fredag 30 april 2010

"Blood is the price of progress"

Köpte skiva nyss:

Den kan och bör beställas härifrån. Limiterad till 500 ex och med extraspår och annan låtordning jämfört med CD-utgåvan som kom ut 2005. Ska man beskriva musiken så är det någon form av black/death möter industri, fast utan att det blir bögigt.

Framförallt så tycker jag att följande statement är väldigt uppiggande i den bransch/scen som är totalt översvämmad med deluxeutgåvor, Die Hard-varianter och annat som är till för att sälja formatet och inte musiken (och som även skapar en riktigt vidrig eBay-marknad, där folk köper skivor enbart för att sälja dyrt):

"This release is limited to 500 copies. Standard lp jacket, printed inner sleeve and black vinyl. NO "DIE HARDS". NO "EXTRAS". All copies the same. ... NO TRADES. NO MORE THAN 1 COPY TO A PERSON."



torsdag 29 april 2010

En riktig fena på det där.



I övrigt? Jaha. Typ så. Jaha.

Gick och försökte byta jeansbyxan. Dom hade inga nya i samma storlek. Så jag ska dit imorgon och lämna tillbaka dem. Tur i oturen, för jag hittade en webshop där jag hittade samma modell och samma storlek fast med stadkant. Rådenim. Samma pris. Trevligt.

Jaja. Jaha. Jaja.

Kul att fåfänga och konsumtion är det enda man har att sätta emot existentiell ångest. Nåja, det funkar ju. Så länge man har en slant, en kam och pomada.

Bleed

Inquisition ska tydligen släppa nytt under 2010. HÄR kan man lyssna på ett nytt spår och läsa mer om planerna (dessutom ska tydligen någon gammal rehearsal släppas på vinyl, säger det allvetande interwebz).

Dessutom ska tydligen första skivan "Into the Infernal Regions of the Ancient Cult" återsläppas på både SeDe och vinyl. Och som extra bonus ska den också vara mastrad den här gången. Den ska alltså inte bli remastrad inför återsläppet. Den ska mastras. För första gången. Antagligen ska det väl hållas på och ges ut Die Hard-utgåvor med extra lullull så att frimärkssamlarna får sitt också.

onsdag 28 april 2010

Asså.

Hur kan det komma sig att man kommer till den här bloggen om man googlar mitt fullständiga namn? Jag har ju liksom inte skrivit något som involverar mitt efternamn och bara refererat till mitt eget förnamn i förkortad version.

Hmmm... Inte för att jag är sådär jättehemlig, men ändå.

Herre. Jävla. Gud.

"Fucking magnets/how do they work?"



Jupp.

Fy för mig

Idag har jag varit på ett särdeles speciellt humör. Det hela började nog med att jag inte alls vaknade/gick upp i tid. Sen fortsatte det med att jag hade köpt fel pomada (den nya är så hård att jag nog på_riktigt kommer ha träningsvärk imorgon. Seriöst, den är nästan omöjlig att få upp ur burken. Plus att den knappt går att tvätta bort från kammen.) men OK, det ordnade till sig någorlunda. Sen, på vägen ut till SU så tycker jag att jeansjackan sitter fel och är ful samt upptäcker att höger ben inte sitter som vänster ben på nya jeansbyxan. Det är lite vridet så yttersömmen sitter ett par centimeter närmare fotryggen, om ni förstår vad jag menar (om de ändå kunde ha suttit fel på samma sätt!). Och jag är anal nog för att tycka att sånt är riktigt riktigt jobbigt. R I K T I G T . J O B B I G T. Så nu har jag suttit och tänkt på det hela dagen istället för att vara konstruktiv. Och jag fick en jättebra idé till uppsatsen (som borde bli klar ikväll eftersom jag kommer vara upptagen varje dag fram till på måndag, då den ska lämnas in.) men den verkar jag ha glömt/förlorat/tappat bort. Sen skulle man åka hem från SU, med snea byxor och funderade på om man skulle försöka byta dom, men det känns så jobbigt och pinsamt. Tänk om jag inte får det? Total förnedring. Dessutom så lyckades jag ha sönder byxorna när jag provade dom så jag fick dom lagade av Åhléns så det är ju inte omöjligt att jag kommer misstänkas för någon form av fuffens. Åh, jag hatar verkligen sånt här. Men jag måste ju dra förbi där och försöka fixa ett par nya, annars kommer jag ju bli sjukt bitter.

