sådärja

Så har nya lönen invigts. Några öl efter jobbet slutade med att jag kom hem vid halv åtta i morse och luktade lik. Då hade jag spenderat viss tid i en infamös replokal samt kräkts (kanske på grund av lukten, som fortfarande sitter i håret trots dusch) och... gjort annat av liknande natur ute i det fria.

Jag älskar mitt liv. (måste jag skriva att jag är ironisk här?) Jag mår som en jävla hund och det var först för en timma sidan jag kunde gå upp utan att känna att okontrollerade innanmätesrörelser skulle göra mitt liv och min lägenhet till ännu mer av ett (mer färgstarkt) helvete. Dock trevligt att diskutera diverse saker med folk som snabbt börjar bli en nära vän. Framförallt vårt gemensamma levnadsförakt. Inte så att vi är missnöjda med existensen utan att man bara ser det faktum att man finns och är bunden till den här begränsade och svaga skapelsen som ett jävla skämt och en förolämpning. Att mitt humör och min förmåga att resonera ska vara bunden till vilken kost jag förtär och när jag väljer att förtära den. Sådana saker. Sådana trevliga saker.

Åfyfan. Åfyfanåfyfan. Den här jävla lukten.