söndag 31 maj 2009

"Pain or damage don't end the world. Or despair or fucking beatings. The world ends when you're dead. Until then, you got more punishment in store..."

"...Stand it like a man... and give some back."

Jag har en viss fascination för western-mode. Alltså, jag vill inte klä ut mig till cowboy och ha chaps, stor hatt, lasso och bolo tie. Nej, lite mer stil och klass.







Det finns något manligt återhållsamt men ändå väldigt väldigt fåfängt med de här bilderna. Det gillar jag. Sen så gillar jag kläder där vapen kan fungera som en bra accessoar. Det gillar jag överhuvudtaget när det kommer till kläder/stil, farlighet. Machofasoner, måhända. Eller bara vanlig osäkerhet. Men jag gillar't. Dock försöker jag arbeta mig bort lite från det, eller kanske arbeta in det lite mer subtilt på andra sätt. Jag menar, efter att ha sett Funny Games så har ju vita shorts och vit piké blivit totala psykopatplagg i mina ögon (=bra. Inte för att ni någonsin kommer att se mig i dylika plagg.). Bra film, för övrigt. Sjukt obehaglig. Vit kostym är ju reserverad för Andrew Eldricht och pederaster i Marocko (också bra, bra som i farligt.). Ja, ni hajjar grejen.

Jag tror att vad jag försöker säga är att människorna och kläderna på bilderna ovan ser inte veka ut. Smått fåfänga med ett sinne för detaljer som man kanske inte trodde om män på den tiden (fast nu är ju bilderna moderna tolkningar av dåtidens mode, så sinnet för detaljer är stylisternas) men ändå ett ganska kraftfullt uttryck. En fantasi, måhända. Men en snygg och inspirerande fantasi.

Jag funderar på att införskaffa ett brett brunt läderbälte med mässingsspänne av den enkla anledningen att jag tycker att det ser tufft ut. Lite rejälare, lite mindre fåfängt (sen bryter det av lite snyggt om man klär sig helt i svart). Jag funderar på att göra det trots att jag inte äger ett enda par skor i brunt läder. 'Faux pas!' säger vän av ordning/god smak. Jo, ioförsig. Men det är smällar man får ta. Tuffma går före rättma.

Bältet kommer antagligen ha någon form av mässingsspänne också. Faux pas, åter igen. Fast det tycker jag nästan är ett större problem än att bältet inte matchar skorna. Det får det att krypa lite mer i kroppen på mig iallafall, när metall skär sig mot annan metall.

lördag 30 maj 2009

Det där med att hålla i pengar...

...är inte min grej. Fast jag lyckas ju få rätt mycket för stålarna ändå, tycker jag. Och jag blev snygg.

Jag börjar undra om en ofrånkomlig del av mig själv, mitt absoluta Jag, är att vara orolig. Inte för att jag är speciellt orolig över något speciellt just nu, men jag är alltid orolig. Kan nog inte minnas när det inte var så. Jag menar, jag borde vara orolig för min framtid. Borde fixa med allt som behöver fixas osv. Men det är jag inte särskilt orolig för alls när jag känner efter. Men ändå har jag den där känslan i magen. Jobbigt. Fast jag är ju van vid det. Det är ju lite default.

Önskelistan är uppdaterad, förresten.

fredag 29 maj 2009

herregudvadgjordejagigår!?

Näe, så allvarligt var/är det inte. Jag var på säsongsavslutningen på Blod & Svärd. Det var trevligt. Träffade kompisar. Misstog en i personalen (som dock var ledig) för att vara Maniac från Skitliv. Ja, inte to his face, men i största allmänhet. Fick se en väldigt mysig mustasch och har minnen av att jag t o m tog på den (förlåt!). Men den var maffig. Hade ett mycket bra samtal med personer jag allt för sällan träffar. Fick reda på att bara en av fyra förstår sig på världens bästa Hitlerskämt (därmed anser jag det vara vetenskapligt bevisat att det är ett skämt för eliten). Snackade lite för mycket om helt irrelevanta saker. Bytte skor med vänner under några minuter. Snackade väldigt mycket om skor och strumpor (förlåt!). Och om Poison Idea. Blev väl lite för förfriskad. Men på det hela taget så var det trevligt.

Men jag trodde faktiskt att det skulle vara fler människor i parkas som stod och diskuterade skivnummer. Fast det är kanske inte säsong för parkas.

Nu senast så skar jag mig i handen när jag försökte skära upp en brieost till frukost. Jag är bakis, då får man äta dumma saker.

Näe, om man skulle ta o skita i att göra något alls på ett tag? Lyssna på Slayer, kanske? Det var ett tag sedan.

torsdag 28 maj 2009

Dagens oväntade

Blev helt plötsligt orimligt pepp på att lyssna på Skitliv på vägen hem. Skitliv är något av ett guilty pleasure hos mig. Dom är ju inte såå bra eller tuffa egentligen, men ändå är det något hos dem som kryper under skinnet på mig.

"...men invandrarna får gå före"

Alltså, man lackar. Man står i kassan på sitt jobb och in dyker en illaluktande gubbe och vill ha en skiva av Jean Michel Jarre. Redan där borde man ju ha fattat misstanke om mental otillräcklighet hos karln. Hursomhelst så var det Jarres jävla milleniekonsert i Giza som karln ville ha. Vi hade inget inne. Fick inte upp något i systemet. Googlade/wikipediade lite. Fick upp att konserten ifråga var 12 timmar lång, tydligen inte hade släppts på något format men delar av den hade visats i TV.

Idiot: -"Ja, det är den."

Jag: -"Men den är inte släppt."

Idiot: -"Jo."

Jag: -"Nej. Den är tolv timmar lång. Vad jag kan se finns den inte släppt vare sig som CD eller DVD. Bara delar av den har visats på TV."

Idioten smyger sig bakom kassan för att kolla på mina resultat och jag låter honom hållas eftersom jag ändå inte har något bättre för mig.

Då kommer två unga män av utomeuropeisk härkomst fram. En av dem har tydligen en skuld han (med viss rätt) tycker är orättfärdig, och den är hög, så av naturliga orsaker börjar jag hjälpa den unge mannen, dvs jag tar återigen kontrollen över datorn. Vi kollar runt på vad som har hänt, lyssnar till hans argument i 2-3 minuter. Under hela den här tiden står idioten bredvid och suckar och fnyser, på det där sjukt irriterande, uppmärksamhetssökande, veka (mitt nya favoritord, tror jag. Lyckas på ett bra sätt beskriva det mesta jag inte gillar.) sättet.. Tillslut får han ett ryck och häver ur sig att "här var det jag som fick hjälp men invandrarna får gå före" i en jävligt gnällig surkuksidiotton.

