Visar inlägg med etikett Perversion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Perversion. Visa alla inlägg

onsdag 24 mars 2010

Mindfuck

Skriver just nu ner stödord och liknande för min lilla dissektion angående kristna teman, skönhet och glädje i "I Dwell In Possibility" och lyssnar samtidigt på Diocletian. Det är rätt schizofrent. Eller vad säger ni? Avgör själva:




I dwell in Possibility--
A fairer House than Prose--
More numerous of Windows--
Superior--for Doors--
Of Chambers as the Cedars--
Impregnable of Eye--
And for an Everlasting Roof
The Gambrels of the Sky--
Of Visitors--the fairest--
For Occupation--This--
The spreading wide my narrow Hands
To gather Paradise--


Här har vi ett bortglömt band, förresten. Gamla hjältar i min värld, med det underbara namnet Cauldron Black Ram.


Aningen bättre ljud på den här, kanske...

torsdag 11 juni 2009

underbara mänsklighet

Någon googlade "ss porr" åtta gånger 3/6. Jag vet inte vem du är, men jag är säker på att du är en vacker och underbar själ.

Någon har även googlat BDSM och hamnat på det här inlägget. Fast det är ju inte så roligt. Och något jag ställer mig väldigt tveksam till är att någon kom hit genom att googla "western mode". Jag vet vad jag har skrivit så ni behöver inte dra upp det.

Nu sitter jag och röker i sällskap av en trött katt. Och av någon anledning går the 4400 på tv och jag har inte stängt av det än.

Uttråkad och understimulerad.

Ett tips är på sin plats: den här bloggen är helt underbar i sitt språkbruk och sitt navelskåderi (och det menar jag i den absolut positivaste av bemärkelser.). Helt klart en av mina favoritupptäckter på senare tid.

måndag 25 maj 2009

Don't push me, motherfucker!

OK, för att börja någonstans. Jag gillar hårdrock. Jag har långt hår. Och läderjacka. Och en jävla massa bandtröjor, tygmärken, pins, skivor, en handfull tatueringar och så vidare. Jag har t o m en jeansjacka med tygmärken på, en jeansväst och en läderväst samt en svart jeansjacka på G och jag kommer njuta av att sy fast tygmärken på den. Skitnördigt, jag vet. Och lite skitnödigt. Det är dock inte det enda jag gillar och det utgör heller inte hela min identitet, men det lämnar vi därhän för tillfället.

Hursomhelst. Jag gillar hårdrock. Jag gillar den som den är. Jag gillar att den är utanför. Jag gillar flörtar med satanism och andra hemskheter. Att den klarar sig själv utan resten av jävla musiksverige. Jag blir inte glad när man får läsa om Sweden Rock i aftonbladet. Jag tycker generellt sett att folk ska hålla sig jävligt långt borta om de inte är beredda att köpa den på dess egna premisser. Därmed inte sagt att jag tycker att ALLT är bra. Det finns en jävla massa idioter där. En massa svenne banan-fyllon. Så är det. Jag väljer att anse att de inte har något med mig eller det jag pysslar med att göra, men man blir ofrånkomligen jämförd med, tja, Sabaton.* Eller så börjar folk snacka om Metallicas svarta skiva. Eller nått sånt. Det är lite som att jag skulle gå fram till ett Smiths-fan och fråga om skälet till att han gillar the Smiths är att han inte får ligga och behöver ett alibi för det? Eller kanske snarare som att jag skulle börja snacka om Robbie Williams med ett popsnöre, för att vaddå, det är ju pop det också? Eller så. Men det är tydligen OK att bete sig så mot folk som gillar hårdrock. Och det lär man sig ta, på ett eller annat sätt. Jag menar, på ett sätt finns det nog ingen subkultur som är så inklusiv som metal (=man får in en massa spån) men samtidigt så exklusiv (jag har nog inte stött på särskilt många andra ställen där du bedöms så mycket efter din koll på musik och (framförallt) hur du signalerar att du kan din musik genom tygmärken, tröjor, pins osv. Jag skulle faktiskt våga påstå att i detaljnörderi så ligger heavy metal-uniformen inte långt ifrån klassiskt herrmode med alla dess konstiga små regler.), vilket gör att folk ser idiotin och idioterna (för den är ju alltid uppenbar var den än visar sig) men inte subtiliteterna. Jag menar, så funkar det. Så funkar folk. Framförallt, så funkar folk som inte har varit del av en bespottad minoritet för de har aldrig behövt fundera på skiten. Det är inte alltid kul, man utvecklar inte alltid trevliga sidor av sin personlighet när man utsätt för sånt, men tja... Så är det ibland. Ingen går genom livet oskadd.

