indignant desert birds.
The darkness drops again but now I know
That twenty centuries of stony sleep
Were vexed to nightmare by a rocking cradle,
And what rough beast, its hour come round at last,
Slouches towards Bethlehem to be born?

-W.B Yeats

En dikt som passar mitt sinnelag ganska rejält just nu. Jag är på ett rätt nihilistiskt humör. Inte så att jag mår dåligt, jag bara mår inte alls, direkt. Typ. Det enda jag egentligen känner är beklagligt (när jag inte mer eller mindre bara iaktar världen utan att försöka känna något alls) är att jag önskar att jag inte kände något slags behov/fick impulsen att köra upp den här negativa intigheten i ansiktet på folk. Jag känner helt enkelt för att vara dryg och otrevlig mot folk. Inte ett så sympatiskt drag. Dryg, otrevlig och fånig. I min värld ligger de orden så pass nära varandra att de är synonymer.

Men jag vet inte. Förhoppningsvis så kommer en högre seratoninhalt att leda till ett något mer avslappnat förhållande till världen.

Men dikten är ändå ganska beskrivande för den vertigokänsla jag allt för ofta får när jag försöker överblicka mitt liv och så stora delar av mänskligheten.

Är det så att jag analyserar mig själv för lite eller för mycket? Gudarna ska veta att jag inte har några problem med att hitta fel hos mig själv, vilket jag inte nödvändigtvis tycker är en negativ egenskap. Man kan knappast utvecklas till en bättre och mer värdig människa om man inte känner till felen hos sig själv. En del av de kan man ändra snabbt, andra tar längre tid och en del av dem är helt enkelt delar av en själv man inte kan göra så mycket åt och då får man lära sig att arbeta runt dem. Eller inte. Men på något sätt så får det mig ibland att känna mig allt för speciell, på fel sätt, för det känns inte som att det är något folk engagerar sig i. Eller så har de gjort det och tror/beter sig som att de är färdiga nu.

Eller så är det helt enkelt brist på kommunikation. Det är något jag vet att jag är dålig på.

Skitsamma.

Det finns planer på några, lite mer ambitiösa, inlägg. Ett om konst, ett om en artist jag är imponerad av och ett om varför poppen måste dö (som jag hoppas kan bli ett definitivt avslut för mina funderingar angående den "alternativa" kulturens existensberättigande och hur man knappast kan tycka att man är speciell för att man lyssnar på miljonsäljande artister). Får se om något av de publiceras. Än så länge så är de alldeles för ofokuserade och med för otydliga poänger för att läggas upp. Kanske ett inlägg om moral och om vissa jämförelser jag gjort med mig själv och litterära personer. Kanske kanske kanske. Det har jag inte ens börjat skriva ner stödord för.

Just det! Med lite tur så läggs en grej jag skrivit upp på en annan blogg inom en nära framtid, men det får ni reda på mer om så fort den har lagts upp.