Nu är det så att jag på jobbet anser mig vara tvungen att svälja en massa saker eftersom jag är där som representant för ett företag som inte vill alienera sina kunder men någon jävla måtta får det ju ändå vara, så jag höjer rösten ganska mycket och meddelar den efter det här (får man anta) väldigt alienerade kunden att "din skiva finns ju inte ditt jävla CP!" Idiotfan börjar gå mot dörren och jag mumlar en massa saker om jävla idioter medans invandrarkillarna säger åt mig att glömma honom. På vägen ut bestämmer sig idiotfan iallafall för att smälla igen ytterdörren och till hans ära får man säga att han lyckades relativt bra. Dörren är nämligen väldigt trög åt det hållet. Det blev dock ingen större smäll.

Nu står jag dock här och är lite förvirrad. Jag är ju faktiskt lite nöjd med mig själv, men eftersom jag är jag så kan jag inte låta bli att ha lite dåligt samvete. Inte för att jag upplyste en idiot om hans otillräcklighet som människa (i ändå ganska milda ordalag) utan för att jag undrar om jag någonstans gjorde det här av någon slags vit medelklasskuld. Det kändes lite sådär "men jag gillar ju hip hop så jag är nere med invandrarna och förstår deras svårigheter", typ.

Man måste ju uppenbarligen analysera sönder prick allt tills det inte finns något värde i någonting alls. Kristen moral, i grunden. Inte så pepp.

måndag 25 maj 2009

Totenkopf Rock'n'Roll

i all ära, men någon jävla måtta får det väl vara.


Det här är alltså inspelat för bara några dagar sedan. Och jag är inte ledsen för att jag missade det.

Don't push me, motherfucker!

OK, för att börja någonstans. Jag gillar hårdrock. Jag har långt hår. Och läderjacka. Och en jävla massa bandtröjor, tygmärken, pins, skivor, en handfull tatueringar och så vidare. Jag har t o m en jeansjacka med tygmärken på, en jeansväst och en läderväst samt en svart jeansjacka på G och jag kommer njuta av att sy fast tygmärken på den. Skitnördigt, jag vet. Och lite skitnödigt. Det är dock inte det enda jag gillar och det utgör heller inte hela min identitet, men det lämnar vi därhän för tillfället.

Hursomhelst. Jag gillar hårdrock. Jag gillar den som den är. Jag gillar att den är utanför. Jag gillar flörtar med satanism och andra hemskheter. Att den klarar sig själv utan resten av jävla musiksverige. Jag blir inte glad när man får läsa om Sweden Rock i aftonbladet. Jag tycker generellt sett att folk ska hålla sig jävligt långt borta om de inte är beredda att köpa den på dess egna premisser. Därmed inte sagt att jag tycker att ALLT är bra. Det finns en jävla massa idioter där. En massa svenne banan-fyllon. Så är det. Jag väljer att anse att de inte har något med mig eller det jag pysslar med att göra, men man blir ofrånkomligen jämförd med, tja, Sabaton.* Eller så börjar folk snacka om Metallicas svarta skiva. Eller nått sånt. Det är lite som att jag skulle gå fram till ett Smiths-fan och fråga om skälet till att han gillar the Smiths är att han inte får ligga och behöver ett alibi för det? Eller kanske snarare som att jag skulle börja snacka om Robbie Williams med ett popsnöre, för att vaddå, det är ju pop det också? Eller så. Men det är tydligen OK att bete sig så mot folk som gillar hårdrock. Och det lär man sig ta, på ett eller annat sätt. Jag menar, på ett sätt finns det nog ingen subkultur som är så inklusiv som metal (=man får in en massa spån) men samtidigt så exklusiv (jag har nog inte stött på särskilt många andra ställen där du bedöms så mycket efter din koll på musik och (framförallt) hur du signalerar att du kan din musik genom tygmärken, tröjor, pins osv. Jag skulle faktiskt våga påstå att i detaljnörderi så ligger heavy metal-uniformen inte långt ifrån klassiskt herrmode med alla dess konstiga små regler.), vilket gör att folk ser idiotin och idioterna (för den är ju alltid uppenbar var den än visar sig) men inte subtiliteterna. Jag menar, så funkar det. Så funkar folk. Framförallt, så funkar folk som inte har varit del av en bespottad minoritet för de har aldrig behövt fundera på skiten. Det är inte alltid kul, man utvecklar inte alltid trevliga sidor av sin personlighet när man utsätt för sånt, men tja... Så är det ibland. Ingen går genom livet oskadd.

Hur som helst. Jag älskar hårdrock. Den har gjort väldigt mycket för mig och är kanske den enskilt viktigaste självvalda faktorn, tillsammans med punk och en viss form av filosofisk djävulsfascination (alla de tre går f ö in i varandra en hel del), för min självbild och min personliga utveckling. Jag har upptäckt väldigt mycket pga hårdrocken i dess olika former, avarter och underkategorier. Inte bara det självklara, dvs musiken utan litteratur, konst, film, kläder, vänner, annan musik, kroppskonst, filosofi. Och jag är väldigt glad för det. Det har berikat mig (det har ioförsig inte bara gjort det, utan på en del sätt skadat mig känslomässigt också, men det är ett annat inlägg). Men någonstans är måttet rågat. Nu känns det verkligen som att något hemskt och äckligt har infiltrerat och tagit över mitt livs kärlek. "Vad har hänt?" tänker ni nu. Det här har hänt. Måttet är jävligt nära rågat nu. Frågan som återstår är om det är dags att ta till vapen eller om man helt enkelt ska ge upp?

Ja, sen har vi ju det här också. Jag vet inte vilket som är värst, 200:- i inträde till en jävla klubb, 68 spänn för vanlig jävla bärs eller det faktum att folk från Gemini Five är inblandade och att någon av de anakronistiska arrangörerna definierar sig som ett "rockfan som brinner för musik som glam, sleaze och AOR." Fuck Forever Off. Betala 200:- för att lyssna på när farbröder spelar Faster Pussycat, Warrant, samma gamla uttjatade KISS-dängor och om de känner sig vågade kanske introt till Slayer´s 'Raining Blood' (eller kanske Sabaton?) för ett gäng jävla spexande överklassmähän och mähäwannabees samtidigt som man måste få i sig minst 10 öl för att inte spy av bara det vedervärdiga musikvalet (AO-fuckingjävla-R!? Vad FAN har det ens med musik att göra?), känns det värt eller? 1000 spänn blåsta på en kväll av totalt undermålig kvalitet? När man kan köpa en jävla massa jävligt fin öl för hälften av det priset, komma hem till mig och lyssna på VON, Venom, G'n'R (ja, jag vet att jag gnällde på åttiotalsrocken, men skärp dig. Vissa saker står över kritik.), Bathory, Motörhead, Nifelheim, Misfits, Celtic Frost, Judas Priest, Blasphemy, absolut inte under några som helst omständigheter Gemini gubbFive, slippa idioter (eller ja, man måste ju umgås med mig), ha en helt lagom ljudnivå och bra diskussioner?