Nåja. Så jag känner mig helt upprörd över det här och kommer att tänka på andra saker att bli upprörd på och så blir vädret sämre och jag letar efter en snusnäsduk men hittar ingen i hela city så jag åker hem och det börjar regna på vägen från T-banan och gnäll gnäll gnäll så jag kommer hem och öppnar dörren och där sitter Sabbat. Och jag skäller på honom för att han inte flyttar sig från hallmattan. Så han kommer fram och ska kramas, vilket han gör genom att ställa sig med framtassarna på mitt ben och jag skäller på honom igen för att han är i vägen och för att han kan göra noppor i nya byxorna. Så jag går in i köket och han blir helt hispig för han tänker att han kan få blötmat och ställer sig med framtassarna mot mitt ben och jag skriker verkligen åt honom att dra och slänger undan honom. Sen får jag lite lite dåligt samvete och öppnar kylen och plockar fram blötmaten och Sabbat sticker naturligtvis in huvudet i kylen (som han ALLTID gör) och jag puttar igen dörren så han klämmer nacken. Sen så smaskar jag upp blötmaten (lite extra eftersom jag var taskig) på en tallrik och han sitter bara och tittar på och är inte alls lika på som han brukar vara. Sen går jag därifrån och då äter han. Sen så ville jag klappas och kramas med honom för att visa att jag var ledsen och så men då går han bara iväg.

Jag känner mig som världens sämsta människa. Med snea byxor. Och ett hår man kan knäcka nötter mot. Och världens konstigaste Lee-jacka. Jag blir så jävla ledsen när jag beter mig såhär. Både för att jag är taskig mot katten och för att jag är så jävla anal. Jag är så trött på mig själv på så många plan. Mig själv och så mycket annat. Så nu har jag tröstknaprat nästan ett helt tråg Euroshopper Chocolate Chip Cookies.

Jeansbyxan. Fast inte på mig. Men visst är de schuckt snügga?


Fel pomada. Som jag köpte.


Rätt pomada. Den jag inte köpte.

tisdag 27 april 2010

Uck

Mår så risigt. Och inte för att jag har sovit lite.

Dessutom läste jag det här. Sverigedemokraterna alltså. Vilka lallare. Jag har faktiskt försökt anstränga mig för att ha någon form av respekt för det partiet och dom som röstar på det. Du vet, ta dom på allvar. Inte bara se dem som ett gäng idioter som är stolta över att deras föräldrar är släkt med varandra och som gillar helsvensk mat som koldolmar och pasta utan faktiskt se dom som människor med ett reellt problem som kanske måste lösas. Eller som att de åtminstone är symtom på ett reellt problem. Eller något. Men det går ju inte. Inte alls. Dom gör det ju omöjligt. Jag menar, läs intervjun. Det enda problemet som finns är att de är helt dumma i huvudet. Och nu menar inte som i ett "fy vad taskig han är mot barnen"-dum utan snarare ett "hahaha, han har frigolithjälm och snowjoggers på sommaren och käkar snor"-dum i huvudet. Jag bara måste citera min favoritdel:

"Ett barn kan ha fel hudfärg eller tillhöra fel etnisk grupp, precis som en vuxen, hur menar du att barn aldrig förföljs?

– Det kan väl hända att en folkgrupp förföljs, som med hutsi och tutsi i Afrika, då hotas alla oavsett om man är nio eller nittio. Då var det väl 700 000 som avrättades. Men det är ändå de vuxna som förföljs och barnen följer bara med av farten.

Men då går du med på att även barn kan förföljas?

– Nej, barn hotas aldrig av princip. Sedan kan det vara att man förföljer en hel folkgrupp, då åker alla med. Men då är det föräldrarna som har hittat på något som regimen inte tycker är bra.

Menar du att barn aldrig har drabbats av förföljelse?

– Jo, en gång i världshistorien. Det var Herodes som förföljde gossebarn. Men det är det enda."


Jag gillar det där med att "men då är det föräldrarna som har hittat på något som regimen inte tycker är bra." Typ som att födas till kurd, zigenare (jajajjaja. Rom.), jude, armenier. Typiskt dålig grej att födas som. Det fattar ju vem som helst. Och att sen avla ungar som tillhör samma folk... Ja, ni hör ju hur det låter. Gör man en sån dum sak och föds in i fel folk som bara envisas med att finnas, ja då får man ju faktiskt ta konsekvenserna av sina egna handlingar och räkna med att man blir folkmördad. Det är ju inte mer än rätt. Fast det kanske inte räknas som att folkmördas om man är barn och massakreras av bara farten? För att man hör till en förföljd folkgrupp? Jag vet inte, jag måste kolla upp det där. Man kanske inte blir lika död om man som barn blir mördad pga etnisk tillhörighet? Eller om ens päron mördas och man lämnas för att svälta ihjäl? Man kanske inte behöver hjälp och skydd från den rikare och mer civiliserade världen om det inte finns ett direkt uppsåt att göra en illa, utan det bara blir ett resultat av t ex. etnisk rensning eller folkmord eller liknande? Vad vet jag?

This Shore is Damned

Funtar på att gå och kolla på Glass Candy 1:a maj. De spelar nämligen på Debaser Medis och det är gratis om man kommer dit innan 22:00. Vilket man ju gör. Å andra sidan så vet jag inte om jag pallar att gå dit själv för att stå i ett hörn bland en massa människor jag inte gillar eller känner för att lyssna på ett band jag tycker är helt OK.

