Life so far

Idag har vi fått en ny frisyr. Eller rättare sagt, samma gamla frisyr fast med en bena. Känner mig väldigt världsvan. En bieffekt av frisyren har visat sig vara att jag lätt får en liten såndär bångstyrig Cry Baby-lock. En liten en.


I övrigt? Förrutom eventuella diverse äventyr under julen, en tripp till Berlin samt kanske någon konsert har jag bestämt mig för att ha tråkigt och inte konsumera ett skit (speciellt inte sprit) i höst. Ett av skälen till det är att jag, om inte spontantatuerade mig så iallafall spontanbokade tid (jag ramlade av en händelse över tatueraren idag, något jag tidigare hade tänkt skulle ske mer planerat men på sista tiden bestämt mig för att skjuta upp), något jag såhär i efterhand känner var obetänksamt. Men lagt kort ligger. Får skära ner på allt annat så man ändå har tid och råd med allt man ska och måste göra. Borde inte nödvändigtvis vara ett problem. Jag menar, rent logiskt sett så behöver jag ju inte köpa ett nytt klädesplagg förräns jag fyller typ 35 och jag har ju en och annan ekonomisk buffert. Nåja, det löser sig. Om inte annat så försöker min bank typ kasta kreditkort och lån över mig. Dessutom har tatueringsstudion kommit på att det är rätt smart att folk ska kunna tatuera sig på avbetalning.


Ett annat skäl är att jag kommer läsa/plugga min lilla bakdel av mig. Känner på mig att det här kan bli skitknepigt. Faktiskt. Fast det gör jag alltid. Jag hatar framtiden och jag hatar pengar.


Mest av allt blir jag lite ledsen på mig själv, för att det verkar vara så jävla svårt för mig att ta mig i kragen när det gäller pengar och ekonomi. Det är ju liksom inte bara mig det gäller, men av någon anledning så verkar det där med att tänka efter före vara skitsvårt. Impulskontroll är sånt som andra har.


Nåja, det bästa i kråksången är åtminstone att studiebidraget inte dykt upp än. Går allt som det ska så kan jag nära nog lägga hela det i sparbössan. Samt att med tanke på att tatueraren vid ett tidigare tillfälle mer eller mindre bad på sina bara knän (nåja) om att få tatuera något särdeles tufft på mig så kanske han inte vill skinna mig totalt. Man tänker att alla dessa olika faktorer (självvald askes/exil, inramlande pengar, avbetalningar, total brist på tid att spendera pengar) kanske kan leda till att man gör något mer vuxet någon gång i sitt liv. Mer vuxet än att vara full för typ tionde året i rad, dvs.

Mest av allt är jag faktiskt trött på mig själv. But what else is new, liksom? Jag har fan spenderat hela mitt liv med att vara besviken på mig själv, att skämmas för mig själv eller liknande.