Asså, don't get me wrong. Jag har ioförsig svårt för stureplan, men det har inte så mycket att göra med att det skulle vara dyrt eller överklass eller så. Det har mer att hela prylen känns som ett par designerjeans. Dvs. ganska fula, alldeles för dyra med tanke på vad det faktiskt är, men man får iallafall en stor logga på röva som visar att man i brist på riktigt smak iallafall har pengar. Vulgärt. Dekadent. De faktiska priserna är helt oväsentliga. Jag har inga problem (eller jo, det är dyrt och jag har dåligt med stålar. Det är ju ett rent praktiskt problem.) med att betala +60:- för en öl för jag gillar god öl. Men av samma anledning som jag inte tänker köpa kläder baserat på märkets status utan baserat på märkets kvalitet så tänker jag inte betala 70:- för en vanlig jävla bärs för att den serveras inom ett visst geografiskt område.
Så. Jag bryr mig inte om ditt uteliv. Eller din musik. Eller din kultur. Så länge jag slipper beblanda mig med den (och om jag nu gör det så tänker jag göra det på din kulturs villkor). Men det är ju så att om man tycker att den ovannämnda klubben verkar som en bra och kul idé så är man antagligen en människa som 1935 hade tyckt att Nürnberglagarna var ett sansat och rationellt sätt att försöka lösa Tysklands imaginära problem på, ya know. Körd i huvudet och en jävla medlöpare. En idiot. Och det är inte okej. Det är inte okej att ni tar något viktigt och fint i mitt liv, mitt livs första stora kärlek och vampyriserar på det tills det förvandlas till något jävla dekadent överklasspex. Att ni sätter en hel kultur i någon form av jävla zoo (som när Kolmården ville ha massajer som bodde på deras låtsassavann tillsammans med gnuer och elefanter), att ni exotiserar och lajvar och spexar sönder något som inte tillhör er. Fuck jävla off. "Men vaddå" tänker ni nu, "vi tycker ju att det här är kul och roligt, vi sabbar ju inte något." Och det är just det. Ni tycker att det är lite roligt. En rolig grej. Som någon form av maskerad som ni har på er hemmaplan. Ta det på allvar och visa lite jävla respekt så ska vi nog komma överens.

Fast vad håller jag på med, egentligen? Gnäller jag för att idioter kommer betala överpriser för att lyssna på skitmusik? Egentligen borde en örfil och en loska i ansiktet ingå i det priset. Så kör hårt. Men nu är ni upplysta om objektiva fakta: Lyssnar man på AOR är man lite sämre som människa. Spelar man det på en klubb så är man ännu sämre. Betalar man för att gå på en klubb och lyssna på't så är man riktigt dålig. Om man återvänder till en sån klubb är man en sämre människa än Hitler.



* Det är alltså lite som att t ex. tycka att Vanilla Ice eller Just D har något att göra med typ, NWA eller 2Pac.

söndag 24 maj 2009

Drömtid


Alltså, jag vill inte vara taskigt eller så, men vad är det för jävla idioter till folk som springer runt i livet utan ID av något slag? Varför gör man det? Och varför blir man sur när jag inte tänker hyra ut något till någon utan någon slags säkerhet för mig/oss? Nej, du får inte hyra utan leg. Nej, ett gymkort är inte legitimation. Nej, det är inte för att jag är otrevlig (fast det är jag ju också, eller titt som tätt iallafall inte tillgjort trevlig) utan för att skydda både oss och kunder. Nej, du kan inte bara uppge ditt personnummer. Nej, jag tror inte att du tänker stjäla/lura till dig filmen, men regler är faktiskt regler och dina 50 spänn som du spenderar här under loppet av ett år (för det är ju bara muppar som aldrig är här i vanliga fall men som ändå förväntar sig bli behandlade som kungar som håller på och är omöjliga) är inte riktigt nog för att jag ska hålla på och bry mig om dina eventuellt sårade känslor. Känner du dig kränkt? Löjliga idiot. Asså vafan, vi lever i en relativt otrygg värld där folk beter sig som svin och försöker lura varandra på typ allt. Jag/vi har några små försigtighetsåtgärder för att skydda oss från det och hålla priserna nere för kunderna. Jobbigt? Lev med det eller lev utan oss.



Och sen kommer folk och gnäller om "hur ska man nu få tag på film och skivor? Vi oskyldiga som inte laddar ner eller stjäl drabbas ju av det här." Taskigt fall. När har det inte vart så? Och man tänker att eftersom de flesta som gnäller om sånt här är fyrtiotalister eller däromkring så borde de ha vant sig vid att livet är orättvist, iomed att de ändå är rätt gamla. Fast det är klart, har man fått hela livet serverat på ett silverfat och är van vid att saker och ting ska vara som man vill att det ska vara så är det klart att då är det ju lite jobbigt att förstå att en butik inte kan ha allt som någonsin har gjorts inne just nu, fast det inte säljer.

Fan vad jag hatar fyrtiotalister. Självgoda jävlar. Vänta bara tills ni hamnar på ålderdomshemmen och vi kan börja missköta er.


Jag har drömt en massa på sista tiden. Jag gillar't inte. Jag gillar inte att drömma. Jag blir alltid förvirrad. Jag blir alltid osäker på något sätt. Jag har nog nästan hellre mardrömmar än de obetydliga och förvirrade/förvirrande drömmar jag haft den senaste veckan.

Såg den ganska bra filmen 'Ganster No. 1' inatt. Den var inte lika bra som förra gången jag såg den men ändock bra. Framförallt gillar jag att den lyckas kombinera brutalitet och snyggma. Som den scenen när huvudpersonen (i filmen enbart känd som Young Gangster och senare, när samma karaktär spelas av Malcolm McDowell, som Gangster 55) ska hota en snubbe. De sitter i snubbens kök och Gangster har på sig en perfekt kostym med perfekt skjorta där manschetten sticker ut precis de perfekta centimetrarna, där håret är perfekt, där han är så jävla snygg och helt plötsligt drar han upp den slitnaste, rostiga, skitigaste, råaste yxa du har sett och förkunnar att det är hans favorityxa. Brutalitet. Total djurisk brutalitet bakom en skräddarsydd kostym och handsydda skor. Jag gillar verkligen det. Det får det jobbiga att bli jobbigare och det snygga att bli snyggare. Sen så är man ju svag för bröderna Kray och deras inflytande på hur engelska kriminella var på 60-talet är ju rätt stort. Om man säger så.

gangster no 1 Pictures, Images and Photos



Måste bara få tag på 'The Long Good Friday' nu också.

fredag 22 maj 2009

"Bröder, låt mig berätta..."

Så inleds 'De Välvilliga' av Jonathan Littell. Det är en av de bästa böcker jag läst. Inte för att den handlar om SS eller kriget eller Tyskland eller bögsex eller perversioner. De bitarna gör den naturligtvis intressant, men det som gör den så intressant för mig är huvudpersonens (Max Aue) funderingar och fantasier.