Jaja. Vi får se. Just nu är jag inte ett dugg pepp på något och har mest panik över vad jag ska skriva den där JÄVLA grejen om. Fan. Nåja.

måndag 26 april 2010

Eff Off

Så jävla mycket präktiga människor här i världen. I am not amused. "Look into my eyes and hate me" för att citera GG Allin (tror jag?).

Inte så ballt.

Varje gång jag ser Ajna Offensive's logga så tänker jag att det är en hög bajs. Det är det nog inte, men det ser ut så. Det är lite jobbigt, för jag har väldigt mycket respekt för Ajna.

Fuck Nature. Fuck Life.

Of course we are challenging nature itself and it hits back. It just hits back. Thats all. We have to accept that it is much stronger than we are. Its been said nature is full of erotic elements. I don’t see it so much as erotic. It’s more full of obscenity. And nature here is violent. Base. I wouldn’t see anything erotic here. I see fornication and asphyxiation and choking and fighting for survival and growing and just rotting away. Of course there is a lot of misery. But it is the same misery that is all around us. The trees here are in misery. The birds here are in misery. I don’t think they sing. They just screech in pain. It’s like a curse weighing on an entire landscape and whoever goes too deep into this has his share of that curse so we are cursed with what we are doing here. It’s a land that god, if he exists, has created in anger. It is the only land where creation is unfinished yet. Taking a close look at what’s around us there is some sort of harmony, the harmony of overwhelming and collective murder. And we in comparison to the articulate vileness and baseness and obscenity of all this jungle, we in comparison to that enormous articulation only sound and look like badly pronounced and half finished sentences… and we have to become humble in front of this overwhelming misery, overwhelming fornication, overwhelming growth, overwhelming lack of order. Even the stars up here in the sky look like a mess. There is no harmony in the universe. We have to get acquainted to this idea that there is no real harmony as we have conceived it, but, when I say this I say this all full of admiration for the jungle. It is not that I hate it. I love it. I love it very much. But I love it against my better judgment.

– Werner Herzog

Death Metal Pirates


Allas våra älskade australiensare Cauldron Black Ram har fått tummen ur och släppt en ny skiva. "Slubberdegullion" heter den. Faktiskt. På riktigt. Skivbolaget beskriver den såhär:

Aussie pirates strike again! 6 years after their first assault "Skulduggery", Southern death metal pirates start to conquer the world now!
Sailing into the sea with fast 2 beat, then destroy the sides of victim's ship with heavy middle tempo 2 beat. Unique heavy riffs making dark atmosphere. Rough and blasphemous dirty vocals. Old school death metal for dirty long-haired death metal pirates!

och skivan innehåller uppenbara hits som "Satanic Whores in Bestial Brothels" och "Haphazard Divulgence of Olde Evil.

Skivan kan med fördel beställas från Weird Truth samt laddas ner här.


Som en liten sidopost så måste jag rekommendera Akitsa's nya skiva "Au crépuscule de l'espérance." Kanske bland det bästa de har gjort, åtminstone enligt mina öron. Riktigt bra rå black metal möter Last Resort/4-skins-riffande möter noise möter Quebec-franska. Franska är ju inte min grej men man kan ju lätt sluta sig till att externa handlar om hur bra man är om man snackar franska, fast bara om man är vit. Typ som all fransk musik. Köp från Hospital och/eller ladda ner här.


lördag 24 april 2010

No Remorse

Jag köpte just en Judas Priest-tröja. Jag är inte helt säker på varför.

Totenkopf Rock'n'Roll

Här kan man lyssna på/ladda ner en podcast med en Boyd Rice-intervju, och en massa passande musik. Om man vill.

Varje jävla månad

Har just köpt hårdroxrelaterade saker på internet. Mår lite dåligt. Inte för att jag inte vill ha sakerna, utan för att de kostar pengar. La just märke till att Teitanblood-tröjan jag köpte är den med den lite fulare versionen av loggan på. Fan. Känner mig dum. Och fattig. Vilket är löjligt, för så mycket kostar de inte. Och dom är ju sällsynta/trve/kvlt/get. Typ. Eller kommer bli. Sakerna, alltså.

Uff. Man önskar att Ross Bay Cult kunde få tummen ur och trycka dom där Diocletian-tröjorna, som ju lär vara de snyggaste prick evah (svart på rött, svart på vitt och svart på svart. Jag ska ha en av varje, om de trycks i small.). Då kunde man ta och beställa dem och den där Teitanblood-tröjan dom/han har (om den skulle råka finnas kvar då, vill säga) och ja... Antagligen få vänta i typ ett halvår på att få grejerna och få betala jättemycket för dom. Men vafan. Dom lär ju vara snygga.

