fredag 30 december 2011

Time is the Enemy




Ungefär sex år mellan de här fotografierna. Mycket tid. Mycket som hänt. Inte för att jag ångrar något men ändå... Någon form sv sorg inblandad i att se så stor skillnad. Som att någon gått förlorad, if that makes any sense. Någon form av åldersnoja? Fast jag gillar att bli äldre och än så länge är det kroppsliga förfallet helt hanterbart. Mera någon idé om att det händer jävligt mycket skit i ett liv. Jag försöker inte se tuff ut på den vänstra bilden. Jag fick ju inte ha glasögonen på mig så då blev det lite kisande. -Penitenziagite!

måndag 26 december 2011

Skitliv

Funderar på att lägga ner det där med att plugga och bara jobba istället. Pumpa upp pappapengen lite (om det är så det funkar). Slippa misslyckas i vår (också). Big man. Brave man. -Penitenziagite!

söndag 25 december 2011

Designdetalj




+ syrrans hall.


-Penitenziagite!

torsdag 22 december 2011

Hjoolklapp




Byxan, inte skorna. Fina byxan. Länge sedan jag hade såpass tajt och hård jeansbyxa, faktiskt. Skorna är lastgamla och används sällan eftersom de egentligen är för små men när man tröttnat lite på att ha röda skor så... Mina röda kängor är liksom mitt enda par vinterskor. Nåja. Snart kommer min brutha from anotha mutha till byn. Ska bli mys.


-Penitenziagite!

onsdag 21 december 2011

Repentance, redemption, perdition

Fan vad jag mår uselt idag. Fysiskt och psykiskt. Känner mig oerhört misslyckad och är helt skakig i kroppen. Helt gett upp tanken på att vara någonstans i närheten av bäst.

Ser inte riktigt fram emot nästa termin. Vet inte riktigt hur jag ska kunna undvika att misslyckas då. Hur mycket som än hände i livet den här hösten så är det ju inget jämfört med vad som komma skall. Å andra sidan så tycker jag ju t ex. att det är väldigt kul att läsa alla källor, något jag inte tyckte var kul när det gällde BA-uppsatsen.


-Penitenziagite!

torsdag 8 december 2011

Dagens mys:

Har just upptäckt vad som är skit med att åka pendeltåg. Tredje dagen in i vad jag skulle definiera som vinter så är det såklart enkelspårstrafik mellan SthlmC och Årstadal pga strömavbrott. Jag som skulle vara tjugo min tidig blir nu typ tjugo min sen. Livet är kul nästan jämt.

Jaja. Vuxenöl ikväll. Känns bra.


-Penitenziagite!

söndag 4 december 2011

Så har man flyttat då.

Från Aspudden till Älvsjö. Från en för liten etta till en lite skabbigare 2,5:a. Från bottenvåningen till första våningen. Lite deppigt men det blir nog bra ändå. Men det luktar inte rätt, inget sitter där det ska och allt sånt där. Än så länge är det inget hem, men det blir det nog. My major concern right nu är att jag ligger efter med pluggandet ganska fucking rejält.

Jaja.

Gjorde en ny väst förresten. Sitter som en smäck. Tror jag ska skippa tygmärken på den. Eventuellt ett på bröstet.


-Penitenziagite!

fredag 2 december 2011

Det är lite intressant hur kropp + psyke vänjer sig av det där med alkohol. Drack några öl för första gången på länge idag och märkte hur otrimmad jag var. Sa fel, blandade ihop saker o grejer. Spännande.

-Penitenziagite!

onsdag 30 november 2011

Ursäkta?





-Penitenziagite!

OK...

Nu har jag byggt upp någon form av fantasiframtid (där även STAY TRUE eller KALI YUGA tatuerat på fingrarna spelar en roll) baserad på den där guldjackan. Jag kommer vara extremt snygg/tuff. Jag tror att jag måste köpa den. Jag mår lite dåligt av att inte äga den.

Jag är en dålig människa och sensmoralen i det hela är att du inte ska prova kläder om du inte står ut med att köpa dom.


-Penitenziagite!

tisdag 29 november 2011

Katten...

...blev nyligen flyttad på och får bo med sina systrar i ca två veckor medan flytt och grejer styr upp sig. Fick den här bilden skickad till mig idag:



Inte så nöjd kille som gärna vill hem. Tydligen så har han börjat förstå hur låset (och inte bara handtaget) funkar också.

-Penitenziagite!

måndag 28 november 2011

Den här...

...hade man ju kunnat vara snygg i om man hade haft sämre karaktär när man besökt frisör'n. Men det hade man inte så man ser likadan ut som vanligt. Fast med mössa.




Man skulle kunna se det som att jag har 600:- över eftersom jag inte köpte jackan. Jag ska försöka undvika att se det så. Men det är en väldigt fin jacka.

-Penitenziagite!

lördag 26 november 2011

torsdag 24 november 2011

Nåja

Nu är den jävla grejen inlämnad iaf. Tror inte att det kommer gå så jävla bra men nu är det gjort iaf. Nu till att läsa Midnigh't Children. Den gillar jag.

