HAUST - ANTI-REPRODUCTIVE from BLÆST on Vimeo.
Animal Rights March, Zurich
3 veckor sedan
Visar inlägg med etikett Konst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konst. Visa alla inlägg
söndag 27 juni 2010
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här...
...låten är ju rätt lätt att glömma bort (även om trumljudet är rätt tufft) men videon... Rätt ball. Inte särskilt safe for work, dock.
torsdag 27 maj 2010
MEN TROR NI ATT MAN ÄR TAGGAD ELLER!? Pt. III
Lik, dvärgar, krymplingar. Mer eller mindre samtidigt. Kan ju vara bland det bästa. Måste man ju gå på. Mer info här.
lördag 22 maj 2010
TIPS!
Lite nerladdningsbloggar för fans av obskyr black/death metal, punk/hc/crust, NWOBHM, konst etc.
Attila the Hun (oftast nyare BM etc)
True Punk & Metal (ja)
Crustcracker (återigen, ja)
Trouble On Your System (HC, Power Violence etc)
Lizards & Beans (gammal obskyr metal osv)
Lurker (UG-BM, konst, intervjuer och relaterat)
The Funeral Stench (Rå BM, Black Noise etc.)
Bestial Death ('obskyrare' släpp med inte fullt så obskyra BM/DM-band.)
Dunkelheit (både bra och menlös semiobskyr BM)
RAF 666 Underground (gammal metal)
Lockjaw (obskyra demos och OOP från 80- och 90-talet)
Mycket skit men mycket bra också.
Attila the Hun (oftast nyare BM etc)
True Punk & Metal (ja)
Crustcracker (återigen, ja)
Trouble On Your System (HC, Power Violence etc)
Lizards & Beans (gammal obskyr metal osv)
Lurker (UG-BM, konst, intervjuer och relaterat)
The Funeral Stench (Rå BM, Black Noise etc.)
Bestial Death ('obskyrare' släpp med inte fullt så obskyra BM/DM-band.)
Dunkelheit (både bra och menlös semiobskyr BM)
RAF 666 Underground (gammal metal)
Lockjaw (obskyra demos och OOP från 80- och 90-talet)
Mycket skit men mycket bra också.
lördag 15 maj 2010
måndag 5 oktober 2009
Only Death Is Real
I fredags såg jag Invidious. Den första tanken jag fick när jag såg dem var "dödsdyrkan" för det var så de såg ut, betedde sig och lät. Inte som djävulsdyrkare och inte heller som motsatsen, dvs någon form av godhjärtat dödsmetallband. Det var som en dödsdyrkansrit. Som att en gäng från aghorikulten helt plötsligt bestämde sig för att Death Metal var bästa sättet att på ett konstnärligt sätt utforska Döden, både rent spirituellt såväl som estetiskt/konstnärligt. I en serietidning jag en gång läste (som jag nu har glömt namnet på, men kan det ha varit 'Death'?) fanns en grupp av degenererade men västerländska ghüler (i brist på bättre uttryck) som kallade sig "Cirque des Necrovores." Gravskändare och likätare, vars enda mål var att genom förtäringen av de döda lära känna och övervinna döden. Dock tror jag inte att Invidious mål är att övervinna döden på något sätt.
Min andra tanke var "vilda hundar", för att det var lite så interaktionen mellan band och publik fungerade. Som två flockar med vilda hundar, uthungrade och stressade, möts för första gången. En i sanning aggressiv atmosfär, på helt rätt sätt.
Jag har bara sett två andra band som har ingivit mig med samma känsla av att jag verkligen har bevittnat något speciellt, något religiöst, något där musiken och framträdandet jag får bevittna är det minsta som försiggår och det är Watain och Sunno))).
En längre recension kommer förhoppningsvis skrivas ner och publiceras någon helt annan gång någon helt annan stans, tillsammans med lite andra texter. Mer info om detta kommer när denna eventuella publicering blir aktuell.
Neolithium och Morbus Chron var också duktiga och fotografiet är taget av (och snott från) Lisa Dahlqvist.
Min andra tanke var "vilda hundar", för att det var lite så interaktionen mellan band och publik fungerade. Som två flockar med vilda hundar, uthungrade och stressade, möts för första gången. En i sanning aggressiv atmosfär, på helt rätt sätt.