Apropå vänta på saker så får man ju se hur lång tid det tar för grejerna jag beställt att börja visa sig på hallmattan, med tanke på vulkanhelvetet. Don't get me wrong, det är helt sjukt ballt med en vulkan som såhär år 2010 sabbar för hela Europa och allt (jag väntar fortfarande på att den där askan ska börja ge sig tillkänna. Jag vill ju ha svart snö och syraregn och allmänt dålig stämning), men när den börjar jiddra med heavy metal-importen blir jag lite grinig. Å andra sidan så betyder det att jag får nya saker när jag börjar få dåligt med pengar och det är ju pepp. Förutsatt att jag valt flygpost, vilket jag inte alls är säker på att jag valde.

Nåja.

fredag 23 april 2010

Sjukaste ryktet...

...som tydligen är sant: Carl McCoy från Fields of the Nephilim är tydligen med på nya Watain-plattan. Hur överballt är inte det? Hoppas det är överbra också, men det får man väl se i typ juni när man sitter där med skivjäveln.

Rock



Sjukt nog så tycker jag att det här är lite bra. Och det beror inte bara på att bandet är så jävla snyggt eller på trummisens enorma inlevelse.

Dear Europe:

Sorry about the ash clouds over your head and that you can't travel anywhere. We feel just the same.

Sincerely, Gaza.

torsdag 22 april 2010

Sacrificing to the God of Doubt

För att parafrasera David Hume: det finns inget oförnuftigt i att önska världens undergång, det behöver inte finnas något oförnuftigt i att vara ond och grym. Det kan vara motstridande mot det man vill uppnå, men det man vill uppnå är ju baserat på vad man vill, och vad man vill är ju baserat på en känsla, dvs passionen. Och det finns inget förnuftigt eller logiskt över den. Förnuftet är inget i sig själv. Det är ett verktyg för känslorna och passionerna. Eller för att citera karln rakt av: "Morals excite passions, and produce or prevent actions. Reason itself is utterly impotent in this particular. The rules of morality, therefore, are not conclusions of our reason."

Hammerslag på Hammerslag

Jag har kommit fram till vad min fascination för religion är. Det är inte Gud. Jag tror inte på Gud. Eller rättare sagt, jag tror inte på Gud i den mån att jag bryr mig. Gud finns, Gud finns inte, it's all the same to me. Det är inte heller det organisatoriska, även om det är nog så intressant. Katolska kyrkan, LO, Moderaterna, NSDAP, Hare Krishna = same shit på ett sätt (och helt olika på andra sätt, naturligtvis). Nej, det som intresserar mig är tro. Tro och religion som relation, som privat relation och som upplevelse. Måhända att varelsen man tror sig ha en relation till och som manifesterar sig i upplevelser inte finns, det är inte det som är intressant. Det är upplevelsen och relationen och erfarenheten som är intressant. Relationen till 'gudomligheten'. 'Gudomligheten' som upplevelse och erfarenhet. Relationen medlemmarna emellan inom en religion ger jag inte så mycket för, men å andra sidan så tycker jag att relationer människor emellan inom de flesta organisationer lätt blir ganska äckliga och smutsiga.

Sen ska man inte förneka människans behov av det mystiska, vare sig det 'mystiska' är vetenskapligt sett äkta eller inte. Som Switchblade sa i ett gammalt nummer av Close-Up: "SWITCHBLADE uttrycker något som fanns i människan innan teknokratin tog över. Nuförtiden kallas det ockultism eller mysticism. Inte konstigt att folk blir mentalt sjuka. Människan har en större kapacitet och ett större syfte än att slita ut sig på jobbet, se på tv och twittra."

"It's a word we made up"

Det här hade ju faktiskt varit roligt att se mer av:


Åsså en gammal på det:

onsdag 21 april 2010

tisdag 20 april 2010

"Jag blev tvungen att ta en kort paus för att gå och kräkas, men nu fortsätter jag."

Jag önskar att jag hade något jag brann för. Något jag kunde satsa på. Något som kunde... Något som kunde bli min egna nisch, mitt egna kungadöme ute i den riktiga världen. Förstår ni? Något där jag kände "jag älskar det här, jag vill göra det här, nu gör jag det här hur det än går" men det finns inget som betyder så mycket för mig. Att jag vågar göra det. Att jag hittar ett sätt att göra det på. Att jag tror att jag kan. Att jag bryr mig.

Bara någonting.

Det kanske det gör. Alla andra som gör något med sitt liv kanske är precis som jag, de förstår det bara inte. De förstår bara inte riskerna.

Eller så är det jag som är fel. Som inte förstår. Eller förstår för mycket. Eller har fel inställning. Till t ex. pengar. Eller förmåga. För varje människa som lyckas finns det tio som misslyckas. Man lär sig det rätt väl ute i Farsta. I alla fall när jag var ung. Den enda kom inte från Farsta. De tio gjorde det. Eller så kom de från Rågsved.

Jag hatar min barndom.
Jag hatar min ungdom(stid).
Jag minns ingenting positivt från den tiden.

Jag vill inte ha några sympatier.
Jag vill inte ha något medlidande.

Jag vill bara förstå. Är problemet att jag förstår eller att jag inte förstår?
Jag skulle vilja sätta världen i brand, men det kan jag inte (vad tänkte jag här, egentligen? Jag skulle gärna vilja veta det.).

