Ny tatueringsidé?

Asså, korset + elden i min hand. Fast kanske inte så mycket eld.


-Penitenziagite!

Praise Hail Satan!

Nytt bläck! Astufft, asobskyrt, asgrymt, assmärtsamt. Speciellt nu.

Utförande av examensarbete vid institutionen för praktiskt ockultism
vid Miskatonic University

Konsten samt smärtan åsamkades och bilden togs av Jeppe på East Street. Dock gjorde och gör det faktiskt inte lika ont som det brukar göra. Alls.

Fast jag är, av någon anledning, rätt ledsen idag. Man kan ju tänka sig att det faktum att någon har suttit och gjort sår på mig i 1,5 h kan ge en lite mood swings. Vilket säkert är ett av skälen. För det är samma ledsamhet som alltid ligger någonstans i bakgrunden. En känsla av att jag är jävligt skyldig till något. Inget specifikt, bara skyldig. Och av att jag är misslyckad. Jag vet inte riktigt på vilket område, men jag känner mig bara allmänt misslyckad. Och skyldig. Och som en charlatan. Det är väl ett av skälen till att jag ibland beter mig väldigt arrogant.

Nihil Verum Nisi Mors

Jag önskar att Only Death Is Real* skulle kunna ta och släppas här i Svea Rike. Då skulle jag kunna beställa den och Hellbent for Cooking**. Bilden ovan är för övrigt kanske en av de snyggaste, ondaste och mest suggestiva bilderna i hela rockfotohistorien.



För övrigt fick jag världens roligaste/ballaste tatueringsidé igår. Jag funderar på att tatuera in "No Fun, No Core, No Mosh, No Trends"*** på handleden. Eller på bröstet. Eller nått. Det måste vara relativt synligt, dock.

* Only Death Is Real är alltså boken om Hellhammer och Celtic Frost perioden 1981-1985, dvs perioden när europeisk metal började bli bra på riktigt. Tack var de här två banden.

** Hellbent For Cooking är något så pinsamt/spexigt/ballt (jag kan inte riktigt bestämma mig) som en hårdrockskokbok (i den mening att diverse medlemmar från diverse band har med recept på sina favoriträtter, som Annick (författaren) sedan har tillagat.). Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till, men den verkar väldigt charmig och jag tycker att sådana här tilltag bör stödjas.

*** Det var alltså Deathlike Silence's/Mayhem's/Euronymous motto.

Rubrik

Nytt bläck i huden igår. Färg, dessutom. Bättre bildbevis kommer upp så fort någorlunda bra bildbevis finns.
Jag glömmer alltid bort hur jävla obekvämt det är att tatuera sig. Dessutom så tror jag att det blir värre och värre med åren. Jag bävar verkligen inför att sätta igång med något större projekt, något som kom kräva upprepade besök typ en gång i månaden. Då hinner man ju inte glömma bort hur jobbigt det faktiskt är och då menar jag inte bara själva tatuerandet utan att det gör så jävla ont efteråt och är svullet och vätskar sig och att man ska hålla på o smörja och skit i flera veckor. Men det får det väl anses vara värt. Rätt jobbigt att man har börjat gilla det grövre och ruffigare stuket på tatueringar; det gör tydligen ondare att göra. Tack, världen. Nåja.

Hursomhelst så utförde hantverket av Karin hos Flash Fighters i Aspudden. Gemytligt och nära hem. Och trevligt. Och ett överkomligt pris.

Det har ändå blivit ganska mycket avklarat den här veckan. Frisörbesök, tatuering, två arbeten skrivna och så. Det är ju trevligt. Men jag känner mig märkligt bakfull idag. Inte på ett fysiskt sätt, men på ett psykiskt sätt. Ömtålig och ågren. Det finns ju inte en chans på jorden att det är alkorelaterat för det var, med mina mått mätt, länge sedan jag drack. Det KAN ju ha att göra med att jag har stressat en hel del den senaste veckan (+ätit lite), sen satte mig och blev karvad i armen i minst 2 timmar på kvällen innan man för en gångs skull skulle upp tidigt (jag använder ordet en rätt lös bemärkelse här) morgonen efter. Kanske.

