Plikten Framför Allt

Det här är en sån dag då jag känner mig extremt skyldig för att jag inte ger allt hela tiden. För att jag inte pluggar mer, för att jag inte gör mer för mitt barn, för att jag inte avlastar Fiat mer, för att jag inte diskar mer, för att jag kommer misslyckas. Jag undrar om jag inte mäter mig efter en måttstock som inte är anpassad efter mig själv och om jag hinner något perverst nöje i att inte nå så långt som jag känner att jag borde. Som att jag njuter av att späka mig själv för att jag inte är perfekt.


-Penitenziagite!