Sitter INTE och skriver på vad jag borde

Läser istället artiklar om Blood Meridian. Är fan jävla pepp på att skriva om den, alltså. Tror att det kan bli bra. Borde dock skriva om problemen med att se Things Fall Apart som en postkoloniell roman. Går sådär, va. Asså, jag har ju lite idéer som jag tycker är bra, men att få ner dem på papper så det ser korrekt ut och så att allt hänvisas till källor bra och så att jag inte upprepr mig... Mja. Ååååh, det kommer gå så dåligt på de här kurserna. Kul att börja läsa Midnight's Children, dock. Tråkigt att den ska vara utläst tills på tisdag och att den är på 500 sidor. Åsså massa teori på det. Och till om en vecka ska jag ha läst Daniel Deronda (=tjock jävla bok). Plus teori. Nämnde jag att lägenheten ska packas ner och flyttas och grejer också?

onsdag 23 november 2011

OK, en av uppsatserna börjar eventuellt ta sig. Jag försöker bevisa att kursboken vi använder har lite fel när den förklarar hur det där med identitetsskapande hos fiktiva karaktärer funkar, men någon sorts stöd i meinongiansk objektteori (asså, ja. Det finns på riktigt.). Går sådär. Mycket citat iaf. Men jag kommer nog ha något att lämna in och något som är en hyfsad idé. Däremot kommer nog kritiken att kunna vara något i stil med "om du hade läst resten av vad han hade skrivit i boken, sisådär hundra sidor senare, så hade du sett att han hade löst det här problemet" eller något liknande. Men vafan. Något måste ju in och hellre misslyckas magnifikt och ambitiöst än att misslyckas utan att ens ha försökt. Tänkt om jag kunde resonera så när det gäller allt annat jag misslyckas med för att jag inte ens vågar försöka och misslyckas?

Fick för övrigt tillbaka en gammal uppgift idag och fick ett inte helt lysande betyg på den och jävlar vad jag håller med om det. OK att jag var rätt stressad och trött när jag skrev den och att den t o m kom in för sent men ändå... Det är inte OK att helt plötsligt ba referera till Anais Nin och vad hon tycker i en text utan att nämna vilken text man norpat det ifrån och sådär. OK att jag inte tänkte på att jag blev inspirerad av Deleuze och vadhannuheter eller Barthes och därför inte hänvisade till dom (även om jag tycker att Barthes 'the death of the author' har blivit ett så allmänt koncept att man inte borde behöva göra det), men när det gällde Nin... Vad fan tänkte jag på? Jävligt klumpigt och jävligt onödigt. Nåja, resonemanget var uppskattat iaf. Alltid något.

Y'all motherfuckers need Jesus

Just nu känns det som att det händer något i skallen. Tror att det är för att jag liksom inte kan koppla in någon form av privatliv just nu, eller vad man ska säga. Allt fokus ligger på att få pluggskiten färdig vilket i sig funkar som någon form av katalysator för att man inte ska vara helt på banan. Så igår kväll var jag svintrött när jag kom hem och la mig typ vid typ 22:30-snåret för jag kunde verkligen inte fästa blicken längre. Somnade väl kanske vid 2-3 på morgonen. Eller, somnade och somnade. Det vet jag faktiskt inte. Jag tror att jag hamnade i något tillstånd där jag inte var vaken för jag har ett vagt minne av att jag hade något som såhär i efterhand bör ha varit drömmar. Eller inte. Dessutom spenderades naturligtvis för stor del av natten med att ligga och fundera på vad jag faktiskt ska skriva samt att fantisera om olika framtidsscenarion samtidigt. Jag var alltså övertygad om min egen bästhet och min egen totala, gråa medelmåttighet samtidigt.

Det tråkigaste är att jag någonstans pendlar mellan att bry mig så jävla mycket om skolan till att inte bry mig ett skit. Eller, pendlar och pendlar. Jag känner båda sakerna samtidigt. Jag bryr mig för att jag vill ha bra betyg och få bekräftelse av folk som är bättre än mig på att jag är smart. Jag bryr mig inte för att jag är så jävla trött och jag tycker att det är pisstrist att läsa Northanger Abbey och Daniel Deronda. Jag bryr mig för att jag vill vara exceptionell och för att jag vill känna samma sak som när det var opponering på min uppsats och folk jag verkligen inte trodde ens skulle orka bry sig (folk jag har extremt stor respekt för och som verkligen utmanat mig till att tänka) var där, hade läst min uppsats och tyckte att den var väldigt intressant och fascinerande och kom med tips och grejer. Jag bryr mig inte för att det kommer ändå inte leda till något och man är ändå uppfostrad i andan det viktigaste är att man själv är nöjd (fast hade jag levt efter den regeln hade jag typ skjutit mig själv för länge sedan) och för att jag är så jävla trött. Jag bryr mig för att det här gör mig smartare och jag är faktiskt imponerad över de, enligt mig, enorma framsteg jag gjort på två år.

Den här kursen i postkolonial litteratur... Den kommer ta knäcken på mig, på ett eller annat sätt. Jag tycker att det är väldigt intressant men när det gäller det här har jag då jävla dåligt självförtroende. Och det kommer naturligtvis att lysa igenom.

Ja, sen är det allt annat i livet också. Inte nödvändigtvis tråkiga grejer, men bara mycket. Mycket som kommer vara i vägen och ta upp/bort tid från mitt PRESTERANDE. Flytt och packa och packa upp och lära sig nya rutiner för resande och handlande och börja känna sig hemma i nya lyan och fan och hans moster. För att inte nämna det där med BARN. Jeeezus. Tror ni man blir kallsvettig pga det någon gång varje dag? Asså, det kommer bli jättekul och det är helt sjukt fantastiskt men det är liksom ett barn jag ska ta hand om i en jävla massa år framåt och det finns så sjukt många sätt att fucka upp på och så sjukt många saker att tänka på och det är bara jääävligt mycket. För att inte tala om att det känns som att jag inte har tid för att förbereda och ordna upp för knodden eller ens för mig själv just nu, vilket ju får en att känna sig sådär bra pappa. Så om jag bara får typ magsår innan jul så är jag nöjd.