Hero

"Or when she said that people seemed to believe that getting the lead role in Precious made her tragic life totally awesome, when in reality she's been awesome all along."

Eller som hon själv säger: “They try to paint the picture that I was this downtrodden, ugly girl who was unpopular in school and in life, and then I got this role and now I’m awesome,” says the actress. “But the truth is that I’ve been awesome, and then I got this role.”

Cry havoc and let slip the dogs of war

The old gods are fading out, the old gods are no longer true.
I will burst the chains, I will break you loose.
The time has come to crush the old world, to crush the old values.
The time has come for the old gods to call in the hordes for the final battle.

I am the prime mover.
I am the spearhead.
I am the war dog.


Inte bra

inom loppet av en en vecka (inte en kalendervecka) så har det skett två inbrott i grannskapet. Igår skedde ett av dem i min trappuppgång. Man blir inte pepp. Man tänkte att när tjuvarna blev påkomna mitt under pågående inbrott (det första) så borde de ha blivit avskräckta, men nej. några dagar senare gjorde de ett bryt här. Jag vet inte vilken lägenhet och det spelar ju inte sådär jättestor roll, men jag känner ju att jag inte kommer gå hemifrån mer än nödvändigt inom de närmsta veckorna. Speciellt inte som jag bor på nedre botten och lite smått avskilt.

Fan, tänk om de bryter sig in och släpper ut/skadar katten. Det vore det absolut värsta som skulle kunna hända.

måndag 19 april 2010

Ibland...

...eller ganska ofta så funderar jag på hur många bögar som är idioter. Eller, inte så att killar som gillar kuk är idioter, utan på hur många män som liksom tänker "men jag gillar ju schlager, Anna Anka, glitter, fånerier, kroppsfixering, dålig kontroll över handlederna, att ha en jobbig röst, att ha jobbig personlighet, att vara härlig och ytlig, att fnittra på ett sjukt irriterande sätt, men att ha såhär vidrig smak är ju skitsvårt att komma undan med som heterosnubbe så jag kanske helt enkelt får bita i det sura äpplet/suga den sura kuken och börja ligga med killar. Så att jag har en ursäkt, liksom." Seriöst. Det måste ju vara hur många som helst.

Jag vill bara säga en sak till er. Det är lugnt. Ni är lika dumma i huvudet vad ni än ligger med. Så oroa er inte. Ni kan stoppa baguetten i pirogen OCH oroa er över Kikki Danielsson, det är lugnt. Det kan liksom inte bli värre ändå.


And now for something completely different:

Snilleblixt

Jag har ju varit lite orolig för att all pomada och grejer man har i barret ska göra en tunnhårig. Det vore ju faktiskt ångest på_riktigt, tunnhårighet. Usch och fy. Men sen kom jag ju på en sak: jag färgar ju inte håret längre. Så då gör jag ju något bra för håret iallafall. Så då får jag ju ha i en massa vax och grejer.

Jaja. Logiken håller ju inte hela vägen. Men en bit.

"Relax, and enjoy your hair"

vilket sjukt nog är ett av mina få glädjeämnen. Håret, alltså. Eller frisyren, rättare sagt. Annars är det inge roligt just nu. Det känns som att prick allt bara gick i stå. Vilket är ganska så tråkigt med tanke på att jag har haft ett gäng riktigt bra månader nu.

Äh, jag vet inte. Det är väl den alkoholrelaterade dopaminbristen som spökar. Plus att jag verkligen inte vill jobba men är snälla killen och ställer upp för motarbetarna.

Dessutom är det stopp i jobbtoaletten. Och jag är kissnödig.

Kollade på Until The Light Takes us tidigare idag. Bra. Inte sådär jättejättespektakulärbra och det avslöjades inte direkt något nytt men det var kul att höra Fenriz och Varg sitta och filosofera och förklara sin konst, eller sin syn på konst. Synd att det inte var mer sånt. Synd att de hade tagit med meninglösa grejer med Harmony Korine (som visade sig vara en total aningslös hipsteridiot utan minsta grepp om typ nånting). Synd att de fokuserade så mycket på promenader med Fenriz istället för intervjuer med honom. Synd att de hade med den där konstnären så mycket. Lite trist att Frost var med också, även om scenen med honom och en väldigt förvirrad/skräckslagen unge i ett flygplan är väldigt rolig. In conclusion: bra att den finns. Bästa BM-dokumentären hittills. Ladda ner den här.

Jag önskar att jag kunde sluta drömma. Inatt hade jag inte några jobbiga drömmar, men det irriterar mig alltid att jag drömmer. Jag gillar det inte.

söndag 18 april 2010

Nihil Verum Nisi Mors


Jag önskar att Only Death Is Real* skulle kunna ta och släppas här i Svea Rike. Då skulle jag kunna beställa den och Hellbent for Cooking**. Bilden ovan är för övrigt kanske en av de snyggaste, ondaste och mest suggestiva bilderna i hela rockfotohistorien.



