fredag 30 september 2011

Pepp i brevlådan!


Läst lite i boken under morgonen och än så länge så känns det faktiskt mest som att kapitlet om Dead och kanske det om Watain är det som har något extra. Och naturligtvis det om Dissection. I övrigt är det lite... Det är bra intervjuer men det är lite dåligt problematiserat här och där. Tror att författarna hade kunnat göra bättre ifrån sig om de hade läst typ Extreme Metal av Keith Kahn-Harris. Nu faller en del av resonemangen bort innan de knappt blivit synliggjorda. Saker avslutas innan de ens börjat förklara något. Lite mera teori på fötterna, helt enkelt. De gjorde bra ifrån sig i det där Shining-kapitlet där de snackade med en psykolog som fick hjälpa till att förklara varför. De borde ha kunnat göra något liknande i ganska många av kapitlen. Framförallt tänker jag på kapitlet med lite genustema och det som handlade om högerextremism. Kahn-Harris skrev bra om det. De hade kunnat ha ett kapitel om satanism eller så hade de på ett effektivare sätt kunnat baka in förklaringar om precis vad som avses med uttryck som satanism och djävulsdyrkan i sammanhanget. Det är liksom i kontexten inga oviktiga grejer och det finns en hel del duktiga människor inte ens en armlängd bort som hade kunnat hjälpa till med sådana förklaringar. Att t ex. låtit någon religionshistoriker kommentera intervjun med Jon och beskriva Watains (såväl som Jons) satanism i någon form av system hade inte skadat och hade nog kunnat förklara hur det blev som det blev: hur det kom sig att en genre som handlade om att festa, ha kul och bejaka livet utvecklades till sin (lika passionerade men ändå) diametrala motsats. Man hade även kunnat läsa t ex. den här bloggen för att få en lite djupare bild av Euronymous än bara 'killen som drev Dead till att ta livet av sig' ("In retrospect," Butcher muses. "I think Øystein was shocked by Dead's suicide. And taking the photograph was the only way he could cope with it, like, 'if I have to see this, then everybody else has to see it too'."). Fast jag har väl blivit skadad av all kurslitteratur, kan man tänka. Och jag har inte läst boken ordentligt heller. Eller ens hela. Plus att jag har läst kapitlen huller om buller. Men det är en bra bok och bättre än t ex. Lords of Chaos. Den hade bara kunnat vara lite bättre.

På frågan om "hur praktiserar Watain sin satanism egentligen" som ställdes någonstans (alltså, inte i boken utan någonstans ute på the interwebz) så skulle jag som utomstående tro att den praktiseras genom att medlemmarna s a s gör och är Watain på daglig basis. Att vara Watain är att praktisera satanism samt en katalysator för den. Skapandet och förverkligandet av samt lyssnandet på konsten är en religiös handling och upplevelse (Deena Weinstein har skrivit en artikel om rock som religion där hon tar upp det här. Den hittas säkert genom Jstore eller liknande). Det är ganska ointressant att veta hur det gör det i övrigt (om man då jämför med andra religioners religiösa praktiker/sedvanor/uttryckssätt). Vad jag menar med det är att det är inte särskilt intressant (alls) att veta hur kristna eller muslimer ber, det intressanta är att veta varför. Som Erik själv tog upp så är det inte alls särskilt intressant att aghorikulten äter människokött, det intressanta är varför. Sen så är ju Watains satanisms uppenbara likheter med t ex. Dissection's kaosgnosticism (och även delar av det tankegods en sådan syn delar med t ex. den tidiga gnosticismen, hermeticismen samt hinduiska och hellenistiska idéer om gudomligheter som avspeglingar av en större gudomlig sanning) sådan att jag tycker att frågan inte ens behöver ställas, om man nu inte är sådan att man tycker att det är viktigt att folk gör saker med svarta ljus medan de är iförda kåpor. Man bör även i det hela betänka en såpass viktig men bortglömd sak som det faktum att vi i Sverige ändå är uppvuxna i ett relativt kristet land där, även om ingen längre är troende, vissa former av kristet beteende fortfarande sitter i oss. Jag tänker i det här fallet på kristendomens ortodoxi (rätt tänkande) jämfört med islams och judendomens ortopraxi (rätt handling). Då nästan alla inblandade i boken är uppvuxna under ungefär samma omständigheter som mig och därför (antar jag iskallt) blivit påverkade av den värld vi lever i så tycker jag själv att det på många sätt klargör vad som kan kallas för satanism: det är ortodoxi som (nu mer än någonsin, får jag intrycket av) spelar roll, och här menar jag ortodoxi i en väldigt vid bemärkelse som inte alls bara innehåller avgränsade koncept som 'tanke' utan även innehåller saker som känslor och andlighet. Det förklarar också varför varför är intressantare än hur.