Ååååh, det kommer gå så dåligt att skriva dom här två sakerna. Dåligt dåligt dåligt. Jag vet, jag säger alltid det och det brukar lösa sig men just nu asså... Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om Northanger Abbey och uppgiften ska vara inlämnad imorgon bitti. Jag har knappt läst boken. Jag tycker att meinongiansk teori är intressant men har ingen aning om hur jag ska kunna applicera den. Tills imorgon natt ska jag skriva 3-4 sidor om Things Fall Apart. Det är en bok jag tyckte var väldigt bra men det är som sagt i en kurs där jag har väldigt dåligt självförtroende. Plus att jag inte har hunnit läsa igenom texterna ordentligt. Eller alls, i några fall.

Alltså, för att förtydliga: problemet är inte nödvändigtvis att det händer mycket saker utan att jag funkar som jag gör vilket gör det svårt att ta hand om dem. Jag har ju även någon fånig reflex som antingen gör mig extremt trött såfort något händer eller får mig att bara sparka bakut och vilja bli full. Eller rättare sagt, gå på krogen och snacka skit. Bara reagera helt annorlunda mot vad jag kanske borde. Det är något som alltid dyker upp, som någon form av mental tourettes eller något. Det är inte alltid ett problem utan snarare bara ett personlighetsdrag som ibland är opraktiskt. Jag vet inte. Det är väl lite det som är problemet. Har väl lite någon form av självförtroendekris blandat med identitetskris light. När är jag en snorunge som bara borde ta och växa upp och när har jag rätt? Hajjar ni? Svårt det där.

söndag 20 november 2011

Snart 30

Två fester nästan utan alkohol. Gick ju t.o.m. bra. Väldigt vuxet. Smått folkskygg (men mindre än vanligt), men det är ju inget nytt. Trevligt att inte vara bakis, men jag känner mig lite smått oförlöst. Alkisvarning?


-Penitenziagite!

onsdag 16 november 2011

fredag 11 november 2011

Nåja

Verkar som att jag kanske blir bjuden på middag ikväll. Alltid något.


-Penitenziagite!

Fuckshit

Min grupp/klass är dum i huvudet och förstår inte vad jag menar när jag försöker diskutera ideologi. Alternativt så vägrar de förstå och försöker mästra mig ("You could read Althusser if you are interested in this". Tack. Jag har läst Althusser. Jag är långt ifrån någon expert på karln men jag tycker att mitt resonemang visade på en viss bekantskap med gubben.). Och det värsta är att läraren (som sätter betygen) inte verkade fatta mitt resonemang heller. Ännu värre är att ingen verkade fatta att jag ställde en retorisk fråga när jag frågade "how do you not read things ideologically?"

Jaja. Är väl bra att jag togs ner på jorden lite, kan man tänka. Jag bara hatar prick allt nu.


-Penitenziagite!

onsdag 2 november 2011

Black is the night, Metal we fight...

Det är en sådan grej som man inte ska behöva förklara, så brukar jag resonera. Man ska inte behöva förklara för någon vad riktig hårdrock är, för förstår du inte det då begriper du ändå inte. När jag kuttade av mig håret, då vart jag ju mindre hårdrockare. Men i och med att jag klippte mig, gör det mig till mer hårdrockare eftersom jag är medveten om mitt fel. Förstår du hur jag menar? Det är inte konstigare än så.

-Peter Stjärnvind, citerad i Nekropspya

Är det väldigt konstigt att jag förstår precis hur han menar, vad han menar och att jag håller fullständigt med? Därmed inte sagt att jag inte brukar försöka förklara, men det beror ju på att jag älskar att höra ljudet av min egen röst och jag älskar att prata om hårdrock (samt naturligtvis, att säga något högt är att testa det lite mot verkligheten och att tvingas formulera det. Ett sätt att tänka på det.). Men själva hårklippningen förstår jag (eftersom jag tycker att det där med att vara hårdrockare handlar långt ifrån bara om att lyssna på bra musik - det handlar om att ha en stil och det handlar om att vara involverad). I mitt fall handlade det om att ta avstånd ifrån att ständigt bli förknippad/förknippa mig själv med metal, vilket gjorde att jag kunde återvända till hårdrocken för att jag faktiskt älskar den. Nu lyssnar jag mer på metal, är mer involverad i vad som kommer, vad som har kommit, vad som ska spela etc. än jag var och gjorde åren innan jag klippte mig. Att inte längre se ut som jag borde gjorde att jag återigen kunde välja metal, om ni förstår vad jag menar. Därmed inte sagt att jag är hårdrockare nuförtiden.

tisdag 1 november 2011

Yes fucking yes!

Helt plötsligt blev jag helt pepp på livet igen! Min gamla handledare öppnade lite för att bli typ forskningsassistent och co-author till eventuella artiklar i framtiden. Han är ioförsig mycket snack och frågan är var jag kommer vara i livet när det blir aktuellt, men pepp för egot! On top of that så fick jag ett B på något jag betraktade som nära nog ett haveri och det var flera handledare som direkt högg på min uppsatsidé! Så nu är jag helt high on life och har inga problem alls! Eller jo. Pengar saknas ju. Och Fortum bestämde att vi inte är kunder hos dom längre, med omedelbar verkan. Och det är allt med flytten. Och jag har fortfarande två uppgifter kvar (varav en skitsen). Men om man bortser från allt det dåliga så är allt bra.

-Penitenziagite!

måndag 31 oktober 2011

Crash and burn

Min hjärna håller på att explodera. Eller implodera. Jag vet inte. Båda samtidigt. Så. Jävla. Mycket. Nu. Med allt. Inte nog med att jag har svårt att motivera mig till att göra något i plugget, jag märker även att något har kollapsat i huvudet på mig. Jag förstår liksom inte vad jag gör. Idag satt jag och försökte skriva och jag kunde inte tänka! Jag glömde ord, jag glömde uttryck, jag glömde vad jag höll på med. Samtidigt så var precis allt annat hyperaktivt. Rätt konstigt.