För övrigt fick jag världens roligaste/ballaste tatueringsidé igår. Jag funderar på att tatuera in "No Fun, No Core, No Mosh, No Trends"*** på handleden. Eller på bröstet. Eller nått. Det måste vara relativt synligt, dock.

* Only Death Is Real är alltså boken om Hellhammer och Celtic Frost perioden 1981-1985, dvs perioden när europeisk metal började bli bra på riktigt. Tack var de här två banden.

** Hellbent For Cooking är något så pinsamt/spexigt/ballt (jag kan inte riktigt bestämma mig) som en hårdrockskokbok (i den mening att diverse medlemmar från diverse band har med recept på sina favoriträtter, som Annick (författaren) sedan har tillagat.). Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till, men den verkar väldigt charmig och jag tycker att sådana här tilltag bör stödjas.

*** Det var alltså Deathlike Silence's/Mayhem's/Euronymous motto.

lördag 17 april 2010

School of Hard Knocks

Ujujujuj. Känns som att de kan gå bra det här med pluggandet. Fast jag måste akta mig så att jag inte blir för kaxig. Grejen är den att jag fick ett A på lingvistikuppsatsen och ett D på lingvistiktentan. "Men vaddå," säger ni. "Ett D är ju inte särskilt bra." Och nej, det är ju sant. Men med tanke på hur dålig jag är på syntax och grammatik och sådär så är D ändå rätt så bra. Det är godkänt och mer än så var det liksom aldrig tal om.

Helt plötsligt så kände jag hur jag lugnade ner mig lite. Lite mindre syra i magen. Lite mindre ont i ryggen.

onsdag 14 april 2010

Hej.

Mitt hotmail-konto har blivit hackat och skickat någon form av (väldigt uppenbart) spam. Åtgärder har vidtagits för att se till att det inte upprepas.

Sorry.

söndag 11 april 2010

Bortskämdhet

Jag gjorde en deal med mig själv. Såhär va. Om jag gjorde bra ifrån mig så skulle jag få köpa en grej - som belöning. Om jag gjorde dåligt ifrån mig så skulle jag få köpa samma grej - som pepp. Så jag köpte grejen. En sånhär.


Det har dock lett till att jag har hamnat i en lite speciellt situation. Jag vet inte rikgit hur jag ska matcha den. Jag menar svarta jeans, svart T-shirt/skjorta och svart jeansjacka... Det blir lite crust/lokförarkeps över det. Det kan ju vara roligt det också, på många sätt. Men det känns även lite trist och fegt. Sen, svart upptil och typ blåjeans nertill... Det känns inte riktigt rätt, av någon anledning. Tror man får köra på rätt mycket ljusa T-shirts, linnen och skjortor.

Jag trodde aldrig att en svart jacka skulle ge mig det här problemet. Nåja, man får väl vänja sig lite vid den så kommer det nog att ge sig. Den kommer nog även slitas på ett fint/roligt sätt. Funderar på att köpa en i blå denim också, fast mest för att jag tycker att Nudies orangea sömmar och sjuttiotalsbrodyr kommer fram så fint mot blått (och för att de är en snygg modell också, såklart).

För övrigt anser jag att 'Maha Kali' med Dissection är en av världens bästa låtar. Eller, anser och anser. Det är en av världens bästa låtar. Ball text också.

För övrigt så såg vi Bröllopsfotografen igår. Jag tyckte att den var rätt bra, trots att jag spenderade kanske 40% av filmen med att gå o pilla på saker i köket (jag hade inte en tillräckligt stor skämskudde). Konstigt va? Fast det kan härledas till två saker: Kjell Bergqvist (ja, faktiskt) roll och något som jag nog inte kan eller vill förklara närmare än att när jag och E. såg 'Smala Sussie' så tyckte jag att den var skitrolig och E. tyckte att den var hemsk och väldigt sorglig. Jag bör nog tillägga att E. kommer ifrån Falun.

torsdag 8 april 2010

It's time to face your loss

Jag skäms faktiskt lite för det, men jag hade glömt hur bra Danzig är och hur mycket jag älskar karln när han är som bäst.

"There but for the grace of God goes I"

Ibland/ganska ofta har jag svårt att känna igen mig i den konsekventa empati så många människor verkar ha. Jag förstår liksom inte om de känner den, om det är en princip eller om de någon gång i livet har på något sätt gått för långt och därför hamnar där de gör (i.e. de måste ta ställning, därför att den andra extremen är för skrämmande.)

Eller är det mig det är fel på? Man önskar ju rätt ofta att man kände starkt för något på ett principfast och konsekvent sätt, men det gör jag inte för särskilt mycket. Jag menar, rent intellektuellt så tycker jag att det är 'fel' att äta kött. Men jag bryr mig liksom inte om djur. Jag hyser väldigt få känslor för dem (jag har börjat bli blödigare med åren, dock), så jag äter kött. Jag dömer ut folk som idioter eller liknande därför att jag inte bryr mig om dem nog för att orka analysera dem (dock ska man säga att jag lägger rätt lite värdering i uttrycket 'idiot' här, om ni kan tro på det).

