Typiskt

Har varit skittrött hela dagen. Nu är klockan tolv och jag ligger och snurrar i sängen och bara tänker på mina misslyckanden and my impending doom.

Den här stressen börjar ta sig jävligt konstiga uttryck. Tidigare idag grät jag när jag höll i Fisak, lyssnade på Dan Berglund och läste en text om klasstillhörighet (man behöver se sig själv utifrån oftare än vad man tror). Jag har inte gråtit på typ ett år, men en torsdagsmorgon i juni skulle jag tydligen göra det.


-Penitenziagite!