Nåja. Får försöka käka ngt och lugna ner mig lite.

Satan baby, Satan.

Fyfan vad jag älskar the Cramps. Och Motörhead. Jag kom, återigen, på det idag. När jag stod på Konsum och lyssnade på "Killed By Death" (inte en favolåt med Motörhead) och bara kom på mig själv med att känna, nej att veta att jag var kanske den absolut ballaste människan i hela världen. Och det blev jag bara för att jag lyssnade på Motörhead just då. Ett band som har den inverkan på en är ganska så jävla bra.

"if you squeeze my lizard/I'll put my snake on you"... Asså, det är poesi av högsta klass.

Fan, det borde jag ha valt som uppsatsämne istället: sett hur många anspelningar på otukt som i snitt finns i en the Cramps-låt. Men skulle man i sådana fall räkna med ALLA låtar eller bara dem de skrivit själva? Dom är ju lite som Kiss på den punkten (dvs allt handlar om sex. Eller knark.), fast bättre.

Jag måste skaffa en Cramps-influerad tatuering någonstans, fast jag fattar bara inte vad. Loggan är ju snygg, men det är ju lite B att tatuera in loggor (om man inte är Fenriz och tatuerar in AC/DC-loggan med ordet "gamla" ovanför).

Nu ska jag trycka johannesört (som tyvärr inte har något med Sydafrika att göra) och sen försöka somna.

Blod och Eld

Det är ju ett jäääävligt tufft uttryck. Jag vet inte om det blir bättre eller sämre av att det är Frälsis motto/valspråk. Men nog skulle det se ballt ut som knog/fingertatuering (ja, inte "...och..." då), om man någonsin skulle skaffa sig en sådan. Jag har flera alternativ. Blod eld, Paci Fist, Kali Yuga och Fiat Lux. Jag har för få händer och för dålig ekonomi för dom här planerna. Hade det inte vart för det (att jag inte är ekonomiskt oberoende) så hade jag vart seriöst mycket mer täckt än vad jag är, på konstiga/dumma ställen också. Fast det är satans jobbigt, det där med tatueringar. Allt är skitkul, förutom att det gör ont (fast det går ju över snabbt) och hela läkeprocessen. Allt smörjande och kliande och grejer är nog det jobbigaste. Hade det inte vart för det (och att det är dyrt) så... Jag har ju lite gaddningar innestående, liksom.

Nåja. Rolig bild.


Sabbat har f ö varit ute på promenad idag. Vi har sprungit omkring i hela grannskapet och spanat. Han verkar inte direkt ha blivit mindre hispig av det. Attans.

"Only one single lamp do show me this way"

Jag har funderat på en tatuering ett tag. Ett Bone Awl-citat i en banderoll som ska sträcker sig runt över utrymmet mellan tatueringen på (höger) axeln och tatueringen på underarmen. Det är en bit från fenomenala låten "Night's middle" och texten går såhär:

"Night's Middle
Lightless riddle
Suddenly small
Life so little

Night's middle
Lifeless brittle
Now I'm Found
In Night's Middle

Day
Could be
No
Further
Away

Thin
Stuck between
The light of life
and night's dream

Alone
but somehow heard
the world bends
by my every word

Day
could not
be
a thought"


Det jag hade tänkt tatuera är det här stycket:

"Alone
but somehow heard
the world bends
by my every word"

därför att det säger, på ett poetiskt vis, ganska mycket om hur vi själva skapar och formar vår egen värld. Vår egen uppfattning är den rätta. Den egna tolkningen är den som spelar någon roll. Det du förvandlar beståndsdelarna av ditt universum till är vackert och äkta. Din uppfattning är den korrekta. Din värld är lika äkta och värdefull och vacker och har lika mycket existensberättigande som alla andras världar.