"Man krälar omkring på denna jord som en larv i väntan på den praktfulla skira fjäril man bär inom sig. Men tiden går och nymfstadiet inträder aldrig, man förblir larv, det är ytterst nedslående, vad ska man göra? Självmord är givetvis ett alternativ. Men om sanningen ska fram känner jag mig inte lockad av självmord. Jag har givetvis övervägt det och i så fall ska jag göra så här: jag skulle trycka en handgranat mot hjärtat så att jag utplånades i en våldsam och fröjdefull explosion. En liten rund granat som jag försiktigt osäkrade innan jag släppte grepep och log åt det metalliska plinget i fjädern, och det skulle vara det sista jag uppfattade genom de bultande pulsslagen i öronen."

"Mina kollegor betraktar mig som en lugn, allvarlig och eftertänksam person. Ja, visst är jag lugn, men på dagarna ryter det i mitt huvud, dovt som en krematorieugn. Jag pratar, diskuterar och fattar beslut som alla andra, men vid bardisken med min konjak föreställer jag mig att en man kommer in med ett gevär och öppnar eld, när jag går på bio eller teater ser jag framför mig hur en osäkrad granat rullar in under bänkraderna, under helgdagsfirande på offentliga platser ser jag hur ett fordon proppat med sprängämnen exploderar och hur eftermiddagens festiviteter förvandlas till en massaker; det flyter blod mellan gatstenarna, köttslamsor fastnar på fasaderna eller slungas tvärs över gatukorsningarna och landar i söndagssoppan, jag hör skrik och jämranden från människor vilkas lemmar slitits av som vingarna på en insekt i händerna på en nyfiken pojke, och de överlevandes avtrubbning och märkliga tystnad klibbar mot trumhinnorna; det är inledningen till den långa rädslan."

"Det skulle vara lätt att klassificera era tankar vetenskaplig: praktiska eller mekaniska tankar, planering av sysslor, disopsition av tid (till exempel att sätta på kaffevattnet innan man borstar tänderna men att rosta brödet efteråt eftersom det är snabbt avklarat), bekymmer på arbetet, penningbesvär, familjeproblem, sexuella fantasier. Jag ska bespara er detaljerna. Under middagen betraktar ni er hustrus åldrande ansikte, hon är oändligt mycket mindre upphetsande än er älskarinna, men fortfarande tilldragande i alla avseenden, och vad ska man gör, sånt är livet, alltså pratar ni om den senaste regeringskrise. Egentligen ger ni blanka fan i den senaste regeringskrisen, men vad skulle ni annars prata om? Och räknar man bort den sortens tankar är det inte mycket som återstår, medge det."

"Jag blev tvungen att ta en kort paus för att gå och kräkas, men nu fortsätter jag."

Det här är bara citat från det första kapitlet i en bok som är över 900 sidor lång. Mer kommer säkerligen vad det lider. Men jag väljer inte bara att ta upp denna fantastiska mardröm för dess egen skull. Den här boken kommer, om allt går som det ska, vara en del av ett relativt ambitiöst projekt. Om det blir som jag vill att det ska bli.

onsdag 20 maj 2009

Önskelista avd. överkomligt.

Deadwood är en av världens bästa TV-serier, alla kategorier. Det är fascinerande när den karaktären man mest sympatiserar med är en alkoholiserad, brutal, gangsterkung till hallick. Han är på något sätt den enda som faktiskt känner sig själv. Just nu finns alla säsongerna på cdon för antingen 249:-/st eller 519:- för boxen med alla tre. Jag vill verkligen verkligen ha den boxen. Den är ju lixom ett kassaskåp och man får ju marker och en kortlek med...




En annan av världens bästa TV-serier är som bekant OZ. Eftersom alla redan vet att den är så jävla överbra (eller hur?) så säger jag inget mer än att även den finns på cdon, till ett inte helt förkastligt pris. Hellre Deadwood än Oz, dock.


Man behöver ju alltid fler skivor och jag har varit dålig på att köpa på mig sådana på sista tiden, så här följer en lista på skivor jag behöver.
  • Enforcer - 'Into The Night'.
  • Katharsis - 'VVorldVVithoutEnd' och 'Fourth Reich'.
  • Bone Awl - Allt förrutom 'Meaningless Leaning Mess'.
  • Syphilitic Vaginas - 'Complete Studio Collection' (en SV-tröja skulle inte sitta helt fel...)
  • G.I.S.M. - Vad som helst på vilket format som helst.
  • Running Wild, Razor och Exciter - Dom bra skivorna.
Skivorna hittar du hos Repulsive, Hells Headbangers, Nuclear War Now! och om inte där så på eBay, antar jag.

Böcker gillar man ju också, och önskar sig.
  • American Psycho på engelska
  • Att hata allt mänskligt liv av Nikanor Teratologen
  • The Road av Cormac McCarthy (på engelska, helst)
  • Jag känner på mig att jag har missat ett gäng av Terry Pratchetts böcker, så dom behöver jag också. På engelska.

Annat smått och gott är: trevlig tobak (man gillar ju att röka cigarr), trevlig sprit, inge krångel och skoblock (åtminstone 2 par, varav ett av dem bör vara i runda slängar strl 39, de andra upp till 42. Jag har så olika trånga/formade/stora skor, förstår du.).

Och så vidare, och så vidare ad nauseam. Även den här kommer nog uppdateras lite vad det lider.

Önskelista avd. behov

Vi gör det här kort. Min dator behöver ett nytt batteri för att inte vara ett CP. Det går på typ 1300-1400:-. Min dator behöver även en extern hårddisk. Eftersom den är ett CP.

Jag behöver även pengar. Och mat är ju alltid bra. Typ torrvaror. Någon form av finare olivolja eller så, kanske. En bal toapapper? Alla sånna grejer emottages tacksamt. Vardagsutgifter är de värsta utgifterna.

Just det här inlägget kommer nog uppdateras lite vad det lider.

Justfanja! Strumpor! Svarta, tunna i bra kvalitet. Jag tycker att det är roligare om någon lägger ner 100:- på ett par riktigt bra strumpor än att jag får 3 skitpar från MQ för samma slant (om inte annat för att dom går snder på prick en gång).

måndag 18 maj 2009

Önskelista avd. lyx, fåfänga och inspiration.

Min födelsedag är nära förestående. Eller ja, nära och nära. Den är i mitten av juli. Även om jag inte förväntar mig något speciellt från någon (det aktuella ekonomiska läget uppmuntrar ju inte direkt till konsumtion) så har ni här ett litet fantasiurval av vad jag vill ha. Oroa er inte, jag håller på att fundera på en fortsättning som inte är lika Bateman-inspirerad och där det faktiskt kommer gå att få tag på saker under 400-500:-. Jag lovar. Här har ju som sagt min inre finsmakare fått fritt spelrum och mest så kan ni kanske se det här som någon slags inspiration ifall ni vill ge mig något mer än typ en öl på krogen eller liknande. Vilket som är helt OK.