Nåja. Jag rekommenderar även den här intervjun med spanska Teitanblood som kanske kan ha någon form av illuminerande verkan på någon. Jag vet inte. Jag tycker att det beskrivs klockrent i den iaf.

måndag 26 september 2011

"These eyes shed tears of joy"

Fjärde november spelar Watain i Stockholm igen. Återigen någon form av avslutning för den här turnérundan. Återigen 'special guests'osv. Men inte vilka speciella gäster som helst den här gången utan det här bandet:

onsdag 21 september 2011

I Feel Tension

Bone Awl är nog bästa hatmusiken. Inte för att det är det våldsammaste, hårdaste, ondaste, mest oresonliga jag har i min samling. Nej, det är det för att det är det mest desperata, desillusionerade och klarsynta jag har i min skivsamling. Varje låt, varje utgåva är som ett uråldrigt utforskande av vad Bone Awl och mänskligheten/verkligheten är samtidigt som det är ett väldigt modernt, samtida skrik rakt ut i intigheten, väl medvetet om sin egen meningslöshet. Det är så mycket starkare så.

Passade bra som soundtrack till valda delar av dagen som ändå, objektivt sett, borde ha varit bra. Och det var den väl, när det gäller det praktiska. Jag önskar bara att jag var bättre på att förstå vad jag läste. Som det är nu...


-Penitenziagite!

"Every day takes figuring out all over again how to fuckin' live.”

Förbannad. Eller kanske inte. Sur? Nej. Irriterad, svag, känslosam. Kanske bättre. Lättretlig. Satte fingret på det i morse när jag duschade. Tänker på gamla oförrätter, tänker på folk man inte satte på plats, tänker på folk man man ångrar att man satte på plats, tänker på folk som har en helt absurd moralisk uppfattning men ändå kan gå och omkring och andas och vara nöjd, precis som en människa.

Jag är helt enkelt lite grinig, om man vill höra en underdrift. Och det är OK, för det är jag ju alltid. Men det är inte OK att stå i duschen på morgonen och känna sig skyldig för varenda litet fånigt misstag man någonsin gjort. Inte att hela världen bara rasar ner över en titt som tätt. Det är, om inget annat, jävligt opraktiskt.

Slutsats: min människofientlighet har för tillfället antagit om inte större så annorlunda och känsligare proportioner. Relaterat till det så är även självföraktet något mer aktivt också. Hoppas det botas med en kopp kaffe och ett besök hos frisören.

tisdag 20 september 2011

Samplingsvänligt

och helt sjukt obehagligt. USA, alltså. Kill'em all. God knows his own.

Så går det

Glömde bort en av de jobbigare grejerna med pluggandet: det är typ helt omöjligt att somna på kvällarna.


-Penitenziagite!

måndag 19 september 2011

Fokus, fokus, fokus...