Mitt val är mitt val och mitt val och mitt liv och min värld är starkt och stolt och rätt och vackert därför att det är mitt val och mitt liv och min värld. Det är det enda som räknas, i slutändan. Resten av världen kanske tror att den lever i en och samma värld, men det gör den inte. Varje människa lever i sitt eget kungarike som är skapat efter de egna övertygelserna. De flesta vet bara inte om det och är därför inte fria, inte skapare i sin egen värld. De är andras skapelser. Man lär sig sånt när man spenderat hela sitt vuxna liv med att gilla fel saker.

För ganska precis tio år sedan tog jag ett beslut om ett specifikt sätt att utforska världen och det är hela den här harangen ett tydligt uttryck för. Faktum är att den på många sätt är kvintessensen och resultatet av det decennielånga projektet. Och därför är den där textraden och den tatueringen det också.

Men det är inte över. Varje steg man tar i sitt eget kungarike stärker det, men varje steg man tar i sin egen skapelse för en längre bort från andras (och där igenom, andra) och det är på många sätt skadligt.

Allt jag är och på riktigt uppskattar centreras till och filtreras genom de här tio årens upptäckter på det här planet. Det är kanske därför jag är så hopplöst inkompetent på andra, ofta kanske nuförtiden mer relevanta plan. T ex. så har jag svårt att förstå och ha tålamod med folk som tycker att Samhället och Människor är viktigt. Att Demokrati och Rättigheter och Moral är något annat än skapelser i ett flertal personers världar, men inte att fri-och rättigheter även berövar andra människor deras fri-och rättigheter. Att demokrati är ett medel, inte ett mål. De är sätt att få folks separata kungariken att kunna fungera parallellt, så (men inte helt) fria som de kan vara. De är VERKTYG för att få samröre att fungera smärtfritt. Skillnaden mellan olikheterna ligger i grad, inte i art.
Eller folk som inte inser (inte vågar?) vad de är, vad de tillhör (men ändå ska tjafsa om det). Eller folk som inte inser människans mystiska kapital? Att man kanske bäst kommer fram till en sanning genom en lögn?

"Alone, but somehow heard..."

Hur mycket av det vi gör, är, skapar, konsumerar beror på det konsensus vi alla av nöd måste befinna oss mitt inne i? Och hur mycket av det tidigare nämnda är sätt att antingen försöka döva den vetskapen eller fly från detta konsensus på de sätt som finns kvar? "Life is eternal warfare" för att travestera ett citat av Umberto Eco.

Hej Kompis!

Ny kompis. Fast bara halvfärdig. Rätt nöjd men linjerna på hans lår och lite andra linjer är lite väl skakiga, men vafan. Det är bara en tatuering.

Trevlig kväll igår. Lyckades undvika att bli överförfriskad, vilket ju är bra.

Helt orelaterat (mer än att man alltid är lite känsligare när man är lite ömtålig dagen efter) så är mitt konstanta nyårslöfte att bli mindre fånig, på så många sätt. Man är ju ett fortlöpande arbete, s a s. Som alla andra.

Har börjat läsa om "Football Factory"-trilogin. Äcklig bok, men jävligt bra. Och med en hel del poänger angående samhället och insikter i (brittisk) arbetarklassmentalitet från många olika håll. Rekommenderas.

w00t!

Andra människor tycker tydligen att jag 1) är intressant, 2) skriver intressant om intressanta saker eller 3) är rolig/skitsnygg. Er ödmjuke tjänare (jag alltså) har nämligen skrivit lite åt en helt annan blogg och skulle man vara intresserad av att läsa det (det handlar om vad jag ser fram emot under hösten, musikaliskt sett) så kan man läsa det här.

Jag är inte helt säker på texten. Jag tycker nämligen att jag nämner bandet Von vid namn alldeles för sällan.

Jag har för övrigt tatuerat mig idag. Det var inte skönt, men inte alls lika illa som jag trodde att det skulle vara. Bilder på det kan nog tänkas dyka upp så snart den inte är kladdig av salva, blod, bläck och lymfvätska. Och så snart jag orkar ta en bild, vill säga.