Jag har bara sett två andra band som har ingivit mig med samma känsla av att jag verkligen har bevittnat något speciellt, något religiöst, något där musiken och framträdandet jag får bevittna är det minsta som försiggår och det är Watain och Sunno))).
En längre recension kommer förhoppningsvis skrivas ner och publiceras någon helt annan gång någon helt annan stans, tillsammans med lite andra texter. Mer info om detta kommer när denna eventuella publicering blir aktuell.
Neolithium och Morbus Chron var också duktiga och fotografiet är taget av (och snott från) Lisa Dahlqvist.
måndag 24 augusti 2009
Konst
En under det senaste året uppmärksammad konstskoleelev går upp i rätten idag anklagad för falsklarm, våldsamt motstånd och oredligt förfarande. Men hon förnekar brottsligt uppsåt. OK. Vi måste reda upp i lite grejer här först känner jag. Först, uppsåt: Om jag kör över någon med min bil (som jag inte har) så kommer jag fortfarande åka dit för det även om jag inte hade uppsåt att köra över någon. Vare sig eleven satt och mös innan och tänkte "yeah! Call me a rebel, jag ska bryta lagen" eller inte så kvarstår faktum: hon såg till att det krävdes en utryckning för att ta hand om henne när hon inte behövde vård. Oredligt förfarande har jag mindre koll på vad det innebär och våldsamt motstånd är en jävla gummiparagraf (en vän till mig blev dömd för våld mot tjänsteman för att han, utan möjlighet att ta emot sig, landade på en polis som sparkade undan benen för honom.) så det ska jag väl inte gå in på mer. Kontentan av det hela är att brottet finns och är utfört, vare sig det var meningen eller inte, vare sig Eleven visste om att det var olagligt eller inte.
Min poäng är denna: do the time. Ställ inte till med ett jävla liv om du inte kan ta konsekvenserna. Och med konsekvenserna menar jag straff. Att man får ett straff, att man bryter mot lagen behöver inte betyda att man gör fel. Visst, jag tycker att det här var ett ganska korkat och grymt tilltag som mer verkar ha mer med personliga demoner som behöver exorceras att göra än med några altruistiska motiv. Men det är gott så. Det enda jag kräver för att på något plan kunna respektera människan och tänka att hon ändå gör det hon känner att hon måste göra är i stort sett att hon säger "jag är medveten om vad jag gjorde, vad det kommer att kosta mig och andra och jag tycker att det var värt det". Jag kan respektera jävligt många olika sorters idioter som står för, och gör, jävligt många dumma saker men jag kan inte respektera folk som försöker slingra sig undan. Jag kan inte respektera någon som gör något sånt här och inte är villig att säga "jag bestämde att det jag vill är viktigare än andra människors känslor" och stå för det. Kanske mest för att jag inte förstår hur en person som inte gör det kan respektera sig själv. Sluta bortfärklara! Det finns en i sammanhanget intressant fråga: bröt du mot lagen? Inte "ville du bryta mot lagen?", "tycker du att det var värt att bryta mot lagen för att filma ett polisingripande?", "tycker du att det inte var ett lagbrott eftersom du skapade konst?". Bara en intressant fråga: bröt du mot lagen? Ja eller nej. Resten är upp till ditt eget samvete.
Nåja. Det är ju ganska roligt att i stort sett alla bedömmare anser att hon har misslyckats i sitt uppsåt. Extra roligt blir det eftersom det kanske kanske innebär att vi ändå har en rätt bra tvångsvård och att det största missförhållandet inom den är att fler inte får utsättas för den (" Poliserna i filmen är heller inte påfallande brutala. Att de så småningom brottar ner XXX på marken och sätter på henne handfängsel framstår i sammanhanget som rätt rimligt.")
. Personligen känner man ju att spännbälte, handfängsel och lugnande är att föredra framför typ DÖDEN. Det är nog skitjobbigt att utsättas för sånt (handfängsel osv). Det är nog jobbigt nog att bli handfängslad och/eller omhändertagen när man INTE har en psykos, av den enkla andleningen att det är rätt förnedrande att bli frihetsberövad. Men det är att föredra framför att någon faktiskt gör sig själv eller någon annan jävligt illa.
Som examensarbete kanske hon gör ett arbete om vilket övergrepp det är att få ett brutet ben draget på plats innan det gipsas.