För runt ett år sedan fick jag ett prov med den här parfymen och efter att ha lite svårt för den så föll jag helt plötsligt pladask. Jag har dock aldrig tagit mig i kragen och köpt den, vilket både har att göra med att den är lite smådyr och att jag inte orkat leta reda på någon eBay-försäljare som säljer den billigare (och med billigare menar jag då att det går att hitta stora testers på eBay som kostar mindre än de små, vanliga förpackningarna gör i butik).




Det finns några förhållningsregler:



  1. Storlek 38. Egentligen liite för liten i halsen, men skjortor med större halsmått är väldigt mycket större i bredd/vidd.


  2. Modell Extra Slim Fit. Viktigt.


  3. Inga livsbejakande mönster eller färger, thank you very much. Inget rutigt. Jääävligt försiktigt och sobert med ränder. Helst enfärgat.


  4. Under inga som helst omständigheter får det vara en button down-skjorta. Under absolut inga som helst omständigheter. Capice?

TSF har ju ett par butiker i Stockholm (NK och Götgatspuckeln) samt även en webshop, men de har även en outlet där priserna är humanare (30-60% billigare) men där utbudet å andra sidan antagligen är osäkrare.








De här pjucken är alla från Beatwear och är svindyra (som minst £113 och det är utan frakt. Underground tar ungefär hälften för sina, men det är ju ändå rätt diiirt.)) och även om jag verkligen vill ha de ovanstående så är det några kronor mer än vad jag förtjänar i gåvoväg. Det är mer tänkt som ett tips. Låga (så man kan ha dem under den tajta lilla jeansbyxan), spetsiga boots, helst med kåbojsarklack. Ja, jag vet att jag har typ 2-4 par (lite beroende på hur man räknar) men jag behöver fler. Man vill ju inte slita ut favoriterna (jag borde ha köpt ett par till när det var typ 80% rea på mentor-skor). Plus att jag inte har ett par (som går att använda) med cowboy-klack. Appropå det så skulle jag behöva ett nytt par jeans av något kvalitativt märke. Jag köpte ju ett par från Acne och de är skitsnygga men kvalitén är verkligen so-so. Jag har ju ett gäng från Cheap Monday men de håller ju inte färgen särskilt bra, plus att jag vill inte ha jeans om är så tajta runt vaden (dock vill jag ha dem tajt runt låren och lilla stjärten).


' Nuff said.



'Nuff Said.


Det här är också något jag gått och gluttat på hur länge som helst, men aldrig tagit mig i kragen och faktiskt köpt. Inte så mycket för att det är dyrt (vilket det är, om väldigt drygt) som för att det finns en massa kit man köpa med oljor och efterbehandlingar och förbehandlingar och olika lukter osv. så jag har inte riktigt orkat bestämma mig. Jag tror dock att lavendel inte riktigt är min grej, men det finns även sandelträ och en utan tillsatt lukt som nog mer är min grej. Tillbehör till den här vore en rakborste med grävlingshår istället för den med svinborst som jag har.

Något jag skulle behöva är ett svart bälte med ett guldfärgat spänne. Jag har nämligen en samling manschettknappar av guldfärgad metall men inget bälte som matchar. Av vikt att tänka på: inte för smalt. Jag vet att smalare bälten anses mer uppklädda, men smala bälten får i mina ögon bäraren att se vek ut. Jag vill inte heller ha ett stort eller pråligt spänne. Ett högst funktionsdugligt spänne utan något lull (gärna i borstad metall (eller sliten) för att man ska slippa den äckelkänsla som det guldfärgade gärna medför), kanske runt 6 cm brett. Jag köpte ett bälte på H&M som jag använder dagligen som jag tycker är perfekt, men det har dock ett spänne i vit metall. Det jag vill ha behöver alltså inte vara dyrt.


Som ni kanske märkt så finns det en etikett eller kategori eller vad man nu vill kalla det för som heter "önskelista". Det här inlägget ligger där, men även ett gäng andra inlägg där man kan få lite tips om vad jag önskar mig.

Så. Dags att börja fundera på saker i lite vettigare prisklass nu. Återkommer om några dagar.

Och om inget av det här inspirerar er och ni inte kommer på något själva så kan ni får betala en skräddare till att utföra alla de ändringar jag vill ha gjorda på saker och ting.

söndag 17 maj 2009

Det är något konstigt med friheten

Alltså, de här människorna... Jag kan inte komma på något att skriva, förrutom att det är hemskt. Det bästa är att slips/västkombon nästan inte syns eftersom precis allt annat är så hemskt. Hemskt hemskt hemskt. Killen längst till höger, föddes han 96 i Tjernobyl eller vad fan är det fråga om? För att inte snacka om de två oompa loompierna till vänster.


Fast det är ju på ett sätt bra att de finns. Ens egna små stilmissar hamnar ju helt plötsligt i ett helt annat ljus.

Dames, booze, chains & boots

Ni gillar the Cramps. Jag vet det. Alla riktiga människor gillar the Cramps. Det är ett ganska bra test. Man vet liksom att någon som inte gillar the Cramps inte har någon egentlig själ.

Jag minns när jag såg dem, vilket år nu det var. Jag minns att det var bra. Jag minns att jag undrade hur man kunde vara så knarkad och ändå kunna stå upp på en scen. Jag minns att jag aldrig någonsin innan eller efter har sett två pensionärer som sett så totalt livsfarliga ut. Stenhårda. Skitgalna. Redo att när som helst slita upp en stilett och skära halsen av dig om du såg ut att inte gilla konserten. Ja, om de faktiskt lyckades se dig genom effekten av alla hallucinogena droger. Så uppfattade jag dem iallafall. Andra källor beskriver dem (ja, Lux och Ivy, dvs the true the Cramps) som ett fint pensionärspar som bara satt och drack kaffe för sig själva innan spelningen. Och det funkar för mig också.

Jag måste säga att när jag fick reda på att Lux Interior hade dött så blev jag faktiskt riktigt sorgsen. Inte för att det berör mig så jävla mycket. Jag menar, de var gamla, de turnerade inte så mycket, de var inte särskilt aktiva när det gällde att skriva och släppa musik så hans död gjorde ingen större skillnad för mig. Men jag tänkte på Poison Ivy. Tror ni att det någonsin kommer att finnas, rent objektivt sett, någon som kan mäta sig med Lux Interior? Eller med Poison Ivy för den delen? The Cramps är allt som är bra med rock'n'roll. Allt med the Cramps är rock'n'roll. Alla andra så kallade rockband kan dra åt helvete i jämförelse. Gillar man inte the Cramps så gillar man inte livet.