-Penitenziagite!

torsdag 27 oktober 2011

Dagen till ära

Världens bästa Hal Duncan



De här videosarna handlar inte bara om homosexuella, kan jag be att få tala om. Inte för mig iaf.

onsdag 26 oktober 2011

tisdag 25 oktober 2011

Jag är ledsen...

...men jag mår faktiskt dåligt av att folk jobbar inom media. Och nu menar jag inte sådär uppenbart dåligt för att dom fyller världen med skit (jag drar alla över aftonbladetkammen nu, och enligt mig av goda skäl) utan för att alla de här människorna är helt vanliga människor och antagligen trevliga att umgås med och har barn och husdjur och normala och allt sånt och sen åker de till jobbet och skändar mänskligheten under glada tillrop till varandra. Sen åker dem hem, pussar sin partner på kinden och stoppar om sina barn. Det är väl kanske samma illamående som en djurrättsaktivist får när den tänker på att det finns folk som jobbar som slaktare och trivs på jobbet. Det finns väldigt få saker som skulle rädda det här för mig och få mig att återfå någon form av tro på mänskligheten och det är om någon kan få fram någon form av statistik som visar på att folk som jobbar med reklam/aftonbladet i större utsträckning begår självmord, käkar lyckopiller och lider av självskadebeteenden.












Alltså, det här är inget skämt. Jag försöker inte vara lite gulligt lustig eller någon sådan skit.

måndag 24 oktober 2011

Blev helt plötsligt så väldigt ledsen

Fick just det här från min syster: "Mamma sa förut att pappa var rätt nere, brydde sig inte om min lägenhet innan försäljning när vi skulle lägga in golv etc. Vart lite grinig tydligen. Hmmm..."

Min lilla pappa. Eller, han är inte alls liten. Han ska inte få må dåligt.

Jag hoppas att han bara är trött. Jag hoppas att det är något som kan botas med ett köp av en till leksak, eller att han kanske bara behöver få något ur systemet. Att han kanske har någon form av existentiell kris eller något. Jag hoppas att det inte har att göra med att han hade sig en släng av kräfta förut, vare sig det är fysiskt eller psykiskt. Sen finns det saker jag hoppas att det inte är som jag inte skriver här. Eller knappt erkänner för mig själv.

En så jobbig grej, för mig, är att vi har liksom ingen tradition av att i vår familj. Förutom några dödsfall så har liksom inget dåligt hänt och vi har liksom aldrig varit bra på det där med att prata om saker. Det har varit varmt och kärleksfullt, men på just det sättet har det inte varit nära. Och det är liksom bara så det är och sån jag är rätt ofta, men det jobbiga är att jag inte vet hur eller vad jag ska göra nu. Hade jag fått reda på att en vän hade varit deppig så hade jag helt enkelt kunna fråga hur läget vara och göra gällande lite underförstått att jag finns där. Men så kan jag inte göra med min far. Han är världens finaste pappa men det är ändå snubben som gick och hämtade min mamma för att hon skulle trösta mig när jag fick ett hyperventilerande gråtanfall framför honom för ett gäng år sedan för att min värld just höll på att falla sönder. Sen ställde han sig och diskade. Det är mannen som inte hörde av sig till oss för att berätta att han hade prostatacancer (mamma fick göra det) och som när farmor hade dött (jag skulle egentligen åkt ut och träffat henne) ringde upp mig och helt enkelt och rakt på sak öppnade med att "nu är det så att farmor dog under natten". Hur pratar man med en sån person om deppighet och nedstämdhet? Det är inte så att han är känslokall eller ser ner på en för att man är kärring nog att gråta eller något sådant. Han, och vi, hanterar helt enkelt inte jobbiga saker på ett bra sätt. Vi hanterar dom inte alls. Och det är inte alls särskilt kul eller bra. Vi vet inte hur man gör och allra minst han. Och allra minst gör vi nog det när det gäller varandra.

söndag 23 oktober 2011

lördag 22 oktober 2011

måndag 17 oktober 2011

Pepp i brevlådan!

Ett helt oväntat pepp, faktiskt.



-Penitenziagite!

fredag 7 oktober 2011

The strangest thing

Har just identifierat den lukt som svagt svagt hängt efter mig hela dagen. Det är den lukt som min gamla Merciless-tröja hade när jag köpte den. Aldrig känt den lukten innan och aldrig efter, förrän nu. Spännande. Och konstigt. Det är liksom ingen obehaglig eller äcklig lukt. Bara konstig.

Bra grej med gårdagen var att man någonstans kom in på rätt djupa, personliga och givande ämnen. Det var trevligt och säkert bra. Dåligt var att allt var tvunget att skrikas fram och tillbaka. Dåligt flyt i diskussionen då, liksom.

Nåja. Man får aldrig allt.

Jag har för övrigt kommit fram till att jag hatar fenomenologi. För att det är svårt.

-Penitenziagite!

onsdag 5 oktober 2011

Den gemensamma nämnaren för de flesta i min grupp:

"I'm so into serial killers and stuff."


-Penitenziagite!

Vad fan.

Bra omdöme på inlämningsuppgiften (förvånansvärt bra, faktiskt). Ändå på muppigt humör. Ska träffa familjen i helgen. Ändå på muppigt humör. Ligger inte efter nämnvärt mycket i plugget. Ändå på muppigt humör. Ska träffa god vän nu. Ändå på muppigt humör. Är snygg. Ändå på muppigt humör. Ätit och fått kaffe. Ändå på muppigt humör.

Vad fan är det egentligen?


-Penitenziagite!

fredag 30 september 2011

Pepp i brevlådan!