Ni kanske undrar varför jag inte har skrivit ut namnet på eleven? Jag ger henne helsty inte fler träffar på google.
Kolla förresten upp vad Torbjörn Tännsjö skriver i ämnet. Tilläggas bör väl att jag inte är helt 100% övertygad om utilitarism. Det främsta skälet är att jag inte tycker att den tar ansvar för sin egen grymhet, eller att den bortförklarar den. Å andra sidan har jag aldrig orkat sätta mig in i skiten till 100% så jag ska väl inte säga för mycket.
Min poäng är denna: do the time. Ställ inte till med ett jävla liv om du inte kan ta konsekvenserna. Och med konsekvenserna menar jag straff. Att man får ett straff, att man bryter mot lagen behöver inte betyda att man gör fel. Visst, jag tycker att det här var ett ganska korkat och grymt tilltag som mer verkar ha mer med personliga demoner som behöver exorceras att göra än med några altruistiska motiv. Men det är gott så. Det enda jag kräver för att på något plan kunna respektera människan och tänka att hon ändå gör det hon känner att hon måste göra är i stort sett att hon säger "jag är medveten om vad jag gjorde, vad det kommer att kosta mig och andra och jag tycker att det var värt det". Jag kan respektera jävligt många olika sorters idioter som står för, och gör, jävligt många dumma saker men jag kan inte respektera folk som försöker slingra sig undan. Jag kan inte respektera någon som gör något sånt här och inte är villig att säga "jag bestämde att det jag vill är viktigare än andra människors känslor" och stå för det. Kanske mest för att jag inte förstår hur en person som inte gör det kan respektera sig själv. Sluta bortfärklara! Det finns en i sammanhanget intressant fråga: bröt du mot lagen? Inte "ville du bryta mot lagen?", "tycker du att det var värt att bryta mot lagen för att filma ett polisingripande?", "tycker du att det inte var ett lagbrott eftersom du skapade konst?". Bara en intressant fråga: bröt du mot lagen? Ja eller nej. Resten är upp till ditt eget samvete.
Nåja. Det är ju ganska roligt att i stort sett alla bedömmare anser att hon har misslyckats i sitt uppsåt. Extra roligt blir det eftersom det kanske kanske innebär att vi ändå har en rätt bra tvångsvård och att det största missförhållandet inom den är att fler inte får utsättas för den (" Poliserna i filmen är heller inte påfallande brutala. Att de så småningom brottar ner XXX på marken och sätter på henne handfängsel framstår i sammanhanget som rätt rimligt.")
. Personligen känner man ju att spännbälte, handfängsel och lugnande är att föredra framför typ DÖDEN. Det är nog skitjobbigt att utsättas för sånt (handfängsel osv). Det är nog jobbigt nog att bli handfängslad och/eller omhändertagen när man INTE har en psykos, av den enkla andleningen att det är rätt förnedrande att bli frihetsberövad. Men det är att föredra framför att någon faktiskt gör sig själv eller någon annan jävligt illa.
Som examensarbete kanske hon gör ett arbete om vilket övergrepp det är att få ett brutet ben draget på plats innan det gipsas.
Ni kanske undrar varför jag inte har skrivit ut namnet på eleven? Jag ger henne helsty inte fler träffar på google.
Kolla förresten upp vad Torbjörn Tännsjö skriver i ämnet. Tilläggas bör väl att jag inte är helt 100% övertygad om utilitarism. Det främsta skälet är att jag inte tycker att den tar ansvar för sin egen grymhet, eller att den bortförklarar den. Å andra sidan har jag aldrig orkat sätta mig in i skiten till 100% så jag ska väl inte säga för mycket.
måndag 3 augusti 2009
The kingdom of heaven must be taken by storm!
Ibland glömmer jag bort det. Hur mycket jag faktiskt älskar Amebix. Världens bästa metalband. Eller punkband. Om Black Sabbath hade dykt upp tio år senare, i ett kallare, grymmare och okänsligare England. Om de hatat livet, samhället, mänskligheten mer. Om Sabbath samtidigt hade känt mer för mänskligheten och världen. Och förstått mer.