Ni kanske tycker att jag är partisk och subjektiv när det gäller det här men jag vågar hävda att om det genomfördes riktiga vetenskapliga undersökningar så skulle det jag säger bevisas, dvs att the Cramps objektivt sett är ett av världens bästa band och att folk som inte gillar dem är lite sämre (kristna) människor.

Hursomhelst; the Cramps första trummis har börjat blogga om sin tid i bandet. Ni vet att ni vill läsa den.

lördag 16 maj 2009

Av någon anledning började jag tänka på 'Sabrina' av Einstürzende Neubauten. Därifrån gick det ganska snabbt att börja tänka på att ett bättre tidsfördriv än arbete skulle vara att sitta i ett bibliotek inrett i ek och läder och dricka riktigt tungt rödvin. Vilket inte är helt korrekt, kanske. Inte pga något slags trams som att solen är framme eller så, utan snarare för att det finns inget som gör mig så bakis som rödvin.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här mer än att jag vill ha tid och råd att sitta i mitt eget privata bibliotek i mitt eget privata kråkslott och dricka mig lullig på min egen privata vinsamling, bärandes någon form av tweed eller liknande.

Världen är orättvis. Jag skulle ju vara så mycket bättre på att vara rik än så många andra.
Fast jag är ju som sagt inte så förtjust i vin. Men man vill ju vara det.

Ya think?

onsdag 13 maj 2009

Kind mot kind

Med tanke på vad 138an skriver här så vill jag ta upp något jag har tänkt på länge: hade jag varit något mer positivt inställd till mänskligheten så hade jag varit mer höger/liberal. Nu är det så att eftersom mänskligheten som kollektiv (och väldigt ofta på alla andra sätt också) är förkastlig så är jag inte det. Får folk utnyttja sina 'friheter' och 'rättigheter' (HOBBES!) så slutar det alltid illa. Inte därför att människor inte kan ta ansvar för sina egna liv utan för att människor alltid ska fucka upp andras liv. Det är DET som är problemet. Liberaler... Lite för naiva för sitt eget bästa. Liberaler är han gamla pundaren i 'Grizzly Man'. Jag är Werner Herzog.

'Nuff said.

'Att hata allt mänskligt liv' är slut hos adlibris, så den får jag inte. Jävla tokdepp.

Skönt att Anna Odell tydligen blev semisågad i DN. Skönt att hänga upp typ hela sitt liv på att psykvården psykvårdade en. Guess what? Tvångsinlagd (speciellt akut) blir man inte för att bli gullad med. Tvångsinlagd blir man för att man måste hållas vid liv. Det är inte alltid vackert eller smärtfritt att se till att någon som vill dö (eller döda) hålls oskadd. Men det är bättre än alternativet. Att bli kränkt av psykvården... Vet ni, jag tycker att vi skulle ha ett lite bättre samhälle om fler människor fick chansen att bli kränkta av psykvården för det är snarare det som är problemet. Inte vad de gör utan vad de inte gör.

Jag är för övrigt väldigt glad för att jag har mina vänner. Och för mina vänner skull. Och att det finns folk som är mer än så. Och för att jag känner att jag faktiskt vet vart jag har folk. Och för alla de nya människor jag lärt känna. Jag säger det för sällan men så är det.

Framförallt är jag glad för att min kille ligger bredvid mig och spinner just nu.

Och mest av allt så ä jag så oerhört glad över att det här bandet finns: Adolfz

tisdag 12 maj 2009

TOTAL WAR

Jag är inget större fan av Boyd Rice. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att hans socialdarwinism, hans 'satanism', hans allmänt störiga attityd och hans ständiga provokationer och uppmärksamhetssökande är ganska sorgliga och patetiska. Nevertheless så är han en intressant och underhållande karl på många sätt. Titta bara på nedanstående videos:



Det enda som egentligen stör mig är (förrutom den jävla speakern i video #2) är hans röst. Den låter vek och hans amerikanska dialekt får låten att låta... korkad. Här är texten iallafall.

Do you want total war
Turn man into a beast once more?
Do you want to rise and kill
To show the world an iron will?

Do you want total war
Throw out Christ and bring back Thor?
Do you want total war?
Do you want total war?

Do you want to stand and fight
To rip asunder this pallid night?
To smite your foes that they might die
To splatter blood across the sky?

Do you want might to prevail
To kick aside the weak and frail?
Do you want total war?
Do you want total war?

Do you want total war
To see life's will return once more?
Do you want total war?
Unleash the beast in man once more?

Do you want total war?
Do you want total war?

Yes you want total war
Yes you want total war

Total War! Total War!


Texten är genial, men jag misstänker att även om jag och Boyd på sätt och vis delar andemeningen i den så har vi olika känslor ifråga om det jakande svaret på frågan som ställs.

Sovandet går sådär. Vaknade tidigt idag, av att jag drömde att jag dog på en sjunkande färja. Eller, jag drömde inte att jag dog. Jag började drömmen i slutet och fick reda på att jag hade dött och sen fick jag uppleva hela färjekatastrofen hela tiden medveten om att jag antagligen skulle dö. Vaknade innan jag gjorde det, dock.
Somnade sent inatt också.
Jag gillar inte att drömma. Min idealnatt är att man stänger ögonen när man går o lägger sig och när man sekunden efter öppnar dom så är det morgon. Det har hänt en gång i mitt liv, vad jag kan minnas.

måndag 11 maj 2009

Nojjig dag

Typ så känns det. Jag nojjar för det mesta just nu. Och är lite lagom sorgsen för... Tja, hela mänskligheten. Typ. Jag tycker att jag varje dag, på något sätt ser folk som på något sätt tror och tycker att de har rätt att utöva någon slags makt över andra, att de har rätt att på ett eller annat sätt injaga fruktan i andra bara för att. Och jag tycker mig se folk där rädslan har blivit en andra natur. Nej, inte en andra natur. Det har blivit deras natur så mycket att de inte ens ser att de mår dåligt av det. Den är vad de är. Det gör mig sorgsen.

Man är inte helt mentalt på topp när man både anser att världen är precis som den är tänkt att vara (eller ja, nu är det ju ingen som har tänkt någonting angående hur den här världen ska vara eftersom jag vägrar gå med på att det finns någon övergripande plan/mening för världen, men jag hoppas att ni hajjar) och att den inte är den bästa av världar. Och att, tja... Was ist ist. Livet är som en hästsko. Upp, ner och hårt hela tiden.

Guds gissel

Beställde nyss Att hata allt mänskligt liv, Nikanor Teratologens nya bok. Till skillnad från hans övriga skönlitterära eskapader så utspelar sig den här boken inte i Norrland utan i Indien och huvudpersonerna är inte Morfar och Pyret utan den 'civiliserade' britten Cunningham och demonen/gudomen Bhairava. Med tanke på vad jag har läst i den här recensionen verkar den s.a.s. vara rakt upp i min gränd.