Läst lite i boken under morgonen och än så länge så känns det faktiskt mest som att kapitlet om Dead och kanske det om Watain är det som har något extra. Och naturligtvis det om Dissection. I övrigt är det lite... Det är bra intervjuer men det är lite dåligt problematiserat här och där. Tror att författarna hade kunnat göra bättre ifrån sig om de hade läst typ Extreme Metal av Keith Kahn-Harris. Nu faller en del av resonemangen bort innan de knappt blivit synliggjorda. Saker avslutas innan de ens börjat förklara något. Lite mera teori på fötterna, helt enkelt. De gjorde bra ifrån sig i det där Shining-kapitlet där de snackade med en psykolog som fick hjälpa till att förklara varför. De borde ha kunnat göra något liknande i ganska många av kapitlen. Framförallt tänker jag på kapitlet med lite genustema och det som handlade om högerextremism. Kahn-Harris skrev bra om det. De hade kunnat ha ett kapitel om satanism eller så hade de på ett effektivare sätt kunnat baka in förklaringar om precis vad som avses med uttryck som satanism och djävulsdyrkan i sammanhanget. Det är liksom i kontexten inga oviktiga grejer och det finns en hel del duktiga människor inte ens en armlängd bort som hade kunnat hjälpa till med sådana förklaringar. Att t ex. låtit någon religionshistoriker kommentera intervjun med Jon och beskriva Watains (såväl som Jons) satanism i någon form av system hade inte skadat och hade nog kunnat förklara hur det blev som det blev: hur det kom sig att en genre som handlade om att festa, ha kul och bejaka livet utvecklades till sin (lika passionerade men ändå) diametrala motsats. Man hade även kunnat läsa t ex. den här bloggen för att få en lite djupare bild av Euronymous än bara 'killen som drev Dead till att ta livet av sig' ("In retrospect," Butcher muses. "I think Øystein was shocked by Dead's suicide. And taking the photograph was the only way he could cope with it, like, 'if I have to see this, then everybody else has to see it too'."). Fast jag har väl blivit skadad av all kurslitteratur, kan man tänka. Och jag har inte läst boken ordentligt heller. Eller ens hela. Plus att jag har läst kapitlen huller om buller. Men det är en bra bok och bättre än t ex. Lords of Chaos. Den hade bara kunnat vara lite bättre.

På frågan om "hur praktiserar Watain sin satanism egentligen" som ställdes någonstans (alltså, inte i boken utan någonstans ute på the interwebz) så skulle jag som utomstående tro att den praktiseras genom att medlemmarna s a s gör och är Watain på daglig basis. Att vara Watain är att praktisera satanism samt en katalysator för den. Skapandet och förverkligandet av samt lyssnandet på konsten är en religiös handling och upplevelse (Deena Weinstein har skrivit en artikel om rock som religion där hon tar upp det här. Den hittas säkert genom Jstore eller liknande). Det är ganska ointressant att veta hur det gör det i övrigt (om man då jämför med andra religioners religiösa praktiker/sedvanor/uttryckssätt). Vad jag menar med det är att det är inte särskilt intressant (alls) att veta hur kristna eller muslimer ber, det intressanta är att veta varför. Som Erik själv tog upp så är det inte alls särskilt intressant att aghorikulten äter människokött, det intressanta är varför. Sen så är ju Watains satanisms uppenbara likheter med t ex. Dissection's kaosgnosticism (och även delar av det tankegods en sådan syn delar med t ex. den tidiga gnosticismen, hermeticismen samt hinduiska och hellenistiska idéer om gudomligheter som avspeglingar av en större gudomlig sanning) sådan att jag tycker att frågan inte ens behöver ställas, om man nu inte är sådan att man tycker att det är viktigt att folk gör saker med svarta ljus medan de är iförda kåpor. Man bör även i det hela betänka en såpass viktig men bortglömd sak som det faktum att vi i Sverige ändå är uppvuxna i ett relativt kristet land där, även om ingen längre är troende, vissa former av kristet beteende fortfarande sitter i oss. Jag tänker i det här fallet på kristendomens ortodoxi (rätt tänkande) jämfört med islams och judendomens ortopraxi (rätt handling). Då nästan alla inblandade i boken är uppvuxna under ungefär samma omständigheter som mig och därför (antar jag iskallt) blivit påverkade av den värld vi lever i så tycker jag själv att det på många sätt klargör vad som kan kallas för satanism: det är ortodoxi som (nu mer än någonsin, får jag intrycket av) spelar roll, och här menar jag ortodoxi i en väldigt vid bemärkelse som inte alls bara innehåller avgränsade koncept som 'tanke' utan även innehåller saker som känslor och andlighet. Det förklarar också varför varför är intressantare än hur.

Nåja. Jag rekommenderar även den här intervjun med spanska Teitanblood som kanske kan ha någon form av illuminerande verkan på någon. Jag vet inte. Jag tycker att det beskrivs klockrent i den iaf.

måndag 26 september 2011

"These eyes shed tears of joy"

Fjärde november spelar Watain i Stockholm igen. Återigen någon form av avslutning för den här turnérundan. Återigen 'special guests'osv. Men inte vilka speciella gäster som helst den här gången utan det här bandet:

onsdag 21 september 2011

I Feel Tension

Bone Awl är nog bästa hatmusiken. Inte för att det är det våldsammaste, hårdaste, ondaste, mest oresonliga jag har i min samling. Nej, det är det för att det är det mest desperata, desillusionerade och klarsynta jag har i min skivsamling. Varje låt, varje utgåva är som ett uråldrigt utforskande av vad Bone Awl och mänskligheten/verkligheten är samtidigt som det är ett väldigt modernt, samtida skrik rakt ut i intigheten, väl medvetet om sin egen meningslöshet. Det är så mycket starkare så.