Det enda som är någorlunda konsekvent är hatet. Och även det flackar. Men här kommer den audiella och textmässiga tolkningen av just den känslan.


Å andra sidan så kanske hela empatigrejen och allt är lättare om man någonstans känner att man är en del av något, något jag aktivt har bekämpat hos mig själv i tio års tid. Don't get me wrong, det är inte så att jag inte har några vänner eller att de personer jag umgås med inte är underbara människor eller så. Det är mer så att jag är vän med dom baserat på att vi gillar varandra, inte nödvändigtvis för att vi tänker likadant, gillar samma saker eller så. Att av min vänkrets tillverka en homogen grupp har aldrig varit intressant. Faktum är att jag uppskattar verkligen att den är så brokig som den är. Nackdelen med det är väl att man inte har något egentligt hem och att man som sagt tappar lite av empatidelen för man har för många olika sorters värderingar runt om sig hela tiden att man aldrig någonsin kan tycka eller känna som andra (vilket ingen någonsin kan, men många kan nog ha en illusion av att de kan det). Men man vinner även en hel del och den främsta vinsten är att man inser att vart man än vänder sig så är människor så väldigt lika. WP eller hip hop. Tomejto tomaato. Det finns väldigt lite sämre och bättre (förutom attityder och förutsättningar). Folk gör samma saker hela tiden. Folk ÄR samma saker hela tiden (nu menar jag inte att varje individ är likadan som varje annan individ, men att samma mönster och samma typer av finns representerade överallt.), och det är en rätt bra grej att ha insett (samtidigt som jag nog tror att jag skulle vara lyckligare om jag inte hade insett det).


And on a lighter note så tycker jag att Samsons svar i gårdagens avsnitt av Carnivale (e2s2) var det roligaste på länge: "Well, I ain't funnin'". Funnin'. Bästa verbet (en liten anekdot som kanske får er att förstå ungefär hur förvirrad jag är när det kommer till grammatik och sånt: först trodde jag att det var ett verb, sen att det var ett substantiv och sen att det var ett verb igen. Jobbigt, sånt där. Både verb och substantiv skulle ju kunna vara möjliga, men inte i det här sammanhanget. Fast jag vet inte riktigt vilka andra sammanhang som ordet 'funnin' skulle kunna figurera i.).

onsdag 7 april 2010

*hrrrm*

Någon måtta får det väl ändå vara, tycker man. Det tycker inte Necrohpobic.

tisdag 6 april 2010

Rumble!

Det här skulle jag kunna tänka mig att betala pengar för att se. Jävla synd att domaren ska bryta hela tiden, bara.

Kära 40-talister...

...med anledning av Allt Dåligt I Hela Världen Som Skedde Innan 1940 (lägg här märke till att jag skyller både Andra Världskriget och förintelsen på er) samt Allt Som Är Fel Med Sverige och Allt Som Gör Det Jobbigt Att Jobba (irriterande kunder tenderar att antingen vara knarkare, bortskämda Brommabor eller 40-talister. De delar väldigt många drag och ofta tillhör de åtminstone två av tre kategorier): ni är förjävliga. Fyfan. Dryga. Jävla. Bortskämda. Jävla. Enkelspåriga. Jävla. Överlägsna. Jävla. Beskyddade. Jävla. Barn. Börja skärpa er nu, annars kommer dagens misskötsel av pensionärer framstå som rena smekningen. Nej, the Beatles var vare sig slutet eller början av musikhistorien. Nej, Bob Dylan är inte särskilt speciell. Get over it. Möjligen att han gjorde världen en tjänst när han snodde all amerikansk folkmusik och gav ut den som sin egen (dömande, jag?) men det var when dinosaurs still walked the earth så kan vi snälla komma över och förbi det där nu. Det har kommit och gått tusentals andra kulturyttringar som är lika eller ännu mer intressanta, trots att du inte var där och sörplade dåligt rödvin till det. Det kan vara så att du missat en massa för att det är dig det är fel på, inte för att det är sämre. Och nej, ni gjorde inget Stort som vinstinna och haschberusade ockuperade ett kårhus ni kunde skaffa er könisar och dricka maskrosvin i. Det må ha varit kul, men när ni började jobba på Aftonbladet och Sparbanken strax efter det så...

För att parafrasera Bill Hicks: "How about getting in touch with your outer adult instead of your inner child?"

EDIT:
Time to face the music, son.

White Heat, Red Hot

Igår så gjorde jag chipotlesalt. Med vitlök i. Jag var hemskt rädd för att jag hade fuckat upp det, men det visar sig att det nog har gått ganska bra. Jag tänkte låt det stå och gotta till sig till fram emot slutet av veckan, sen tänkte jag försöka ta tag i besväret att försöka få ut vitlöksbitarn + eventuellt fukt som är kvar då.