Hur som helst. Jag älskar hårdrock. Den har gjort väldigt mycket för mig och är kanske den enskilt viktigaste självvalda faktorn, tillsammans med punk och en viss form av filosofisk djävulsfascination (alla de tre går f ö in i varandra en hel del), för min självbild och min personliga utveckling. Jag har upptäckt väldigt mycket pga hårdrocken i dess olika former, avarter och underkategorier. Inte bara det självklara, dvs musiken utan litteratur, konst, film, kläder, vänner, annan musik, kroppskonst, filosofi. Och jag är väldigt glad för det. Det har berikat mig (det har ioförsig inte bara gjort det, utan på en del sätt skadat mig känslomässigt också, men det är ett annat inlägg). Men någonstans är måttet rågat. Nu känns det verkligen som att något hemskt och äckligt har infiltrerat och tagit över mitt livs kärlek. "Vad har hänt?" tänker ni nu. Det här har hänt. Måttet är jävligt nära rågat nu. Frågan som återstår är om det är dags att ta till vapen eller om man helt enkelt ska ge upp?

Ja, sen har vi ju det här också. Jag vet inte vilket som är värst, 200:- i inträde till en jävla klubb, 68 spänn för vanlig jävla bärs eller det faktum att folk från Gemini Five är inblandade och att någon av de anakronistiska arrangörerna definierar sig som ett "rockfan som brinner för musik som glam, sleaze och AOR." Fuck Forever Off. Betala 200:- för att lyssna på när farbröder spelar Faster Pussycat, Warrant, samma gamla uttjatade KISS-dängor och om de känner sig vågade kanske introt till Slayer´s 'Raining Blood' (eller kanske Sabaton?) för ett gäng jävla spexande överklassmähän och mähäwannabees samtidigt som man måste få i sig minst 10 öl för att inte spy av bara det vedervärdiga musikvalet (AO-fuckingjävla-R!? Vad FAN har det ens med musik att göra?), känns det värt eller? 1000 spänn blåsta på en kväll av totalt undermålig kvalitet? När man kan köpa en jävla massa jävligt fin öl för hälften av det priset, komma hem till mig och lyssna på VON, Venom, G'n'R (ja, jag vet att jag gnällde på åttiotalsrocken, men skärp dig. Vissa saker står över kritik.), Bathory, Motörhead, Nifelheim, Misfits, Celtic Frost, Judas Priest, Blasphemy, absolut inte under några som helst omständigheter Gemini gubbFive, slippa idioter (eller ja, man måste ju umgås med mig), ha en helt lagom ljudnivå och bra diskussioner?

Asså, don't get me wrong. Jag har ioförsig svårt för stureplan, men det har inte så mycket att göra med att det skulle vara dyrt eller överklass eller så. Det har mer att hela prylen känns som ett par designerjeans. Dvs. ganska fula, alldeles för dyra med tanke på vad det faktiskt är, men man får iallafall en stor logga på röva som visar att man i brist på riktigt smak iallafall har pengar. Vulgärt. Dekadent. De faktiska priserna är helt oväsentliga. Jag har inga problem (eller jo, det är dyrt och jag har dåligt med stålar. Det är ju ett rent praktiskt problem.) med att betala +60:- för en öl för jag gillar god öl. Men av samma anledning som jag inte tänker köpa kläder baserat på märkets status utan baserat på märkets kvalitet så tänker jag inte betala 70:- för en vanlig jävla bärs för att den serveras inom ett visst geografiskt område.
Så. Jag bryr mig inte om ditt uteliv. Eller din musik. Eller din kultur. Så länge jag slipper beblanda mig med den (och om jag nu gör det så tänker jag göra det på din kulturs villkor). Men det är ju så att om man tycker att den ovannämnda klubben verkar som en bra och kul idé så är man antagligen en människa som 1935 hade tyckt att Nürnberglagarna var ett sansat och rationellt sätt att försöka lösa Tysklands imaginära problem på, ya know. Körd i huvudet och en jävla medlöpare. En idiot. Och det är inte okej. Det är inte okej att ni tar något viktigt och fint i mitt liv, mitt livs första stora kärlek och vampyriserar på det tills det förvandlas till något jävla dekadent överklasspex. Att ni sätter en hel kultur i någon form av jävla zoo (som när Kolmården ville ha massajer som bodde på deras låtsassavann tillsammans med gnuer och elefanter), att ni exotiserar och lajvar och spexar sönder något som inte tillhör er. Fuck jävla off. "Men vaddå" tänker ni nu, "vi tycker ju att det här är kul och roligt, vi sabbar ju inte något." Och det är just det. Ni tycker att det är lite roligt. En rolig grej. Som någon form av maskerad som ni har på er hemmaplan. Ta det på allvar och visa lite jävla respekt så ska vi nog komma överens.