Civlisationskritik... Det är något som ständigt dyker upp i mina små literära eskapader. Även om jag som sådan ställer mig positiv till just sådan kritik, till ett synliggörande av mänskliga samhällens hyckleri och småsinthet så är jag även avogt inställd till 'civilisationskritik'. Civilisationskritiker tenderar allt för ofta (i min bok) att ha ett alternativ till civilisationen och då gärna någon form av 'Naturlig' glorifierad Dåtid som jag inte är så förtjust i. Som jag (för) ofta brukar säga när folk vill prata om hur bra och fint det är med 'naturliga' saker, att det är så 'naturligt' att göra ditten eller datten, att någon annan beter sig 'onaturligt'...
För det första: finns det inget onaturligt. Går det att göra är det naturligt. Att sitta vid en dator eller bygga/flyga en rymdfärja är bara ett resultat av, och samma sak som, att våra förfäder upptäckte att man kunde göra verktyg av stenar och pinnar. Det är en skillnad i grad, inte i art. Kom tillbaka när du har upptäckt ett sätt att bryta mot tyngdlagen. Då kan vi snacka om 'onaturligt.'
För det andra: vill du leva naturligt så tar vi och avskaffar varenda lag som någonsin har skrivits och som vi har skapat ett samhälle och ett rättsystem för att genomdriva. Mord, våldtäkt, kannibalism, stöld... Fullt naturliga beteenden. Inte så vackra, men naturliga.

Det enda naturliga tillståndet är det som Hobbes kallar för bellum omnium contra omnes, alltså 'allas krig mot alla'. Allt vi har skapat efter det i form av samhällsuppbyggnad och civilisation är ett sätt att försöka begränsa, tygla och skydda oss ifrån det naturliga, den enda rättigheten som egentligen finns: Allas rätt till allt de kan ta sig för, inklusive andras liv och kroppar. Någonstans är det där man hamnar. Det man kan säga (och ha rätt i) är att vi i vår civilisation har förts för långt bort från denna sanning, att vi genom att inte längre förstå detta går för långt och för snabbt. Att de medel vi har till förfogande går över vårt förstånd. Och ja, det är nog sant. Men nu som alltid är jag rätt inne på "crash or crash through", om ni förstår vad jag menar. Inte läge att fega ur totalt nu. De tidiga, 'naturliga' civilisationerna är inte så väsenskilda från vår. I grad kanske, men inte i art. Och eftersom jag på ett sätt är lite sabbad i huvudet när det gäller konsekvens så finns det i min hjärna bara två alternativ: Hobbes naturliga tillstånd eller civilisation. Sen finns det ju gradskillnader i helvetet när det gäller folkslag/civilisationer och destruktivitet men även där så tror jag inte att det är så stor skillnad: vi har gått på lögnen om att vi är skapelsens krona och därför får förfoga över jorden som vi vill (när det vi borde förstå är att vi inte har fått någon rätt till att göra det; vi har tagit oss den rätten. Rätten till andra varelser kroppar och liv, rätten till jorden. Hobbes igen.), andra folk har gått på någon annan lögn. Någon lögn som är grundläggande för deras system och samhälle. Någon form av 'andlig' förklaring som ger dem och deras beteende existensberättigande. Sen kan ju en sådan lögn vara mer livskraftig och praktiskt än vår döda symbios av kristendom och vetenskap, men ändock.

Nåja. Svammel. Har ju egentligen inget att göra med boken eller något annat, känns det som. Lär ju vara en guldbok, hursomhelst.

Dagens skumma sak är att det kom in en snubbe på jobbet och mumlade shit om "affärsmöjligheter" och om jag var intresserad. När jag förhörde mig om vad det kunde gälla så snackade han vidare om "globala kontakter och företag", "alldagliga varor" osv. När jag försökte fråga vidare om vad det kunde tänkas gälla så sa han något om "detaljhandel" men inte mer om vad det handlar om i övrigt. Detaljhandel är ett rätt stort begrepp. Känner mig lite"njae" inställd till sånt där. Känner att ord och begrepp som "provisionslön", "telemarket", "sälja in" osv. finns med i resonemanget. Kan tänka mig att ett ganska stort mått av obetalt arbete finns någonstans i bakgrunden också. "Du får utbildning och en Stor Chans, men ingen lön"-type of thing.
Varför gav jag honom mitt nummer? Fan. Borde ha gett honom min mailadress istället.

onsdag 6 maj 2009

Jag är inte helt säker på om det är en uppmaning eller varning

eller bara en förklaring.Eller är det reklam för ett horhus?

Någon dag ska jag gå igenom de här bilderna ordentligt här på bloggen men av den nedersta bilden att döma (kortversionen av bibelen) så löser sig allt bara man äter en halv vegetarian till middag och sover gott på natten. Jag minns inte riktigt vart i bibeln det står, men matreglerna är väl med i tredje mosebok, va? Annars tippar jag för att det här hör hemma i uppenbarelseboken. Undrar om det finns någon motsvarighet till det här i koranen?

HBT/Queer-problematik?

Rolit

"Folk är ju helt tokiga i det där med att komma för sent. "Kontinentalt", tror de. "Precis som i Provance", tror de."

-Dissteffe

Beyond The Wall Of Sleep

Vädret känns passande, men jag kan inte riktigt förtränga känslan av att det gör mina känslor värre än annars. Väder brukar inte ha den effekten på mig men jag har nyligen upptäckt att jag är en såndär fjant som uppskattar lite solsken på vårkanten. Helt förkastligt.

Jag märker att mina sömnmönster ändras lite. Det brukar inte vara ett gott tecken för mitt mentala tillstånd. Sömvanor, matvanor, hungermönster, drömmar. Det brukar vara bättre tecken på hur jag mår än själva känslorna. De lärde jag mig av att lägga märke och lyssna till för många år sedan. Jag har därför fått lära mig att börja lyssna mer på kroppen, även om det går jävligt hattigt det också.

Nu väntar jag bara på att min motarbetare ska gå hem så man kanske kan slappna av lite grann.

Nog för att mitt liv de senaste fem åren i någon mån har känts som att jag suttit på ett skenande lok och bara väntat på att det ska spåra ut, men känslan nu... Förrut har jag haft ett hum om varför, nu känner jag mig helt överaskad. "Oj, där kommer ett stup men vafan är det här och hur hamnade jag längst fram på det här tåget!? Jag trodde att jag gick av vid förra stationen?" Typ så.

Jag har nog aldrig tänkt på självmord som ett sätt att fly från depression, men däremot har jag tänkt att det vore nog det enda sättet att slippa världens bördor, krångel och stress. Fast det har ju den lite sämre sidan att när man då tagit sitt eget liv så kan man ju inte direkt njuta av att man sluppit massa skit eftersom man är, tja... Död. Jobbigt läge. Men tja. Folk lever sitt liv på det sätt de tycker att det funkar bäst tillsammans med (i bästa fall) likasinnade och det är inte upp till mig att tycka något om det. Funkar det för dom så funkar det och det är det enda som räknas. Det finns inget Rätt eller Fel, det finns bara saker som Fungerar eller inte.