Passade bra som soundtrack till valda delar av dagen som ändå, objektivt sett, borde ha varit bra. Och det var den väl, när det gäller det praktiska. Jag önskar bara att jag var bättre på att förstå vad jag läste. Som det är nu...


-Penitenziagite!

"Every day takes figuring out all over again how to fuckin' live.”

Förbannad. Eller kanske inte. Sur? Nej. Irriterad, svag, känslosam. Kanske bättre. Lättretlig. Satte fingret på det i morse när jag duschade. Tänker på gamla oförrätter, tänker på folk man inte satte på plats, tänker på folk man man ångrar att man satte på plats, tänker på folk som har en helt absurd moralisk uppfattning men ändå kan gå och omkring och andas och vara nöjd, precis som en människa.

Jag är helt enkelt lite grinig, om man vill höra en underdrift. Och det är OK, för det är jag ju alltid. Men det är inte OK att stå i duschen på morgonen och känna sig skyldig för varenda litet fånigt misstag man någonsin gjort. Inte att hela världen bara rasar ner över en titt som tätt. Det är, om inget annat, jävligt opraktiskt.

Slutsats: min människofientlighet har för tillfället antagit om inte större så annorlunda och känsligare proportioner. Relaterat till det så är även självföraktet något mer aktivt också. Hoppas det botas med en kopp kaffe och ett besök hos frisören.

tisdag 20 september 2011

Samplingsvänligt

och helt sjukt obehagligt. USA, alltså. Kill'em all. God knows his own.

Så går det

Glömde bort en av de jobbigare grejerna med pluggandet: det är typ helt omöjligt att somna på kvällarna.


-Penitenziagite!

måndag 19 september 2011

Fokus, fokus, fokus...

Bakhtin, Todorov, Jakobson, Ricoeur och allt vad de heter. Inte nödvändigtvis svårläst på samma sätt som Jauss var, men ingenting går in. Kan inte fokusera, alls. Pågår ju en del annat som känns viktigare. Beteenden, vanor, sätt att se på saker, prioriteringar... Plus att det inte bara är läsande som gäller utan även skrivande och det är inte det lättaste. Jag är sådan att det tar ett (bra) tag innan filosofiska och teoretiska resonemang sätter sig och därför är det lite jobbigt när man måste skriva om dem på en gång. Å andra sidan, skulle jag inte vara tvungen att skriva om dem så skulle jag inte tänka på dem.

Dessutom irriterar jag mig på amerikanerna i gruppen. De är så amerikanskt vanliga.

Nåja.


-Penitenziagite!

torsdag 15 september 2011

Nog för att det fortfarande finns en del suspekta element bland dem fortfarande, men man blir ju ändå glad när man ser skinnskallar. Små skinnskallar.


-Penitenziagite!

måndag 12 september 2011

Tittade på Deadwood.

Blev inspirerad.



-Penitenziagite!

söndag 11 september 2011

Försöker komma överens med mitt liv.

Kanske fel ord. Jag är rätt överens med mitt liv. Jag fattar det bara inte riktigt. Det är jävligt mycket grejer på G just nu. Asså, som i väldigt mycket för mig, mannen som typ inte kan diska samma dag som han jobbar eftersom det blir för knepigt. Så sitter man här nu i en jävligt spännande situation: skolan har börjat och det ska tydligen bli jävligt intensivt (vilket jag lite ser fram emot). Jag har fått ett nytt litet extrajobb. Jag sitter och försöker byta bort lägenheten. Jag ska bli pappa. OK, det sista där är väl inte sådär jättejättejobbigt och knepigt just nu men det ligger ju i bakhuvudet rätt rejält mycket. Köpa vagn och barnkläder och små skor och helt plötsligt försöka ha "vill jag att min unge växer upp där? Ooh, skola alldeles bredvid!" i bakhuvudet när man tittar på eventuella lägenhetsbyten osv. Och det är ju inte helt lätt att come to terms with.

Kort sagt kan man säga att jag inte har en aning om vad jag håller på med. Det har jag ioförsig egentligen aldrig haft, men det är ju lite annorlunda annars.

Jag har liksom ingen koll på vad jag egentligen gör i skolan heller. Börjar kännas lite dumt.

I övrigt känns det rätt OK, även om självföraktet ständigt gör sig påmint. Men det är ju inget nytt. Folkskyggare än vanligt. Lite ömtåligare än vanligt också, kanske. Får se vad som händer på seminariet imorgon. Om det dyker upp någon intressant diskussion man kan lacka ur på. Jag vill verkligen inte det.

Jag vill verkligen inget annat än att ligga hemma i sängen (och varannan vecka gå till frisören). Världen känns som ett misslyckande, på något sätt.

Annan grej: jag har en idé om att skriva om vikten av att fokusera på upplevelser och vad de gör för en själv, i HELT subjektiv mening och helt förkasta någon form av objektivitet (eller nja). Vet inte riktigt hur det går med det, men det är något som återkommer i hur jag har tänkt den senaste tiden. Detta samtidigt som jag på något sätt börjar bli rent emotionellt mer... patriotisk? Fel ord kanske. Det handlar mer om jord och (i stora drag illusorisk) kontinuitet och att känna sig hemma på en rent fysisk plats (där kommer det där med jord in igen). Som att det finns vissa landskap (så svenskt) som gör något, något snabbt och kort, med mig när jag ser dem. Åt andra hållet så har vi andra landskap som jag inte alls känner mig hemma i, som jag känner mig direkt utanför i och där jag inte alls kan förstå att det kan finnas människor som känner sig hemma där. Men det handlar inte bara om att skogsmulla i en skog som känns som den man lekte i som barn eller något sånt. Det är något mer och annat. Amebix, någon?

Annan bra grej vore om mina böcker kunde dyka upp med lilla posten. Blir så mycket lättare att plugga då. Vilket ändå är det jag VILL göra. Läsa, bli smartare, bli bättre.

fredag 9 september 2011

Njae...