Fast vad håller jag på med, egentligen? Gnäller jag för att idioter kommer betala överpriser för att lyssna på skitmusik? Egentligen borde en örfil och en loska i ansiktet ingå i det priset. Så kör hårt. Men nu är ni upplysta om objektiva fakta: Lyssnar man på AOR är man lite sämre som människa. Spelar man det på en klubb så är man ännu sämre. Betalar man för att gå på en klubb och lyssna på't så är man riktigt dålig. Om man återvänder till en sån klubb är man en sämre människa än Hitler.



* Det är alltså lite som att t ex. tycka att Vanilla Ice eller Just D har något att göra med typ, NWA eller 2Pac.

onsdag 11 mars 2009

Huvudet på spiken

Herr 138 gör här en bra poäng om varför man bör hata katoliker. Alltså, generellt sett så bör man ju vara ganska avogt inställd till folk som tycker att deras låtsaskompisar har något att säga till om hur någon ska/bör/får/get leva sitt liv, men katoliker är ju lite värre än typ alla andra. Och äckligare. Fast dom har ju schysstast merch, om man säger så. Skulle Exorcisten vara lika bra om någon från Svenska Kyrkan hade försökt driva ut Djävulen? I think not.




Samtidigt som jag läste detta kollade jag på den där dokumentären om barnaknullande präster på TV och "Father Tucker - The Child Fucker" på datorn. Borde ha lyssnat på "Sinful Fleshspear" med Malign också. Susanna, hur går det med Malign-tröjorna? Jag måste ha en!

tisdag 10 mars 2009

Melodifestivalen, en kamp för folkets överlevnad.

Eller vad säger ni om det här: http://mollysandentillmoskva.blogspot.com/

Personligen så är jag av åsikten att om den vita/ariska/germanska/getrasen bestämmer sig för att schlager är lämplig och völkish nog att använda som kulturell krigföring så tatuerar jag mig svart.

Det finns ju onekligen fog för att misstänka att jag matar trollen nu (men ett troll helt i min smak).





För övrigt; tack till Steve som lyckades hitta ovanstående blogg/kampanj/länk/get och internetledes förmedlade den till bl a. mig. Steve har även den goda smaken att tycka att man ska läsa min blogg trots att jag inte riktigt har skrivit något än. Så ta och besök Steves blogg också.

fredag 6 mars 2009

I Clavdivs

Igår natt kollade jag igenom de två första avsnitten av "I Claudius." Jag minns serien ifråga som väldigt bra, men det var å andra sidan 10-15 år sedan jag såg den. Hursomhelst, de två första avsnitten är inte så mycket att hänga i granen med och jag vet precis vems fel det är: Brian Blessed. Brian spelar Augustust (som i första hand var en titel, men även blev hans namn. Romarna hade en lite annan syn på det där.) och får honom att framstå som en godtrogen, snäll, glad och bullrig fåne. Inte korkad, men bara lite för inne på det där med "kan vi inte alla vara vänner och hålla handen"-köret. Jag har bara lite svårt att se att världens ditills mäktigaste man kunde tillåta sig att vara sådan. Ibland dyker dock en liten, liten gnista av konspirerande och intelligens upp (en liten räv bakom örat, s a s.) och det är uppskattat, men tror du inte att tjockisen strax efteråt återigen går in i ett "men han är ju en snäll grabb egentligen"-mode. Inte bra. Jag tar honom inte på allvar, och då var ju Augustus ändå en av historiens största ledare i en tid när (inbillar jag mig iallafall) lönnmord, konspirationer och korruption var mer än vardagsmord.

Anyhoodles, den kommer nog ge med sig. Lär ju inte bli helt dåligt när Caligula dyker upp och jag har ju som sagt bara kollat på två avsnitt än så länge.

Jag köpte f ö boxen för (under) 200:- på MegaStore vid sergels torg, tillsammans med Saló och en födelsedagspresent som ska förbli okänd. Jag rekommenderar ett besök eller två till den butiken ganska omgående eftersom den stänger sista mars.

I övrigt så införskaffades under gårdagen en bok om gotisk arkitektur och "radikalare än hitler." Jag har ännu inte hunnit göra mer än bläddra i den, men jag har svårt att se att den inte på något sätt skulle vara ett viktigt tillskott till min privata värld befolkad av knäppskallar.

I övrigt så är jag mest nöjd med införskaffandet av 1 par ganska så prisvärda myggjagare och 1 par ganska så prisvärda låga boots (stövletter?).