Annars ser receptet ut ungefär som följer:
Hacka upp valfri mängd chipotle i små små bitar, men ha inte med kärnorna. Jag tog två chipotlar. Lägg i en skål/mortel.

Häll i rätt mycket salt. Kanske runt en eller två deciliter.

Mosa/krossa runt så det göttar sig ordentligt och saltet antar en trevligare och pudrigare konsistens.

Hacka upp valfri mängd vitlök i större bitar/skivor. Jag tog 2 st färska vitlökar, där jag nog tyvärr lockades finfördela den ena alldeles för mycket (eller alldeles för lite, beroende på hur man ser på det.).

Häll vitlöken i salt/chipotlemixen.

Rör runt.

Låt stå tills det blir gott.

Längre än så har jag inte kommit än. Men det blir nog bra. Det var skitgott för en kvart sedan. Inte så gott direkt efter ihopmixtrandet igår.


EDIT: nu har jag plockat ur vitlöken och lagt allt i en burk. Det får nog anses vara ganska färdigt nu tänker jag. Vitlöksbitarna la jag i en burk med pastamixsås som jag oftast brukar använda som någon form av kryddmix när vi gör tomatsås. Började sen på en ny sats med större vitlöksskivor i (=mindre krångel). Den får stå till imorgon eller i övermorgon, sen plockar jag ur vitlöksbitarna, hackar i chipotle (förhoppningsvis får jag till ännu mindre bitar) och gosar runt. Sen har jag en burk till med det goaste av det goa, fast med ett annat tillvägagångssätt och lite andra proportioner. Får se om det gör någon skillnad. Sen tänkte jag göra chipotleolja. Har ni något tips om vilken olja man bör använda? Oliv? Raps? Jag är totalt n00b på det här.

måndag 5 april 2010

Mojo Man From Mars

4:10 in i videon. Galet. Man har mycket kvar att lära.



Fast någonstans måste ju folk skärpa sig lite.

Entymology of Death

Hur jävla ond är inte den här?

fredag 2 april 2010


Kan man som band bli tuffare/ballare/snyggare än Blasphemy? Eller bättre? Eller ja, det finns många band som är bättre än Blasphemy. Men ändå inte, på något sätt. Blasphemy är så jävla bäst för att Blasphemy är så renodlade. Retarderat renodlade, nästan. man tittar på bilderna eller videon här ovanför och det första man tänker är "men VAFAN håller ni på med?" och efter ett tag så ställer man sig istället frågan "hur skulle de annars göra?" för jag tror faktiskt inte att man kan spela sån musik utan att se ut som de gör. Mindre/färre kedjor eller patronbälten skulle liksom inte funka. Men det finns ett aber: den där jävla mic-pinnen som Nocturnal Grave Desecrator And Black Winds håller i är INTE tuff. INTE. Dessutom skulle de kunna vara något mer engagerade på scen.

För övrigt så verkar Watains nya singel ha slunkit ut på nätet (vilket väl inte är så konstigt. Sweden Rock-prenumeranterna borde ha fått senaste numret med sin version av singeln i typ nu.

torsdag 1 april 2010

Rubrik

Nytt bläck i huden igår. Färg, dessutom. Bättre bildbevis kommer upp så fort någorlunda bra bildbevis finns.
Jag glömmer alltid bort hur jävla obekvämt det är att tatuera sig. Dessutom så tror jag att det blir värre och värre med åren. Jag bävar verkligen inför att sätta igång med något större projekt, något som kom kräva upprepade besök typ en gång i månaden. Då hinner man ju inte glömma bort hur jobbigt det faktiskt är och då menar jag inte bara själva tatuerandet utan att det gör så jävla ont efteråt och är svullet och vätskar sig och att man ska hålla på o smörja och skit i flera veckor. Men det får det väl anses vara värt. Rätt jobbigt att man har börjat gilla det grövre och ruffigare stuket på tatueringar; det gör tydligen ondare att göra. Tack, världen. Nåja.

Hursomhelst så utförde hantverket av Karin hos Flash Fighters i Aspudden. Gemytligt och nära hem. Och trevligt. Och ett överkomligt pris.

Det har ändå blivit ganska mycket avklarat den här veckan. Frisörbesök, tatuering, två arbeten skrivna och så. Det är ju trevligt. Men jag känner mig märkligt bakfull idag. Inte på ett fysiskt sätt, men på ett psykiskt sätt. Ömtålig och ågren. Det finns ju inte en chans på jorden att det är alkorelaterat för det var, med mina mått mätt, länge sedan jag drack. Det KAN ju ha att göra med att jag har stressat en hel del den senaste veckan (+ätit lite), sen satte mig och blev karvad i armen i minst 2 timmar på kvällen innan man för en gångs skull skulle upp tidigt (jag använder ordet en rätt lös bemärkelse här) morgonen efter. Kanske.

Nåja. Får försöka käka ngt och lugna ner mig lite.