Bakhtin, Todorov, Jakobson, Ricoeur och allt vad de heter. Inte nödvändigtvis svårläst på samma sätt som Jauss var, men ingenting går in. Kan inte fokusera, alls. Pågår ju en del annat som känns viktigare. Beteenden, vanor, sätt att se på saker, prioriteringar... Plus att det inte bara är läsande som gäller utan även skrivande och det är inte det lättaste. Jag är sådan att det tar ett (bra) tag innan filosofiska och teoretiska resonemang sätter sig och därför är det lite jobbigt när man måste skriva om dem på en gång. Å andra sidan, skulle jag inte vara tvungen att skriva om dem så skulle jag inte tänka på dem.

Dessutom irriterar jag mig på amerikanerna i gruppen. De är så amerikanskt vanliga.

Nåja.


-Penitenziagite!

torsdag 15 september 2011

Nog för att det fortfarande finns en del suspekta element bland dem fortfarande, men man blir ju ändå glad när man ser skinnskallar. Små skinnskallar.


-Penitenziagite!

måndag 12 september 2011

Tittade på Deadwood.

Blev inspirerad.



-Penitenziagite!

söndag 11 september 2011

Försöker komma överens med mitt liv.

Kanske fel ord. Jag är rätt överens med mitt liv. Jag fattar det bara inte riktigt. Det är jävligt mycket grejer på G just nu. Asså, som i väldigt mycket för mig, mannen som typ inte kan diska samma dag som han jobbar eftersom det blir för knepigt. Så sitter man här nu i en jävligt spännande situation: skolan har börjat och det ska tydligen bli jävligt intensivt (vilket jag lite ser fram emot). Jag har fått ett nytt litet extrajobb. Jag sitter och försöker byta bort lägenheten. Jag ska bli pappa. OK, det sista där är väl inte sådär jättejättejobbigt och knepigt just nu men det ligger ju i bakhuvudet rätt rejält mycket. Köpa vagn och barnkläder och små skor och helt plötsligt försöka ha "vill jag att min unge växer upp där? Ooh, skola alldeles bredvid!" i bakhuvudet när man tittar på eventuella lägenhetsbyten osv. Och det är ju inte helt lätt att come to terms with.

Kort sagt kan man säga att jag inte har en aning om vad jag håller på med. Det har jag ioförsig egentligen aldrig haft, men det är ju lite annorlunda annars.

Jag har liksom ingen koll på vad jag egentligen gör i skolan heller. Börjar kännas lite dumt.

I övrigt känns det rätt OK, även om självföraktet ständigt gör sig påmint. Men det är ju inget nytt. Folkskyggare än vanligt. Lite ömtåligare än vanligt också, kanske. Får se vad som händer på seminariet imorgon. Om det dyker upp någon intressant diskussion man kan lacka ur på. Jag vill verkligen inte det.

Jag vill verkligen inget annat än att ligga hemma i sängen (och varannan vecka gå till frisören). Världen känns som ett misslyckande, på något sätt.

Annan grej: jag har en idé om att skriva om vikten av att fokusera på upplevelser och vad de gör för en själv, i HELT subjektiv mening och helt förkasta någon form av objektivitet (eller nja). Vet inte riktigt hur det går med det, men det är något som återkommer i hur jag har tänkt den senaste tiden. Detta samtidigt som jag på något sätt börjar bli rent emotionellt mer... patriotisk? Fel ord kanske. Det handlar mer om jord och (i stora drag illusorisk) kontinuitet och att känna sig hemma på en rent fysisk plats (där kommer det där med jord in igen). Som att det finns vissa landskap (så svenskt) som gör något, något snabbt och kort, med mig när jag ser dem. Åt andra hållet så har vi andra landskap som jag inte alls känner mig hemma i, som jag känner mig direkt utanför i och där jag inte alls kan förstå att det kan finnas människor som känner sig hemma där. Men det handlar inte bara om att skogsmulla i en skog som känns som den man lekte i som barn eller något sånt. Det är något mer och annat. Amebix, någon?