Inte helt fantastisk.


-Penitenziagite!

torsdag 8 september 2011

tisdag 6 september 2011

Men vafan!

Kaotisk skola. Kaotisk, kaotisk. Missade seminarier, ingen registrering, osorterad föreläsare och allmänt jävla dåligt. Nog för att jag alltid känner mig jävla osäker, men det här är rätt speciellt. Jag fattar inte. Den här institutionen är så jävla osorterad.

Man lackar och jag är på allmänt dåligt, hispigt, smått panikslaget humör. Jävla skit. Soundtracket till det är 'At the Ellipse's Arc' med Bone Awl och hade världen anpassat sig efter mitt humör så hade det här varit en slaskig och blåsig höstdag med tunnelbanestrul. Men det är det inte eftersom neslepakS föraktar rättvisa. Fuck life.


-Penitenziagite!

måndag 5 september 2011

Lay down your soul...

För den som är peppad så drog jag ihop en samling med väldigt många olika sorters nyare (nåja), obskyrare (nåja) black metal. Ladda ner här.

Spellistan lyder som följer:

1. Teitanblood - Whore Mass.
2. Diocletian - Werewolf Directive
3. Lugubrum - Bwikalabalume
4. Cult Of Daath - As Tears of Blood Stain the Altar of Christ
5. Megiddo - The Oath
6. Raspberry Bulbs - The Center Of The Earth
7. Negative Plane - Lamentations And Ashes
8. One Tail, One Head - Untitled
9. Ride For Revenge - Commands From The Antichrist
10. Ride For Revenge - Crawl In The Mud
11. Wulkanaz - Blaetan Dek Kunungam Durisa
12. Xibalba - As Leafs They Fall
13. Urfaust - Ein leeres Zauberspiel
14. Proclamation - Angel Of Four Winds
15. Reveal - Flowers & Bones
16. Cultes des Ghoules - Scholomance
17. Volahn - Uno con Kaos
18. White Medal - Nine Senses
19. Furze - Avail The Autocrat Of Evil
20. Blue Hummingbird on the Left - Bloodflower
21. Bone Awl - Night's Middle

söndag 4 september 2011

Kul jul

Inte helt pepp på söndagen, faktiskt. Alls. Trots städande och utplockande och allt.

Edit: men jävla människa. Kom gärna på strul nu. Hålla på att ändra tiderna och sabba mitt hopp to-jävla-talt osv. Man lackar.

-Penitenziagite!


lördag 3 september 2011

Love Cat

Hur ska en varelse som är van vid att det här är den bästa och mest självklara positionen vänja sig vid att det faktiskt inte är det?




-Penitenziagite!

fredag 2 september 2011

Life

Fiat beskriver hela konstigheten och de omvälvande känslorna här och mycket bättre än jag kan men det är helt sjukt. Det är på riktigt. Vi har gjort (ellet asså, vi är ju inte färdiga än) en helt ny liten människa (jeteliten) med små händer och liten näsa och litet hjärta och allt sånt (men stort huvud!). En liten grej som ligger och softar i livmodern. På riktigt alltså. No joke. Det är sjukt. 63 mm. Man vill ju inte, som Fiat tidigare påpekade, hålla på och kalla det för "ett mirakel" för det är det ju inte, men om man för sakens skull antar en lite vidare definition i stil med "upplevelse jag fattar rent torrt intellektuellt men är är alldeles för överväldigad av känslomässigt, filosofiskt, själsligt, mänskligt för att kunna förklara och definiera ALLS" så är mirakulöst ett bra ord. Ganska luddigt, men å andra sidan innehåller det allt. Tänk Weber. :)




Den ser ut lite som E.T. Jag väljer att tolka det som ett bra tecken.


-Penitenziagite!

onsdag 31 augusti 2011

Två alltid lika viktiga texter:

Tale om heimsleg
Snø og granskog er heimsleg
Frå fyrste stund er det vårt
Før nokon har fortalt det, at det er snø og granskog
Har det plass i oss,
Og sidan er det der, heile, heile tida

Meterdjup fonn kring mørke tre,
Det er for oss
Innblanda i vår eigen ande,
Heile, heile tida.

Om ingen ser det, har vi snø og granskog med
Ja, lia med snø, og tre ved tre så langt ein ser
Kvar vi er, vender vi oss imot det
Og har i oss ein lovnad om å koma heim
Koma heim, gå borti der
Bøyge greiner, og kjenne så det fær i ein
kva det er å vara der ein høyrer til.
Heile, heile tida
Til det er slåkt i våre innlandshjart


och

Cursed shall be the fruit of thy body,
and cursed shall be the fruit of thy land,
Cursed shalt thou be when thou comest in,
and cursed shalt thou be when thou goest out.

And thou shall grope at noonday,
as the blind gropeth in darkness,
and thou shalt not prosper in thy ways:
and thou shalt be only oppressed and spoiled evermore,
and no man shall save thee.

The stranger that is within thee shall get up above thee very high;
and thou shalt come down very low,
he shalt be the head,
and thou shalt be the tail.

And thy heaven that is over
thy head shall be brass,
and the earth that is under thee shall be iron.
The LORD shall make the rain of thy land powder and dust:
from heaven shall it come down upon thee,
until thou be destroyed.

The LORD shall make the pestilence cleave unto thee,
until he have consumed thee from off the land,
whither thou goest to possess it.
The LORD shall smite thee with a consumption,
and with a fever, and with an inflammation,
and with an extreme burning,
and with the sword,
and with blasting,
and with mildew;
and they shall pursue thee until thou perish,
because thou wouldest not obey the voice of the LORD thy God.

tisdag 30 augusti 2011

Den här sommaren har, trots (eller på grund av, i vissa fall) varit en period av mitt liv där jag faktiskt kunnat slippa känna mig stressad och kunnat vila upp mig. Eller ja, men ni förstår. Trötthet och stress och oro har inte varit det konstanta tillståndet. Nu börjar det göra sig påmint igen. Jobbigt. Fast bra också. Kan bli bra.