Näe, nu håller jag på att trösta mig med att söka ett jobb som jag inte kommer få. Det jobbiga med den här skiten är att jag inte KAN något.

tisdag 5 maj 2009

Ophiuchus Rex

Beställde 2 tygmärken inatt. Flådigt värre.














Sen satt jag och kollade på skivor på internet med band jag inte hört. För en gångs skull. Jag är rätt pepp på musik nu. På skivor. På att köpa skivor för att upptäcka musik. Det känns lite som att komma hem igen, att sitta och kolla på skivor på HHR och NWN, att hitta gömda skatter som Dishammer och Syphilitic Vaginas, Bone Awl, Midnight och Malveillance och vilja köpa dem. Saker jag inte hört eller bara hört någon låt med. Samtidigt finns det något vemodigt över det också eftersom jag tvivlar på att det skulle vara lika roligt och ekonomiskt genomförbart som det en gång var, eller att det skulle vara särskilt meningsfullt. Och den här jävla identitetskrisen man aldrig riktigt verkar kunna ta sig ur heller. I tell you, den vore mycket lättare med mer pengar för då hade man fan inte behövt prioritera saker! Hade jag ahft pengar kunde jag ha låtit en sån här grej överspegla allt annat och tja... Då hade det ju vart coolers, liksom?

Sen så är ju framtiden allt annat än ljus, men det har inte riktigt satt sig än. Jag menar, ALLT kommer ju krångla till sig rubbet. No question about it. Jag kommer ju inte få A-kassa på en gång, jag kommer ju inte få jobb, jag kommer ju behöva låna pengar av päronen (herregud vad jag verkligen avskyr det!) osv. När jag tänker på det så har jag nog inte känt mig det minsta avslappnad sen typ... Jag vet inte. 2003-2005 kanske? Alltså, inte att jag var det under hela den perioden, men att det fanns tider där jag inte ständigt hade den här jävla ångestbollen i magen som gnagde litegrann. Jag vet inte. Skitsamma. Det spelar ingen roll nu. Det enda jag vill göra nu är att mysa med nya vinyler. Klappa på dom, titta på dom osv. Lyssna på rostig, skabbig D-takts-Heavy Metal. Och inte behöva gå utanför dörren. Inte behöva ta andra människor med i någon form av beräkningar. Jag vill verkligen bara lyssna på D-takt, röka, dricka ljummen öl och snacka musik och fylleminnen med nya och gamla vänner.

Sen så är jag faktiskt ganska ledsen för att jag inte hittar min skinnväst. Jag vet, det är ett sjukt bespottat klädesplagg och i normala fall är jag sjukt skeptiskt inställd till plagget i stort (faktum är att enda skälet till att jag äger den här västen är att den är arvegods och jag fick den när jag var liten) men jag tänkte ju att min Devil's Blood-patch skulle se sjukt ball ut på västens rygg, speciellt om man sätter typ en totenkopf på vänster bröst (med ett 'B' och ett 'A' på var sin sida?) och någon form av medalj på andra sidan (min operation Condor-utmärkelse, kanske?). Jag tänkte köra på någon form av ockult MC-snubbe från sent 60- tidigt 70-tal-looken i sommar. Kanske. Om jag hittar västen.

Min ständiga totala brist på energi, ambition och positiv syn på livet är smått fascinerande, till och med för mig själv.

måndag 4 maj 2009

Fall Of The Idol

Posten kom idag. Fick därför de här godingarna:
2 st Devil's Blood-ryggmärken samt "Meaningless Leaning Mess" med Bone Awl. Mumma. Skumt fodral/omslag till skivan dock. Man vecklade ut det såhär:
Sen la man märke till att framsidan dolde en stor hemlighet på insidan:
Sen tittade man på den rätt så sjuka poster som då var baksidan av hela kalaset:

Sen tänkte jag knyta an till rubriken genom att ge er en idolbild på mig själv, alldeles innan jag började förfalla mental, intellektuellt, känslomässigt och fysiskt. Det är alltså jag runt 18:00 i fredags. Hemgång 7 timmar senare 1000:- fattigare. You do the math.
Jag vet, det ser ut som om jag har någon form av ravebrillor på mig (fick i samband med glasögonen kommentaren "ska du börja ha goggles nu också?") men det är Elvis-glasögon. Dom som tror att Elvis var bättre på femtiotalet än han var i början på sjuttiotalet har ju helt klart och tydligt ingen koll alls.

söndag 3 maj 2009

Ack o ve!

Jag hyser någon form av hatkärlek till Vice, så som jag antar att de flesta av oss gör. Dock hittade jag den här och den här grejen i deras 'DOs & DON'T' och jag kan bara hålla med.

I övrigt så har jag spenderat förmiddagen med att läsa på den här bloggen. Det trodde ni inte, va? Att jag skulle komma ens såhär nära fysisk aktivitet. Men jag gillar ju nörderi och jag gillar när folk skriver om saker de verkligen är insatta i. Plus att jag blir sjukligt imponerad.

Idag är en sån dag när jag inte riktigt är bekväm med mig själv, på både lite djupare samt väldigt ytliga plan. Jag är liksom osäker på vem och vad jag är. Och varför. Och om det spelar någon roll. Jag blir liksom trött på mig själv. Kvarhängande baksmälla från i fredags, antar jag. En mycket trevlig afton, även om jag misstänker att jag blev ganska mycket mer berusad än jag trodde att jag blev (jag kunde ju liksom gå rakt hela tiden och det kan man ju inte om man är fullis. Så brukar jag tänka när jag inte är helt nykter.).

Jag önskar att jag vore mindre av en alkoholromantiker. Jag tycker ju knappt att det är kul att bli berusad, men jag tycker att det är snyggt och tufft att dricka. Sen dricker jag ju alltid för snabbt, men ja... Allt utom rödvin, whisky och i vissa fall Guinness blir ju äckligt av att bli avlsaget och lite uppvärmt. Rödvin kräks jag av, whisky blir jag för full på alternativt sur och Guinness... Pja, det är dyrt och jobbigt.

Nåja, det är Woven Hand ikväll. Ska väl lyckas både känna mig OK och se rätt OK ut. Hoppas jag. Inte den bästa av tider, det här.

lördag 2 maj 2009

Fick just den här infon:

BLASPHEMY
“Blood Upon the Altar”
20th Anniversary Live Rituals:
October 23rd-24th, 2009ce
Helsinki, Finland
With:
REVENGE
ARCHGOAT
DENIAL OF GOD
URN
TAAKE
+2

Jag vet inte hur tillförlitlig infon är, vem som anordnar spelningen, var man skaffar biljjeter eller vad det kostar, men seriöst. Blasphemy. Spelar i Finland.

Galet.