Annan bra grej vore om mina böcker kunde dyka upp med lilla posten. Blir så mycket lättare att plugga då. Vilket ändå är det jag VILL göra. Läsa, bli smartare, bli bättre.

fredag 9 september 2011

Njae...




Inte helt fantastisk.


-Penitenziagite!

torsdag 8 september 2011

tisdag 6 september 2011

Men vafan!

Kaotisk skola. Kaotisk, kaotisk. Missade seminarier, ingen registrering, osorterad föreläsare och allmänt jävla dåligt. Nog för att jag alltid känner mig jävla osäker, men det här är rätt speciellt. Jag fattar inte. Den här institutionen är så jävla osorterad.

Man lackar och jag är på allmänt dåligt, hispigt, smått panikslaget humör. Jävla skit. Soundtracket till det är 'At the Ellipse's Arc' med Bone Awl och hade världen anpassat sig efter mitt humör så hade det här varit en slaskig och blåsig höstdag med tunnelbanestrul. Men det är det inte eftersom neslepakS föraktar rättvisa. Fuck life.


-Penitenziagite!

måndag 5 september 2011

Lay down your soul...

För den som är peppad så drog jag ihop en samling med väldigt många olika sorters nyare (nåja), obskyrare (nåja) black metal. Ladda ner här.

Spellistan lyder som följer:

1. Teitanblood - Whore Mass.
2. Diocletian - Werewolf Directive
3. Lugubrum - Bwikalabalume
4. Cult Of Daath - As Tears of Blood Stain the Altar of Christ
5. Megiddo - The Oath
6. Raspberry Bulbs - The Center Of The Earth
7. Negative Plane - Lamentations And Ashes
8. One Tail, One Head - Untitled
9. Ride For Revenge - Commands From The Antichrist
10. Ride For Revenge - Crawl In The Mud
11. Wulkanaz - Blaetan Dek Kunungam Durisa
12. Xibalba - As Leafs They Fall
13. Urfaust - Ein leeres Zauberspiel
14. Proclamation - Angel Of Four Winds
15. Reveal - Flowers & Bones
16. Cultes des Ghoules - Scholomance
17. Volahn - Uno con Kaos
18. White Medal - Nine Senses
19. Furze - Avail The Autocrat Of Evil
20. Blue Hummingbird on the Left - Bloodflower
21. Bone Awl - Night's Middle

söndag 4 september 2011

Kul jul

Inte helt pepp på söndagen, faktiskt. Alls. Trots städande och utplockande och allt.

Edit: men jävla människa. Kom gärna på strul nu. Hålla på att ändra tiderna och sabba mitt hopp to-jävla-talt osv. Man lackar.

-Penitenziagite!


lördag 3 september 2011

Love Cat

Hur ska en varelse som är van vid att det här är den bästa och mest självklara positionen vänja sig vid att det faktiskt inte är det?




-Penitenziagite!

fredag 2 september 2011

Life

Fiat beskriver hela konstigheten och de omvälvande känslorna här och mycket bättre än jag kan men det är helt sjukt. Det är på riktigt. Vi har gjort (ellet asså, vi är ju inte färdiga än) en helt ny liten människa (jeteliten) med små händer och liten näsa och litet hjärta och allt sånt (men stort huvud!). En liten grej som ligger och softar i livmodern. På riktigt alltså. No joke. Det är sjukt. 63 mm. Man vill ju inte, som Fiat tidigare påpekade, hålla på och kalla det för "ett mirakel" för det är det ju inte, men om man för sakens skull antar en lite vidare definition i stil med "upplevelse jag fattar rent torrt intellektuellt men är är alldeles för överväldigad av känslomässigt, filosofiskt, själsligt, mänskligt för att kunna förklara och definiera ALLS" så är mirakulöst ett bra ord. Ganska luddigt, men å andra sidan innehåller det allt. Tänk Weber. :)




Den ser ut lite som E.T. Jag väljer att tolka det som ett bra tecken.


-Penitenziagite!