-Penitenziagite!

måndag 29 augusti 2011

Eller som Siebensunden skaldade:

"Skjut dig själv och skit i andra, vi har ju ingenting - inte ens varandra".

En av världens mest fulländade textrader. Och imorgon är den mer officiella inledningen på något av det konstigaste man kan uppleva, om jag har förstått förfarandet rätt. Fast fint och bra.

-Penitenziagite!

"Regrets - I have a few...

...but then again, too few to mention". Som Frankie Boy uttryckte det en gång i tiden. Gjort är gjort, etc. Och vad bryr jag mig? Egentligen? Jajajaja, som sydamrisarna uttrycket det. Och om några dagar är dopaminet tillbaka på en hyfsad nivå.

Känner att det där med större lya verkligen vore ngt nu så man kunde bju folk på lite lågintensiva, opretentiösa middagar. Hänga lite halvciviliserat. Som folk gör mest. Växa upp lite. Inte vara så extremt fånig och ängslig så ofta. Vad kommer det ifrån? Eller asså, jag är väl medveten om vart det kommer ifrån men varför har jag inte växt ifrån det? Varför är det så mycket skit som bara är dör av gammal vana? Det är sorgligt och lite löjligt. Tur att man har världens bästa katt som skiter i att man ibland är en tonåring som försöker vara tuff.

Men jag tror att jag lägger ner nu. Full kontroll under överskådlig framtid. Svårt att komma ihåg, bara. Förstår alkisars återfall. Jaja.

Dock tänker jag att det vore extra bra om mitt studiemedel dök upp typ prick strax. Saker måste betalas, etc.


-Penitenziagite!

fredag 19 augusti 2011

Ny tatueringsidé?




Asså, korset + elden i min hand. Fast kanske inte så mycket eld.


-Penitenziagite!

Pepp i brevlådan!






-Penitenziagite!

Jihad

Jag är märkligt ledsen. Det är jag väl alltid och av samma anledning nu som alltid. Folk. Jag vet, jag kommer låta som en jävla hippie, men vi har ingen kontakt. Vi ser inte varandra. Vi ser inte att vi alla har fantastiska upplevelser och fantastiska historier som har format oss till fantastiska individer. Nog för att det till en viss grad alltid har varit så överallt men känns det inte som att det system vi alla lyder under frodas på de känslorna och på att de känslorna (alienation, skulle gamla ekonomer/filosofer kallat det) tar sig helt absurda uttryck?

Jag vet inte. Jag vet bara att vi lever i en på många sätt äcklig tid, under en kung som lever av vår ensamhet och isolation och som vi så gärna så frivilligt ger upp. Det kanske alltid har varit så. Det äcklar mig fortfarande. Och det äcklar mig ännu mer att vi placerar in människor i hierarkier beroende på vart de tidigare nämnda fantastiska valen fört oss, som om allt de som skett i mitt liv gör mig till en mindre värd människa för att det fått mig, eller tvingat mig att fokusera min energi på något annat än att ta plats i de där hierarkierna.

Ludd och flum, jag vet.

Sovdags, kan man tänka. Man hoppas att de kommande fantastiska upplevelserna och prövningarna gör en mer hårdhudad eller åtminstone ger en förmågan att faktiskt kunna fokusera.


-Penitenziagite!

torsdag 18 augusti 2011





-Penitenziagite!

onsdag 17 augusti 2011

Sötaste katten III

Den här katten gör verkligen inget annat. Börjar bli gammal farbror, tror jag.






-Penitenziagite!

söndag 14 augusti 2011

lördag 13 augusti 2011

Sötaste katten








Nja. Men renaste. Kan man tro.

-Penitenziagite!

Sabbath - my crucifix / Evil - chief satanist






-Penitenziagite!

torsdag 11 augusti 2011

I am he

Att gå och lägga sig är typ det tråkigaste som finns och jag är verkligen inte på humör för att ligga och vrida mig i sängen men det är väl det jag måste göra eftersom jag uppenbarligen inte blir trött längre. Jag har väl aldrig varit särskilt bra på att bli trött, i ärlighetens namn. Eller så har jag aldrig varit bra på att känna efter men bra på att hålla mig vaken. Vet inte. Irriterande. Även irriterande att jag är sämst på att planera mitt liv och hålla koll på viktiga detaljer, men med tanke på att jag för typ första gången i mitt liv skaffade en plan som sträckte sig längre fram än en månad för kanske 18-24 månader sedan så...

Apropå trötthet så kommer den dyka upp där. Precis när det dyker upp ett problem som ska lösas. Då kommer den falla över mig som en tjock och unken blyfilt. Rent fysisk trötthet.
Så. Jävla. Svagt.

Gonatt.


-Penitenziagite!

söndag 7 augusti 2011

fredag 5 augusti 2011

Dublin i bilder

Egentligen inte så mycket att skriva, förutom att det dracks en hel del Guiness, det shoppades gubbprodukter och det käkades mat som Gud glömt. Och det kollades naturligtvis på Tribulation och Negative Plane och festades med irländskt metalfolk, inklusive lite folk man har ganska stor respekt för. Så det var ballt.

Nåväl, bilderna.





































Kilmainham Gaol










Det irländska köket





































































Christchurch Cathedral
















Tribulation



























Negative Plane

















Inköp
Och naturligtvis:


































Så var det med det. Har åtta irländska Guiness som står och väntar på mig i en påse. Vardagslyx.