Iskallt band. Iskall konst. Men den kyler så mycket mer för att det finns något bakom det. Ett hjärta och en själ. En finess och en poäng, som levereras med ungefär samma subtilitet som en spark i ansiktet. Ett band som lyckas förmedla en stolthet och en viss känsla av krigiskhet i sina texter samtidigt som de även är fredsälskande poeter. Jag vet, det här låter sjukt pretentiöst och överanalyserande, men det är det dom är för mig. Amebix är ett av få perfekta band och när jag ser det här, men jämför dem med t ex. Crass. Crass var ett oerhört viktigt och intelligent band, men jämfört med Amebix poetiska, mörka och för mig nästan andliga ådra... Det gör dem så mycket starkare, så mycket djupare. Hade jag skrivit på engelska hade jag använt order "profound". Titta på den här intervjun så kanske ni förstår mig bättre.
Börjar ni förstå vad jag menar? Titta på den här biten ur texten till "Arise!":
"There's some hard times coming down
There's the smell of revolution on the wind
Well, we're grinding down our axes
Telling tales round the bonfire at night
We will set out with a fire in our hearts
When this darkness gives way to the dawn
In the light we're united as one
For the kingdom of heaven must be taken by storm!
ARISE! GET OFF YOUR KNEES!"
Amebix är ett så grundläggande band för mig. Precis som Nifelheim å ena sidan är precis allt jag älskar med metal nerbakade till ett band och fyra fullängdare så är Amebix allt jag älskar med punk och hårdrock, konst och musik. Amebix är frihet, men inte bara den positiva sidan utan även den negativa. Amebix är stolthet och att välja att leva sitt liv som man vill, men även att valet att göra det tvingar på en en jävla massa smärtsam skit. Amebix är Rob, som smider svärd på en gudsförgäten ö i Skottland. Amebix är Stig som (relativt) nyligen lämnat ett långvarigt heroinmissbruk. De är bandet som spelade in stor och inflytelserik musik medan de utan pengar (och de pengar de hade gick åt till diverse berusningsmedel) bodde i ockuperade hus utan el, mitt under Thatcher. Slå det.
Jag fick så jävla mycket gåshud av den här låten och videon. Det var som en liten, liten orgasm som höll på i strax över 3 minuter.
Ett av mina absoluta favoritspår med Amebix, någonsin. TEXTEN! BASEN! SYNTEN!
lördag 1 augusti 2009
måndag 4 maj 2009
Fall Of The Idol
Posten kom idag. Fick därför de här godingarna:
2 st Devil's Blood-ryggmärken samt "Meaningless Leaning Mess" med Bone Awl. Mumma. Skumt fodral/omslag till skivan dock. Man vecklade ut det såhär:
Sen la man märke till att framsidan dolde en stor hemlighet på insidan:
Sen tittade man på den rätt så sjuka poster som då var baksidan av hela kalaset:
Sen tänkte jag knyta an till rubriken genom att ge er en idolbild på mig själv, alldeles innan jag började förfalla mental, intellektuellt, känslomässigt och fysiskt. Det är alltså jag runt 18:00 i fredags. Hemgång 7 timmar senare 1000:- fattigare. You do the math.
Jag vet, det ser ut som om jag har någon form av ravebrillor på mig (fick i samband med glasögonen kommentaren "ska du börja ha goggles nu också?") men det är Elvis-glasögon. Dom som tror att Elvis var bättre på femtiotalet än han var i början på sjuttiotalet har ju helt klart och tydligt ingen koll alls.
2 st Devil's Blood-ryggmärken samt "Meaningless Leaning Mess" med Bone Awl. Mumma. Skumt fodral/omslag till skivan dock. Man vecklade ut det såhär:
Sen la man märke till att framsidan dolde en stor hemlighet på insidan:
Sen tittade man på den rätt så sjuka poster som då var baksidan av hela kalaset:
Sen tänkte jag knyta an till rubriken genom att ge er en idolbild på mig själv, alldeles innan jag började förfalla mental, intellektuellt, känslomässigt och fysiskt. Det är alltså jag runt 18:00 i fredags. Hemgång 7 timmar senare 1000:- fattigare. You do the math.
Jag vet, det ser ut som om jag har någon form av ravebrillor på mig (fick i samband med glasögonen kommentaren "ska du börja ha goggles nu också?") men det är Elvis-glasögon. Dom som tror att Elvis var bättre på femtiotalet än han var i början på sjuttiotalet har ju helt klart och tydligt ingen koll alls.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)